Vilka spelare glänste, vilket lag imponerade, vilket lag vek ned sig och vad har vi att se fram emot?

Frågor, frågor, frågor.

Svaren ges här.

Det är dags för ”Omgångens fyra” – och lite annat.

MÅLVAKT

Zoran Akovic, Husqvarna

Gjorde tre, fyra blixtrande närstridsparader och såg nästan på egen hand till att HFF landade tre poäng i nykomlingsmötet med Sirius. Man kan lugnt säga att den 27-årige montenegrinen gjort avtryck i serieupptakten.

FÖRSVARSSPELARE

Juan Robledo, Värnamo

”Vi har blivit bättre i de båda straffområdena”, sa IFK-tränaren Peter ”Kuno” Johansson efter 3-1-segern i Östersund. Det kan han främst tacka Robledo för. Mittbacksbjässen var kung i luften och gjorde två mål mot ÖFK

MITTFÄLTARE

Alex Nilsson, Assyriska

Bröt benet på tre ställen under försäsongslägret i Turkiet 2013 och fick hela fjolårssäsongen spolierad. Nu tillbaka snabbare, löpvilligare och löpstarkare än nånsin tidigare. AFF:s egen ”Fox in the box”. Blir superspännande att följa.

ANFALLARE

Pablo Piñones-Arce, Hammarby

Stressigt och nervigt inför nästan 30 000 på läktarplats? Inte det minsta. PPA levererade direkt och gav sitt lag den nödvändiga skjutsen mot en till slut solklar 5-0-seger. Allra vassast var ändå ribbskottet med vänstern. Värt ett bättre öde, som man sa förr.

TOPP

Assyriska

Tungt nederlagstippat i bortamötet med Öster, men visade vad karaktär, disciplin och offervilja betyder i skarpt läge på främmande mark. Får Azrudin Valentic bara ha sina spelare hela och friska blir AFF att räkna med på allvar.

FLOPP

Sundsvall

Får ingen fart i passningsspelet, fixar inte att utnyttja sina kanter och förmår inte få centermonstret Johan Eklund involverad i spelet. Nu måste tränarduon Franzén-Cedergren styra upp det här, annars kan det bli oroligt värre framöver.

Tre godbitar i omgång 3:

Söndag

Gais-Ljungskile

Lite av en vägvisarmatch. Är säsongens upplaga av Gais på riktigt? Är LSK ett lag för den absoluta toppstriden? Svar ges på Ullevi. Tung match-i-matchen mellan de potentiella skyttekungarna Hannes Stiller och Joel Johansson.

Luktar uddamålsseger för hemmalaget.

Söndag

Öster-Sundsvall

Två tippade topplag som underpresterade rejält i senaste omgången. Frågan nu är vilket lag som har repat sig bäst. Öster måste få i gång målproduktionen hos sina forwards och Giffarna måste ha i gång sin targetforward Johan Eklund.

Går på krysset här.

Måndag

Hammarby-Ängelholm

Lapp på luckan igen är väl för mycket att begära, men räkna med ny publikfest i Tele2. Hammarby imponerade stundtals stort i premiären. ÄFF är lurigt oberäkneligt och fick naturligtvis rejäl boost efter att ha vänt underläge till seger borta mot J-Södra.

3-1, kanske.

Sirius mer än årslånga svit av förlustfria tävlingsmatcher är bruten.

Detta efter att Husqvarna vunnit nykomlingsmötet med 2-1.

Här lite synpunkter från drabbningen på Studenternas:

Matchbetyg  3

Stressigt, oroligt, premiärnervigt i första halvlek. Många bortslagna passningar och inte mycket till struktur.

Sirius styrde spelet, men var omständligt och obeslutsamt i sista tredjedelen. Tog ändå fram en bra målchans (Thor) i samband med en av sina sex hörnor.

Husqvarna backade hem, försvarade sig väl och satsade på snabba omställningar, men misslyckades oftast med den sista, avgörande passningen.

Klart bättre fart i andra halvlek, säkert mycket beroende på att Husqvarna tog ledningen i upptakten (Philip Bernholtz efter Dragan Kapcevics utsökta förarbete).

Sirius kvitterade ganska omgående (Kerim Mrabti) och iscensatte sedan ett våldsamt tryck mot motståndarmålet.

Mitt i tokpressen – och efter att ha överlevt fyra, fem hundraprocentiga målchanser – stack HFF upp i ett sporadiskt anfall och, skulle det visa sig, avgjorde matchen.

