Landets bäste målvakt?
Oscar Jansson måste åtminstone vara med i resonemanget.
ÖSK-keepern var direkt magnifik när Varberg bortabesegrades med 2-1.
Här lite synpunkter från mötet på Påskbergsvallen:

Matchbetyg 3
Inte så mycket Barca och tiqui-taca utan mer Leicester-Bolton och kamp i kubik, om du fattar vad jag menar.
Tufft, tätt och grinigt i första halvlek, där Varberg var det bättre laget och vann de klara målchanserna med typ 3-1.
I upptakten av andra halvlek tappade den här seriens ”Crazy gang” lite i energi och intensitet och Örebro kunde ta över.
Avslutningskvarten högdramatisk. Först kvitterade Bois (vänsterbacken Svenberg) men bara minuterna senare kunde inhoppande sommarförvärvet Marcus Pode frälsa ÖSK och dess anhängare med sitt matchavgörande 2-1-mål.
Logiskt?
Nja, knappast sett till spel- och chansfördelning, men sen handlar det ju trots allt om ha kvalité också – och det hade ÖSK.

Matchens profil
Oscar Jansson. ÖSK-keepern svarade för en handfull blixtrande parader och var tveklöst den enskilt största anledningen till att det gick som det gjorde.
Bäst i serien? Ja, absolut.
Bäst i landet? Det kan i alla fall inte vara långt borta.

Matchens grej
ÖSK:s ledningsmål. Karl Holmberg bröt dödläget – och som han gjorde det. ÖSK-anfallarenn tryckte sig förbi en Bois-försvarare innan han fyrade av strax utanför straffområdet – och fick kalasträff.
Holmbergs sjunde mål för säsongen – och avgjort det snyggaste.

Matchens domslut
Tog Dragan Banjac i matchminut 32 när han i-n-t-e visade ut Magnus Wikström. ÖSK-kaptenen hade ett gult när han drog ned Gabriel Altemark-Vanneryr bakifrån. Förseelsen i sig var inte särskilt ful, men med sitt tilltag stoppade Wikström en Bois-omställning som hade kunnat leda till både målchans och mål.
Hur jag hade gjort?
Halat upp det röda.

Matchens fråga
Varför fick inte Karl Söderström chansen från start, eller varför fick han åtminstone inte komma in i matchen tidigare? Bois-yttern, som fick marschorder först med 25 minuter kvar att spela, förändrade matchbilden helt på egen hand och skapade med lika delar snabbhet och finurlighet ett flertal heta situationer framför ÖSK-målet.

Matchens duell
Den mellan Varbergs centertank Gabriel Altemark-Vanneryr och ÖSK:s mittbacksbjässar Wikström-Nkili. Här smällde det både längs backen och i luften – och det var garanterat inga artighetsfraser som utbyttes herrarna emellan.
Vem som fightades och munhöggs bäst?
Kryss.

Domaren
Dragan Banjac gjorde ett tafatt, vilset intryck och hade det inte varit för att spelarna besinnade sig hade det här kunnat urarta.

Prognos
ÖSK vann, tog tillbaka serieledningen – men imponerade inte över hövan. Känns inte längre lika pardonlöst stabilt och måste snäppa upp rejält om man ska kunna cruisa sig tillbaka till allsvenskan.
Tufft framöver: först Falkenberg hemma, sen länsderbyt mot Degerfors på Stora Valla.
Varberg har – med undantag för bortamatchen mot Sundsvall i näst senaste omgången – visat fin form på slutet och det gäller att den kan konserveras om laget ska kunna fixa balansakten på slak lina där nere kring de båda strecken.
Närmast på programmet: Degerfors hemma i veckan, sen Ängelholm borta kommande helg.

***
De två sommarförvärven Levon Pachajyan och Aydin Ünsal gjorde båda mål för Assyriska i bortamötet med Värnamo.
Trots det fick AFF, som ännu inte har vunnit på naturgräs, nöja sig med kryss, 2-2.
Alexander Vrebac och fine forwarden Dzenis Kozica målskyttar för Värnamo, som riskerar att hamna under nedersta strecket om Örgryte hemmabesegrar ett notoriskt bortasvagt Landskrona imorgon.
Och om du mot förmodan undrar vad mitt öga i Assyriska gör i dag, så kan jag rapportera att han är ganska hård på spel och därför emellanåt föredrar internationell fotboll framför sitt kära AFF.
Men han kommer tillbaka, jag lovar.

Spolad av Pelle Olsson i Gefle inför säsongen.
I dag fick Eric Larsson sin revansch.
Högerbacken gjorde det avgörande målet när Gif Sundsvall på bortaplan tog en blytung trepoängare via 2-1 på Degerfors.
Här lite synpunkter från mötet på Stora Valla:

Matchbetyg 3
Inte den fart, inte den fläkt, inte den frenesi som man hade hoppats på.
I stället två ganska försiktiga lag som främst var måna om att inte bjuda motståndaren på något i onödan.
Sundsvall mer direkt, mer konkret och därför betydligt vassare i sista tredjedelen.
Degerfors – utan skadade mittfältsmotorn Niklas Klingberg – alldeles för plottrigt, för duttigt, för obeslutsamt och skapade utöver målet (mittback Jakobsson på nick i samband med hörna) knappt en målchans värd namnet.
Jepp, du har fattat – slutresultatet hur logiskt som helst.

Matchens profil
Niklas Maripuu. Effektiv som sköld framför mittbackarna i försvarsspelet och visade dessutom prov på gott omdöme när han i sin djupa position på mittfältet styrde Giffarnas anfallsspel. Ex-gnagaren har ersatt tidigare stjärnan Ari Skúlason med den äran.

