Hela såsen har skurit sig.

”Sveriges mästerkock” (TV4) behöver ett stort mått nytänkande inför nästa säsong.

Ambitiösa Alas blickar mot Amir under finalen innehöll åratal av kamp och ilska.

– Hon försöker psyka mig, men det går inte, sa Amir.

Själv är han den sköne, skicklige liraren som chansat sig igenom tävlingar och lyckats. I finalen fick han kritik för sin potatis, medan Ala hade små ckokladbitar kvar i sin mousse. Varför den ene vann över den andre förblev höljt i dunkel.

Tårar, äkta rivalitet och härliga deltagare borde borga för en ljuvlig säsong, men tyvärr är det något som skaver. Dynamiken i juryn saknas eftersom de framstår som samma kock i tre olika kroppar. Maten är ”god”, smeker kombineras bra eller illa, köttet är lagom stekt förkunnar de med allvarlig min. De är snälla, ger kritik, läser innantill – med samma min.

Det bränner bara till när Leif Mannerström i slutet försöker trösta Ala och frustar:

– Jag är så jävla rörd, innan rösten bryts.

Det är ett fint, men ultrakort, ögonblick. Med en jury som känns mer avslappnad, varierad och språkligt målande hade ”Sveriges mästerkock” lyfts ett rejält snäpp. Men TV4 är förmodligen nöjd med sin jättepublik och sitter still i båten. Tråkigt nog.

Will Ferrells ”Anchorman”-ande vilar över veckans ”Programmen som förändrade tv” (UR/SVT2) som fokuserar på nyheter och sport. Historien bakom ”Eyewitness news” i Philadelphia och Al Primo som revolutionerade rapporteringen är fascinerande.

Utvecklingen kom i form av stjärnreportrar på plats, kvinnliga nyhetsankare och den allra första svarta reportern Trudy Haynes.

– Al Primo riktade in sig på det sensationella, konstaterar Haynes.

CNN utvecklade konceptet till nyhets-tv dygnet runt och eftersom den enes död är den andres bröd fick de sitt ”genombrott” med livebevakningen av Challengerolyckan. Den förrädiska succé de sen hade med ”tv-spelskriget” i Kuwait 1990 bör väcka eftertanke.

Torsdag kväll ser jag ”Farmor Ruth och hennes döttrar”, SVT 2 20.00.

SANDRA WEJBRO

Ha!

De otäcka bilderna från stjärnreportern Geraldo Riveras avslöjande av missförhållanden på vårdboendet Willowbrook inspirerade tv-serien ”American horror story: Asylum” där scenerna nästan exakt kopieras i avsnitt 13.

Gah!

Forskare säger att vi måste minska köttätandet, men program som ”Sveriges mästerkock” fortsätter i konservativa matspår.

Det handlar om mat.
Men alla låtsas som om världsfreden stod på spel.
Bajsnödigheten gör ”Sveriges mästerkock” pinsamt.
Mat är den nya religionen. 2013 kan inget som har med mat och dess tillagning att göra tas på för stort allvar. Vi är inte bara vad vi äter. Vi är vad vi använder för råvarror, vilket sätt vi lägger upp käket på och vilket porslin rätten vilar. Det är som det är och det är en tidsanda vi får leva med ett tag. Man önskar bara att det inte hade infiltrerat våra stora tv-program i den utsträckning det gjort. ”Sveriges mästerkock” (TV4) är det största och kanske mest talande exemplet på när matkulten gått för långt. När humor och självdistans totalt saknas blir anslaget rent löjeväckande. Ständigt denna dramatiska musik. Ständigt dessa bistra miner. Ständigt denna bajsnödiga uppsyn från programmets expertkockar. Ständigt dessa stora, tomma överord i såväl hyllningar som sågningar. När det egentligen handlar om folk i Luleå som gillar att laga mat. Somliga gör det bra, somliga mindre bra. Den brittiska förlagan till programmet klarar sig helt utan det här skämskuddejobbiga allvaret. Där är tonen lättsammare, ljusare, lättare. Och programmet mår bättre av det. Tittaren likaså.
Vad är det som är så förbannat allvarligt med mat i tv att den här pretentiösa teatern måste pågå?
Det är obegripligt.
Jag vill bara bjuda alla jurygubbar på varsitt stort glas katrinplommonjuice och en lång, ostörd stund på toaletten.

