David Oyelowo är allt.

En skådespelare så magnetisk att han nästan lyckas överskugga ”Nightingales” (HBO Nordic) svagheter.

Han var fantastisk som Martin Luther King i ”Selma” och snart ska han spela den manliga huvudrollen i filmatiseringen av Chimamanda Ngozi Adichies ”Americanah” mot Lupita Nyong’o. Det finns ingen film jag har högre förväntningar på just nu.

I det klaustrofobiska dramat ”Nightingale” (premiär på HBO Nordic på lördagen) har Oyelowo stor soloshow. Under 81 minuter stängs vi in ett hus med hans rollfigur Peter Snowden, en krigsveteran med ett minst sagt komplicerat förhållande till sin mamma.

Man inser ganska snart att något hemskt har hänt. Snowdens färd ner i galenskapens torktumlare är smärtsamt ensam, men för sig själv och den syster som hör av sig på telefon bygger han upp en fasad av hopp – huset ska renoveras, de ska resa, hans kärlek kommer återvända. Snowdens bästa vän i det militära har tagit avstånd, men allt är hustruns fel. Nu ska det ställas till rätta och Snowden kommer äntligen kunna leva resten av livet ihop med sin vän.

Här hamnar vi tyvärr i den geggiga klyschan om den homosexuelle mannens tragiska öde, ensam, lite fåfäng och dömd till villfarelser och död.

Den snyggt ambivalenta inledningen övergår i för många enkla svar, men när intresset börjar falna finns ändå suveräne Oyelowo där och räddar filmen.

Som skådespelarprestation är ”Nightingale” något extra.

När spänningen i årets Giro d’Italia (Eurosport) tycktes vara över dök magnifika Colle delle Finestres grusvägar upp, storfavoriten Alberto Contador hamnade i kris medan nye bergsfantomen Mikel Landa

rusade fram genom den karga, dimmiga naturen.

Till slut var det Landas italienske lagkapten Fabio Aru som vann (var det husses koppel som drogs åt runt spanjorens hals?) och Contador lyckades minimera tidsförlusten. På söndag lär han cykla in i Milano som segrare.

Men berget och dramatiken är en sportperfektion jag kommer minnas länge.

På söndag ser jag ”The Graham Norton show”, 22.00 på BBC Brit.

Ha!

”Aquarius”, den nya NBC-serien med David Duchovny som polis på jakt efter Charles Manson i slutet av 60-talet, är en ny besatthet.

Gah!

Fifa. Sepp Blatters tal har varit skrattretande mitt i allt mörker.

Tre Tour de France-vinnare förlorade livet i första världskriget.

De bytte helvetet längs leriga landsvägar mot döden i ingenmansland.

När mörklockige Octave Lapize nådde toppen av Tourmalet i Pyrenéerna, utmattad och jävlig, utbrast han ett ilsket ”mördare!” åt arrangörerna som lagt denna tuffa bana. Året var 1910 och han skulle ta sin enda vinst i Tour de France, sju år senare sköts han ned i sitt plan ovanför den franska gränsen.

Ett 60-tal ytterligare cykelprofiler förlorade livet i det krig som skulle bli slutet på alla krig. I år är det hundra år sedan skotten i Sarajevo och Tour de France hedrar sina fallna hjältar genom att passera minnesmonument som Menin gate i Ypres och Verdun, där ett tio månader långt och blodigt slag stod 1916.

Under lördagens etapp mellan Tomblaine och La Mauselaine i bergsmassivet Vogeserna ger kommentatorerna Roberto Vacchi och Anders Adamson (Eurosport) den historiska bakgrunden åt en handfull minnesmonument. Förutom parets kunskap om sporten, aldrig sinande ström av anekdoter och stensäkra näsa för dramatik lyckas de även placera in sporten i sitt landskap, samhälle och historia.

– Sluta slötitta! läxar Adamson skämtsamt upp en tittare som skickat in en extra dum fråga. De rätt odramatiska första timmarna av loppet fylls utan problem med innehåll – vi får bland annat se en enorm glada segla över trädtopparna.