Matchens grej
Giffarnas ledningsmål. Superläcker kombination mellan anfallaren Pa Dibba och kantmittfältaren Daniel Sliper innan den sistnämnde iskallt chippade bollen över August Strömberg i Degerfors mål.
Slipers sjunde kasse för säsongen.

Matchens fråga
Vart tog Johan Bertilsson vägen? Degerfors bäste målskytt och största stjärna var helt anonym matchen igen och plockades också av planen i 84:e minuten.
Med tanke på matchens dignitet måste man kunna kräva mycket mer av en så skicklig spelare.

Prognos
Giffarna fortsatt hur stabila som helst. Släppte knappt till en målchans i den här matchen och skapade själva en handfull heta lägen. Vinner borta, vinner hemma, vinner på konstgräs och vinner på naturgräs. Vad mer finns att önska?
Det återstår förvisso tio omgångar, men allt talar för att Giffarna hamnar topp två och spelar i allsvenskan 2014.
Ängelholm hemma och Östersund borta kommande uppgifter..
Degerfors ser, efter urladdningen med sex raka segrar, nu tröttkört och slitet ut. Det här var andra raka torsken, och om inte laget snabbt hittar formen igen är det tack- och hej till toppstriden.
Först Varberg borta innan det är dags för det minst sagt prestigefyllda länsderbyt hemma mot Örebro.

***
Gais ser också ut att kunna skrivas av från toppstriden.
0-2 borta mot Östersund var ett nytt svidande bakslag för grönsvart denna för laget så erbarmliga sensommar.
Mittfältsmotorn Ahmed och assistkungen Rasmus Lindkvist målskyttar för ÖFK, som nu hoppade upp på rätt sida av det näst nedersta strecket.

***
Dagens mest väntade?
Ljungskiles hemmaseger mot Brage (4-1).
LSK, som efter ett oräkneligt antal ekonomiska krumbukter nu äntligen ser ut att kunna fixa elitlicensen för kommande säsong, befäster därmed sin mittenplacering.
Och tänka sig – Brage, med en poäng på de elva senaste matcherna, har inte vunnit sedan premiären.

***
Häckens El Kabir vet alla vem det är.
Nu vet åtminstone J-Södra vem Ängelholms El Kabir är.
Otman, som lillbrorsan heter i förnamn, såg med ett sent mål till att ÄFF via 2-2 räddade en poäng i hemmamötet med smålänningarna.
J-Södra tog ledningen med 2-0 (MLS-lånet Nanchoff och en formstark Gojani) innan en glödhet Junes Barny reducerade.
Främsta konsekvens av resultatet?
J-Södra dråsade ned på negativ kvalplats.

Ägnat större delen av fredagsmorgonen- och förmiddagen åt att grotta ned mig i statistik.
Här lite reflektioner kring vad jag fann:

Sämsta skottprocenten?
Måste vara J-Södras Darryl Smylie som skjutit 25 skott på mål men bara gjort ett mål.
Lite märkligt. Nordirländaren har ju en grymt skön bollträff.
Tydligen sämre beställt med siktet.
Annat med Varbergs skyttekung Gabriel Altemark-Vanneryr, som också träffat målet 25 gånger men som gjort tolv mål.

***
Avdelning straffar: Gais vinthund Joel Johansson är den som har fixat flest straffar till sitt lag, fem stycken.
Rätt väntat. JJ har nästan alltid turbon påslagen i boxen och han är ju inte direkt obenägen att lägga sig ned vid kontakt. Men filmare? Njaee, det tycker jag ändå inte.
Öis försvarsrese och vikarierande lagkapten David Leinar är den som har orsakat flest straffar, tre stycken.
Inte heller särskilt oväntat. Leinar har hamnat på sniskan i positionsspelet mer än en gång när jag har sett Öis.

***
Mer straffar: Hammarby har inte fått en enda denna säsong.
Måste i sammanhanget bara få avliva en myt: Hammarby är inte spelförande i match efter match och möter inte jämt och ständigt lag som parkerar spelarbussen i eget straffområde.
Hade så varit fallet hade Hammarby garanterat fått både en och två chanser från elvameterspunkten.

***
Magnus Ahlsén snittar på 4,7 varningar per match är och är därmed den domare som halar upp det gula kortet mest frekvent.
Däremot har Ahlsén, som skipat rättvisa i 16 matcher, bara blåst för straff vid ett tillfälle.
Det ska jämföras med Dragan Banjac, som också dömt i 16 matcher men som pekat på straffpunkten nio gånger.
Vad jag vill ha sagt med det?
Inte mer än att fotbollsdomare är som alla vi andra som har olika syn på saker och ting.

***
Hammarby toppar faktiskt ett par, tre ligor.
Målvaktsligan, till exempel.
Johannes Hopf har högsta räddningsprocenten, 86.
Må så vara, men Hopf är inte med på min topp tre-lista över keeprar i serien. Där finns i stället Oscar Jansson, Örebro, Oscar Berglund, Gif Sundsvall och Otto Martler, Falkenberg.
Jag skulle nog även välja ”Degens” August Strömberg och kanske Bois Bill Halvorsen framför Hopf.

***
Sen är Hammarby det enda laget som har gjort mål direkt på hörna (Kennedy borta mot Degerfors) och laget med den mest varnade spelaren, Nik Ledgerwood, som tvingats syna ostskivan åtta gånger.
Här är ju skrällen att J-Södras mittfältsskräck Joakim Karlsson bara har kommit upp i sex gula mot det dubbla förra säsongen.
Har Karlsson glömt att vässa dobbarna – eller var det så att tränare Grens lilla förmaningstal inför säsongen trots allt bet?

