Det har gått över ett år sedan jag skrev det här inlägget…
https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/07/en-valbehovlig-reality-check-varsagod/
… men fortfarande tål det att läsas om då och då, som en välbehövlig reality check inte bara vad gäller pokervärlden utan även den politiska och ekonomiska vardagen här hemma i Sverige… Trevlig helg, alla chartister och ludofiler!
Den med spänning emotsedda nya filmen Runner Runner har nu fått ett ändrat premiärdatum i USA: den 4 oktober är det officiellt släpp. (Det svenska premiärdatumet vet jag inget om i skrivande stund.) Du hittar den officiella filmsajten här:
http://www.runnerrunnermovie.com/
Och här har du den officiella trailern uppladdad på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=UFPqyNvNzvU
Producenterna Leonardo DiCaprio, Jennifer Davisson, Michael Shamberg och Stacey Sher undviker medvetet att rubricera denna thriller som en ”pokerfilm”, men faktum är att det genomgående temat i filmen är onlinespel med tyngdpunkt på just poker – och dessutom ett skumt sådant, där man lånat friskt från skandalerna runt Absolute Poker och Ultimate Bet med flera.
Tekniskt sett är dock Runner Runner ett fiktivt drama, centrerat runt Princetonstudenten Richie Furst (spelad av Justin Timberlake) som i ett riggat onlineparti blir av med alla de pengar han desperat behöver till terminsavgiften. Som ett resultat av det beger han sig till Costa Rica för att konfrontera sajtens ägare Ivan Block (Ben Affleck), men lockas av de enorma pengarna som finns att vinna och låter sig snärjas in i det pågående fifflet… ända tills FBI tar kontakt med Furst, för att få hans hjälp med att fälla Block. Det hela övergår då förstås till ett dödligt farligt drama.
Huruvida filmen kommer att göra succé återstår att se, men nog ser temat och rollistan (som också inkluderar Gemma Arterton och Anthony Mackie) lovande ut! Sedan Rounders har det ju varit tunnsått på pokerfilmsfronten, och varken Shade (2004), Lucky You (2006) eller Deal (2008) gjorde några större intryck – medan däremot dokumentärerna All In – The Poker Movie samt Bet Raise Fold: The Story of Online Poker och ESPN-produktionen One of a Kind: The Rise and Fall of Stu Ungar prisats och blivit modesta succéer. Säkert finns det anledning att återkomma med en recension av Runner Runner här, när filmen väl haft svensk premiär!
Och på tal om det är faktiskt arbetet med en svenskproducerad film i pokermiljö igång… om vilken jag hoppas kunna återkomma inom en snar framtid, när filmbolaget anser det är dags att göra projektet officiellt…
Nyligen kom och gick ett märkesdatum – den 2 augusti var det 137 år sedan Wild Bill Hickok sköts bakifrån inne på Nuttall & Mann’s Saloon No 10 i Deadwood, South Dakota, medan han på handen ska ha haft pokerhistoriens mest omtalade kort: de svarta essen och de svarta åttorna, den så kallade ’död mans hand’.
Men hade han verkligen de korten? Och är korten som i dag finns utställda på Adams Museum i Deadwood (motsvarande dem på bilden ovan) verkligen, som det påstås, just Hickoks kort? I min nya krönika på Unibet, som du hittar på
http://se.unibet.com/poker/blog/dan-glimnes-pokerblogg-1.16424/mysteriet-med-dod-mans-hand-1.470751
analyserar jag mysteriet lite närmare; klicka dig dit och läs! (Beklagar att fortfarande krävs det en dator, länken fungerar inte på mobiler och iPads.)
Ett föremål som dock är oomtvistat är den stol som Hickok satt i när han sköts; den finns bevarad, och kan beskådas på plats i Deadwood – liksom hans gravplats, som också är en turistattraktion!
