När Pablo Pinones-Arce återvände till Hammarby i vintras gick meningarna isär. Den vasse målskytten hade visserligen varit lite av en publikfavorit under sin senaste sejour i klubben, men efter bland annat en kontroversiell målgest mot just Hammarby ställde sig många supportrar frågande till värvningen. Nanne Bergstrand och Mats Jingblads beslut att plocka ”hem” PPA har dock visat sig vara ett genidrag – klubbens nummer elva har bidragit i allra högsta grad till att klubben leder Superettan genom att dunka in mål i parti och minut.

Hur känns det att vara tillbaka i Hammarby?

– Det känns jättebra. Väldigt skönt, måste jag säga.

Var det ett enkelt val att återvända till Hammarby, med tanke på hur din förra sejour i klubben slutade?

– Ja, det var det absolut. Det har varit fram och tillbaka ett par gånger, där det har varit mer eller mindre aktuellt att göra flytten. Det är ju många pusselbitar som ska sitta på plats innan det blir en övergång och den här gången passade det jättebra. Jag ville verkligen hem.

Vad var avgörande?

– När jag spelade i Öster bodde min dotter kvar i Stockholm och efter säsongen kände jag att jag ville flytta hem till henne, så det var den avgörande biten. Det var väldigt viktigt för mig att komma hem.

Din gamle tränare i BP – Roberth Björknesjö – tog ju över klubben strax innan du lämnade. Lyckades han inte övertala dig?

– Haha, nej. Dessvärre lyckades han inte med det. Det fanns saker i livet som var viktigare att ta hänsyn till och det viktigaste i mitt liv är min dotter.

Hur ser du på den omtalade målgesten som du gjorde mot Hammarby när du spelade för Brommapojkarna?

– Det är inget jag går runt och tänker på, jag har gått vidare från det och hoppas att det förblir så.
Och hur upplever du relationen med Hammarbys supportrar idag?

– Jag känner mig väldigt omhändertagen av dem och jag tror att det är ömsesidigt. Jag är jätteglad att de finns för att stötta oss och jag hoppas att de känner glädje över att jag är tillbaka.

Har saker och ting förändrats sedan du har var senast i Hammarby eller är det mycket som är sig likt?

– Årsta IP med Yvonne i spetsen och stämningen som råder är fortfarande fantastisk. Samtidigt har mycket förändrats, mycket på grund av flytten från Söderstadion till Tele 2 Arena. Hammarby är en klubb i förändring och det är en bra sak. Man måste sträva framåt, vilja bli bättre och utvecklas och det gäller inte bara på det sportsliga planet utan även rent organisatoriskt. Jag tror att Hammarby har något bra och roligt på gång, det känns verkligen så.

Hur är det att spela på Tele 2 Arena istället för Söderstadion då?

– Inramningen och stämningen som fanns och skapades på Söderstadion går inte att beskriva om man inte själv har spelat där. Nu under våren har det dock börjat luta mer och mer åt det hållet, med de fina publiksiffrorna och det känns som att vi börjar närma oss den känslan som Söderstadion framkallade.
Om du var tvungen att välja, Tele 2 eller Söderstadion?

– Jag förstår att klubben är i en utvecklingsfas och jag menar, jag kommer inte klaga över att det kommer 20 000 på matcherna.

Hur är det att ha Nanne Bergstrand som tränare?

– Det är bra, jag trivs med allt just nu i Hammarby. Nanne är en väldigt duktig och erfaren tränare. Han är väldig tydlig med vad han förväntar sig av oss, vad han vill uppnå och hur vi ska göra för att uppnå målen.

Ibland kan det framstå som att han inte alltid talar klarspråk. Förstår du alltid vad han menar?
– Om man inte förstår något som fotbollsspelare så är det upp till var och en att fråga och räta ut frågetecknen. Mot oss är han dock väldigt tydlig och det är ingenting jag har märkt av.
Vilken tränare har annars betytt mest för dig och din karriär?

– Jag har alltid haft bra relationer med mina tränare, men Anders Linderoth har betytt väldigt mycket för mig liksom min tränare i Venezias primaveralag, Attilio Tesser. Sedan gjorde Kim Bergstrand ett riktigt bra jobb i Brommapojkarna. Det var synd att han inte fick vara kvar där, för han hade bra visioner. Han försökte inte bara utveckla fotbollsspelarna, utan även klubben som helhet.

Du kom till Hammarby under säsongen när klubben tog sitt första och enda SM-guld. Hur var det?

– Jag kan inte påstå att jag kände mig speciellt delaktig och brukar därför svara att jag var med under säsongen men att jag inte har vunnit Allsvenskan.

På måndag möter ni Sirius i Uppsala. Hur ser du på matchen och motståndet?

– Kim Bergstrand har gjort ett riktigt bra jobb där också och Sirius är ett stabilt lag med några duktiga spelare som sticker ut ur mängden. Jag har dock inte sett dem speciellt mycket mer än när vi mötte dem på Cypern. Vi ska koncentrera oss på vårt spel och det vi är bra på.

Vad många kanske inte känner till är att du har ett förflutet i just Uppsala och Sirius?

– Det stämmer.

Berätta.

– Vi flyttade från Tumba till ett ställe som heter Järlåsa. Det ligger ett par mil utanför Uppsala och vi bodde där i 1-2 år innan vi flyttade in till Uppsala. Successivt tog jag steg för steg i min utveckling när jag först spelade i lag som hette Hagby och Jumkil och sedan gick jag vidare till Sirius. Där blev jag kvar i ett par år innan det bar vidare till Brommapojkarna. I samband med att jag bytte till BP flyttade vi även tillbaka till Tumba. Jag är tacksam för åren i Sirius, men jag kan inte påstå att jag har någon större koll på hur föreningen fungerar idag.