Som du förstår inte särskilt logiskt, fast å andra sidan: vad är logiskt i den här sporten?

Matchens lirare

Zoran Akovic. Husqvarnas keeper gjorde en handfull superduperparader, var stabil i övrigt och blev helt klart tungan på vågen.

Matchens grej

HFF:s 2-1-mål. Rutinerade Tobias Nilsson måttade ett inlägg från högerkanten som Philip Bernholtz mötte på volley. Bollen satt klockrent invid ena stolpen. Kantmittfältare Bernholz andra för kvällen och därmed får han slåss med Akovic om epitetet matchens lirare.

Premiärpuls

Riktigt bra drag på gamla klassiska ”Studan” – och fattas bara annat. Det har inte spelats elitfotboll i Uppsala sen 2009, så det är klart att publiken var taggad. Drygt 3 500 är en aktningsvärd siffra.

Domaren

Team Robert Daradic hade inga större problem i en hyfsat lättdömd match. Bra.

Prognos

Ska bli intressant att se hur Sirius reagerar på denna förlust, som alltså var den första i tävlingsmatcher sedan 4 april i fjol.

Sirius två kommande motståndare: Varberg hemma och Degerfors borta.

Rimligt utfall: tre poäng – minst.

För Husqvarna väntar närmast Östersund borta och Gais hemma.

Rimligt utfall här: tre poäng. ÖFK är skadedrabbat och formsvagt. Gais, däremot, blir en betydligt svårare uppgift.

I morgon: Omgångens fyra. Missa inte.

Lätt vilse i upptakten.

Sen hittade Hammarby in på rätt väg, växlade upp och tryckte plattan i botten.

5-0 i hemmapremiären mot fjolårets tabellfyra Degerfors var ett styrkebesked som heter duga.

Här lite synpunkter från mötet på ett knökfullt Tele2 Arena:

Matchbetyg   5

Äh, finns ingen anledning att vara grinig en kväll som denna. Därför maxbetyg.

Grym inramning med läcker läktarsång och stundtals riktigt njutbart spel.

Degerfors bäst i upptakten men ju längre första halvlek led desto mer tog Hammarby över.

Och de två målen som föll innan pausvilan var båda sällsynt läckra. Två blixtrande anfallskombinationer från högerkanten utmynnade i två kliniska avslut från potentielle skyttekungen Pablo Piñones-Arce.

I slutskedet av halvleken erbjöds Degerfors en möjlighet att ta sig in i matchen, men Marcus Astvald brände det upplagda läget.

Värmlänningarna, med vindsnabba och företagsamma kantmittfältarna Ferhad Ayaz och Astvald, inledde starkt även i andra halvlek, men när Lars Fuhre prickade in 3-0 dog matchen.

Resten blev en formalitet. När Degerfors helt vek ned korten spelade Hammarby ut för fullt och faktum är att segersiffrorna kunde ha blivit ännu större.

Matchens lirare

Jan Gunnar Solli. Förvisso många om budet, som Torsteinbö med sin smartness och sina djupledslöpningar, som Piñones-Arce med sina två mål och sin ruskiga vänsterslägga som rammade ribban, som Johan Persson med sitt lugn och sitt uppoffrande slit, men jag fastnar alltså för Solli, som i superskarpt läge visade varför han har spelat 40 landskamper för Norge och gjort ett flertal Champions League-matcher för Rosenborg. Positionssäker, lugn och trygg med bollen och med ett flertal läckra passningar som gång efter annan försatte motståndarförsvaret på det hala.

Matchens grej

Finns att välja på här också, men jag fastnar ändå för inhoppande Amadayia Rennies överhoppning i samband med 3-0-målet. Sinnesnärvaro i öm förening med smartness.

Premiärpuls

Som väntat skyhög. Det är faktiskt inte mycket som slår en knökfull Tele 2 Arena när Hammarby spelar premiär. Vilket makalöst gung!

Ändå måste man bara fråga sig:

Varför detta kopiösa supande?

Varför denna enorma drängfylla?

För mig är det helt obegripligt att folk konsumerar alkohol i samband med idrottsevenemang; det förtar ju hela upplevelsen.

Domaren

Ett par skönhetsfläckar, nåt kort för mycket, men på det hela taget höll Team Lars Olsson huvudet kallt i hettan. Starkt jobbat.

Prognos

Närmast väntar ny hemmamatch för Hammarby, mot Ängelholm. Lagen möttes i Svenska cupen under försäsongen. Det mötet slutade 0-0 trots ett massivt spelövertag för Hammarby. Sen toppkonkurrenten Sundsvall på bortaplan 30 april.