Här är ett litet tips: nästa gång du passerar en riktigt välsorterad spelbutik, i Sverige eller utomlands, så varför inte passa på att införskaffa en kortlek i ”dominoformat”?
En sådan är – med hänsyn till vikten – inget som du behändigt tar med på semestertrippen till Mallis eller så; men för hemmabruk, eller i sommarstugan, fyller den helt klart en funktion. Den är lättblandad (se till att ni spelar på en duk eller en filt), inga hörn kan bli vikta, och kommer det smuts eller klet på någon bricka löser du det med tvål och vatten! Och skulle någon bricka temporärt saknas, upptäcker du det genast på det tomma utrymmet när du lägger tillbaka brickorna i asken. Dominokort varar alltså nästan i evighet, och alla spel du kan spela med en vanlig kortlek kan du också i princip spela med en lek i dominoformat. Spelar du med yngre familjemedlemmar tycker de dessutom oftast att det är lättare att ha att göra med rejäla brickor, än med fladdriga kort. På badstranden kan brickorna till och med stickas ned en bit i sanden, för att stå stadigt!
Dagens tips när det gäller att fylla på spelsamlingen, alltså!
I detta mitt 400:e inlägg här i Superbloggen ska jag återbesöka ett allvarligt ämne: åsiktsskillnader, överenskommelser och vadslagningar inom poker- och gamblingvärlden.
Då och då händer det att jag frivilligt eller motvilligt ”får sitta till doms” i någon tvist, eller vara rådgivare i något sammanhang. Det årtionde när jag jobbade som produktutvecklingschef på sällskapsspelsföretaget AB Alga inträffade det inte oväntat ett flertal gånger per år; som till exempel den förmiddag när en ung kvinna ringde från ett större sjukhus i norra Sverige. Hon och några andra sköterskor hade rast just då, och passade på med ett snabbt parti yatzy till kaffet – ett parti som de satt mitt uppe i.
Hon (upprört, efter att ha förklarat omständigheterna): ”Får man anteckna fyra femmor som två par?? Jag har en kollega som säger att det är OK!?”
Jag: ”Standardreglerna för spelet föreskriver att ett tvåpar måste bestå av två olika par…”
Hon (i plötsligt triumferande ton): ”Bra! Kan du säga det direkt till henne?”
Och så räcker hon över luren till sin medspelerska, som surmulet lyssnar medan jag kortfattat drar standardregeln ytterligare en gång, innan luren så kan läggas på.
Spel är att ta på allvar. I den vikingatida Thorgils saga berättas om hur Thorgil Skardi (”den skårade”, alltså ”den harmynte”) och Samur Magnusson spelar schack och hamnar i dispyt med varandra, varvid Thorgil så småningom sveper ned pjäserna i förvaringssäcken av läder och sedan drämmer till Samur över örat med säcken så hårt att blodvite uppstår.
Häromdagen fick jag ett mejl från en läsare, som skrev så här:
[År] 2009 tog jag och en vän i hand på att om någon vinner 1 miljon på poker så ska den andre få 10% och skulle någon vinna typ 530.000 kr så sa vi att man skulle ge den andre en summa på lite ”känsla”, typ 5-9% kanske. I nuläget har ingen lyckats vinna 1 miljon och jag vill inte ha detta avtal längre. Jag spelar nästan bara turneringar (satelliter) till stora events medan min vän nästan bara spelar cashgame på låg nivå. Jag menar på att detta inte är ett juste avtal längre och vill således bryta detta.
Avtal inom poker- och gamblingvärlden bör man tänka över extra noga, om de inte är av den kortsiktiga, lättöverskådliga och mer eller mindre jämlika arten; som till exempel ett last-longer bet, vilket vännen Johan Storåkers och jag brukar ta om 100 euro eller dollar varje gång vi spelar i samma lite större turnering. Men beträffande det vad som beskrivs ovan, och som tydligen ingicks på mycket lösa premisser och vagt specificerade villkor, delade jag med mig av min åsikt i ett svarsmejl: jo, ett sådant avtal måste kunna sägas upp av endera eller bägge parterna, med hänsyn till ändringen i omständigheterna, och nu innan någon haft någon större cash. Jag nämnde också att ”uppsägningen” kommer att fungera som ett test på sann vänskap eller inte.