***
Kennedy Bakircioglu har svarat för tre målgivande passningar hittills.
Det är lika många som Örebros båda ytterbackar Samuel Wowoah och Patrik Haginge.
Jepp, ÖSK:s idé med att skjuta fram sina ytterbackar för att slå inlägg funkar medan Hammarbys lagbygge kanske inte är så färdigt som vissa i klubben velat påskina.

***
Apropå ÖSK så kan det ju faktiskt bli så att laget lägger beslag på en av de tre översta platserna i tabellen utan att någon enda spelare kommer upp i tvåsiffrigt i målskytte.
Just nu, med 19 omgångar avverkade, toppas ÖSK:s interna skytteliga av Karl Holmberg, Shpetim Hasani och Alhassan Kamara, som samtliga gjort sex.
Har betonat det förr och gör det igen:
Den här serien är verkligen inte som alla andra.

***
14 starter. Inbytt fyra gånger. Utbytt nio gånger.
Trots det toppar Falkenbergs 17-årige ytterspringare Niclas Eliasson – tillsammans med Östersunds Rasmus Lindkvist – assistligan med sju målgivande passningar.
Seriens i särklass mest spännande spelare, skrev jag för ett tag sen.
Det är nästan ett understatement.

***
Joel Johansson har, som sagt, fixat fem straffar åt Gais.
Andreas Drugge har dragit dit samtliga – och toppar därmed överlägset den ligan.

***
Att särklassiga tabelljumbon Brage har, och nu är vi inne på publiksiffror, det lägsta bortasnittet (1 634) av samtliga lag är ju inte särskilt överraskande.
Men sen kommer tabelltvåan Gif Sundsvall (1 856).
Dessutom: Varberg, J-Södra, Ängelholm och Ljungskile har samtliga ett högre bortasnitt än serieledande Örebro.
Förklara det den som kan.

***
Inbytt flest gånger: Christophe Lallet, Hammarby, 14 gånger.
Utbytt flest gånger: Sebastian Göransson, Värnamo, 12 gånger.
Skulle vara kul att höra vad Lallet tycker om Gregg Berhalter och vad Göransson tycker om ”Snuffe” Åkeby.
Skickar de julkort till varandra?

***
Victor Sköld drar ju ned den rätt rejält, men skulle ändå tippa att snittvikten på de tre som toppar skytteligan (på tolv mål) ligger på styvt 80 pannor.
Har sagt det tidigare: en stor stark kan aldrig vara fel.

***
… och efter denna lilla terapisession avrundar vi med detta:
Omgångens höjdare
Degerfors-Gif Sundsvall, lördag
Pärlan i omgången och en för toppstriden löjligt viktig match. Degerfors har vunnit åtta av nio på hemmaplan, men såg å andra sidan tröttkört, slitet ut senast borta mot J-Södra. Giffarna är i praktslag, har tre raka segrar och har ännu inte torskat på naturgräs.
Inga avstängningar.

Varberg-Örebro, söndag
Det gnisslar betänkligt i den tidigare så väloljade ÖSK-maskinen och tränaren Peo Ljung sparade inte på krutet utan sågade sina spelare rejält efter cupförlusten mot division 2-laget Rynninge. Här väntar en tuff bortamatch mot ett Varberg, som likt många andra lag i serien pendlar vansinnigt i prestation.
Mittbacken Christoffer Wiktorsson och defensive mittfältaren Tobias Nilsson avstängda i ÖSK.

Hammarby-Falkenberg, måndag
FFF må vara säsongens stora skräll men laget torskade veckans cupmöte med AFC United och har ännu inte vunnit någon konstgräsmatch i serien. Upp till bevis på nytt, alltså. Hammarby tröskar på i ett ingenmanslandsträsk och får denna gång klara sig utan bäste målskytten (fem fullträffar) Erik Sundin, som är avstängd.

Det ser ju tryggt och stabilt ut där uppe i tabelltoppen.
Men skenet bedrar.
Tittar man lite närmare på vad exempelvis Örebro och Falkenberg har presterat på för dem ovant underlag finns det all anledning för det jagande kopplet med Degerfors i spetsen att vara förhoppningsfulla nu när målrakan nalkas.

Jag hade mina misstankar.
Och via en snabbkoll får jag dem bekräftade.
Två av de tre topplagen i serien är markant mycket bättre på det underlag de har på sin hemmaarena.
Vad det innebär för fortsättningen återstår naturligtvis att se, men med siffrorna nedan som bas vore det rätt korkat att redan nu påstå att serien är avgjord beträffande topplaceringarna.
Såhär ser det ut för de fyra topplagen:
ÖREBRO 40 poäng
På konstgräs: 13 10 2 1
På naturgräs: 6 2 2 2
Kvar på programmet: Sex konstgräsmatcher, fem naturgräsmatcher.
Kommentar: Det blev ett hack i ÖSK-maskineriet senast då Hammarby som första lag denna säsong tog poäng på Behrnabeu, men man kan nog utgå ifrån att det var ett olycksfall i arbetet och att närkingarna även fortsättningsvis kommer att vara ytterst svårflirtade på konstgräset.
Frågan för ÖSK är i stället om laget kan manifestera någon slags stabilitet på naturgräs. Närmast väntar Varberg på Påskbergsvallen, sen Degerfors på Stora Valla och Ängelholm på IP. Det, mina damer och herrar, är ingen lek.

GIF SUNDSVALL 40 poäng
På konstgräs: 12 7 2 3
På naturgräs: 7 5 2 0
Kvar på programmet: Sju konstgräsmatcher, fyra naturgräsmatcher.
Kommentar: De lite sämre siffrorna på konstgräs förbryllar möjligen, men kan härledas till de två första matcherna (Värnamo hemma 0-3 och Örebro borta 0-3) då Giffarna i ett slags utslag av hybris fortfarande trodde att man spelade i allsvenskan. Sen dess har det – möjligen med undantag för det galna dubbelmötet med Gais – sett stabilt ut.
Nyckelmatchen är den mot Degerfors nu på lördag. Seger på Stora Valla och det mesta, för att inte säga allt talar för att Giffarna spelar i allsvenskan 2014.

