Signaturen Jonas skrev i kommentarerna till Jens senaste blogg:

Att ni ens orkar dra upp detta med monopol,
Jag har själv spelat som pro de senaste 8 åren, aldrig brytt mig om någe Monopol, varför skulle jag göra det??
Jag spelar där det finns värde samt bra action, om det nu är på svs nordic eller Paf ..
Eftersom jag spelar på en väldigt hög nivå samt att det är mitt leverbröd, så skiter jag fullständigt om det spelas ett sm under svs regi eller unibets..

Jag dog en smula inombords när jag läste den kommentaren. Det handlar för fan inte om något SM hit eller dit, det handlar om Jonas rätt att överhuvud taget få spela på andra sajter än Svenska Spel. Ett proffs som har pokern som levebröd har all anledning att bry sig om monopolet. Jonas, vad händer med ditt liv om du en dag vaknar upp och inte kan spela på andra sajter än SvS? Jag gillar att bo i Sverige, men en sådan reglering skulle tvinga mig att flytta utomlands. Som singel har jag möjligheten att enkelt göra det, men det är inget jag eftersträvar.

Att folk är så pass intelligenta så de klarar av att spela på väldigt hög nivå samtidigt som de är korkade nog att inte ens bry sig om att se om sitt hus går inte ihop för mig. Jag ger helt enkelt upp mina ansträngningar att försöka förklara för er.

Att jag skulle hoppa av bloggen har varit klart en tid, jag har inte helt trivts med delar av sällskapet i blaskan. Frågan var bara när. Jag har suttit och funderat på vad min nästa blogg skulle handla om; Jag får inte skriva om min vardag på Paf, för då skriker vissa ”reklam!”. Att försvara förbundet har jag gett upp, och nu brast det för mig i monopoldebatten också. Jag vägrar skriva hyllningsbloggar kring spelskadade pokerungtuppar, och enbart feelgoodhistorier är inte min melodi. Nu känns det därför som en lagom tid att hoppa av det här Aftonbladetprojektet. Jag kommer troligen fortsätta blogga någon annanstans, eventuellt på Pokercampus eller kanske Spelapoker.se. Jag har fått några andra förfrågningar också, vi får helt enkelt se vart jag hamnar. Klart är i alla fall att jag vill skriva för de som bryr sig och har något mellan öronen, hellre en liten insatt publik än en stor trög massa.

Nästa vecka ska jag till Tallinn och hålla pokerkurs för Pafs nyuppstartade Estlandsteam. Jag passar på att flyga redan i mogon eftermiddag och fira min födelsedag på Tallinns casino med att spela lite Dealers Choice. Det är skandal att man måste åka flyg en timme för att få spela lite laglig Sökö, Omaha Hi/lo eller Crazy Pineapple. Men så är det i valfrihetens Sverige…

Nästa stora tävling blir Irish Open i påsk i Dublin. Jag har kvalat via Bet365, som vanligt spelar jag bara satelliter till livetävlingar. Som princip köper jag inte in mig direkt, om det inte är en väldigt speciell tävling. Irish Open är Europas näst äldsta pokertävling, bara Mörkpoker-SM är äldre, och det är definitivt Europas trevligaste tävling. Försök kvala ni med, Paf har satelliter på Diamondnätverket. Hoppas vi syns i Dublin!

Om ni tycker att Irish Open är för dyr så rekommenderar jag Skandinaviens trevligaste turnering i stället, Paf Poker Challenge som spelas på Åland 20-22 maj. Anmäl er i tid, det är max 200 spelare och det kommer bli fullt. Boka hotell i tid också, är ett bra tips, för hotell är en bristvara på Åland. Vi spelar satelliter i Spade-nätverket varje dag, med dagliga frirullar till lägsta nivån i satellitpyramiden. Vi kommer kvala totalt 50 spelare, så ni förstår att det är bra värde i dessa kval! Tyvärr får jag inte spela själv på Paf, annars hade jag försökt kvala själv.