Den lärdom man kan dra är således denna: ingå inte lättvindigt några vad eller avtal i poker- och gamblingvärlden, utan tänk gärna igenom situationen först och var noga med att formulera villkoren, vid behov skriftligen. (Och, så självklart att det egentligen inte ska behöva påpekas, slanta genast upp som en gentleman alternativt lady när omständigheterna sedan så dikterar, utan några könsord, svordomar och hånfulla förolämpningar riktade mot den andre.) Det vinner vänskapen, kollegialiteten och även omgivningen på i längden.
Att vi nyss ”förlorat” Robert ”Dödarn” Lux som medbloggare – arbetet med att hitta en ersättare eller ersätterska pågår – eftersom han nu håller på med ett bokprojekt, fick mig att i ett av kommentarsfälten här citera nobelpristagaren John Steinbeck: ”The profession of book-writing makes horse racing seem like a solid, stable business.”
Jo, nog är det så att inkomster från bokförfattande i det närmaste utgör en ekonomisk bergochdalbana; om det kan jag vittna av egen erfarenhet! Och Steinbecks ironiska kommentar, samt hästspelandets realiteter, fick mig att dra mig till minnes en del annat underhållande som sagts i saken:
”Det är åsiktsskillnader som ligger bakom hästkapplöpningar.” [Författaren Mark Twain]
”Horse sense is the thing a horse has which keeps it from betting on people.” [Oöversättlig ordvits av skådespelaren och gamblern W.C. Fields, eftersom vi på svenska snarare använder ordet ‘bondförnuft’ i motsvarande sammanhang]
”Jag satsade på en riktigt bra häst i går! Det krävdes sju andra hästar för att slå honom.” [Komikern Henny Youngman]
”Hästen jag satsade på var så långsam att jockeyn förde dagbok över resan.” [Också Henny Youngman]
”I bet on a horse at ten to one; it came in at a quarter past two.” [Ännu en vits av komikern Henny Youngman]
En som var väl införstådd med hästspelandets realiteter var den kände författaren Damon Runyon (1880-1946). Denne frekventerade flitigt New Yorks såväl undre som övre värld och skrev ett antal odödliga noveller och pjäser med mera om gambling i olika former. Hans dikt ”All Horse Players Die Broke” finns med i samlingsvolymen Take It Easy från 1938; enligt Runyon var det dock inte han själv som myntat uttrycket i diktens titel, utan hans vän E. Phocion Howard som var en av New Yorks mest kända dåtida spelare på hästar och under sina glansdagar höll sig med såväl en Rolls-Royce som en betjänt… men till sist avled utfattig, som om han ville understryka sin poäng.
Damons dikt ”All Horse Players Die Broke” har för många år sedan beståtts med en lysande kongenial svensk översättning, såväl vad det gäller versmåttet som slangtermer och annat, av Lars-Gunnar Björklund; alltså dåvarande marknadsdirektören för AB Tipstjänst och mannen som en gång (1980) introducerade spelet Lotto i Sverige. Och jag tar mig här friheten att återge Lars-Gunnars översättning, som en liten homage till dennes skrivtalanger. Dessutom jobbade Lars-Gunnar och jag under ett antal år tillsammans med TV-programmet ”Supersvararna”, han som programledare och jag som frågeskrivare. Vi hade mycket roligt ihop, och han var en härlig kombination av god medmänniska, stor underhållare och total professionalism. Frid över Lars-Gunnars minne – och jag är säker på att han gladeligen gett mig sitt tillstånd att här inför er läsare återge dikten ”Den som lirar på hästar dör pank”!