Du har även varit ungdomsproffs i italienska Venezia. Hur var det?

– För mig var det väldigt bra. Jag utvecklades väldigt mycket och mognade som person. Jag stack till Italien när jag var sjutton och ångrar det inte alls. Däremot tror jag inte att det passar alla, utan det är upp till var och en att avgöra om man är redo för det. Det var ett par stycken i mitt lag som lyckades, men jag kommer inte ihåg några namn.

Hur ser du på din egen betydelse för laget?

– Jag gör ju så gott jag kan och gör allt för att vara tillgänglig för både Nanne och laget. Sedan kommer aldrig någon enstaka spelare att göra allt, utan vi är ett lag.

Du har gjort sju mål på lika många matcher hittills. Känner du dig ostoppbar för tillfället?

– Det är ingenting jag tänker på. Jag tar det väldigt chill med det där och det viktigaste är att laget fortsätter utvecklas i rätt riktning.

Finns det någon hemlighet varför du ser så pigg och rapp ut trots att du fyller 33 i höst?

– Inte mer än att jag tycker att det är skitkul att spela fotboll fortfarande och det gör att jag vill göra allt jag kan för att hålla mig vältränad och vara i bra form.

Du har chilenskt ursprung. Håller du på Sverige eller Chile i fotboll?

– Jag är jättestolt över att vara både chilenare och svensk. Med tanke på vad som hände i Chile (militärkuppen 1973 som resulterade i att landet blev en diktatur) när mina föräldrar flyttade till Sverige så är jag oerhört tacksam för att de kunde bygga upp ett nytt liv i Sverige. Med det i åtanke säger jag att jag hejar lika mycket på båda länderna.

Hur ofta besöker du Chile?

– Jag har aldrig varit där.

Hur långt kan Chile ta sig i VM?

– Jag har bara kollat lite grann, men mina äldre syskon har definitivt bättre koll. Du borde intervjua dem istället om Chiles chanser i VM!

Men givetvis hoppas jag kan att de kan överraska för de spelar en väldigt rolig och positiv fotboll.

Pratar du spanska förresten?

– Det gör jag.

Har du någon att snacka spanska med i laget? Carlos Banda?

– Ja, både jag och Carlos är ju från Chile så vi kan absolut kommunicera på spanska med varandra. Men med respekt för andra, så sker det ytterst sällan.

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. 
Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. 
Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner 
lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör superettan.

Den senaste tidens mål- och poängtorka är över.

Gif Sundsvall bortabesegrar Husqvarna med 3-1 och kliver därmed – åtminstone temporärt – upp i serieledning.

Här några – på grund av magsjuka – enstaka reflektioner kring händelserna på Vapenvallen:

Matchbetyg   3

Fartfylld första halvlek, där Giffarna maximalt utnyttjade att hemmalaget låg brett med sina ytterbackar och stod förhållandevis högt med sin backlinje. Gästerna hotade från alla möjliga håll, tog sig ganska enkelt runt på kanterna och hittade gång efter annan in med passningar bakom HFF:s ganska stabbiga mittbackar.

2-0 i paus lite i underkant.

HFF försökte att ge det en chans i upptakten av andra halvlek, men när man inte fick utdelning på vare sig inläggsspel eller fasta situationer pös luften ur laget och det blev en smal sak för Giffarna att kontrollera sig fram till tre enkla poäng.

Matchens lirare

Kevin Walker. Det var jämnt i Giffarna, det ska poängteras direkt, men om jag ändå ska ta ut en får det bli mittfältsdynamon med den fantastiska arbetsmoralen, det goda omdömet, det fina passningsspelet och det tunga skottet.

Dessutom med en fot i två av målen.

Och ja, jag struntar högaktningsfullt i att det var Walker som orsakade straffen som ledde till HFF:s tröstmål. I det läget var matchen redan körd sen länge.

Men fin straff av Robin Cederberg, mittbacken som hittills är hundraprocentig från elvameterspunkten, slagit in fyra av fyra möjliga.

Matchens grej

Giffarnas 1-0-mål. Kom redan i andra minuten, då en pigg Daniel Sliper slog sin motståndare och hittade in till Pa Dibba med ett perfekt inspel. Dibba avslutade föredömligt på ett tillslag och ställde HFF-keepern Zoran Akovic chanslös.

Viktigt mål i många avseenden. Giffarna – som gått mållösa av planen i de två senaste matcherna – fick en rejäl boost, samtidigt som moralen sjönk hos hemmalaget.

Dibbas fjärde för säsongen.

Därmed är han tvåa i interna skytteligan efter anfallskompisen Johan Eklund, som gjorde 2-0-målet och är uppe i fem totalt.

Domare

Team Patrik Eriksson gjorde en stark insats och förtjänar högt betyg.

Fyra plus, typ.

Prognos

HFF har tappat fart rejält efter den fina starten och är nu utan seger i de sex senaste matcherna. Skador har tillstött och truppen är inte den bredaste.

Tufft framöver: först Värnamo borta, sen Ljungskile hemma.

Rimligt utfall: en poäng – i bästa fall.

Giffarna är ur en minisvacka, har en riktigt stark trupp och ska rimligen kunna påbörja en ny svit av förlustfria matcher.