Rimligt utfall i dessa båda matcher: fyra poäng.

Degerfors möter närmast ett form- och hemmastarkt Assyriska på bortaplan och därefter topptippade nykomlingen Sirius hemma på Stora Valla.

Två vidöppna matcher.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Riktigt starkt av Ängelholm att vända på kuttingen under slutminuterna och via 3-2 ta tre poäng på Stadsparksvallen.

Monday Samuel kvitterade i 88:e och Muamet Asanovski gjorde 3-2 på stopptid.

Blytungt för J-Södra, som brände straff för 1-1 i premiären mot Sundsvall. De här ödesdigra poängtappen kan stå smålänningarna dyrt i slutskedet av serien.

***

Ljungskile tappade sex försvarsspelare under vintern och våren.

Ändå har man lyckats hålla nollan i de två inledande matcherna.

Först 1-0 i premiären mot Östersund och i dag 0-0 borta mot Landskrona.

Det finns anledning att misstänka att tränaren Tor-Arne Fredheim vaknar med ett leende på läpparna i morgon.

Att Hammarby har spelarmaterial för att vinna serien, eller åtminstone komma topp-två råder det inget tvivel om.

Men hur är det med skallarna? Med kropparna? Med en plan B?

Svar ges med start i kväll.

Det är måhända lite sexigare att skriva om spelare, spelfilosofi och spelsystem, men i Hammarbys fall är det där underordnat något helt annat om drömmen om allsvenskan äntligen ska kunna bli verklighet.

Så, vad är det?

Well, vi tar det i tur och ordning, och först ut är:

Den mentala kapaciteten. Skallen hos respektive spelare.

Hammarby spelar 30 seriefinaler varje säsong, varken mer eller mindre. Hammarby är utan tillstymmelse till konkurrens poplaget i serien, publikmagneten och mjölkkossan som alla andra lag helst av allt vi slå. Så har det varit sen Hammarby dråsade ned ett steg i seriepyramiden och så kommer det att vara till den dag Hammarby klättrar upp igen.

Hammarby är också laget med i särklass flest supportrar, ofta högljudda, ofta inflytelserika, ibland med en kravbild som inte alltid överensstämmer med klubbens, nästan alltid stöttande men emellanåt, när tålamodet prövas till en viss gräns, skoningslösa mot sina hjältar.

För spelarna i Hammarby handlar det om att förstå det och lära sig handskas med det. Tidigare upplagor har inte klarat av det. Återstår att se om årets gör det.

Hammarby har inför denna säsong engagerat en mental coach, Anders Friberg, som tidigare har jobbat tillsammans med Nanne Bergstrand i Kalmar FF. Hammarby har också scoutat och värvat ett flertal karaktärsspelare som man hoppas och tror ska kunna hålla huvudet kallt och leda gruppen i rätt riktning när det börjar blåsa. För det gör det. Förr eller senare.

Johan Persson är en sådan karaktärsspelare. Persson kallas för ”Sheriffen” och visade direkt i premiären mot Assyriska att han verkligen är något att hålla i hand när det blixtrar och dundrar. Persson är majestätisk på planen, han syns och hörs och skjuter likt en Effenberg, en Roy Keane eller en Vieira ut bröstkorgen för att göra motståndarna uppmärksamma på vem de har att göra med.

Kan Persson, givetvis supportad av andra rävigt rutinerade pjäser som Piñones-Arce, Kennedy och Solli, fortsätta att bana väg för övriga med ett moget och klokt ledarskap, och kan Anders Friberg ställa in spelarnas hjärnor på rätt frekvens…

…ja, då är mycket vunnet, men ändå inte allt, vilket för oss in på punkt två:

Spelarnas skadehistorik.

Hammarby har en förhållandevis bred spelartrupp innevarande säsong. Internt hävdar man kanske motsatsen, men i jämförelse med en majoritet av konkurrenterna är det de facto så. Här finns gångbara alternativ på i stort sett samtliga positioner och här finns ett flertal multifunktionella spelare som är bekväma med olika sorters arbetsuppgifter.

Men här finns också spelare med en oroväckande skadehistorik.

Framför allt gäller det offensiva spelare som ska bättra på målskörden väsentligt jämfört med i fjol.

Kennedy Bakircioglu, ikonen som förmodligen är Nanne Bergstrands förstaval som tia, missade delar av försäsongen, har fått denna försäsong delvis spolierad och tvingades se premiären mot Assyriska från läktaren.

