Vetenskapen får stå åt sidan.
Glittret tar över allt.
Nobelfesten är som en tv-sänd damtidning.
Det handlar om vetenskap. Om revolutionerande upptäckter som kommer att vara mänskligheten till gagn. Det där vet vi ju, egentligen. Men vetenskap är inte så sexigt. Inte så glammigt. Glittrar nästan inte alls. Därför får vetenskapen spela en eftersatt biroll när SVT sänder ”Nobel 2013”.
Fokus ligger större delen av tiden någon annanstans. Såväl reportrar som tv-tittare fokuserar på det där andra. På glittret, på maten, på kläderna. Det är SVT inte ensamma om. Tidningen du just läser hade en stor puff med Victorias resplaner, vett och etikett-guide och historiska skandaler. Inte mycket om anledningen bakom festernas fest. SVT har ett annat uppdrag – men resultatet blir lika ändå. Fullt ös på hår och blåsor, matporr och etikettsregler. Och vi reduceras alla till underdåniga betraktare som på nåder får kika in när de som är rikare, ”viktigare” och ”finare” än vi andra äter lyxmat och har på sig klädesplagg värda en årslön.
”De ser ut att ha väldigt trevligt”, flåsar Anna Hedenmo och Ebba von Sydow upphetsat när kameran sveper över stela ansikten och till synes oändligt pinsamma tystnader.
Det är obeskrivligt gammalmodigt och något i mig vill säga stopp nu. Detta kan inte med bästa vilja i världen vara definitionen av public service? Att storögt, hejarklackigt och fullkomligt okritiskt kommentera håruppsättningar, diadem, bordsskick och klänningar. Nobelpristagarna blir en parentes, vetenskapen undanskuffad till förmån för yta. Det är inte journalistik. Det är skvallerpress och damtidning förklädd till public service.
Och när pristagarna väl intervjuas har textningsmaskinen fått tuppjuck. Det känns oerhört talande.
Och därför blir det till siat ändå som det alltid blir. Det sävliga sorlet från middagsborden fungerar som en vagga, en mjuk pläd att vira in hjärna och kritiska tankar i. Och till sist sitter man där, hypnotiserad, och tittar lik förbannat på klänningar, frackar och smycken. Vetenskapen förlorade, glittret vann. I år igen. Och själv känner man sig dummare än någonsin.

Onsdag 11 december tittar jag på ”Alla är fotografer” (SVT1).

 

Hurra 1
”Julkalendern: Barna hedenhös uppfinner julen” (SVT1). En av de bästa kalendrarna på flera år.

Hurra 2
”Korrespondenterna” (SVT2). En oas för god journalistik. År efter år.