Närmast på agendan för laget: Syrianska hemma och Varberg borta.

Rimligt utfall: sex poäng.

I morgon: ”Grönlund möter”. Missa inte.

Ingen drömstart precis för Gais nye tränare Kjell Pettersson, 66.

Trots ledning, 1-0, blev det förlust, 1-2, i ångestmatchen borta mot Degerfors.

Här lite synpunkter från mötet på Stora Valla:

Matchbetyg   2

Om man vill vara snäll: spänning och dramatik in i det sista och en hel del situationer i de båda straffområdena.

Om man vill vara elak (och möjligen lite mer sanningsenlig): avvaktande, skärrat och långa stunder (framför allt i första halvlek) skrämmande låg teknisk kvalité med passningar och mottagningar på en nivå som lämnade allt i övrigt att önska.

Degerfors spelförande under större delen av matchen. Använde sig flitigt av Castro Tello som efter ett tag hade ett hav att operera i framför Gais backlinje. Stort plus också till de båda kantmittfältarna Marcus Astvald och Ferhad Ayaz, som slog sina respektive motståndare i de flesta dueller.

Kul också att se Erik Jernberg tillbaka. En lirare i min smak. Låg också bakom segermålet, då han prickade mittfältskollega Niklas Klingbergs huvud i samband med en högerhörna.

Gais valde, inte helt oväntat, en gammal beprövad spelidé med ett lågt försvarsspel och snabba omställningar. Nye tränaren Kjell Pettersson satsade också på mittbacksbjässen Björn Andersson som anfallsspets – ett försök som slog väl ut. Andersson, stor, stark och duktig på att suga in bollar, låg bakom ledningsmålet som Petrit Zhubi gjorde.

Successivt föll dock lagdelarna isär, vilket öppnade för Degerfors att få igång sitt snabba och effektiva anfallsspel. Att hemmalaget till slut vände och vann kändes både logiskt och välförtjänt.

Liten tröst för Kjell Pettersson och alla Gais-anhängare: Joel Johansson såg riktigt vass ut när han byttes in med drygt 20 minuter kvar att spela.

Matchens lirare

Sebastian Castro Tello. Lite taskigt kroppsspråk ibland, lite bollkär mellan varven och lite halvtokiga beslut då och då, men när han vaknar på rätt sida – som i dag – är han en stor tillgång med sin teknik, sin förmåga att hålla i bollen, sina aviga vändningar och sina luriga instick.

Aktionen i samband med Ferhad Ayaz 1-1-mål skojar man inte bort.

Snudd på Bertilsson-klass.

Matchens grej

August Strömbergs räddning i slutsekunderna. Efter hörna gick bollen ut till Björn Andersson som fick bra träff från nära håll – men Degerfors-keepern var blixtsnabbt nere vid stolpen och limmade lädret.

Matchvinnare på sitt sätt.

Frågan

Hur många bollkontakter hade Degerfors nia Peter Samuelsson? Jag kunde räkna dem på ena handens tumme, höll jag på att säga.

Alldeles för orörlig, alldeles för inaktiv, på tok för lite involverad.

Helt rätt av DIF-tränaren Patrik Werner att ta ut honom i andra halvlek.

Domaren

Team Kaspar Sjöberg hade en hel del att stå i, men tog för det mesta rätt beslut.

Snudd på fem plus.

Prognos

Degerfors tog sin blott andra seger för säsongen, men det räckte ändå för att lämna jumboplatsen i en rekordjämn bottenstrid.

Närmast på programmet för värmlänningarna: Ljungskile borta och J-Södra hemma.

Rimligt utfall: tre poäng.

Gais har förlorat sex av de sju senaste matcherna och är fortsatt riktigt illa ute. Tufft program framöver. Först J-Södra borta, sen Öster hemma.

Rimligt utfall: en poäng – i bästa fall.

***

En handfull skarpa lägen.

Ändå blev det 0-0 i mötet Syrianska-Ängelholm.

Närmast nätkänning: hemmalagets Dinko Felic, som missade med öppet mål och gästernas Jakob Augustsson, som på stopptid gjorde exakt samma sak.

Bäst i hemmalaget: keepern Dejan Garaca, som hållit nollan i båda matcherna han stått.

***

Assyriskas nye tränare Sören Åkeby höll på att få en drömstart.

Men på stopptid kvitterade Varbergs lagkapten Robin Tranberg AFF:s 1-0-ledning, som fjolårssuccén Admir Aganovic fixade.

Delad pott på Påskbergsvallen, alltså.

Om något av lagen var nöjda med det? Nja, skulle inte tro det.

Nåt annat? Assyriska fick sin bäste spelare, Christopher Brandeborn, utvisad med 20 minuter kvar att spela.

***

Underläge, 0-2, hemma mot Öster med fem minuter kvar.

Då kommenderar Landskrona-tränaren Jörgen Pettersson långa bollar på Johnny (Lundberg).

Det betalar sig.

Mittbacksklippan som klivit upp som anfallsspets ligger med nicktoucher bakom såväl 1-2 (Hofsö) som 2-2 (Torres) och räddar därmed en poäng åt ett Bois i akut poängbehov.

Sett till spel och chanser ett logiskt resultat, men man kan ju undra vad Öster – som ändå gjorde 2-0 efter att man fått Otto Eriksson utvisad – sysslar med?

Poängtapp i slutminuterna i match efter match efter match.

Inte undra på att tränaren Roberth Björknesjö såg ut som ett åskmoln när han i direkt anslutning till slutsignalen intervjuades i TV12.