I fyrtio bast om kusar han tjatat
de flesta av dom har visset knatat.
Det finns inte en grej som han inte vet, vår Hank,
så jag säger till karl’n: Ge mig ett tips,
hosta fram en kuse, men plötsligt, vips!
Lugna gatan, lirarn, jag har spelat och vunnit
men lika hastigt har klirret försvunnit.
Jag lärt mig en grej, av kosing som runnit:
DEN SOM LIRAR PÅ HÄSTAR DÖR PANK:
OK, säger mandrom, men jag har sett många kanoner
som bystat med klöver och skarpa fasoner.
Vad kör dom för grejer, vad har dom för bank?
Kolla programmet, och kolla in formen
och sen in med kosing, det är enda normen.
Fixa tipsen i stallet, knäck oddsen och sen slår du dank.
Kom bara ihåg att oddsen är stora
att kusen blir halt, och du börjar förlora.
Än en gång måste gubben de orden förstora:
DEN SOM LIRAR PÅ HÄSTAR DÖR PANK.
Några blir gamla och gråa, och haltar på gången
andra får hjärtslag vid toton med handen på bongen.
Jag har sett dom flesta av dessa män
krylla med stålar, och sen gula igen.
Å faktum är att gubben själv sprängt travbanans bank!
Jag har sett dessa killar med champis och rysk kaviar,
jag har sett dom köpa ett par hundratusen hektar,
men när slutfacit görs, står ett faktum kvar:
DEN SOM LIRAR PÅ HÄSTAR DÖR PANK.
Sommaren är kort. Eller är det att sommaren är kort? Alltså de med ruter, hjärter, spader och klöver? Ja de som varit i Vegas och spelat WSOP poker har knappast hunnit med många veckors sommarvärme och det känns som att hösten är på ingång. Med tanke på vilken underbart fin sommar det varit här hemma så är jag inte längre särskilt ledsen att jag missade hela spektaklet men nästa år så blir det nog ingen WSOP-skolkning.
Skolan börjar, känns faktiskt rätt skönt att börja få rutiner igen. Jag som egentligen hatar dom har med en snart tonåring hemma insett att de är väldigt nödvändiga. Den lilla kör sitt eget race. Han går upp lite när det passar honom. Klockan två inatt skulle vi titta på Bollibompa. Klockan nio fick jag dra honom ur sängen för att inte sova bort hela förmiddagen 😉
Kan inte sluta skratta åt det som Mikael Tornving sa i Mix Morgon för ett par dagar sen: ”Alla föräldrar. Jag vet att sommaren börjar lida mot sitt slut och att ångesten börjar komma krypandes. Men håll ut nu är det bara några dagar kvar tills ungjävlarna ska tillbaka till skolan.”
Mycket jobb med förbundet just nu. Jättekul när det händer saker och när man har glädjen att arbeta med sådana drivkrafter. Koivu håller på att fixa med klubbkonferensen i september, Bjoelle håller på med SM och vi andra lägger oss i…
Som om jag inte har fullt upp med alla mina tusen åtaganden (webbdesignar, marknadsför, bygger webbshoppar, skriver om inredning, skriver om poker…) så är jag mitt uppe i att sälja min lägenhet. Det är för bra läge just nu för att inte ta det. Säljarens marknad säger de som kan. Det löjligaste var dock när jag hade en inredare här (får en på köpet i mäklararvodet) och fick tips om hur man ska göra för att få säljande bilder. Det är bara att konstatera att ett hem där det ser ut som att någon bor i säljer inte! Så nu har jag ingen tv, inga bilder på väggarna och undrar var i helskotta jag ställde alla tandborstar?
Mediaeventet i Barcelona i fjol…
Det blir EPT Barcelona på mig! Känns superkul att äntligen få dra igång säsong 10. Tänk att detta blir mitt nionde år? Helt galet. Även om jag ser fram emot att träffa många där nere så är Thor Hansen den jag ser fram emot att se allra mest!!!
