Idag drog jag och Mad iväg med ett gäng pokerspelare för lite tid i solen. Efter att ha spenderat varenda vaken timme här på kasinot i en vecka var det väldigt skönt även om det bara varade i två timmar.
Står mest och bevakar highrollern sedan maineventet blev lite ointressant när alla svenskar var ute. Så sjukt att stå och raila Piquet, Negreanu, Duhamel och de andra från en meters avstånd egentligen…
HÄR kan ni följa allt som händer i Highrollern…
Inom kulturvärlden i Sverige finns det gott om priser och utmärkelser: Augustpriset inom litteratur, Adamsonstatyetten inom serier, Guldmasken och Thaliapriset för allehanda prestationer inom teatern, Grammis inom musikbranschen, Guldbaggar inom filmbranschen osv osv – och så finns det Guldtärningen för årets bästa spel, numera i tre kategorier.
Nyligen tillkännagavs vilka spel som nominerats för Guldtärningen 2013:
http://leksaksbranschen.se/index.php/item/114-de-ar-nominerade-till-30-arsjubilerande-arets-spel
Om du studerar den listan, kommer du att upptäcka en intressant sak: den är fullkomligt frikopplad från människor. Trots att varje spel som omnämns där har en upphovskvinna eller -man (och undantagsvis flera som team), är det som om dessa inte existerar. Bakom till exempel det kreativt nytänkande Stax står vännen och kollegan Grzegorz Rejchtman… men omnämns han i samband med spelet när pressreleasen skickas ut?
Nej.
Och inte heller slutar det med detta; Guldtärningarna som senare i år kommer att delas ut under en liten ceremoni, kommer inte att delas ut till de förtjänstfulla uppfinnarna… i stället överlämnas de till representanter för respektive spelförlag.
Jag har själv vunnit två Guldtärningar under årens lopp, och de står faktiskt hemma på hyllorna i mitt arbetsrum och inte i något glasskåp hos ett spelförlag; men så har det också krävts lite krånglande för att få dem dit. Att jag sammanlagt under mina år i branschen har sålt 1,6 miljoner spel i över tjugo olika länder – ungefär lika många spel som rockgruppen Kent har sålt skivor – är också något som i det närmaste förbigås med tystnad. Jag brukar skämtsamt säga att när det gäller min placering på den svenska kulturparnassen, befinner den sig därnere någonstans mittemellan lejontämjare och eldslukare.
Ett av mina mest sålda spel i Sverige är Galenpanna. Men, vilket är intressant men också smått retsamt, ingen vänder någonsin på den asken och konstaterar att det på undersidan, längst ner och med pyttebokstäver, står ”Speluppfinning: Dan Glimne”. Storleken på typsnittet säger för övrigt bara det en hel del. När jag var student i Lund en gång och sommarjobbade som biträde inne på anrika AB Ph. Lindstedts Universitetsbokhandel, kom jag efter några dagar till insikt om hur man direkt på bokomslaget kunde avgöra om en författare var berömd eller inte.
Hur? Enkelt knep: står författarens namn med större bokstäver än bokens titel, är det en berömd författare. Är förhållandet i stället det omvända, är författaren inte berömd. Faktum är att man skulle kunna ta fram tumstocken, mäta storleken på texten på författarnamn respektive titel, och på så sätt dividera fram en ”berömdhetskvot”. (Kolla själv nästa gång du är i en bokhandel!) Och är det som på undersidan av Galenpanna, där du bör ha ett förstoringsglas till hands, är man verkligen en doldis.
Inför julhandeln 1999 testade Expressen – på en helsida – alla de frågespel som just då fanns på den svenska marknaden. Artikeln/testet ackompanjerades dessutom av en stor bild som visade de tre speltestarna i full färd med uppgiften. Vinnare blev Geni 2000… som jag skrivit alla frågorna och svaren till, i avsikt att spegla 1900-talets händelser och utveckling vad gällde allt möjligt från politik till tecknade serier. Mitt namn fanns faktiskt med på undersidan av asken, men tror ni att det omnämndes i Expressen? Det låg en viss oavsiktlig ironi i att här bedömde man spelen efter främst frågornas kvalitet, men ignorerade totalt vem eller vilka som stått för arbetsinsatserna. Som att recensera böcker utan att för ett ögonblick nämna författarna.
