Angela Merkel är Årets person 2015. Åtminstone enligt Time.

Merkel är ”den fria världens kansler” enligt magasinet som utsett årets person sedan 1927. Även om utmärkelsen faktiskt hette Årets man ända fram till 1999. Flera kvinnor har ändå fått utmärkelsen genom åren.

Mer uppmärksamhet än årets val av person väcker ännu så länge årets val av porträtt till omslaget. ”Även om porträttlikheten är viktig hoppas jag att jag också vävt in kanslerns värdighet och medmänsklighet i verket”, säger konstnären Colin Davidson till Time.

Filmen är 2:30 minuter lång. En grupp kedjade fångar i overaller tvingas ned på knä. Välklädda rebeller lyfter vad som ser ut att vara ryska Makarovpistoler mot deras nackar. Så blir rutan svart. Det enda som hörs är ljudet av vapen som osäkras. Så tillbaka till rebellerna – som lägger ned vapnen, drar av sig huvorna och går. Budskapet: ”Muslimer är inte brottslingar”.

Senaste propagandafilmen från Syrien är en av de mer effektiva i genren. Bakom den står rebellgruppen Shamiyafronten, som också kallas Levantfronten. Gruppen strider mot såväl IS som regeringsstyrkor i belägrade Aleppo.

När vi som utrikesjournalister reser till ett land gör vi alltid en riskbedömning. Hur känslig är frågan vi ska bevaka?

Vilka risker finns det för oss och våra källor?

Att intervjua gatubarn, som nu var fallet, är vanligtvis mindre problematiskt än att rapportera om politiskt förtryck och militära konflikter. Att det finns fattiga och utsatta barn i ett land som Marocko är trots allt ingen hemlighet.

När jag och fotograf Niclas Hammarström anlände till Marocko förra torsdagen uppgav vi tydligt att vi var i landet som journalister. På plats i staden Tanger valde vi att inte fotografera poliser, hamnanläggningar eller andra platser som skulle kunna vara vara säkerhetsklassade.

Ändå greps vi av marockansk polis, tvingades radera bilder och förbjöds att arbeta i landet.

Vi har i efterhand förgäves sökt Marockos ambassad för en förklaring. Det kan så klart vara så att man inte vill svärta ner turistbilden av Marocko som ett spännande, exotiskt resmål med bilder på usatta barn. Men en sak fick oss att reagera under den timme vi hölls på polisstationen i marockanska Tanger.

Poliserna tog vid flera tillfällen upp frågan om Sverige och Västsahara.

Sedan 1970-talet ockuperar Marocko det sydliga ökenlandet. Att Sverige nu uppges vara på väg att erkänna Västsahara har inte väckt någon större uppmärksamhet här hemma. I Marocko, däremot, har det retat upp politiker och lett till massiva protester.

I förra veckan beslutade marockanska myndigheter att stoppa Ikeas planer på att bygga varuhus i landet. Officiellt handlade det om saknade tillstånd, men enligt en lokal nyhetssajt som står kungahuset nära var det en markering mot Sveriges planerade erkännande av Västsahara.

Marocko har också ställt in överläggningarna med inrikesminister Anders Ygeman (S) om att hitta en lösning för att de unga gatubarn som lever i Sverige utan id-handlingar ska kunna återvända.

Vi kan inte så klart inte påstå att det finns en koppling mellan Sveriges hållning i Västsaharafrågan och att Aftonbladet förhindras att arbeta i landet. Däremot är det uppenbart att relationerna mellan Sverige och Marocko är sämre än på mycket länge.

Vill du jobba med oss på utrikesredaktionen? Just nu söker vi reportrar/redaktörer för inhopp på redaktionen i Stockholm. Är du intresserad? Maila karin.lindblom@aftonbladet.se Bifoga länk till arbetsprov och kontaktuppgifter till minst en person som kan lämna goda referenser. Välkommen!

Apropå att Ryssland idag inlett flygbombningar i Syrien.

För en dryg vecka sedan startade vi vår popup-redaktion i München. Ambitionen var att snabbt och kunnigt bevaka utvecklingen i Europa.

Sedan dess har vi förutom i Tyskland varit i Österrike, Ungern, Serbien, Makedonien, Grekland och Danmark.

Vår reporter Erik Wiman har, tillsammans med fotograferna Jerker Ivarsson, Niclas Hammarström och Magnus Wennman, uppmärksammats för sina rapporter från Serbien och Ungern. Mira Micic och Niclas Hammarströms berättelse om elitsimmaren Nawar har engagerat också tusentals läsare. Niclas Hammarström har också bevakat Lesbos tillsammans med Nour Saeed.

Nästa vecka bemannas redaktionen av Wolfgang Hansson, Anna Tärnhuvud och Peter Kadhammar. Tips och synpunkter emottages fortfarande tacksamt!

Vår reporter Nour Saeed är en del av vår Tysklandsredaktion. Hon flydde själv till Sverige från Syrien. Läs hennes berättelse från centralstationen i München.

Det är tisdagen den 8 september. För dig som svensk medborgare är det en helt vanlig dag. Men för många flyktingar från Syrien börjar ett nytt liv i samma ögonblick de kommer till Europa.

Som reporter för Aftonbladet, på centralstationen i München för att bevaka flyktingströmmen från Syrien, är det svårt att tränga undan mina personliga känslor som syrier.

En kvinna med brutet ben och en åttaårig dotter ber mig att inte fotografera henne. När jag försöker fråga henne vad som hänt med benet ber hon mig att inte fråga framför dottern.

Det finns en berättelse här, men inte om varför hon flytt till Tyskland eller vilka smugglare hon använde för att ta sig hit. Berättelsen handlar om hur hennes åttaåriga dotter ska kunna leva med känslan av att hennes mor förnedrats framför hennes ögon.

Jag frågar mamman om det var polisen i Ungern? Hon nickar medan hennes vackra mamma–ögon börjar gråta.

Jag tänker att den här migrationen slår sönder en mångtusenårig civilisation. Det första feniciska alfabetet; myten om de första sjöfararna ter sig parodisk under tågresorna genom Europa.

Själv såg jag bara fötterna av mitt folk. Inga ansikten. Bara panikslagna kroppar på väg mot ingenting annat än överlevnad.

Plötsligt väcks jag ur mina tankar av en ung tysk kvinna. Hon tror att jag är nyanländ där jag står på perrongen. Hon ger mig ett brev på arabiska och litet smågodis. Jag öppnar brevet.

”Air mail,

Till dig.

Du får ett brev idag. Det är så långt att du inte hinner läsa ut det idag. Det är ett väldigt speciellt brev, skrivet till just dig och det kommer långt bortifrån, från Kina, Australien eller ännu längre bort. Från rymden, månen, Venus eller Mars. Du får det här brevet från en plats där inget mörker finns, där du inte behöver läkare eller sjukhus. Där evigheten är ett enda långt firande.”

Jag tänker att varma ord kan bygga ett nytt liv. 

Nour Saeed