FALKENBERG 39 poäng
På konstgräs: 2 0 1 1
På naturgräs: 17 12 2 3
Kvar på programmet: Fyra konstgräsmatcher, sju naturgräsmatcher.
Kommentar: Möjligen lite orättvist att bedöma FFF:s kapacitet på konstgräs eftersom man spelat så få matcher på underlaget, men faktum kvartstår likväl: laget har ännu inte vunnit på ”plasten”. FFF har alltså fyra konstgräsmatcher kvar varav tre är stentuffa, eller vad sägs om Hammarby (nu på måndag), Örebro och Gif Sundsvall? Gulvitt har också ett par tunga naturgräsmatcher kvar: Gais borta och Degerfors borta.

DEGERFORS 34 poäng
På konstgräs: 5 3 1 1
På naturgräs: 14 7 3 4
Kvar på programmet: Tre konstgräsmatcher, åtta naturgräsmatcher.
Kommentar: Degerfors inledde ju säsongen med ett par ”hemmamatcher” på Behrn Arenas konstgräsmatta och klarade det utmärkt väl. Enda förlusten på ”plasten” kom i länsderbyt mot Örebro ((0-2). ”Degen” har ytterligare ett par tuffa matcher kvar på konstgräset, Hammarby och Assyriska, men det mest intressanta med värmlänningarnas restprogram är ju att man har samtliga tre topplag kvar på Stora Valla, där man vunnit åtta av nio matcher.

Matchplanen fungerade, bytena som gjordes var de rätta och kampmoralen monumental.
Så vad saknades Hammarby denna kväll?
Enkelt.
Skicklighet.

Hjärtat bultar, handsvetten är påtaglig och fingrarna vill inte riktigt hitta rätt tangenter.
Ja, det är svårt att stilla sig och hålla tankarna i styr efter den gastkramande rysaren på Behrn Arena.
Hammarby blev alltså via 1-1 det första laget i serien som tog poäng borta mot Örebro SK denna säsong.
Men till vilken nytta?
Ingen alls.
En poäng borta mot serieledaren är normalt ett fantastiskt resultat, något att vara stolt över och ge en boost inför kommande kamper.
Men i Hammarbys fall får 1-1-resultatet förödande konsekvenser.
Det innebär att laget ytterligare tappar mark till topptrion.
Det innebär att man nu, med elva omgångar kvar att avverka av serien, är elva poäng från en allsvensk kvalplats.
Det innebär, kort och gott, att det är tvärkört. Hammarby försatte sin sista chans att på allvar blanda sig i toppstriden. Hammarby kan omöjligt uppfylla sin dröm om en allsvensk comeback. Hammarby spelar av allt att döma kvar i superettan även 2014.
Det är verkligen inte ofta jag tycker synd om fobollslag- eller spelare, men i kväll är det inte utan att man lider med det grönvita laget från Söders höjder.
x Man följde de uppgjorda direktiven till punkt och pricka. Försvarade sig disciplinerat, släppte inte till några hundraprocentiga målchanser, ställde om rakt och snabbt och matade in de där tidiga inläggen som man hade kommit överens om. Att ÖSK trots det kunde göra 1-0 (Ahmed Yasin) i upptakten av andra halvlek var kanske inte helt orättvist om man ser till spelfördelningen, men kändes ändå mer som en slump.
x Man gjorde de rätta sakerna när ÖSK:s mittback Christoffer Wiktorsson rev ned Erik Sundin i friläge och därför tvingades syna det röda kortet. Ut med Robin Tranberg och Mikael Rynell, in med Christoffer Carlsson och Mattias Adelstam. Växla från 4-4-1-1 till 4-4-2. Och i ett sista desperat försök att få till stånd en kvittering och ytterligare nerv i matchen: ut med en mittback (Daniel Theorin) och in med en annan mittback och lagets skickligaste huvudspelare (Max von Schleebrügge) på topp.
x Och man inledde en slutoffensiv som om det inte fanns någon morgondag. Släppte handbromsen, tryckte tillbaka ÖSK, fick in den där kvitteringsbollen (Schleebrügge) – och skapade sen ett antal högkaratiga lägen, som rimligen borde ha gett utdelning i form av ett segermål och tre poäng.
Men, och det här är ju ett men som har förföljt Hammarby under hela säsongen, den individuella skickligheten för ett avgörande fanns inte – en här gången heller.
Erik Sundin hade chansen att bli matchvinnare. Mattias Adelstam och Max von Schleebrügge likaså.
Men ingen av dem hade vad som krävdes i det extremskarpa läget.
Därför försatte Hammarby den sista lilla chansen att få kontakt med topplagen i serien.
Och därför får lagets många och trogna supportrar vänta ytterligare minst en säsong på den så efterlängtade allsvenska comebacken.
ÖSK har precis det Hammarby saknar, därför toppar närkingarna tabellen och därför är man på god väg att lösa ut returbiljetten tillbaka till svensk fotbolls finrum.
Trots att man inte alltid övertygar spelmässigt finns det en inneboende styrka och en orubblig tro i laget på att allt ska lösa sig till det bästa.
Som i kväll.
Trots att det mot slutet såg ut som att förlustnollan på hemmaplan skulle ryka all världens väg visade ÖSK prov på en enastående moral och karaktär och kom därför åtminstone någorlunda helskinnat ur skärselden.
Dessutom har man individuell skicklighet så att det räcker och blir över. Tidigare under säsongen har spelare som Yasin, Nkili (avstängd i kväll) och Kamara (tillbaka till AIK efter lån) briljerat.
I dag klev keepern Oscar Jansson, mittbacken och lagkaptenen Magnus Wikström, återvändaren Nordin Gerzic och AIK-lånet Daniel Gustavsson fram och visade vägen…
… till att förlustnollan på hemmaplan kunde hållas intakt och till att serieledningen trots allt kunde behållas…
… och dessutom till att Hammarby en gång för alla kunde hakas av från toppstriden.