Pablo Piñones-Arce, helt säkert Bergstrands förstaval som nia, missade också delar av fjolårssäsongen och tvingades även han att se premiären från läktaren.

Andreas Haddad, Bergstrands andraval som nia och en spelare med kvalitéer som annars saknas i truppen, Stefan Batan, frisk och fräsch seriens bästa vänsterback, och Erik Israelsson, en klassmittfältare som är ett sylvasst vapen i samband med offensiva fasta situationer, är andra spelare som Bergstrand dessvärre inte kan räkna med kommer till jobbet varje dag.

Frågan är hur mycket Bergstrand kan använda de här spelarna. Förmår de hålla sig någorlunda hela? Kan de medverka i, låt oss säga 18-20 matcher. I så fall är är väldigt mycket vunnet…

…men ändå inte riktigt allt, och då kommer vi till den tredje och sista punkten:

Finns det något alternativ när spelet går i baklås? En plan B?

Jag har sett Hammarby live i ett flertal träningsmatcher under försäsongen, och måste säga att jag är en smula förvånad över valet av motståndare. Hammarby har frekvent mött lag som har utmanat på lika villkor, som har bjudit upp, som spelat på spelets alla strängar.

Så kommer det definitivt inte att bli i seriespelet. Där får Hammarby i stället räkna med att ett flertal motståndare parkerar spelarbussen och satsar på att göra mål via omställningar eller fasta situationer.

Hammarby fick känna på det där frekvent under fjolårssäsongen, och lyckades då bara i enstaka matcher rulla ut motståndaren, skapa målchanser och göra mål.

Är Nanne Bergstrands elva mer bekväm, bättre lämpad för att bedriva ett effektivt och vägvinnande possesion-spel?

Besvaras den frågan med ett ”ja”, samtidigt som spelarna pallar för pressen och håller sig skadefria…

… ja, då, men först då, är tillräckligt vunnet.

En gammal skyttekung är tillbaka.

Joel Johansson blev matchvinnare när Gais hemmabesegrade Gif Sundsvall med 1-0.

Här lite synpunkter från det tippade toppmötet på Ullevi:

Matchbetyg   3

4-4 och 3-3 i två tokmöten lagen emellan förra säsongen.

Mer normalt nu.

Hyfsad intensitet, skapligt tempo, en del fina individuella prestationer, men också en mängd ganska enkla tekniska misstag.

Gais aggressivt i sitt försvarsspel över hela planen, gick rakare mot mål, skapade lite fler målchanser och vann fullt välförtjänt. Blir intressant att följa ”Makrillarna” denna säsong. Laget känns mer homogent jämfört med i fjol och blir naturligtvis ännu mycket spetsigare när Gabriel Altemark-Vanneryr (16 mål för Varberg förra säsongen) är tillbaka efter skada.

Giffarna stod inte alls att känna igen. Det vanligtvis så fina passningsspelet var som bortblåst, och kantspelet, som också är ett av lagets signum, såg vi knappt röken av. Dessutom var centerbjässen Johan Eklund, lagets bäste målskytt i fjol med 16 fullträffar, alldeles för lite involverad i spelet.

Här har Sundsvalls tränarteam Franzén-Cedergren ett dilemma. Man vill utveckla passningsspelet, men det är när man spelar rakare och lyfter lite längre som Eklund bättre kommer till sin rätt.

Matchens lirare

Andreas Drugge. Gais egen Steven Gerrard är inte det rappaste som skådats och blandar och ger rätt rejält mellan varven, men har ju en överlägsen speluppfattning och stöt på bollen. Kul att se att samarbetet med Joel Johansson är intakt sedan förra säsongen.

Matchens grej

Målet, naturligtvis. Linus Tornblad och Åtvidaberg-förvärvet Petrit Zhubi kombinerade sig fint fram på högerkanten och fick till ett inspel som Joel Johansson förvaltade på bästa sätt. Johansson bröt in framför sin bevakning och brunkade in bollen i en härlig viljeinsats.

Skoj för ”JJ” som fick fjolårshösten och försäsongen spolierad på grund av en axelskada, och som gjorde come back så sent som förra helgen, i premiären mot Värnamo.

Premiärpuls

Gais-supportrarna vill gärna höra att de är många och hängivna, men då är ju drygt 4 000 i en premiär en rätt futtig publiksiffra. De som trots allt var där bjöd på ett häftigt tifo och skön stämning.

Domare

Team Jim Pettersson gjorde en prickfri insats. Mycket bra.