Summa summarum: blytung boost för ett tappert Bois – och en ny knäck för ett närmast genant slutkvartsnervigt Öster, som ser ut att tvingas skrinlägga planerna på en snabb allsvensk comeback.

Sista nollan i serien sprack – med ett brak.

Värnamo blev fullständigt utspelat och förlorade bortamötet med Ljungskile (2-3).

Här lite reflektioner kring matchen på Skarsjövallen:

Matchbetyg   3

Klasskillnad. Utskåpning. Spel mot ett mål.

Det är bara att välja och vraka bland uttrycken.

Ljungskile var hur som helst helt överlägset från start till mål och kunde, nej borde, ha vunnit med fyra, fem bollars marginal.

Hörnstatistiken 18-3 säger det mesta.

Hemmalaget var bättre i spelets alla beståndsdelar. Flyttade boll så det stod härliga till, löpte som om det inte fanns någon morgondag och krossade den vitblå försvarsmuren så till den grad att den till slut bara bestod av spillror.

Att det ändå bara blev 3-2 förklaras bäst med att fotboll ibland är allt annat än logiskt.

Om LSK trots allt var nära ett försmädligt poängtapp?

Nej, Pär Cederqvists 2-3-reducering kom med bara sekunder kvar av stopptiden.

Toppar i LSK denna kväll: centrala mittfältarna Markus Gustavsson och Aleksandar Kitic, som vann praktiskt taget allt i duellväg och knappt slog bort en passning, kantmittfältaren Ken Sema, som hade lekstuga oavsett om han befann sig till höger eller vänster och som dessutom gjorde ett mål, och tvåmålsskytten Jonas Lindberg, ett ständigt hot med sina smarta löpningar, sin kreativitet och sitt tunga skott.

Värnamo gjorde nog sin sämsta match för säsongen. Hamnade snabbt i ett 0-2-underläge, replikerade omgående (Dzenis Kozica på straff) men lyckades trots det aldrig komma in i matchen. Försvarsbjässen Juan Robledo, som dominerat stort i ett flertal matcher, hade en nattsvart afton. Gjorde en jättetavla i samband med 0-1-målet och blev rejält uppsnurrad i samband med 0-2-målet.

Den ende i IFK som kunde lämna Bohuslän med högburet huvud var keepern Björn Åkesson, som räddade sitt lag undan en total förnedring.

Matchens lirare

Jonas Lindberg. Hård konkurrens om epitetet, men jag klistrar det ändå på LSK:s nummer tio som var på ett härligt spelhumör och lyckades med praktiskt taget allt han företog sig.

Två mål ikväll innebär tre totalt.

Det kommer fler, det kan du vara säker på.

Matchens grej

Toksituationen i slutet på första halvlek. Björn Åkesson gör en praktparad på ett Ken Sema-avslut från två meter. Bollen ut till David Johannesson, som läckert klackar den till Jonas Lindberg, vars skott träffar b-å-d-e ribban och stolpen.

Närmare en kasse går det omöjligt att komma.

Frågan

Har Ljungskile någon gång haft ett tekniskt skickligare lag? Tidigare årgångar av LSK, även de som spelade allsvenskt, kunde löpa, tackla, kämpa och säkert mer därtill, men lirarfaktorn var i ärlighetens namn inte särskilt hög.

Nu kryllar det av bollvirtuoser (nåja) i den grönvita elvan.

Kul.

Domare

Team Dragan Banjac blandade och gav rätt rejält, men avgjorde på intet sätt matchen.

Knappt godkänt.

Prognos

Ljungskile har gjort 12-2 på de fyra senaste matcherna och är uppenbarligen i praktslag. Närmast på agendan för bohusläningarna är Degerfors hemma och Husqvarna borta.

Rimligt utfall: fyra poäng – minst.

Värnamo fick alltså nollan i förlustkolumnen spräckt och nu handlar det för smålänningarna om att studsa tillbaka omgående. Förutsättningarna för det synes goda med tanke på kommande motstånd. Först Husqvarna hemma, sen Syrianska borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Bra spel och en hel del målchanser i mötet mellan Östersund och J-Södra på Jämtkraft Arena.

Men bara ett mål.

Det gjorde hemmalagets Brwa Nouri i första halvlek, snyggt framspelad av en glödhet Modou Barrow.

Trepoängaren innebär att ÖFK – som inledde säsongen uselt – klättrar upp på femte plats i tabellen.

J-Södra, som inför besöket i Jämtland hade vunnit fyra av de fem senaste matcherna, är kvar i mittskiktet.

Ett par nya namn men också ett par gamla beprövade.

Det är dags för ”Omgångens fyra” igen.

Nu kör vi.

MÅLVAKT

Anton Cajtoft, J-Södra (2)

Kanske inte så mycket för insatsen mot Landskrona, mer att han i dagarna blev uttagen i U21-landslagstruppen. Kul för 20-åringen som knappast var dåvarande tränaren Mats Grens förstaval när säsongen startade, men som utvecklats enormt i takt med större förtroende.

FÖRSVARSSPELARE

Petter Björlund, Ljungskile

LSK har hållit nollan fem gånger av nio denna säsong – och i de tre senaste matcherna. Förklaringen står att finna i ett bra försvarsspel och en stabil backlinje – där Björlund är en av klipporna. Stoppade i slutminuterna Pa Dibba från att bli matchhjälte för Sundsvall.