Vår käre kollega och vän, Dödarn, har som ni nu vet lämnat oss här på bloggen. Robert var relativt tidig med pokern och dessutom något år äldre än mig själv. Just av den anlednigen har jag inte sprungit på honom allt för mycket på primas virtuella pokerduk. Däremot var jag med många andra en lusläsare av hans småtexter i Pokermagazine. Varje fredag tidningen damp ner i lådan, skummande man igenom tidningen tills man hittade de små infällda textrutorna. När första var läst, bläddrades det snabbt fram till nästa. Allt annat material i tidningen var sekundärt. Dödarn levde ju drömlivet! Vem vill liksom inte mixa en kebabrulle och sedan dricka upp hela rasket?
Jag förstår att man tröttnat på poker och allt vad det innebär. Jag har själv tänkt igenom min egen situation många gånger men ännu inte kommit fram till samma svar som Robert. Hans nästkommande projekt kan nog bli hur spännande som helst. Till och med jag som hellre tänder lägereldar med böcker än läsa dom, tycker det låter som en intressant idé. Får anta det är ett gott betyg än så länge.
Jag har spelat aningen mindre och hittat på lite aktiviteter där man möts av solens strålar aningen mer än från ett nerrullat datorrum. Vi spelade den lokala fotbollsturneringen förra veckan. Vi stod här som regereande mästare då vi förra året hade 2st riktigt namnkunniga lag (pokerwise) med storheter som Anteen, Smekt, Robin Ylitalo och Per Linde för att nämna några. I år saknade vi ett gäng då 08orna startat ett eget lag som såklart hade match precis just denna cupdagen.
Vi hade inte samma lycka detta år. Det blev en gruppvinst, sedan tidig sorti i matchen direkt efter. Det mest minnesvärda från cupen var inte någon prestation eller mål. Utan istället Smekts tackling som fick hela motståndarlaget att skrika diverse ord som i en serietidning skulle skrivas ut så här: ”!%¤&%”%¤&#!”. Efter tacklingen, flyger tjejen upp (ja det var en tjej han tackla ^^) och är HELT gröngalen. Hon får syn på Ylitalo och tar någon form av olagligt UFC-grepp på honom iform av klös/stryptag även fast han var flera meter från situationen och helt oskyldig. En så kallad supertilt. Det slutade med att tjejen fick rött kort och även vår Emil ”Schwartz” Ohlsson hittade samma färg visat mot sitt ansikte. Detta ledde sedan till att vår general i backlåset byttes ut i nästa match i form av Vigge. Viktor gjorde en stormatch där bak men lyckades ändå bli syndabock då han brände öppet mål i matchens sista spark. #runlikevigge
Nästa stop på pokertouren blir EPT Barcelona i slutet av denna månad. Lyckades vinna ett märkligt kval ner dit. Vilket jag inte alls hade planerat för.. Men men vad ska man göra 😉 Kort därefter ligger Unibet Open i Cannes, vi ska inte bo på något spelarhotell detta året. Utan istället hos en kompis lägenhet där nere. Kan nog bli precis hur kul som helst där vi byter ut de relativt trista och vanligtvis stillsamma mellandagarna i eventsen med lite tennis, beachvolleyboll och förhoppningsvis en förlängd sommar.
Avslutningsvis, när jag kom hem från Vegas hade syrran stylat min bil. Camilla jobbar som någon form av mix av makeup-artist/stylist och frisör. Så hon kände att något fattades på bilen…
I allt stormandet runt Black Friday, UIGEA-lagen och Full Tilt-kraschen, är det lätt att glömma av att det faktiskt finns flera sätt än ett att driva en pokersajt: till exempel analogt med ett antal bridgesajter, alltså baserat på ett prenumerationssystem med en avgift per månad eller halvår eller år.