Denna sommar när tv-tablån är full av dokumentärer om första världskriget finns historien helt naturligt med i alla sändningar från Tour de France. Troligtvis gör det den ganska unik bland sportsändningar. Men desto mer värd att älska.

En lördag år 2014 trampar den spenslige 27-åringen Blel Kadri i från alla konkurrenter mot toppen och tar sitt livs seger. Han har inget med totalsegern att göra, om den kämpar Alberto Contador och Vincenzo Nibali, men han är fransman och har precis vunnit den åttonde etappen av Tour de France. Regnet och tröttheten är som bortblåst.

I kväll ser jag VM-finalen i fotboll mellan Tyskland och Argentina (TV4, 21.00). Naturligtvis.

Ha!

Orientering är bisarrt som tv-sport (bilder av skog och en gps-karta som doftar Lantmäteriet 1977). Men VM i Trentino (SVT2) blir rätt spännande, en bulgar tappar en lins och sen vinner de svenska herrarna stafetten.

Gah!

Diamond league i Glasgow (SVT1) kändes tyvärr avslaget. Inget folk, inget händer.

Jag hittar John Malkovich men det tar tid.

Vägen dit är rörig, ett virrvarr, närmast omöjlig.

Mödan: inte värd ett skit.

Jag ska skriva tv, det betyder recension av ett program eller två ur dagens tablå. Men det ser hemskare ut än vanligt. Det är lördag, det är en massa filmer, vissa bra, vissa sämre, alla svåra att skriva vettig tv om. Här finns:
”40 year old virgin” på TV3, älskar den, har nog sällan skrattat så mycket åt en film de senaste 10 åren; ”Mission Impossible: Ghost protocol” på TV4, den sämsta i serien; ”Meet the Parents – Little Fockers” på Kanal 5, värdelös uppföljare; ”Rambo 2” och ”Rambo 3” på TV6, oj så många gånger jag såg dem i mina tonår, fantastiska upplevelser då, not so much lockande i dag; ”Crocodile Dundee” ett och två i Sjuan, nej tack. Mest lockande filmen är ”Den innersta kretsen” i SVT1, men vad ska jag skriva för tv om den?
I SVT2:s 20.00-slot: ”Eurovision young musicians 2014”, svensk tävlande är en 19-årig altviolinist från Solna – nej, jag orkar inte, kanske jag borde, men jag orkar helt enkelt absolut inte.
Så vad har linjär tv i övrigt att erbjuda lördagen den 31 maj? Kanske ”Nyhetsmorgon” i TV4 med bröderna Timell? Ska jag kolla på detta och fråga varför inte SVT kör ”Gomorron Sverige” på helgerna då publiken faktiskt har tid att titta? Fyran sänder också direkt från Stockholm Marathon, men lägg av, vad ska jag ens tycka om det?
Eller, huvva: Ska jag möjligen plåga mig igenom svensk TV:s enda egenproducerade primetime-satsning ”Gladiatorerna”? Och mäkta tycka nåt?
Nånstans i dessa tankar nås jag om informationen att Viaplay har en lördagspremiär. Bara dagen efter USA-premiären publicerar man första avsnittet av ”Crossbones” – NBC:s stora piratsatsning med John Malkovich i huvudrollen. Härliga nya tid! Skit i tablån – jag konsumerar modern tv.
Tyvärr är första avsnittet skrattretande uselt. Pirater i knickers struttar runt och Malkovich försöker med alla sin erfarenhet blåsa liv i sin Kapten Svartskägg(!) utan att tro en sekund på manuset.
Och jag önskar nästan att jag hejat fram den där unge fiolsvennen i stället. Vann han?

I kväll missar jag inte Zlatan och Eden spela i TV4.

He!
Jättedrama mellan Andy Murray och Philipp Kohlschreiber i Franska Öppna. 7-7 i avgörande, fortsätter i dag i Eurosport.

Eh?
Tv-lördagen den 31 maj 2014.

”Pengar är djävulens dynga”.