MITTFÄLTARE

Daryl Smylie, J-Södra (2)

Trivs utmärkt väl i sin nya roll som nummer tio-spelare, vilket ett mål och tre assister i krossen av Landskrona indikerar. Har i högran en finfin passningsfot och ett lika tungt som lurigt skott. Nordirländaren är starkt bidragande till att J-Södra klättrar i tabellen.

ANFALLARE

Modou Barrow, Östersund

Hade stundtals lekstuga med Gais-försvaret i 3-1-segern på Ullevi och gjorde dessutom två mål. Har både speeden och tekniken och kan kombinera dessa båda egenskaper i maxfart, vilket få andra i serien mäktar med. På väg mot skytteligatoppen.

Topp

Sena sparkar. IFK Värnamo är alltjämt kvar i toppstriden och har fortfarande förlustnollan i behåll. Detta främst tack vare sena mål i ett flertal matcher. När det blir skarpt läge och står och väger är IFK som allra farligast.

Flopp

Tidiga sparkar. Både Thomas Askebrand i Gais och Azrudin Valentic i Assyriska tvingades lämna sina jobb i dag. Sorgligt när det inträffar och ett nederlag för både personen och klubben. Vilket spelarmaterial har man och hur vill man spela? Utifrån det scoutar man sen en tränare som uppfyller önskemålen. Hur svårt ska det vara?

Tre höjdare i omgång 10

Fredag

Ljungskile-Värnamo

Två av seriens formstarkaste lag och en kraftmätning mellan två tungviktare som inte viker en tum när det börjar smälla kring benpiporna.

Värnamo utan avstängde anfallaren Benjamin Fadi.

Kryss, 1-1.

Lördag

Degerfors-Gais

Höjdare är kanske att ta i, men spänning och dramatik är i alla fall att vänta på Stora Valla. Båda är i usel form och i akut poängbehov. Gais dessutom med ny tränare, Kjell Pettersson.

Degerfors utan avstängde Marcus de Bruin.

Kryssläge här också, 1-1.

Måndag

Sirius-Hammarby

Två av sex, sju lag i serien som vill spela sig till målchanser och mål och inte bara förlitar sig på att motståndaren ska göra misstag. Med andra ord bäddat för en sevärd match på ”Studan”.

Hammarby tar femte raka. Ska vi säga 1-3?

Thomas Askebrand körde fast.

Därför fanns det bara en utväg:

Ge honom sparken.

Samtidigt som Gais slog på trumman för sina många unga och utvecklingsbara talanger gjorde man inför säsongen ett par, tre tunga värvningar.

Jag, och många med mig, svalde betet och tippade att Gais skulle vara med och fightas om en allsvensk plats.

Verkligheten har blivit en annan.

Efter nio matcher parkerar Gais på negativ kvalplats, man har förlorat fem av de sex senaste matcherna, inte fått till något anfallsspel att tala och av den anledningen gjort för få mål.

Efter gårdagens hemmaförlust mot Östersund (1-3) var måttet rågat. Gais-supportrarna krävde Thomas Askebrands avgång och tidigt på tisdagsmorgonen gick Gais ut på sin hemsida och berättade att Askebrand får gå och att assisterande tränaren Kjell Pettersson tar över i avvaktan på en permanent lösning.

Gör Gais rätt?

Ja, jag tycker det.

Jag har sett laget i fyra, fem matcher denna säsong och slagits av bristen på tempo, teknik, spelidé och – värst av allt – kampmoral. Gais har inte bara sett långsamt och klumpigt ut utan Gais har också sett uppgivet ut och det var skälet till att jag redan för ett par veckor sen flaggade för att Thomas Askebrand knappast satt säkert.

Askebrand har misslyckats med att ingjuta mod i och få fart på spelarna. I sin iver att ställa saker och ting tillrätta har han slagit knut på sig själv, kompromissat med spelidén, blandat och gett med spelarna och på så sätt slitit bort det trygghetsfundament som är ett måste för ett lag i ett utsatt tabelläge.

Askebrand har, kort och gott, lite oaktsamt vänt och vridit på varenda sten, men till slut kört fast.

Jag känner inte Thomas Askebrand, har aldrig talat med honom, men det intryck jag har fått är att det verkar vara en fantastiskt sympatisk person med ett hjärta som brinner för fotboll. Minns samtalet jag hade med Håkan Nilsson i Falkenberg förra säsongen. Han hade bara gott att säga om Askebrand, och då var FFF ändå bara ett sent kvalmål från att dråsa ned i division 1 under Askebrands sista år i klubben.

Att Thomas Askebrand nu får gå är inte mycket att säga om. När spelet hackar, spelarna underpresterar och poängen inte trillar in som förväntat är det dessvärre oftast tränaren som får bära hundhuvudet i dagens quick fix-fotboll med supportrar och sponsorer som inte kan stava till tålamod och med egotrippade spelare som blixtsnabbt lastar sitt eget misslyckande på andra i stället för att titta sig själva i spegeln.

Thomas Askebrand bär inte ensam ansvaret för det som hittills måste betraktas som ett praktfullt fiasko. Gais klubbledning, med sportchefen Jonas Lundén i spetsen, bör också ställas till svars.

De haussade värvningarna på försäsongen, till exempel, har floppat rejält.

Amerikanen Bobby Warshaw, som gjorde åtta mål på nio matcher för Ängelholm under en magisk fjolårshöst, har varit iskall.

Petri Zhubi, som skulle bidra med fart, teknik och poäng från en kantposition, har mest försökt skådespela på planen – och gjort det helt utan framgång.

