Skaparna av Svensk Poker
avDybban skrev tidigare att ”Ilsidur1 är svensk pokers största”, och det kan man ju inte annat än att hålla med om. Det fick mig då att fundera, vad är det egentligen som skapat ”Svensk Poker”, vilka är de viktigaste händelserna eller aktörerna för pookerboomen för några år sedan. Viktor Blom är en produkt av boomen, han är här och nu. Kan jag hitta några typiska beslut eller händelser som uppenbart format det pokerlandskap vi nu lever i?
Jag tror mig hittat top tre viktiga aktörer, men har jag missat någon uppenbar? Kommentera gärna!
Plats tre: Pokermiljonen
Det spelar ingen roll hur löjliga och felaktiga vi pokerspelare tyckte programmen Pokermiljonen var. Unibet och Dan Glimne fick ut pokern i svensk TV på bästa sändningstid. ”Kändisar” spelade poker mot ”proffs”, poker avdramatiserades och blev folknöje.
Plats två: Storvinsten på V75
Lite humoristiskt, men utan en viss persons storvinst på travets V75 (eller var det V65 på den tiden?) så skulle pokervärlden se mycket annorlunda ut, både nationellt och internationellt.
Plats ett: Multipoker köper WPT-rättigheterna
Beslutet av Multipoker att köpa in WPT-rättigheterna och visa dessa pokerprogram i svensk TV är nog den absolut enskilt viktigaste beslutet för att kickstarta pokerboomen i början av 2000-talet.




DUCY av David Sklansky (och Alan Schoonmaker) är en bok som jag irriterar mig på som sjutton. Jag har läst alla tidigare böcker som Sklansky skrivit, och det är inte tu tal om att han betytt väldigt mycket för pokerns teoriutveckling (utan Sklanskys ”grund” så skulle inte ”spetsböckerna” exempelvis kunna finnas). Ingen kan heller ifrågasätta Sklansys intellekt, han är vass… men den här boken känns som att en gammal man märker att han inte längre är den skarpaste kniven i lådan, att det finns nya utmanare som tagit över stafettpinnen men att han egentligen inte vill erkänna det för sig själv… Hade Sklansky skrivit den här boken utan att hela tiden behöva tala om hur jämrans smart han är, så hade boken varit riktig behaglig, men nu känns den som ett spretande försvarstal om varför han slösat bort sin intelligens på att göra något så onyttigt som att spela poker hela livet.
The Godfather of Poker – Doyle Brunsons självbiografi är en helt underbar läsning kring Doyles liv och levende, från han växte upp i en liten Texashåla, till hur han verkligen levde på tveksam sida av lagen då han spelade med knarksäljare, hallickar och mördare, hur han kom i kontakt med Texas Hold’em och vidare skrev historia. Bra böcker behöver inte långa recensioner – är ni bara det minsta intresserad av pokerhistoria i allmänhet så köp denna bok. Betyg AA (bästa starthanden).