Detta har påve Franciskus förkunnat – och nu svävar han i livsfara

Den katolska kyrkan står vid ett vägskäl. Den nye påven Franciskus har lovat rensa upp bland missförhållanden, anklagelser om sexuella övergrepp, penningtvätt och korruption.

Om detta handlar den nya brittiska dokumentären ”Holy money” som ”Dokument utifrån” (SVT2) sände på söndagskvällen. Den målar en osmickrande bild av Vatikanens ekonomiska verksamhet ända sedan 1929 då man tog emot stora summor pengar av Mussolini och fick självständighet i

utbyte mot att fascistregimen erkändes av kyrkan.

Sedan dess har Vatikanen haft gott om pengar att använda till såväl välgörenhet som kyrklig prakt och tveksamma affärer.

I början av 2014 åtalades prästen och revisorn Nunzio Scarano i Salerno misstänkt för att ha tvättat miljoner euro genom Vatikanens bank. Han tog emot enorma ”donationer” av skepparfamiljen D’Amicos och levde ett liv i en lyx som knappast motsvarade den modesta prästlönen.

När påve Franciskus tillträdde 2013 bröt han med kyrkans tradition av tystnad och öppnade upp för de italienska åklagarna. Nya regler mot penningtvätt infördes, som att banken numera måste fråga var de pengar som sätts in kommer ifrån. Dessutom har Franciskus själv skippat prålet till förmån för enkla bilar och hotellrum före palats.

Vissa kardinaler har ogillat den folkligt populäre påvens krav på öppenhet. En om möjligt farligare fiende är den maffia som inte längre kan tvätta sina pengar genom Vatikanens bank.

Enligt dokumentären svävar Franciskus i livsfara. Det femte budordet (”du skall inte dräpa”) väger tydligen lätt när värdsliga rikedomar står på spel.

För tio år sen vann svenske Magnus Bäckstedt ”l’enfer du Nord” (”helvetet i norr”) som cykelloppet Paris-Roubaix kallas. På söndagen var det dags för årets prövning. Över gatsten, genom damm och Arenbergskogen susade vinnaren Niki Terpstra i Eurosports direktsändning.

Sport blir knappast vackrare än så.

I kväll ser jag danska familjedramat ”Arvingarna”, SVT 1 21.00.

SANDRA WEJBRO

Ha!

Ursäkta tjatet, men Roberto Vacchi och Anders Adamson ÄR Sveriges bästa kommentatorsduo.

Gah!

Att de många krascherna under årets första cykellopp skylls på de ökade bruket av starkt smärtstillande och kontroversiella Tramadol. Några lag har på eget bevåg förbjudit den, men ännu inte antidopningsbyrån WADA.

Det kommer alltid en punkt i nya vänskaper när ögonbryn förundrat rynkas:

– Vi måste prata om det här med cyklingen.

Efter etappens sista dramatiska kilometrar ropar Eurosport-kommentatorn Roberto Vacchi euforiskt:

– 110 år gammal är Tour de France värd den här presenten!

I en relativt ljummen etapp på pappret har en grupp gått loss och attackerna avlöser varandra. Det är full gas som gäller och en fanatisk publik i franska Lyon eggar på cyklisterna tills stjärnspurtaren Mark Cavendishs hjälpryttare Matteo Trentin, 23, vinner sin allra första stora seger. Cavendish twittrade på lördagen att han sett många lagkamrater vinna genom åren men Trentins seger var den första som fått hans ögon att tåras.

Den överraskande dramatiken i spurtetappen dagen innan har höjt temperaturen på ett Tour de France som skulle bli en promenadseger för britten Chris Froome och hans dominanta lag Sky. Sen kom de starka kantvindarna och skönheten i laget Omega Pharma-Quicksteps pyramid och Saxo-Tinkoffs sista ryck när de körde ifrån Froome och klungan.

Att bli upphetsad av en vacker kantvindsforcering kan tyckas märkligt. Liksom att vi inte ger upp cykelsporten efter alla dopingskandaler.