Då ringde jag till Expressen, fick tag på en av testarna, tackade för att de gett mig segern, och frågade sedan en passant varför de valt att inte nämna mitt namn – som ju faktiskt stod på produkten. Eller trodde han möjligen att det var med frågespelsfrågor som med sojasås, att produkten levererades i 40-tonscontainrar från Hongkong?
Han [efter en lång och generad tystnad]: ”Öööh, vi tänkte faktiskt inte på det…”
Man skulle lätt kunna föreställa sig vilken skandal det hade blivit om juryn bakom Augustpriset hade tillkännagivit de nominerade böckerna för året – utan att omnämna författarna, utan i stället bara radat upp de respektive förlagen Bonniers, Norstedts, Rabén & Sjögren osv. Eller om Grammisutmärkelserna skulle ges till skivförlagen, och inte till artisterna??
Då, DÅ hade det blivit räfst och rättarting på kultursidorna. Men i spelvärlden går det tydligen bra att ignorera de personer som med svett och möda skapat de ting som ska belönas, eftersom vi förmodas göra våra jobb i tysthet utan att köparna i butikerna vänder på askarna och studerar det finstilta längst ned på baksidan. Det skulle faktiskt vara intressant att höra Lena Hedö, redaktör och ansvarig utgivare för Leksaksrevyn, eller David Lega, talesman för den jury som ansvarar för utmärkelsen Guldtärningen, motivera detta sakernas tillstånd. Kommentarsfältet nedan står öppet!
Under den just nu pågående EPT-turneringen i Barcelona har minst två pokerspelare råkat ut för att de kommit till sina rum på Hotel Arts, upptäckt att laptopen saknats, rusat ned till receptionen, rusat upp igen till rummet några minuter senare… varvid laptopen plötsligt är tillbaka på hotellrummet:
Hade jag råkat ut för det hade jag varit ytterst tveksam till att använda laptopen igen, innan den fått en genomgång vad gäller inplanterade virus och allehanda trojaner samt ett lösenordsbyte; och helst en total ominstallation av allt, hur besvärlig en sådan process än är. De som spelar höglimit online bör vara extra försiktiga, det är en lågoddsare att de i så fall riskerar att förlora pengar i fortsättningen…
Ta varning av detta; lås in din laptop i hotellrummets kassaskåp (och notera exakt hur du placerade den, inte heller de kassaskåpen är 100%-igt säkra eftersom säkerhetspersonal alltid har en override-kod), alternativt möjligen i en resväska som du har ett bastant lås på, alternativt ta helt enkelt med laptopen när du lämnar rummet och håll den sedan nära dig! Tyvärr kan man inte vara nog försiktig i dessa dagar.
En av de bästa och mest läsvärda intervjuerna på länge med en svensk pokerspelare i elitskiktet finns på
http://www.poker.se/artiklar/77961939/i-huvudet-pa-mikael-thuritz.html
Den som intervjuas är Mikael Thuritz, och det är Erik Rosenberg på sajten poker.se som står för ett nyanserat, välskrivet och informativt porträtt. Dagens definitiva ”litteraturtips”!
Under en hearing i förrgår om Syrienfrågan i den amerikanska senaten togs förre presidentkandidaten, numera senatorn (R) från Arizona, John McCain på bar gärning med att spela poker på sin iPhone:
Det var fotografen Melina Mara från Washington Post som kunde fånga beviset på bild, men McCain twittrade ironiskt denna kommentar efteråt: ”Scandal! Caught playing iPhone game at 3-hour Senate hearing – worst of all I lost!” Det handlade dock inte om att han försökte kvala in till Unibet Open i Cannes (bara en söndagsfinal återstår nu!), utan tydligen spelade han via en app; värre än så var alltså inte ”skandalen”.
Man blir påmind om en liknande “affär” I Frankrike förra året, då några medlemmar i nationalförsamlingen också fastnade på bild medan de spelade onlinepoker, dock om riktiga pengar på sina iPads:
Undrar hur det är under våra svenska riksdagsdebatter?
Efter att ha rapporterat från årets Spelakademi och gett ett nytt boktips, alltså både skådat in i framtiden och överblickat nuet, kan det som kontrast vara kul och upplysande att kasta en blick tillbaka på den medeltiden och konstatera att man då i Sydeuropa i lagar, förordningar och förbud många gånger urskiljde tre olika kategorier av spel… inte bara två, det vill säga spel om insatser respektive spel enbart för nöjes skull.