Jag har också ett spännande projekt på gång, som inte har någonting med poker att göra. Tillsammans med ett par kompisar försöker vi få en stugförmedlingsverksamhet på fötter. Företaget gick dåligt förra året och vi har precis tagit över inkråmet och tänker försöka vända skutan 180 grader. Hör av er om ni vill hyra en stuga i sommar så kan jag säkert fixa någon rabatt!

Bridgen kommer nog ta en stor del av mitt liv framöver, hoppas jag. Fick en riktig nytändning förra veckan, och ser väldigt mycket fram emot kvällens match. Bridge är ett så mycket svårare spel än poker, mycket mer intellektuellt utmanande. Ni borde verkligen prova på det, ni skulle bli fast med en gång!

Inom bridgen räknas man som junior tills det år man fyller 25. Jag spelade extremt mycket bridge från det jag var 13 tills 25-årsdagen. Jag var något år äldre än mina lagkamrater, och vi var duktiga på den tiden. Jag räckte inte hela vägen till juniorlandslaget, men vi var de spelarna strax under som Martin de Knijff var tvugna att lura upp på läktaren, för att få sitt klippkort till landslaget. Martin var på den tiden Sveriges yngsta stormästare (tror han fortfarande har rekordet) så det var ingen lätt nöt för oss att rå på.

När jag blev senior så tappade jag mer eller mindre intresset för bridgen, samtidigt som KTH tog en hel del av mitt liv… och så pokern såklart. Jag var helt enkelt tvungen att lägga bridgevantarna på hyllan. Men i går så tog jag och gjorde en comeback. På femton år har jag inte spelat en enda bridgetävling, enbart lite ”cashgame” med vänner (kanske 50 givar om året). Jag var med andra ord rejält ringrostig!

Mitt inhopp var i en match i division fyra. Det betyder ganska låg standard, och trots att jag bjöd fel på en storslamsbricka så lyckades vi vinna med 18-12. Det hjälper att motståndarna bjuder lillslam i sang med tre nakna ess borta…

Storslamsbrickan var redan bricka tre vi spelade. Det här blir ren grekiska för er som inte kan bridge sedan tidigare, så hoppa i så fall över detta stycke: Partnern öppnade med en naturlig klöver, jag hade J3, AK9875, A, AKJT vilket är en riktig pråm och bjöd en hjärter. En spader från partnern, och eftersom vårt system har diskuterats vara ”naturligt med 14-16 sang och svaga tvåöppningar, 1430 Blackwood och 10-12 utspel” och absolut inget mer på deklarationen så tar jag till det enda knep jag har i verktygslådan: 4 NT som frågar efter ess. Partnern svarar fem spader (två ess och trumfdamen, dvs AKQ i spader). Nu vet jag att sju klöver är mer eller mindre uppkast, men jag har ju inte väntat 15 år på att bjuda en storslam med partnern som spelförare… Jag tömmer budlådan med 7 NT, och 12 sterila stick i stället för 14-15 stick i 7 klöver. Mycket själviskt och dåligt av mig. Men roligt, motståndarna kom nästan i saknöd…

Jag har också gjort en comeback från Ladbrokeskryssningen. Tre små ord: Bästa Semestern Någonsin! Fartyget vi åkte med var som jag tidigare skrivit Oasis of the Seas, världens största kryssningsfartyg. Den här videon kanske kan ge er ett litet smakprov varför jag tyckte det.

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk innan resan, trodde att det bara var för ”gamla blåhåriga tanter” men ack så fel jag hade. Själva kryssningen var verkligen underbar, att sedan inramningen med tre pokertävlingar var så lyckad gjorde ju inte saken sämre. Från minus fem grader i Sverige till 15-20 plus i Miami, Haiti och Mexico var ju inte heller det fel. Om Ladbrokes arrangerar någon liknande kryssning i framtiden är ni helt enklet dumma i huvudet om ni inte försöker kvala, det tänker i alla fall jag göra.