Först till 40 gjorda mål?
Falkenberg.
Hallänningarna studsade tillbaka efter 1-3-förlusten mot Ljungskile och hemmabesegrade i dag Värnamo med 4-0.
Här lite synpunkter från mötet på IP:

Matchbetyg 3
Blixtrande start med massor av läckra anfall och nästan lika många målchanser.
Jämnt i bollinnehav men FFF mycket skarpare i och strax utanför straffområdet. Utnyttjade hänsynslöst Värnamos bolltapp i känsliga ytor.
2-0-ledningen i paus fullt motiverad.
Lite mer försiktigt i andra halvlek, som också stördes av ett par sensommarskurar modell grymma.
3-0-målet (Calle Wede) släckte definitivt Värnamos förhoppningar om poäng.
FFF på härligt spelhumör. Försvarade sig hyfsat, ställde om blixtsnabbt och visade prov på sedvanlig effektivitet när chanserna väl dök upp.
Topparna i laget: keepern Otto Martler, mittbacken Tobias Carlsson, kantmittfältaren Johan Svahn och anfallaren Victor Sköld.
Värnamo lite vekt, aningen naivt, var varken tillräckligt aggressivt i försvarsspelet eller tillräckligt beslutsamt när målchanserna dök upp. Saknade avstängda duon Martin Claesson-Carlos Gaete och tvingades därför möblera om både i backlinjen och på mittfältet, vilket möjligen förklarar de stora förlustsiffrorna.
Keepern Björn Åkesson och anfallaren Dzenis Kozica bäst i laget.

Matchens profil
Victor Sköld. FFF-anfallaren gjorde både 1-0 och 2-0 och har därmed gjort tolv mål totalt. Sliter sönder Värnamo-försvaret med smarta löpningar men är också stark felvänd. Iskall i avsluten, jobbar alltid hårt för laget.
Det sägs att Sköld ska till Årvid 2014 och om det stämmer har ÅFF gjort ett fynd.

Matchens grej
Niclas Eliassons förarbete till 3-0-målet. Med bollen som klistrad vid fötterna tog 17-åringen sig förbi fyra Värnamo-spelare innan han lyfte blicken och spelade in till Calle Wede på bortre stolpen.
En minst sagt läcker aktion signerad seriens i särklass mest spännande spelare.

Matchens målsumpning
FFF:s sommarförvärv från Öster, Matteo Blomqvist-Zampi, bytte av Victor Sköld i andra halvlek och fick ett drömläge att spräcka nollan direkt, men frispelad av likaledes inbytte Eliasson sköt ”MBZ” höööööögt över från tre meter.

Domaren
Antti Kanerva, Olofstorp, hade inga problem i en lättdömd match.

Prognos
Segern innebär att FFF befäster sin topp 3-position i tabellen och som det ser ut just nu finns det inte mycket som talar att laget ska duka under för trycket på upploppsrakan.
Men tufft framöver. Först Hammarby borta, sen ÖSK borta.
För Värnamo, som får inrikta sig på bottenstrid hösten ut, väntar närmast Assyriska hemma och Brage borta.

***

Vilken skitmatch, rapporterar mitt öga i Assyriska via sms och fortsätter:

”Vi skapade knappt någonting. De var mycket bättre, framför allt i andra halvlek då de kunde ha gjort hur många mål som helst.”

Hur det gick?

AFF vann hemmamötet med Ljungskile med 1-0. Admir Catovic segerskytt.

Sista ordet till ”ögat”:

”Men vår målvakt (Robin Malmkvist) var i alla fall bra.”

***

Gif Sundsvall har gjort 16 mål på de fem senaste matcherna och bjöd på en ny målorgie i kväll, då Varberg hemmabesegrades med 4-2.

Superspeedige Pa Dibba gjorde två mål och skyttekungen Johan Eklund ett.

Dubbelt tungt för Varberg eftersom skyttekungen Gabriel Altemark-Vanneryr lämnade Norrporten skadad.

***

Två mål och en assist.

Anfallskeruben Alex Nilsson var i mångt och mycket mannen bakom Landskronas 4-0-seger i sexpoängsmötet med Östersund.

Bois gjorde tre mål under slutkvarten.

Inte lika kul för ÖFK:s sommarförvärv Marcus Törnstrand som tvingades syna det röda kortet efter 21 minuter.

Ett nästintill hopplöst uppdrag, jag vet.
Men varför inte försöka?
Här är de fem tränarna i serien som har imponerat mest på mig hittills:

1. Hasse Eklund, Falkenberg
Stört omöjligt att komma förbi Eklund, som med ytterst begränsade resurser lotsat ett mer eller mindre dödsdömt lag till tabelltoppen och strid om allsvenska platser.
Ger ett lugnt, sansat, bonnslugt intryck, och kommer det bara an på Eklund finns det inget som talar för att FFF ska duka under för trycket och vika ned sig nu när det blir riktigt skarpt läge.
Taktiskt finns det inget att anmärka på. Till skillnad från en majoritet av lagen i serien gör FFF sällan djupdykningar, försvarar sig väl och är målfarligast i serien.
Har järnkoll på de yngre förmågorna i klubben, vilket har betalat sig.
Måste rimligen vara högaktuell för ännu finare uppdrag redan nästa säsong.