Men när sportens alla egenheter dechiffrerats har giftet hunnit sprida sig i blodet. Spurtare, begsklättrare, tempospecialister, hjälpryttare och avancerad lagtaktik bildar ett unikt universum. Och Eurosports suveräna kommentatorer Vacchi och Anders Adamson guidar oss igenom det med kärlek och kunskap.

På SVT Play finns den märkliga dokumentären ”Kungen av Mont Ventoux” där några av vinnarna i Tour de Frances klassiska bergsetapp ställs mot varandra i ett virtuellt lopp. För vem var egentligen snabbast av legendarer som Eddy Merckx och Marco Pantani?

Snart står det klart att historierna runtomkring är det mest intressanta. Britten Tom Simpson som efter att ha tagit en kombination av alkohol och amfetamin föll ihop död nära toppen 1967. Eller bilden av Pantani och Lance Armstrong sida vid sida i omänsklig fart – några år senare skulle den ene hittas död i en kokainöverdos på ett hotell i Rimini medan den andre avslöjades som världens störste fuskare.

I cyklingen är mörkret ständigt närvarande. Och idag är det dags igen. Mont Ventoux ska bestigas och Simpsons minnesmärke passeras. Favoriten Froome måste visa vad han går för.

I kväll ser jag Norge-Holland i fotbolls-EM (TV4).

Ha!

Edda Magnason som spelar Monica Zetterlund i den kommande filmen är nästan lika självlysande som originalet i ”Sommarkväll” (SVT1).

Gah!

”Har du spelat präst någon gång?” frågar Anne Lundberg Rolf Lassgård. ”Nej” svarar han. ”Men HÄR kommer en som spelat präst…” Jag kräver tillbaka denna halvminut av meningslös övergång, SVT.

– 246 kronor tack!

– Vilken jävla backhand!

Jag attesterade en faktura – Nadal slog in forehanden som tog hem första set.

Jag tog ett äpple vid kaffeautomaten – Djokovic slog ett ess och fixade andra set.

Jag blev kissnödig – och såg hela tredje set på toa. Typ.

Det var tennis, det var den moraliska finalen av årets Franska öppna, det var sanslös svängig semifinal mellan Rafael Nadal och Novak Djokovic.

Eurosports expert Mats Wilander sa direkt efter matchen.

– Otrolig tennis. Förmodligen den bästa grusmatch jag har sett.

Jag missade inte många sekunder. Jag såg hela matchen – men inte en ruta i tv. Och det var en av de bästa tv-upplevelserna jag haft framför en tennismatch.

Den höll på en massa timmar, kan det ha varit runt fem? En vanlig fredag är det svårt att sitta klistrad vid en stationär apparat så länge. Förr i tiden ringde man sig sjuk eller skolkade från skolan om Edberg, Wilander eller Borg var i gång.

I dag är den manövern onödig. Streamad tv gör att vi kan följa allt ändå via datorn eller mobilen.

Det finns ett par gånger om året som 50 spänn i månaden för ett abonnemang av Eurosport player känns extremt prisvärd. I går kändes månadsavgiften alldeles för låg. Jag kunde växla mellan desktop-spelaren och mobilen under matchen beroende på vad jag gjorde. På vägen hem från jobbet åkte jag pendeltåg, promenerade, handlade och åkte buss – och hade bitvis fantastiskt, bitvis okej bild via 3G-nätet. Hela det rafflande sista och avgörande femste setet var jag på gående fot, höll på att gå in i lyktstolpar och fibblade tokigt med korten i kassan på ICA på grund av de orimliga spelet som försiggick framför mina ögon i mobilen.

Som jag älskar tekniken och vad den möjliggör.

Som jag älskar tennis när den är på den här oöverträffade nivån.

Jag tyckte synd om Djokovic som nog borde ha vunnit den här matchen.

Jag unnade samtidigt Nadal segern så som han kämpade, slet, jobbade.

Men mest av allt njöt jag av underhållningen och att jag faktiskt kunde ta del av den.

I dag går det väl inte att undvika prinsessbröllopet.

 Klas Lindberg

TILLÄGG

He!

”Nineties” på SVT är en välgjord nostalgitripp.

Eh?

Österrike var bättre.