Och islänningen Asgeir Asgeirsson, som i intervjuer inför säsongen jämförde sig med Milan-ikonen Gennaro Gattuso (”men jag är bättre med boll”), är ett direkt felköp.

Oavsett vilken riktning klubben nu väljer och oavsett val av Thomas Askebrands efterträdare har Gais försuttit alla möjligheter att slåss om en allsvensk plats.

Resten av säsongen kommer att bli en enda lång kamp mot att försöka undvika nedflyttning och negativt kval.

Om Gais kommer att lyckas?

Jag är långt ifrån säker.

Som du märker har jag hittills undvikit att nämna skadorna på Gabriel Altemark-Vanneryr, Joel Johansson och Linus Tornblad, de tre (vassa) anfallsalternativen.

Skälet till det är enkelt:

Ett lag med ambition att slåss i toppstriden kan inte, får inte vara (alltför) beroende av enskilda spelare.

Då är det något som inte stämmer.

Två segrar i fjol.

Östersund tycks ha lika lätt för Gais i år.

Seger i kväll med 3-1 efter två mål av skyttekungen Modou Barrow.

Här lite synpunkter från mötet på Gamla Ullevi:

Matchbetyg   2

En sövande saggig första halvlek, där Östersund hade ett gigantiskt bollinnehav men snudd på vägrade att spela bollen framåt.

Gais behövde inte göra särskilt mycket utan låg rätt i sina positioner och ställde om när tillfälle bjöds.

Laget tog också ledningen. Lagkaptenen Kenneth Gustafsson kom runt på vänsterkanten, slog ett inlägg som ÖFK-försvararen Jonathan Azulay (utlånad från Blåvitt) oturligt styrde i eget mål.

Klart mycket bättre i andra halvlek, då ÖFK flyttade bollen mycket snabbare och också hotade mer i djupled.

På 24 glödheta minuter både vände och stängde man matchen.

Vid 1-1 skickade kvicke och fyndige sydkoreanen Moon fram Barrow i avslutsläge och vid 1-3 samarbetade Dennis Widgren förtjänstfullt med Barrow.

1-2-målet?

Det återkommer vi till.

ÖFK gör en helt okej prestation. Aningen äventyrligt passningsspel mellan varven, lite juniormisstag här och där men stundtals också med härlig rörelse och fyndigt anfallsspel.

Lagets tre toppar: Moon, Barrow och Jamie Hopcutt, en evighetsmaskin som löper oavbrutet från straffområde till straffområde.

Gais genant svagt och rättmätigt utbuat i slutet av matchen. Helt utan struktur, idé och individuell kvalité.

Jag säger inte att Gais – topptippat inför säsongen – åker ur, men jag påstår utan att darra nämnvärt på manschetten att Gais mycket väl kan åka ur.

Så illa är det.

Matchens lirare

Modou Barrow. Till höger i första halvlek, till vänster efter paus och lika skönt oberäknelig på båda kanterna. Härligt rapp och teknisk och dessutom tvåmålsskytt, vilket betyder sex totalt och delad andraplats i skytteligan.

Ska bli superintressant att följa framöver.

Matchens grej

ÖFK:s 2-1-mål. Hopcutt löper med bollen under kontroll i 25 meter, dribblar av två motståndare innan han med högerfoten vräker upp bollen i ena krysset.

En topprestation.

Domare

Team Magnus Ahlsén gör det bra i en lättdömd match,

Prognos

ÖFK tog sin första bortaseger för säsongen och börjar få tillbaka alltfler spelare som tidigare varit skadade.

Ser lovande ut med andra ord.

Närmast väntar J-Södra hemma, sen Öster borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

Gais har fortsatt enorma problem att skapa målchanser. Nu snackas det om att fjolårssäsongens succéanfallare Joel Johansson kan vara tillbaka redan i nästa match och att han behövs råder det inget som helst tvivel om.

Rackarrysare framöver för ”Makrillarna”. Först Degerfors borta, sen J-Södra borta.

Rimligt utfall: en poäng.

***

Ny seger.

Och nytt avgörande i slutminuterna.

Trots 0-1-underläge vände och vann IFK Värnamo hemmamatchen mot Degerfors med 3-1.

Det innebär att smålänningarna knallar upp på samma antal poäng som topplagen Hammarby och Gif Sundsvall.

Sensationellt?

Det är bara förnamnet.

Kameruanen Tchami, läckre liraren Kozica och brunkarspetsen Cederqvist målskyttar för Östbos stolthet.

Fortsatt dystert för Degerfors som i och med förlusten avlöste Assyriska på jumboplatsen.

***

Äntligen kom den.

Jag pratar förstås om Ängelholms första seger på nya hemmaarenan Olympia.

Det blev 2-0 mot Husqvarna efter mål av fjolårssuccén Junes Barny och skottstarke Sebastian Carlsen.

Trepoängaren innebär att ÄFF skaffar sig lite andrum i bottenstriden.

För HFF, som inledde så förtroendeingivande, ser det plötsligt mörkare ut. Bara en poäng och ett mål i de tre senaste matcherna.

Det svänger snabbt i den här serien.

Sex matcher kvar på kontraktet med Syrianska.

Då gör Nikola Grubjesic bästa möjliga reklam för sig själv.

Med två mål sänkte han Assyriska i det glödheta Södertäljederbyt.

Här lite synpunkter från 2-0-mötet på ”Jallavallen” som vibrerade av allehanda känslor:

Matchbetyg   3

Syrianska-tränaren Zvezdan Milosevic hade strategin helt klar för sig:

Med så många halvskadade och icke fulltränade spelare på planen insåg han att hans lag var tvingat att avgöra derbyt i första halvlek när kraften och orken fortfarande fanns där.