Betydligt svängigare tv har ”Hitlåtens historia” bjudit på. Fem avsnitt finns på SVT Play, och de är alla små mästerverk av passion och åfanism. Har du missat, så ta chansen att titta i kapp så snart du kan. Alla episoder har varit bra, men avsnitten om Fatboy Slim och New Order har varit fullständigt briljanta. Tv med lika delar hjärta och hjärna. Något betydligt mera ovanligt än man kanske tror.
Torsdag 9/1 tittar jag på ”A young doctor’s notebook” (HBO Nordic).

MARTIN SÖDERSTRÖM

HURRA 1

”Weissensee” (SVT2). Lysande tysk dramaserie om kärlek i Berlinmurens skugga. Kan lätt missas då den visas på barnprogramstid.

HURRA 2

”Mussolini – Hitler” (SVT2). Finfin fransk dokumentär om den oheliga alliansen mellan två diktatorer. Mycket fina arkivbilder!

Ut med en karaktär.
In med en till cock-kock.
Ett finger till alla kvinnliga kockar.

Det är som det är med ”Idol”:
Det är auditionprogrammen som är de roliga.
Men det var ju inte det vi skulle snacka om när vi nu ska summera nypremiären av ”Sveriges mästerkock”.
Morberg är ju väck. Ersättaren skulle presenteras.
Så vad säger vi?
Först och främst:
Hur många kvinnliga kockar finns det i Sverige? Hur många på elitnivå? Hur många begåvade kvinnliga matjournalister? Dög verkligen ingen av dessa åt TV4?
Det är tjänstefel. Det är idioti. Slappt och fegt.
När Morberg nu skulle hoppa av borde kanalen gett sig fan på att ta in en kvinnlig ersättare. Punkt.
Nu gick i stället frågan till Nobel-kocken Anders Dahlbom.
Vi hade våra problem med Morberg, absolut. Hans komplex inför de andra kockarnas kunnighet tog sig ibland bisarra uttryck. Han kompenserade sina brister med att göra sin stora persona ännu större. Han slängde skedar, stirrade ut stackars deltagare, betedde sig högst irrationellt.
Men han bidrog med liv. Nerv.
Vem skulle Anders Dahlbom nu vara? Den hårde? Den varma? Den coole?
Det blev – blankt. Han var bara vara sig själv, en kock som pratar som Joe Labero. Han tycktes lika engagerad som om han var på en matmässa ute på vischan. Han gör sitt jobb, utan krusiduller.
Han är tekniskt kunnig, sitter i Årets kock-juryn, bra på smakanalys. Tycks veta det mesta om mat.
Men programmet har blivit tristare och mer förutsägbart. Anrättningen saknar sin mest spännande krydda. Och den luktar fortfarande lite gubbsvett.
Premiären var ändå underhållande tack vare den underbart brokiga samlig människor som vill delta. Matälskare finns i alla skrån, i alla samhällsklasser, i varje ort. Den brasilianska mamman, den snackiga globetrottertanten, hipstern från Södermalm, skattejuristen som började laga mat i flyktingförläggningen. Ingenjören Laurent, egenföretagaren Amir. Loreens syrra Markiz Talhaou.
Fantastiska karaktärer med matpassion så intensiv att den hoppar ut genom tv:n för att ligga sked med mig där i tv-soffan.

I kväll kollar jag Allsångssummeringen i SVT.

KLAS LINDBERG

He!
Mannerströms tårar vill jag se mer av.

Eh?
Fånigheter som Gudfadern-sketchen vill jag aldrig mer se.