Prognos

Lugnare framöver för Giffarna? Glöm det. Först väntar Öster borta och sen Hammarby hemma i vad som måste betecknas som sexpoängsmatcher med stor betydelse för utgången av den toppstrid som per automatik kommer att uppstå i höst.

Ska vi gissa att tränarduon Franzén-Cedergren sätter upp fyra poäng som mål i dessa båda drabbningar?

Inte riktigt lika knöligt för Gais, men heller ingen autostrada fram till full pott. Först ett svårspelat och svårslaget Ljungskile på Ullevi, sen en topptaggad nykomling, Husqvarna, på Vapenvallen.

Fyra poäng låter som en rimlig utdelning för ”Makrillarna” i dessa båda matcher.

Stryk mot Assyriska i hemmapremiären, 1-2.

Vad säger man?

Välkomna tillbaka till superettan, Öster.

Matchbetyg   3

Tam, ganska intetsägande första halvlek, där lagen inledningsvis mest kände på varandra likt två tungviktsboxare. Successivt tog Öster kommandot, men egentligen utan att skapa något av vikt och värde.

Assyriska försvarade sig disciplinerat, stal boll i känsliga ytor – och tog också ledningen. Christopher Brandeborn spelade ut bollen på kanten till Admir Aganovic, som lämpligt nog avvaktade med inspelet tills Brandeborn hade hunnit löpa in i målområdet. Resten var rena barnleken.

Bättre intensitet i andra halvlek, men fortfarande samma matchbild. Öster vid bollen mest hela tiden, men konstrade till det i passningsspelet och kom aldrig till några riktigt farliga målchanser.

I stället kunde Assyriska punktera tillställningen med ett sagolikt vackert 2-0-mål, som jag redogör för lite längre ned i texten.

Viss dramatik på slutet då Öster-kaptenen Denis Velic reducerade, men AFF:s seger var ändå aldrig i farozonen.

Öster obeslutsamt, ofokuserat, omständligt och fjärran från prestationen i premiären mot Ängelholm.

AFF disciplinerat, kampglatt och ytterst offervilligt. Följde matchplanen till punkt och pricka – och vann fullt välförtjänt.

Matchens lirare

Alexander Nilsson. Oerhört snabb, löpstark och löpvillig mittfältare som bidrog stort i båda riktningarna. Fantastiskt kul att han är tillbaka. Nilsson bröt benet på tre ställen när AFF var på försäsongsläger i Turkiet i fjol.

Matchens grej

Assyriskas 2-0-mål. Christopher Brandeborn – fortsatt glödhet här i serieupptakten – slog en fantastisk millimeterpassning i djupled till Levon Pachajyan som i sin tur glidtacklade fram bollen till Admir Aganovic som inte gärna kunde missa det upplagda läget.

Premiärpuls

Hemmaklacken höll i gång konstant och skapade en skön atmosfär, men publiksiffran på Myresjöhus Arena är ändå inte mycket att skryta med: 2 774. Det är möjligt att stans hockeylag, som spelade en halvviktig match, fick några att stanna hemma, vad vet jag.

Domaren

Team Dragan Branjac visade prov på fin spelförståelse när de avvaktade vid frisparkssituationer och i stället lät det förfördelade laget fortsätta spela. Nio gula kort är möjligen något för mycket, men sammantaget en stabil insats.

Prognos

Smålurigt framöver för Öster. Först tippade toppkonkurrenten Gif Sundsvall hemma. Giffarna var seriens bästa bortalag förra säsongen och trivdes alldeles ypperligt även på naturgräs. Sen Peter ”Kuno” Johansson-tränade IFK Värnamo borta i ett prestigefyllt Smålandsderby. Skulle tippa att tränaren Roberth Björknesjö är hyfsat nöjd med fyra poäng i dessa båda matcher.

Tufft även för Assyriska, som först möter ett oberäkneligt Degerfors hemma. Sen väntar ett Olympia-möte med Ängelholm, ett annat lag som pendlar ganska friskt i prestation. Tre poäng i de båda mötena måste betraktas som ett godkänt facit för AFF.

Det här är ”Omgångens fyra” och något du får vänja dig vid under säsongen.

Efter varje omgång plockar jag ut de spelare som jag tycker har varit bäst i respektive lagdel.

Du får givetvis argumentera emot – men gör det helst med förstånd.

Nu kör vi.

MÅLVAKT

Tommy Naurin, Gif Sundsvall.