Vilken var då den tredje kategorin av spel på medeltiden? Jo, dryckesspel: oftast sådana där förloraren, eller förlorarna, fick stå för nästa runda vin eller öl inne på den lokala tavernan.
En handskrift från omkring 1450 som besjunger ’tärningarna, ödet och slumpen’; notera de inritade olika kasten i marginalerna!
Medeltidens latin hade självfallet olika uttryck för detta: dels ludere ad bagnat, med den bokstavliga betydelsen ”spela om det våta” (alltså om alkohol), dels ludere ad eyssuchum med betydelsen ”spela om det torra” (underförstått om pengar). Dessa uttryck går igen i många av de stadslagar och regionala lagar som fanns på medeltiden.
Ett exempel är en formulering i de statuter som från 1337 gällde i klostret S:t Victor i Marseille: Quod nulla persona audeat nec præsumat ludere ad taxillos, nec ad bagnat, nec ad eyssuchum. (”Ingen må ge sig på att spela tärning, vare sig vått, vare sig torrt” [med en felskrivning korrigerad från originalet]. Munkarna där fick alltså inte alls befatta sig med tärningsspel, och för säkerhets skull definierade man bägge de tveksamma formerna.
Tilläggas kan att spellagarna och spelförbuden vid denna tid nästan alltid gällde tärningsspel; inte förrän omkring 1370 nådde spelkorten Europa, via handelsförbindelserna och de kulturella kontakterna med den muslimska världen.
I främst Frankrike och Spanien, men också Italien, kom alltså både de världsliga och de kyrkliga lagstiftarna att ta ställning till spelande om pengar, respektive spelande om alkoholhaltiga drycker… varav den förra formen generellt sågs som en svår försyndelse, medan man var mera tolerant mot den senare. Kyrkans män fick dock inte ägna sig åt någondera.
Modernt ”Spin-the-Shot” dryckesspel; häll upp och snurra på pilen, som bestämmer vem som måste tömma glaset
Här känns det som om vi har hittat en lucka i den moderna svenska lagen. Kanske borde vi instifta en ny myndighet, med befogenheter över och bestämmelser omkring (något generösare än för pengaspel, givetvis) dryckesspel? Någon som vill anmäla sig till posten som generaldirektör för DSI, Dryckesspelsinspektionen? 🙂
Igår kom Ronaldo, Gerard Pique och John Carew och hälsade på mig på jobbet. Det tyckte jag var gulligt av dom 😉
Vet ni inte vilka de är? Ingen fara. Det visste inte jag heller. Eller jo han Ronaldo hade jag väl koll på. Och jag visste att Shakiras kille (Gerard) spelade poker men dessa är tydligen stora namn inom fotbollen.
Sa jag att jag har världens bästa jobb? På världens bästa tour? Med världens bästa kollegor? Det har jag i alla fall! Läs mer om detta HÄR.
Hoppas verkligen på en svenskklonk här i maineventet. Många som gör det bra så ska väl inte vara alltför svårt? Mest av allt hoppas jag på Alex Stevic. Vilken kille. Hela mediarummet har en crush på honom. Alla som har intervjuat Alex säger samma sak: ”vilken kille”. Han är galet underhållande och supertrevlig. Vi är inte så bortskämda med sådant så alla är i eld och lågor. Just nu sitter han och spelar på featurebordet som ni kan se på EPTLive.
Min senaste krönika på Unibet, som du hittar på
passar på att runda av rapporteringen från Spelakademin 2013! Men här hade jag tänkt visa ett bildurval från det föredrag som hölls av John Abbott, från den grupp inom Interpol som arbetar mot ”match fixing” och riggade sportresultat – bakom vilka det ligger en obehagligt välorganiserad, internationell och hänsynslös brottslighet. Läs gärna min krönika via länken ovan för att få en uppfattning om detta problem som kastar sin slagskugga över sportsbetting! Och här tar Abbott upp definitionen av matchfixande:
I vilka syften utförs då matchfixande?
Listan över sporter där man ”beställt” önskade resultat är dessvärre lång samt växande…
Här ett antal länder där fixade matcher påvisats under de senaste åren:
Här en fallstudie…
… och här en annan, i den trista raden:
Vilka faktorer har påverkat sportens integritet?
