Apelgrens äventyr är som en gottepåse med lite hasch i
avEn programledare som vill vara komiker och en komiker som leder ett program.
Kvällens SVT-premiärer får godkänt, men … var är brudarna?
Först ut var ”Sommarkväll med Rickard Olsson” från Göteborg. En inte så värst spännande men helt okej pratshow. Programledaren verkar från och till hellre vilja vara komiker, och ordvitsar som ”Ken Ringarna på vattnet” skulle man gott kunna vara utan. Bortsett från det är Olsson ändå avslappnad och funktionell i programledarrollen, och Trädgårdsföreningen funkar fint som kuliss.
Men hur tänkte man när gästerna sattes samman? Retorikexperten Elaine, skådespelaren Cecilia och artisten Zara fick samsas om utrymmet med programledaren Rikard, simmaren Jonas, författaren Kalle, handlaren Göran, mångsysslaren Dogge, professorn Patrik, artisten Niklas och journalisten Lasse.
En könsfördelning på 8-3 kan definitivt förbättras, men tyvärr verkar männen dominera även nästas vecka program. Märkligt.
Efter Olssons eskapader var det dags för nästa goa gubbe: ”Peter Apelgrens semesteräventyr”.
Komikern och konstnären reser runt i Sverige och gör det på sitt sedvanligt surrealistiska sätt. Yngsjömörderskan går som ett slags röd tråd genom premiärprogrammet men i övrigt spretar det vilt.
En gottepåse med några haschkakor i.
Det är både folkbildande och småtrevligt, men jag är ändå kluven. Apelgrens styrka är som helt unik komiker och entertainer – så egentligen är den här typen av program slöseri med hans begåvning.
Med det sagt gav programmet en lätt mersmak. Och ska jag kora en premiärvinnare blir det den egensinnige Apelgren. Oförutsägbarhet är både sällsynt och välkommet i en tid då de flesta underhållningsprogram är stöpta i samma form.
I morgon kväll är jag lite nyfiken på filmen ”Tamara Drewe” i SVT1 21.45. Serieboken den baseras på är ganska underhållande.
Sylvia Balac
Ja
Fabulösa komediennen Jennifer Coolidge i rollen som vulgära polskan Sophie har gett ”Två panka tjejer” (TV4 Komedi) ett välbehövligt lyft.
Nja
”Whitechapel” (SVT1) förlitar sig mer på visuellt våld, blod och äckel än på bra manus och skådespeleri.