Herr Pondus nöp Daryl Smylies straff på stopptid och såg därmed till att rädda tre poäng åt sitt lag. Stabil i övrigt på det lilla han hade att göra.

FÖRSVARSSPELARE

Elliot Käck, Sirius.

En spelare det snackats om länge – och han levde verkligen upp till alla lovord. Inblandad i fyra av lagets fem mål. Spännande är bara förnamnet.

MITTFÄLTARE

Tobias Nilsson, Husqvarna.

Tog sitt ansvar och visade nykomlingen vägen i en nervig premiär. Dunkade in frispark för 1-0 och spelade fram till 3-1-målet. Klass.

ANFALLARE

Stefan Silva, Sirius.

Mycket snack om Käck, Arneng och Ogbu, men att nykomlingen också har en riktigt vass nia såg vi direkt. Två mål och en assist på kontot. Snyggt jobbat.

TOPP

Öster. Inget Sundsvall-syndrom här inte. Svepte över stackars Ängelholm med en härligt frejdig fartfotboll som lovar mer. Tränare Björknesjös 4-3-3 ser ut att passa materialet som hand-i-handske.

FLOPP

Gais. Fick förvisso med sig en poäng borta mot Värnamo, men de topptippade ”Makrillarna” var faktiskt utspelade i första halvlek. Måste upp i nivå – och det per omgående.

Tre godbitar i kommande omgång

Söndag: Gais-Gif Sundsvall

Tungviktsmöte med mycket i potten. Gais har hög högstanivå och måste visa det om det ska bli poängutdelning. Giffarna var seriens bästa bortalag i fjol och hade ett grymt facit på naturgräs.

Vidöppet.

Måndag: Hammarby-Degerfors

Dags för seriefavoriten att skaka ur gruset ur skorna. Kan få tillbaka Piñones-Arce och Bakircioglu, vilket höjer slagkraften. Degerfors ruskigt oberäkneligt. Castro-Tello säkert sugen på matchvinnarrollen.

Luktar hemmaseger med ett par måls marginal.

Tisdag: Sirius-Husqvarna

Två nykomlingar som tog varsin fin skalp i premiären. Sirius förlustfria svit snudd på osannolik. HFF har allsvensk rutin i samtliga lagdelar och en spektakulär bolltrollare i chilenaren Carlos Ross.

Allt annat än hemmaseger är att betrakta som en skräll.

Det blev en festlig Norge-historia för Hammarby till slut.

Men jösses vad det satt långt inne.

Först i fjärde stopptidsminuten avgjorde nyförvärvet Fredrik Torsteinbö, 23, 08-derbyt mot Assyriska med matchens enda mål.

Här lite intryck från mötet på Södertälje Arena:

 Matchbetyg   3

Högintensiv matchinledning med mycket kamp, ännu mer hafs och slafs och massor av frisparksavblåsningar som förryckte spelet.

Assyriska blandade upp sitt sedvanliga kortpassningsspel med lite fler längre bollar in bakom Hammarbys backlinje, där framför allt Admir Aganovic opererade med viss framgång.

Hammarby tog över efterhand, men spelade för mycket på felvända, stillastående spelare och fick därför inte fart på passningsspelet.

Ett par halvchanser för båda lagen, men rätt logiskt mållöst i paus.

Ungefär samma matchbild i andra halvlek. Hammarby mest vid bollen, men tappade den alldeles för enkelt, vilket ledde till tre, fyra riktigt vassa AFF-omställningar som mycket väl hade kunnat resultera.

Med fem minuter kvar blev AFF:s mittback Linus Malmborg helt korrekt utvisad efter att ha kapat inhoppande Amadaiya Rennie.

I det läget satsade Hammarby självfallet allt på ett kort, och när ytterbacken Michael Timisela långt in på stopptid piskade in ett perfekt inlägg i riktning Torsteinbö föll avgörandet.

Knappast helt logiskt sett till chansfördelning, men är det något man kan säga om fotbollssporten, så är det att den inte alltid är rättvis.

Summa summarum:

Låg teknisk kvalité, men desto mer energi.

Nya Hammarby en liten besvikelse spelmässigt.

Assyriska – som faktiskt tog fram en riktigt vass målchans i matchens sista skälvande sekunder – ungefär som förväntat, eller kanske till och med lite bättre än förväntat.

Matchens lirare

Christopher Brandeborn. Full av energi, aktiv värre och involverad i det mesta som Assyriska skapade. AFF:s lille, trulige offensive mittfältare överglänste med marginal Hammarbys alla namnkunniga nyförvärv.