Hur tänker och resonerar brottssyndikaten?
Och vilka är de viktigaste elementen i de strategier som krävs för att motverka matchfixande?
En tankeväckande föreläsning av denne John Abbott… där bland hans mest skrämmande kommentarer var “The integrity of governments in certain countries is in question, to put it mildly.” Läs som sagt min nya krönika på Unibet, för att få en bättre och mer informativ överblick över problemet!
EPT:n är i full gång. Inte jag. Jag vet inte när jag ska lära mig att det aldrig är bra att festa dagen innan turneringen börjar men det var svårt att låta bli igår. Så mycket roligt folk och intressanta samtalsämnen.
Bland annat träffade jag en politiker från Norge vars parti är för en legalisering av poker och som arbetar väldigt flitigt med att försöka påverka andra politiker. Himanshu Gulati heter han och är ordförande för Fremskrittpartiets Ungdom och kandiderar in till stortinget (riksdagen) i valet nästa vecka. En mycket sympatisk man och ett himla bra driv så det blev mycket intressanta diskussioner om likheterna (och olikheterna) mellan Sverige och Norge.
Himanshu, Thor Hansen och jag
Thor är väldigt stolt över mig och räds inte för att visa det så det tog väl bara några minuter efter att jag träffat honom innan han hade presenterat mig för Himanshu men även en reporter från Dagens Näringsliv i Norge. Den artikeln kommer vilken dag som helst.
På festen var även Alex Stevic. Den första EPT-vinnaren någonsin. En av de roligaste personer och historieberättare jag vet.
Tre oldies på touren. Jag, Micke Holmberg och Alex.
Det är fullt ös här nere. Som vanligt. Det är så stort tryck att det är fullkomligt makalöst. Den som säger att livepokern går trögt borde komma hit och ta sig en kik! Vi var tvungna att stänga dörren till mediarummet eftersom kön till registreringen var så lång att de stod hela vägen upp till oss och förde ett himla liv.
Idag är den ändå hälften så bred och inte alls lika lång som igår. Långsam registrering? Nej dessa köar innan den ens öppnat! Flera timmar innan faktiskt!
Var faktiskt på väg hem igår vid typ midnatt när dessa herrar fick mig på andra (bättre vetifan) tankar 😉 Hade intressanta diskussioner med Jonathan om rånet han utsattes för och hans galna ex. Jeeeez vilken story det där är.
Bloggar för fullt som vanligt på Starsbloggen så kika gärna in där!
Allt för nu. Hörs sen. Eller imorgon!
Som ett litet mellanstick, innan jag återkommer och rundar av med rapporter och reflexioner från årets Spelakademi, kan jag ge er läsare ännu ett tips om en kommande högintressant bok med anknytning till pokervärlden: ”Alligator Blood”, skriven av britten James Leighton.
Boken, närmast att karakterisera som en dokumentärthriller, har australiensaren Daniel Tzvetkoff som huvudperson. Denne var bara ännu en ung låglönejobbare på Pizza Hut i Brisbane… tills han blev indragen i den lukrativa världen med betalningslösningar för ett antal onlinepokersajter, via det specialkreerade företaget Intabill som på ytan var respektabelt men i verkligheten var till för att smyga under radarn för lagarna i ett antal länder. Tzvetkoffs ”innovativa” mjukvarulösningar och annat gjorde honom på kort tid till en av Australiens rikaste personer som periodvis kunde tjäna upp till tre miljoner dollar i veckan, men hans playboylivsstil i ofattbar lyx kraschade när FBI så småningom kom ifatt honom och Intabill, och tvingade honom till en deal som skulle resultera i den famösa ”Black Friday” när ett antal onlinepokersajter drogs ned i fallet.
James Leighton har intervjuat såväl Tzvetkoff som ett antal andra inblandade personer, och ”Alligator Blood” som i detta nu är på väg ut på bokhandelsdiskarna har redan fått mycket beröm. Här kan du läsa mera om den:
http://calvinayre.com/2013/08/30/poker/james-leighton-alligator-blood-book-review/
Utan tvivel finns här högintressant material som belyser mycket av dramat bakom ”Black Friday”, samt underlag till en bra thrillerfilm. Vågar man tippa att Hollywood redan sitter med förskottschecken för rättigheterna?