I går öppnade sajten LiveAce.com i USA, med en intressant affärsmodell. Antingen kan man spela som ”basic member” helt gratis, eller uppgradera till ”Club Live”-medlemskap för $19.99 per månad. I det senare fallet får man förstås extra förmåner i form av fler playmarker per dag och vecka och månad, och som man kan omsätta i sajtens motsvarighet till cashgamespel. Nej, några turneringar eller sit-and-gos bjuder man inte på, åtminstone inte just nu, och självklart är markerna man använder på skärmen just playmarker, utan något motsvarande värde.
Hur hoppas man då på LiveAce.com uppnå någon form av attraktionskraft hos de tilltänkta spelarna? Att låta låtsasvaluta flöda fram och tillbaka är ju bara ett tidsfördriv, inget annat. Jo, intressant nog erbjuder man en udda form av cashoutmodell baserad på ett auktionsförfarande! (Dock kallat ”giveaway” av juridiska skäl…) Varje dag finns ett kontantbelopp att bjuda på, och intresserade spelare – som går plus – kan bjuda på hela eller delar av det beloppet med hjälp av sina ”livechips”, definierade som marker man vunnit vid de virtuella borden, från andra spelare. (De marker man får när man öppnar konto, respektive som månadsbonus etc etc räknas som ”regular chips” och går inte att bjuda med.)
Måndagar t.o.m. fredagar gäller den dagliga auktionen 500 dollar, medan beloppet på lördagar och söndagar är 1000 dollar. Den som bjuder flest livechips per dollar vinner det beloppet, vilket lättast åskådliggörs genom ett enkelt exempel:
Antag att 500 dollar är uppe till auktion, dvs som ”giveaway”. Spelare A bjuder på 250 av dessa dollar, med 12500 i livechips (= 50 livechips per dollar). Spelare B bjuder på 200 dollar, med 8000 i livechips (= 40 livechips per dollar). Spelare C bjuder också på 200 dollar, med 7500 i livechips (= 37,5 livechips per dollar). Spelare D slutligen vill ha 100 dollar, och bjuder 3000 i livechips för dessa (= 30 livechips per dollar).
I detta fall får först spelare A sina 250 dollar, eftersom hon ju bjöd högst per dollar. Sedan får spelare B 200 dollar, eftersom han bjöd näst högst. Resterande 50 dollar (500 –250 –200) går till C för 1875 livechips (37,5 per dollar, och det fanns ju bara 50 dollar kvar). Spelare D får inga dollar eftersom han hade lägsta budet, men blir å andra sidan inte av med några livechips utan dessa stannar kvar på hans konto – och han får vara med i morgondagens auktion/giveaway igen, givetvis, med oförminskat kapital!
Enligt advokaterna ska denna hybridaffärsmodell tydligen vara legal i de flesta av USA:s delstater, och därmed kunna operera inom lagens gränser… samt de facto kunna erbjuda en form av cashouts, om än en udda sådan.
Kommer affärsmodellen att bli attraktiv bland USA:s frustrerade nätspelare? Kommer konceptet att sprida sig till andra länder med restriktiv lagstiftning? Det ska faktiskt bli intressant att se, men nog för att jag föredrar Vanlig Hederlig Onlinepoker så länge den möjligheten erbjuds…
I morgon invigs 2013 års Mind Sports Olympiad, för den genuint spelintresserade, och där det liksom sedan 1997 kommer att tävlas i ett brett register av spel: backgammon, damspel, oware [dvs. kalaha], Mastermind, Rummikub, shogi, Abalone, schack (ett flertal olika discipliner), bridge, Twixt, Othello, renju, Carcassonne, Scrabble osv – och jodå, även ett antal olika discipliner inom poker!
Tävlingarna pågår 16-25 augusti på University of London Union, på Malet Street i London, och du kan läsa mera om evenemanget på
och på
Nej, i princip inga priser i form av kontanter, men en guld- eller silvermedalj i PL Omaha eller Othello vore väl inte så dumt att stoltsera med i trofésamlingen?