Sen kunde man ägna sig åt försvarsspelets ädla konst efter paus.

Chansningen höll.

Syrianska hade två avslut på mål i första halvlek – och gjorde två mål.

I andra halvlek drog man sig tillbaka, låg rätt i positionerna, tryckte till i närkamperna och hade inga större svårigheter med att ta udden av motståndarens attacker.

Assyriska å sin sida är svårt plågat av den poängmässigt svaga upptakten. Spelarnas självförtroende är som bortblåst och av det skälet fungerar praktiskt taget ingenting. Det är skakigt i försvaret och det normalt så stabila och vägvinnande passningsspelet existerar inte längre.

Och när man väl kommer till avslutslägen är det trubbigt värre.

Vid presskonferensen avslöjade hårt pressade tränaren Azrudin Valentic att klubben jobbar på att ta in två nya spelare så fort transferfönstret öppnar.

Om det räcker för att förnya kontraktet återstår att se.

Toppar i respektive lag?

Vi nöjer oss med fightern och pådrivaren Christopher Brandeborn i AFF.

I Syrianska var det desto fler som presterade i nivå med sitt bästa, men om tre namn ska fram tar jag Uros Delic, som sin vana trogen fick alternera som central mittfältare och mittback (när Rabi Elia tvingades utgå), Yussuf Saleh, virvelvindssnabb kantmittfältare och Grubjesic, som du läser mer om under nästa rubrik.

Matchens lirare

Nikola Grubjesic. Serben, en panikvärvning kort före seriestart, gjorde båda målen och har nu prickat in sex fullträffar på sju matcher för Syrianska.

Det första var ett typiskt målskyttemål där han dröjde kvar i boxen efter en fast situation och iskallt tryckte in bollen vid ena stolpen.

Det andra pangade – och det ordet ska verkligen betonas i sammanhanget – han in från straffpunkten.

Om Syrianska vill förlänga med honom när kontraktet löper ut om sex matcher?

Gissa två gånger.

Matchens grej

Straffen. Hezha Agai kapade Yussuf Saleh, därom kan vi alla vara överens.

Problemet var bara att förseelsen skedde utanför straffområdet.

I stället för frispark i ett förhållandevis ofarligt läge fick Syrianska chansen från straffpunkten – och kunde döda matchen.

Bittert för AFF som verkligen inte har haft marginalerna med sig denna vår.

Publiken

Nästan 5 000 på ”Jallavallen” skapade en fantastisk atmosfär.

Vem som vann klackmatchen?

Kryss.

Domare

Nja, team Lars Olsson hade för hög felprocent och bidrog alltför påtagligt till slutresultatet med den feldömda straffen.

Prognos

Assyriska har gått mållöst av planen i de fyra senaste matcherna och parkerar nu som tabelljumbo. Krisen är med andra ord ett faktum.

Kommande två uppgifter: Varberg borta och Sirius hemma.

Rimligt utfall: en poäng sett till formen.

Syrianska bröt en förlustsvit om tre raka matcher och får man bara behålla laget någorlunda intakt ska det kunna bli hygglig poängutdelning framöver.

Närmast väntar Ängelholm hemma och Gif Sundsvall borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

Nemrud Kurt, praktikant på Sportbladet, har järnkoll på Södertäljefotbollen.

Han har intervjuat supportrar och spelare inför kvällens heta derby mellan Assyriska och Syrianska.

Håll tillgodo.

Ashur Ibrahim, Assyriska-supporter

”Jag tror att båda lagen vill vinna den här matchen så mycket att båda kommer att försöka föra spelet. Dock tror jag Assyriska drar det längsta strået på den fronten med tanke på hur vi spelade i de inledande matcherna. Syrianska kommer att försvara sig väl och försöka kontra med sina snabba yttrar i form av Robert Massi och Yussuf Saleh. Sedan har de ju en vass striker i Nikola Grubjesic, så det ska bli intressant att se hur det kommer att se ut.

I vilket fall kommer det bli en riktig kamp och där tror jag Assyriska vinner för jag anser att vårt mittfält är bättre. Vi har mycket spelskicklighet i Christopher Brandeborn och Fredrik Holster och mycket slit och fina uppspel tack vare Hezha Agai och Jens Jacobsson.

Mitt tips är 2-0 till AFF.”

David Durmaz, lagkapten i Assyriska

”Det viktigaste är att vi kommer upp i normal standard. Gör vi det är jag inte ett dugg orolig. Motivation och hela den biten ingår, det är såna här matcher man längtar till.”

Robert Massi, spelare i Syrianska

”Nu har vi tre raka förluster och jag hoppas vi får med oss tre poäng. Det är viktigt, speciellt i den här matchen. Vi går för tre poäng.

Om jag avgör igen? Varför inte? Men det viktigaste är att vi vinner, och om jag avgör är det bara extra skönt.”

Gabriel Buyukaslan, Syrianska-supporter

”I en match som denna så tror jag inte att det blir så mycket skönlir, det kommer att bli mycket kamp och känslor på både planen och läktaren, båda lagen kommer att göra sitt yttersta för att vinna detta derby. Det lag som visar mest vilja och hunger på planen kommer med stor sannolikhet att vinna matchen.

