Förändringarnas Frankfurt
avFRANKFURT AM MAIN.
Banker, börser, business.
Ingen tysk stad, eller europeisk för den delen, är så förknippad med pengar och välstånd som Frankfurt. Berlin har gallerister och klubbarrangörer, Hamburg FC S:t Pauli-fans. Frankfurt har börsmäklare och banktjänstemän. Och så har det alltid varit.
Den som kommer till staden med tåg behöver dock bara gå över gatan för att se ett helt annat Frankfurt. Öster om järnvägsstationen, en av Europas största, ligger Bahnhofsviertel – Frankfurts red light district, en sedeslös stad i staden, av många betraktat som en hopplös skamfläck.
Sedan en tid tillbaka är kvarteren hippa. Gentrifieringen har tagit fart. Det är verkligen inte Prenzlauer Berg i Berlin, än mindre Södermalm i Stockholm. Barnfamiljerna har ännu inte riktigt hittat hit, och vägg i vägg med de nyöppnade bagelkaféerna och ljusa och luftiga lunchrestaurangerna ligger fortfarande sexbutiker och enkla ölsjapp. Men något håller på att hända.
2010 öppnade baren Plank på Münchener Strasse. Poppis tillhåll för de unga och medvetna.
I Orhan Pamuks roman ”Snö” driver huvudpersonen Ka runt på gatorna i en liten stad i Anatolien, drömmande om att en dag kunna ta med sin älskade İpek till Frankfurt och bjuda henne på döner på Kaiserstrasse. På parallellgatan Münchener Strasse står Ibrahim Toprak och säljer just döner. Han är 43 år, född i turkiska Izmir, men har bott i Frankfurt i många år. Sedan 1993 driver han Bayram Kebaphaus.
Att området har förändrats råder det inget tvivel om, säger han. Det märks inte minst på kundkretsen.
– Det brukade komma fler fattiga människor hit. Man ser dem fortfarande, men inte lika ofta som tidigare. Vart de har tagit vägen? Jag vet inte, säger han och rycker på axlarna.
Alla är inte nöjda med förnyelsen av Frankfurts Bahnhofsviertel.
På Willy-Brandt-Platz, en tvåminuterspromenad från Ibrahim Topraks dönerrestaurang, ligger Europas finansiella epicentrum, Europeiska centralbanken. Ytterligare ett stenkast bort sträcker sig skyskraporna som inrymmer Deutsche Banks huvudkontor mot himlen. Allt är nära här. Bordellerna, spelhålorna och smutsen samsas med storkapitalet. Ibrahim Toprak tar en klunk te och nickar ut mot gatan.
– Frankfurt är en mångkulturell stad. Det märks tydligt här i Bahnhofsviertel. Det är en intressant plats med en lång historia. Många gamla byggnader, utländska butiker, säger han.
”Reich und sexy” – rikt och sexigt – så beskrivs Frankfurt i senaste numret av Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung. Epitetet ska förstås i kontrast till Berlin, som av borgmästaren Klaus Woverweit kallats ”arm aber sexy”, fattigt men sexigt.
Och pengar finns det gott om här. Enligt F.A.S. bor 1 886 ”superrika”, personer med en förmögenhet på över 30 miljoner US-dollar, i Frankfurt. I New York, en mer än tio gånger så stor stad, är motsvarande siffra 2 929.
Först kommer early adopters – sedan småbarnsföräldrar.
På en plats där så stora pengar flödar måste stadsdelar som Bahnhofsviertel förnyas. Ett ställe som passar väl in i det nya, hippa Frankfurt är baren Plank som öppnade 2010, alldeles i närheten av Ibrahim Topraks dönerrestaurang.
Vid borden sitter unga män med button-down-kragar och kvinnor med håret uppsatt i nonchalanta knutar. Det dricks fruktjuicer, brasilianska kaffevariationer och inneölen Tannenzäpfle. En enorm spegelkula står i ett hörn och samlar damm. Vid bardisken sitter någon och bläddrar i dagens tidningar. Kontrasten till den nedgångna vuxenvideobutiken tio meter ner på gatan är enorm.
Ibrahim Toprak har sålt döner till Frankfurtborna sedan 1993.
Mitt över gatan serverar Ibrahim Toprak döner till ännu en hungrig gäst. Den 22 september ska han gå och rösta. På vilket parti vill han inte säga.
– Men nästa regering måste ta tag i de sociala frågorna. Tidigare var det lättare att få a-kassa om man blev arbetslös. Nu skickas du direkt till socialen, där du måste sälja din bil och din lägenhet innan du kan få någon hjälp. Allt har blivit annorlunda, säger han.