Matchens grej

Straffsituationen i första halvlek. AFF:s mittback ”Sotte” Papagiannopoulos välte Andreas Haddad över ända i straffområdet, men domarteamet friade. Felaktigt, visade det sig.

Premiärpuls

Som väntat skyhög – även om säkert ett par tusen valde att stanna hemma i rusket. Båda klackarna bjöd till och skapade magisk stämning.

Domaren

Glenn Nyberg, 25, är en av landets största domartalanger, men här kom han lite snett in i matchen. Borde halat fram det gula kortet mycket tidigare för att lugna de överhettade spelarna – och skulle absolut ha blåst för straff när Haddad gick i backen i första halvlek.

Knappt godkänd.

Prognos

Kort vila för ett Assyriska som tömde sig fullständigt. Redan på fredag väntar bortamatch mot Öster, som imponerade stort i sin premiärmatch. Därefter Degerfors hemma – en mer överkomlig uppgift.

För Hammarby, som omgående måste upp ett par snäpp i spelstyrka, handlar det närmast om Degerfors i hemmapremiären 14 april. Sen Ängelholm en vecka senare, även den hemma på Tele 2 Arena. Allt annat än full pott i dessa båda matcher får betraktas som en missräkning.

Fyrtal i assyriska kungar?

Jo, men det finns ett problem.

Alla spelar i Hammarby.

Alla spelar emot Assyriska.

För att förstå hur det slutar måste vi veta var det började. I januari anslöt Stefan Batan till en stjärnsamling där Andreas Haddad, Nahir Besara och Kennedy Bakircioglu redan glittrade. Södertälje sörjde. Det hette att fyra assyrier i Hammarby var fyra för mycket, att de borde stanna hemma och bli profeter i sin egen stad snarare än att försöka erövra främmande riken. I kväll ställs allt på sin spets när kvartetten ska svepa undan Assyriska i en enorm våg av grönvit optimism. De har inte hjärta att sätta kniven i sin moder, men går ut för att göra just precis det.

2008 snickrade Simon Bank ihop ett rysningsresonemang. Inför åttondelsfinalerna i Champions League åkte han till Rom för att se Totti lära sig det han aldrig kommer lära sig: att Real Madrid är en stor klubb – att Roma är en stor dröm. Ungefär samma poesipensel kan vi fatta för att måla upp kvällens kombattanter. Hammarby är den slumrande storheten som en gång för alla vill hitta tillbaka till Allsvenskan, med en sprängfylld skattkista och flera fina fotbollsfötter, med en av Sveriges bästa tränare och en nybyggd arena. Den stora klubben vill bli stor igen – på andra sidan planhalvan väntar en drömmare som saknar svunna tider utan att ha några söner att berätta sagorna för.

Hjärtat får stå åt sidan

Surret har stigit högt i Södertälje. Det tisslas och tasslas, snackas och viskas. Assyriska tar emot Hammarby i premiären, som om ödet bestämt sig för att vara på sitt lekfullaste humör. I fjol var avståndet mellan himmel och helvete inte längre än elva meter när Kennedy samlade tankarna för att slå en straffspark – i år lär han börja på bänken med skadespöket hängande över axeln, men också med en brinnande hemmaklack bokstavligt och inte bildligt i ryggen. På samma sätt som assyrierna valt bort Assyriska kommer Assyriska att välja bort assyrierna i kväll. Hjärtat får stå åt sidan, verkligheten är precis så brutal som hela hemstaden tvingats acceptera.

 Azrudin Valentic är Assyriskas tränare och fanbärare. Hans fotbollslag är lite underskattat, lite underbart, lite underlägset. Över en hel säsong ska man inte kunna hota Hammarby, men för en kväll finns möjligheten att koka ihop en magisk häxkittel. Ingredienser? En skopa narr av verkligheten, en handfull hopp och en tesked ”glöm-bort-att-fyra-av-våra-produkter-spelar-i-Hammarby”. På planen finns Nahir Besara med det träffsäkra tillslaget, Stefan Batan med de enorma lungorna och Andreas Haddad med sitt medfödda målsinne. Och kanske hoppar Kennedy Bakircioglu in. Fyra förlorade söner kommer hem. De är tillräckligt bra för att kunna ta Assyriska till Allsvenskan, men spelar i Hammarby. De ska sätta kniven i sin moder och såra den där klubben man tog sina första steg i. Nu vet vi var det började – ändå blev jag faktiskt inte så mycket klokare på hur det här kommer att sluta.