Vad Syrianska ska se upp med är Assyriskas mittfält där dom har individuellt skickliga spelare i Fredrik Holster och Christopher Brandeborn som kan hålla i bollen och föra den vidare framåt. Syrianska kommer först att etablera ett kompakt försvarsspel för att kunna bygga ett spel runt det, och därefter kontra till sig chanser på kanterna och då främst från Yussuf Salehs kant.

Han kan bryta in i banan eller utnyttja inläggspelet på Nikola Grubjesic och Dinko Felic – två spelare som kommer att ha en stor betydelse i denna match med sin förmåga att täcka och hålla i bollen. Felic är sedan tidigare medveten om matchens betydelse och är gammal derbyhjälte.

Jag tror att Syrianska vinner med 2-1”.

Nemrud Kurt

Inte gnistrande.

Desto mer kontrollerat.

Hammarby tog fjärde raka segern via 2-0 i toppmötet med Varberg och toppar nu serien.

Här lite reflektioner kring händelserna på Tele 2 Arena:

Matchbetyg   3

Det behövs som bekant två för att kunna dansa.

Den här eftermiddagen fanns det bara en.

Varberg parkerade en stor televerksfärgad buss i och strax utanför eget straffområde och hade inte minsta ambition att bjuda upp.

Faktum är att Bois inte skapade en enda målchans värd namnet under hela matchen.

Man försvarade sig väl, skickade långt på kringskurne anfallaren Sinan Ayranci – och fick tre, fyra hörnor som belöning. Thats it.

Fegt?

Ja, jag kan tycka det. Okej för att det var pressande i värmen och att orken tröt i andra halvlek, men vid underläge 0-1 måste man kunna begära lite mer av ett lag som trots allt slåss kring de två översta strecken i tabellen.

Hammarby kontrollerade allt från start till mål. Slarvade en aning i passningsspelet och hade stundtals svårt att bryta igenom Varbergs kompakta försvar, men i slutändan handlade det ändå bara om när målen skulle falla.

Det gjorde de kort före halvtidsvilan, då Lars Fuhre gjorde en diagonalöpning in i straffområdet och mötte Kennedy Bakircioglus vältajmade inlägg med pannan, och sen fem minuter före full tid, då Pablo Piñones-Arce från nära håll stötte in inhoppande Fredrik Torsteinbös skarpa inspel. Det sista målet föregicks av en halvomställning där tre, fyra hemmaspelare briljerade med precisa passningar på ett tillslag.

Tre toppar i vardera lag: vänsterbacken Kujtim Bala, mittbacken Thommie Persson och centrale mittfältaren Robin Tranberg i Varberg. Högerbacken Michael Timisela, centrale mittfältaren Johan Persson och släpande anfallaren Kennedy Bakircioglu i Hammarby.

Mer?

Måste kännas underbart för Hammarby att ha en spelare som Piñones-Arce, som långa stunder kan vara helt anonym, men som nästan alltid levererar i skarpt läge.

Sju mål nu för PPA. Därmed toppar han skytteligan.

Matchens lirare

Michael Timisela. Sattes på undantag av Thomas Dennerby under fjolårshösten, men nu får Hammarbys holländske högerback fullt förtroende och har tackat för det med att successivt växlat upp till en nivå som få ytterbackar i serien håller.

Klockren defensivt – och erbjuder hela tiden alternativ offensivt.

Matchens grej

Straffsituationen i första halvlek. Ett inspel från högerkanten träffar armen på Marko Mihajlovic. Det ser ut som att Hammarbys mittback gör en flaxrörelse, men domare Daradic väljer att fria.

Där berövades Bois ett jätteläge att ta ledningen i matchen.

Publiken

Nästan 21 000 skapade en magisk inramning. Särskilt glädjande att så många barnfamiljer fanns på plats.

Men bort med det här bengallarvet, som sköt upp matchen i tio minuter. Det räcker gott och väl med sången och de fyndiga ramsorna från läktarplats för att skapa toppinternationell atmosfär.

Domare

Team Robert Daradic har i övrigt händelserna helt under kontroll. Bra.

Prognos

Hammarby har vunnit fyra raka matcher på fyra olika sätt. Imponerande. Mycket talar för att laget har kommit till tabelltoppen för att stanna.

Närmast på programmet: Sirius borta, sen Landskrona hemma.

Rimligt utfall: sex poäng.

Varberg har haft en hel del flyt på slutet, men fick sig en lektion i dag och kan vara lite på retur.

Kommande uppgifter: Assyriska hemma och Ängelholm borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

10-10 i avslut.

Men 0-0 i mål i toppmötet mellan Sundsvall och Ljungskile.

Därmed tappar Giffarna poäng hemma på Norrporten för första gången denna säsong.

Och inte nog med det. Man tappar dessutom serieledningen till Hammarby.

Ett svårspelat, svårslaget LSK – som höll nollan för femte gången av nio möjliga denna säsong – är alltjämt med och hugger kring de två översta strecken.

Imponerande.

***

Tennissiffror på Stadsparksvallen där J-Södra skåpade ut Landskrona med 6-2.

Bakom siffrorna döljer sig sex olika målskyttar för hemmalaget och två utvisningar för Bois (mittbacken Johnny Lundberg och anfallaren Andrew Stadler).

Segern innebär att J-Södra – som inledde skakigt – nu kravlar sig upp på övre tabellhalvan.

Extra kul eftersom smålänningarna, till skillnad från många andra lag, prioriterar ett eget offensivt spel.

Skoj också att Tommy Thelin fick göra mål. J-Södra-kaptenen har varit rätt hårt kritiserad på sina håll denna vår.