2. Per-Ola Ljung, Örebro
Okej, ÖSK var, åtminstone hos mer sansade bedömare utanför Skanstull och Medborgarplatsen, klar seriefavorit inför säsongen, men det är lättare sagt än gjort att infria högt ställda förväntningar.
Ljung har en bred och meriterad spelartrupp, men har klarat balansakten på slak lina och hållit alla stjärnor på någorlunda gott humör.
Befriande rak, tydlig och ärlig och därtill mästerlig på att analysera ett matchförlopp minuterna efter slutsignal – oavsett om det har blivit vinst eller förlust.
Med en cool Ljung (och Kjäll och Axén) vid rodret är ÖSK i trygga händer. Så känns det.

3. Tor-Arne Fredheim, Ljungskile
Usel ekonomi och konkurshot.
Drogs under försäsongen med en skadelista längre än 0522-delen i telefonkatalogen.
Saknade länge en spelduglig hemmaplan.
Har haft en spelaromsättning som saknar motstycke.
Trots allt detta parkerar LSK i nuläget tryggt i mitten av tabellen och mycket är Fredheims förtjänst.
Får ut maximalt av sitt spelarmaterial och är härligt engagerad vid sidlinjen under matcher.
Kan vara mogen för större uppgifter.

4. Roger Franzén, Gif Sundsvall
Varken superkarismatisk eller särskilt bekväm i intervjusituationer, men spela roll – Franzén är med lika delar smartness och fingertoppskänsla på god väg att lyckas med sitt (och vapendragaren Joel Cedergrens) uppdrag: att ta Giffarna tillbaka till allsvenskan.
Mest imponerande? Att Franzén lyckades med sin mentala kullerbytta: att efter en bedrövlig start med två blytunga torskar få sina spelare att inse att de inte längre spelade i allsvenskan.

5. Joakim Persson, Ängelholm
Lite skönt osvensk i sin ledarstil. Kan till exempel såga en egen spelare jäms med fotknölarna inför öppen ridå – uppenbarligen utan att det får negativa effekter.
Trygg personlighet med ett par rävar bakom varje öra. Har, trots ständiga spelartapp och en miserabel försäsong, fått sitt lag att understundom prestera seriens kanske bästa anfallsfotboll.
Har nu i snart tre säsonger verkat i en bygd där fotbollen betyder nada jämfört med ishockeyn.
Persson förtjänar bättre och får han bara chansen skulle han säkert sätta färg på allsvenskan också.

Omgångens tre höjdare
Landskrona-Östersund, söndag
Snacka om sexpoängsmatch. Två lag som med nöd och näppe håller näsan ovanför vattenytan och som är piskade att ta poäng om man vill hålla sig på rätt sida strecken. Bois har tre raka förluster och marken börjar så smått att gunga under tränaren Jörgen Petterssons fötter. ÖFK vann senast, men har haft svårt att övertyga på bortaplan.

Falkenberg-Värnamo, söndag
Det mest imponerande med FFF denna säsong är att man omedelbart har studsat tillbaka efter en förlust. Återstår att se om man lyckas även denna gång. Sen undrar man ju hur mycket det har påverkat truppen att poängkungen Victor Sköld sägs ha skrivit på för Åtvidaberg. Värnamo – med 0-7 i baken på två matcher – är ett spelande men lite vekt lag, vilket borde passa gulvitt som hand-i-handske.

Örebro-Hammarby, måndag
ÖSK först, sen Falkenberg hemma. Kan Hammarby ta full pott i dessa båda matcher finns en sista liiiiiten chans att få kontakt med topplagen. Men det är lättare sagt än gjort. ÖSK har tagit 27 poäng av 27 möjliga hemma på Behrnabeu och är givetvis inte det minsta intresserade av att den supersviten ska spricka.

Segersviten sprack.
Och topptrion kan – åtminstone tillfälligt – andas ut.
Javisst, ett hysteriskt formtoppat Degerfors förlorade aningen överraskande bortamötet med Jönköping (1-4).
Här lite synpunkter från matchen på Stadsparksvallen:

Matchbetyg 3
Inte särskilt intensivt, inte mycket till kamp, men ändå ganska underhållande.
Och det var J-Södra som stod för grannlåten.
Laget dominerade från avspark till slutsignal och spelade stundtals ut ett håglöst och till synes uppgivet Degerfors, som inte alls stod att känna igen.
Tabellfyran – som kom till match med sex raka segrar – tog ledningen (Amadaiya Rennie), men ingen kan påstå att halvtidsledningen var särskilt logisk.
Och efter att ha vunnit målchanserna med typ 5-2 i första halvlek fick J-Södra retroaktiv utdelning efter paus och vann till slut relativt komfortabelt.
Överraskande? Ja, på ett sätt.
Men ändå inte mot bakgrund av att J-Södra tidigare vält lass som Örebro hemma på ”Vallen” och Sundsvall på bortaplan.

Matchens profil
Tommy Thelin. Ett mål och två målgivande passningar från J-Södra-kaptenen som var på ett härligt spelhumör. Spelar alltid med gott omdöme, tar för det mesta rätt beslut och är dokumenterat vass i sista tredjedelen.
Har nu gjort elva poäng fördelat på sju mål och fyra assister.

Matchens grej
Mats Grens dubbelbyte vid ställningen 0-1. För att ytterligare vässa offensiven tog J-Södra-tränaren ut en mittfältare (Victor Nilsson) och en mittback (Kalle Svensson) och satte in två 20-åringar (Gojani och Drott) med mycket spring i benen – och fick maxutdelning. Gojani fick drygt 25 minuter och hann göra både mål och assist under den tiden.