Nemrud Kurt

Två knock out-piller blev ett för mycket för Ängelholm.

Ex-allsvenska Öster vann seriepremiären med 4-1.

Här några reflektioner från mötet på Olympia:

Matchbetyg   4

Klart bättre fart i denna match jämfört med den jag såg i går mellan Sundsvall och Jönköping.

Öster gick på knock i båda halvlekarna – och fick utdelning direkt två gånger om.

1-0 redan efter fem minuter genom Marcus Bergholtz.

Och 2-1 direkt efter paus genom lagkaptenen Denis Velic.

ÄFF hämtade sig förvisso skapligt efter båda chockerna, men när laget iscensatte en sista offensiv i hopp om en kvittering kunde Öster döda matchen med två mål (inhopparen Gero och ytterbacken Wihlborg).

Öster såg vasst ut, hade ett snabbt och effektivt passningsspel, löpvilliga forwards i framför allt Vlado Zlojutro och Freddy Söderberg och ytterbackar, framför allt Andreas Wihlborg, som fyllde på konstant och erbjöd alternativ.

Litet frågetecken för försvarsspelet. Ängelholm tog sig emellanåt fram längs kanterna lite väl enkelt och skapade också några klara målchanser för mycket för att det ska kännas nyttigt för tränare Björknesjö.

ÄFF visade lite för stor respekt för det ex-allsvenska motståndet, höll inte ihop lagdelarna så som man hade planerat och hade det inte varit för keepern Matt Pyzdrowski – som gjorde ett par tokräddningar i matchupptakten – kunde det blivit rena skräcksiffrorna.

Matchens lirare

Denis Velic. Öster-kaptenen tog verkligen sitt ansvar i skarpt läge. Behöll lugnet, värderade klokt, gjorde själv 2-1-målet och spelade fram till 3-1-målet. En klippa, kort och gott.

Matchens grej

Östers ledningsmål. Bollen studsade upp sådär skönt en bit in i straffområdet och Marcus Bergholtz nöp till på volley med högerfoten. Smack i nättaket bakom en chanslös Pyzdrowski.

Snyggt är bara förnamnet.

Premiärpuls

Den tillresta Österklacken höll i gång tappert matchen igenom och skapade någon slags stämning, men annars känns det ju mest bisarrt att ÄFF ska spela sina hemmamatcher i Helsingborg. Laget förtjänar bättre.

Domare

Team Antti Kanerva hade inga problem i en lättdömd match.

Prognos

Premiären avklarad med den äran. Och nu väntar två hemmamatcher för Öster. Först Assyriska, sen Sundsvall.

ÄFF vann bara en av de nio första matcherna förra säsongen. Något liknande har man självfallet inte råd med denna säsong om tränaren Joakim Perssons förhoppning om serieseger ska kunna bli verklighet. Två bortamatcher härnäst på programmet för nordvästskåningarna. Först J-Södra, sen Hammarby.

***

800 tillresta Gaissupportrar fanns på plats på Finnvedsvallen.

Det hjälpte inte.

Gais fick nöja sig med 1-1 i bortamatchen mot tippade bottenlaget Värnamo.

Faktum är att det kunde gått ännu sämre.

Först i fjärde stopptidsminuten kunde inhoppande Malkolm Moenza hitta rätt bakom Björn Åkesson i IFK-målet.

Hemmalaget var klart bättre i första halvlek och tog också ledningen genom stabile mittbacken Martin Claesson, som nickade in en hörna.

***

Firma Hannes Stiller-Jonas Lindberg tycks fungera direkt.

Stiller spelade fram och Lindberg gjorde mål när Ljungskile hemmabesegrade Östersund med 1-0.

LSK vann avsluten med 18-5 och hade också råd att bränna en straff (lagkapten Markus Gustafsson).

Finns ingen anledning att ta ner varningsflaggan för Ljungskile.

***

Syrianska tycks vara i fritt fall efter spelarflykt och sent tränaravhopp.

Förlust i hemmapremiären mot nykomlingen Sirius med hela 5-1.

Mittbacken och lagkaptenen Rabi Elia utvisad redan i första halvlek, vilket naturligtvis underlättade för Sirius, som ändå måste anses vara den mest spännande nykomling den här serien har sett på bra länge.

Toppstrid direkt?

Det förefaller så.

Stefan Silva tvåmålsskytt för Uppsala-laget.

Intressant nykomlingsmöte i omgång två: Sirius-Husqvarna på Studenternas.

***

I morgon: Assyriska-Hammarby.