På toppen av Hammarbybacken och i mål. Fantastisk utsikt över stan.

Det är så jäkla töntigt av mig att gå ut med att ”jag ska ta det lugnt” och ”jag springer bara Stockholms Brantaste som en kul grej”. När det kommer till tävling växer hornen ut och jag har svårt att hålla igen. Resultatet blev 4e tjej i mål av 124 anmälda.

Vänstra bilden före loppet, fotad av Miranda Kvist. Höra bilden när jag kräkfärdig slagit mig ner efter målgång.

Stockholms Brantaste var verkligen en utmaning med sjukt branta backar som var omöjliga att springa i (i alla fall för mig) och jag låg på maxpuls rakt igenom loppets 3,3 km.

Tid: 20 minuter och 10 sekunder.

Upp och ner 3 gånger på torrt grusunderlag sög ordentligt i benen och jag var tacksam över sponsringen med lätta, Icebug Acceleritas 2 som gjorde att jag vågade hålla farten i nedförsbackarna och fick grepp bland rullande stenar.

Fantastiskt roligt och fantastiskt jobbigt lopp! Jag är helt hög av lycka och endorfiner och glömmer för en stund en tråkigt privat sak som hänt. Livet går upp och ner. Bokstavligen 🙂

P.S. Fler bilder från loppet hittar du hos grymma ultralöperskan Miranda Kvist som dök upp i publiken. D.S.