Matchens mål
På stopptid kom högerbacken (!) Jesper Svensson solo med målvakten och lobbade lika iskallt som effektfullt in 4-1-bollen bakom August Strömberg.
J-Södras ytterbackar kan minsann.
Vänsterbacken Viktor Rönneklev nätade i de tre föregående matcherna.

Matchens tråkighet
Skadan på Michael Nanchoff. J-Södras sommarvärvning, inhämtad från Portland Timbers i MLS, var direkt lysande i nummer tio-rollen fram till 71:a minuten, då han svårt grimaserande bars ut på bår.
En baksida? Ljumsken?
För J-Södras skull får man hoppas att jänkaren med den magiska vänsterfoten har gott läkkött.

Domaren
Lars Olsson, Umeå. Blandade och gav, men undviker ett eventuellt tumult tack vare gott humör och glimten i ögat.
Han borde i det avseendet tjäna som ett föredöme för många av sina mer bistra kolleger.

Prognos
Degerfors saknade avstängda duon Daniel Sundgren-Erik Jernberg, men det är ingen ursäkt – så tamt som laget uppträdde i kväll har man inte i en toppstrid att göra.
Gäller för värmlänningarna att studsa tillbaka direkt för i nästa omgång blir det inte mycket enklare: tabelltvåan Gif Sundsvall hemma. Sen Varberg borta.
J-Södra pendlar, likt flera andra lag i serien, enormt i prestation. Det här kan mycket väl ha varit säsongens bästa match. Återstår att se om laget kan konservera den formen. Närmast väntar Ängelholm borta och Östersund hemma.

***
Även Ängelholms segersvit om fyra raka matcher sprack.
Gais – med två poäng på de fyra senaste matcherna – vann mötet på Gamla Ullevi med 2-1.
Min medlöpare, Sting, rapporterar om en logisk seger, om en outtröttlig Joel Johansson och om en glödhet Daniel Mendes, Gais Kalmar-lån som nu gjort fyra mål på två matcher.
Målskytten Junes Barny vassast i bortalaget.

En stor stark är alltid gångbar i denna serie.
I Sundsvall finns en av dem.
Centerbjässen Johan Eklund avgjorde toppmatchen mot Örebro med matchens enda mål innickat i första halvlek.
Här lite synpunkter från mötet på Norrporten:

Matchbetyg 3
Inte lika intensivt och fartfyllt som vi nog lite till mans hade förväntat oss.
Dessutom överraskande många tekniska fel från två normalt spelskickliga lag.
Örebro syndade mest. Framför allt i första halvlek, då laget förde spelet, men hade för dålig rörelse och slog bort alldeles för många enkla passningar.
Sundsvall försvarade sig kompakt, stängde till ytan framför mittbackarna, tog bort ÖSK:s normalt så vassa inläggsspel – och skapade själva de klart vassaste chanserna.
Hemmalagets ledning i paus var med andra ord fullt välförtjänt.
I andra halvlek drog ÖSK åt tumskruvarna ett par hack och ett tag var det rena vilda västern då närkingarna sköt från alla möjliga – och omöjliga – håll.
Men trots ett par hundraprocentiga målchanser fick serieledaren inte håll på Giffarnas suveräne målvakt Oscar Berglund.
ÖSK:s första förlust på konstgräs denna säsong.

Matchens profil
Oscar Berglund. Giffarnas målman var hur stabil som helst, dominerade i luftrummet, satte igång spelet förtjänstfullt – och svarade också för två praktparader. Först när Shpetim Hasani fyndigt klackade Kalle Holmbergs inspel mot mål och sen när samme Hasani frestade med en knallhård nick ner mot ena stolpen.
Det var åttonde gången denna säsong som Giffarna höll nollan.

Matchens grej
Målet, naturligtvis. Kevin Walker tryckte in en hörna mot bortre ytan, där Johan Eklund gick till väders och snyggt nickade in bollen bakom Oscar Jansson.
Man måste dock ställa sig frågande till varför Kalle Holmberg – och inte fyrtornet Magnus Wikström – fick till uppgift att markera Eklund i den situationen.
Hur som helst, så var det Eklunds elfte fullträff för säsongen. Därmed är centerbjässen tvåa i skytteligan bakom Varbergs Gabriel Altemark-Vanneryr, som har gjort tolv.

Matchens räddning
Oscar Berglunds praktparad på Shpetim Hasanis luriga klack. Berglund må mäta nästan två meter i strumplästen, men i den situationen var han pantervig och kom ned blixtsnabbt.

De nya spelarna
Nordin Gerzic fick 25 minuters speltid denna gång, kom in som ”tia” bakom Hasani, men flyttades ned ett hack när ÖSK-tränaren Peo Ljung under slutkvarten kastade in allt han hade i anfallsväg.
Gerzic hade en hel del bollkontakter, men lyckades aldrig sätta vare sig själv eller sina medspelare i heta lägen.
Pontus Engblom kom in minuten efter Gerzic, ersatte Pa Dibba som toppforward, men fick mest ägna sig åt försvarsspel då ÖSK tryckte på för en kvittering.
Sundsvalls andra nyförvärv, islänningen Sigurjónsson, är skadad och kom inte till spel.

Domaren
Nermin Cisic, från Värnamo, satte inte en fot fel under matchen. Klockren.

Prognos
Segern innebar att Sundsvall klev upp på andra plats i tabellen – och det mesta talar för att laget – som återfunnit stabiliteten i försvarsspelet och som gjort ett par nödvändiga affärer under transferperioden – blir kvar där.
Närmast väntar Varberg hemma och Degerfors borta.
Trots förlusten behåller ÖSK serieledningen – och det skulle förvåna stort om man tappar den under hösten. Laget har både en topp och en bredd som saknar motstycke i serien.
Närmast på programmet: Hammarby hemma och Varberg borta.

***
När tåget väl har gått (för det har det väl ändå…?) levererar Hammarby.
2-0 borta mot Värnamo kändes kassaskåpssäkert.
Hammarby-tränaren Thomas Dennerby hade skakat om rejält i startelvan – och bytt spelsystem till 4-4-1-1 med Kennedy Bakirciolglu i en nummer tio-roll bakom ensamme anfallaren Erik Sundin.
Just Sundin var matchens mest framträdande spelare. Han löpte kopiöst, gjorde det matchavgörande 2-0-målet – men brände också chanser i parti och minut.
Christophe Lallet fick chansen från start och tackade för förtroendet med en stark arbetsinsats – och ett förlösande 1-0-mål.
Robin Tranberg och Mikael Rynell startade också och gjorde solida insatser.
Örebro borta i nästa match för Hammarby.

***
Full pott, 12 poäng, och 13-2 i målskillnad på de fyra senaste matcherna.
Ängelholm är – tillsammans med Degerfors – seriens formstarkaste lag.
Men trepoängaren i Skånederbyt mot Landskrona satt låååångt inne.
Först på stopptid fick ÄFF utdelning.
Robin Staaf kvitterade i 91:a minuten och tre minuter senare slog samme man till med segermålet, 2-1.
Känns som att det var alldeles för länge sen man fick tillfälle att se ÄFF.
Men på torsdag kommer chansen. Då väntar Gais på bortaplan.
För Bois ser det allt dystrare ut. Det här var tredje raka torsken och nu har laget bara ett par poäng tillgodo på näst nedersta strecket.
Brrrr.

***
Det utspelades skandalscener på Gamla Ullevi när Örgryte 3-0-besegrade Assyriska.
I samband med utvisningen på AFF:s mittback Sotiris Papagiannopulos i andra halvlek rök tränarna Azrudin Valentic och Marcus Lantz ihop såpass att den förstnämnde visades upp på läktaren.
AFF – som fick Kyle Konwea utvisad redan efter fyra minuter – har ännu inte vunnit på naturgräs denna säsong.
För Öis var segern ytterst välkommen. Nu är laget på nästjumboplatsen bara poängen bakom J-Södra.
Och i nästa omgång väntar särklassiga tabelljumbon Brage.

Alla sätt är bra utom de dåliga.
Så resonerade Degerfors inhoppare Alexander ”Nutt” Andersson och tryckte liggande in matchavgörande 4-2 i hemmamötet med Gais.
Här lite synpunkter från mötet på Stora Valla.

Matchbetyg 4
Händelserikt och underhållande med massor av målchanser – och många mål.
Degerfors det spelförande laget matchen igenom, bjöd på ett härligt passningsspel och många fina anfallskombinationer.
Gais, utan avstängde skyttekungen Joel Johansson, satsade på en defensiv 4-5-1-uppställning och snabba omställningar. Vid underläge 1-2 bytte Gais in Linus Thornblad och gick över till 4-4-2.
Förändringen både betalade sig – och straffade sig.
Gais lyckades kvittera till 2-2 (Kalmar-lånet Daniel Mendes andra för dagen) – men orkade sen inte stå emot anstormningen från hemmalaget, som under slutkvarten avgjorde med två snabba mål – och tog en ytterst välförtjänt trepoängare.

Matchens profil
Johan Bertilsson. Degerfors lille magiker återigen på spelhumör. Varvade läckra dribblingsaktioner med smarta passningar. Svarade dessutom för ett mål (hans tionde för säsongen) och en målgivande passning.
Outstanding.

Matchens grej
Gais-målvakten Tommi Vaihos makalösa reflexräddning på en knallhård Bertilsson-nick i första halvlek.
Bland det svettigaste man skådat, faktiskt.

Matchens snackis
Gais 2-2-mål. De flesta på Stora Valla, inklusive Degerfors spelare och bänk, skrek högljutt på offside, och assisterande domaren höjde också flaggan, men faktum är att Mendes – i offsideposition – fick bollen från en hemmaspelare.
Starkt av domare Ahlsén att köra över sin kollega på linjen, stå emot trycket och godkänna målet.

Domaren
Magnus Ahlsén, Linköping, förtjänar toppbetyg.

Prognos
Degerfors är formlaget nummer ett i serien, kör för tillfället över allt och alla – och öser in mål.
Värmlänningarna utgör tveklöst det största hotet mot topptrion i tabellen och möter i de två kommande matcherna J-Södra borta och…snacka om nyckelmatch… Gif Sundsvall hemma.
Gais har tappat i skärpa efter sommaruppehållet och har bara spelat in två poäng på fyra matcher. Det duger naturligtvis inte om man vill haka på i toppstriden.
Nu talar allt för att Gais sjunker ned i ett meningslöst ingenmansland.
Närmast på programmet för göteborgarna står Ängelholm hemma och Östersund borta.

***
Till avdelningen viktiga mål.
På stopptid avgjorde Östersunds inhoppare Seon-Min Moon hemmamötet med tabelljumbon Brage.
Fullträffen kan mycket väl visa sig bli skillnaden mellan en placering under eller över ett av de nedre strecken när vi summerar tabellen fram på senhösten.
Målet var hur som helst välförtjänt. ÖFK var det bättre laget matchen igenom.

***
Att Varberg och J-Södra delade på potten i lagens möte på Påskbergsvallen (1-1) kommer inte som en överraskning.
Att målskyttarna i matchen heter Gabriel Altemark-Vanneryr och Tommy Thelin är heller inte direkt oväntat.
”GAV” har nu gjort tolv och toppar skytteligan i serien.
Thelin har mäktat med hälften så många, men det räcker för att vara vassast i J-Södra.