GARMISCH: Bildbyråns Joel Marklund kom till bilen efter presskonferensen idag med nyheten om att det finns en kollektiv ankskräck bland alpindamerna. Det var när Joel fotade laget nere vid sjön i anslutning till landslagshotellet Hotel am Badensee som rädslan hade visat sig.

Mest ankskräck, enligt Bildbyrån-Joel, hade VM-debutanten Emelie Wikström.

Annars på presskonferens med slalom och storslalomtjejerna i eftermiddags:

VM-debutanterna Sara Hector och Emelie Wikström var härligt förväntansfulla. 

Minns storyn om när fotbollslandslagets Markus Rosenberg kom 10 minuter innan utsatt tid till presskonferensen då han var uttagen i A-truppen första gången. Hector och Wikström lika härligt ivriga idag då de tittade in i presskonferensrummet fem minuter innan utsatt tid. 

Emelie Wikström tillsammans med TT:s utsända Jens Borneman. Wikström som tar den fjärde platsen i VM-slalomen. 

Nyblivna JVM-guldmedaljören Sara Hector mästerskapsdebuterar och kör VM-storslalomen på torsdag.

Lita på att världens TV-kommentatorer kommer berätta att det är nykorade juniorvärldsmästaren som står på start.

Maria Pietilä-Holmner med två VC-segrar i slalom och ytterst nära ytterligare en i Zwiesel helgen innan VM var populär bland svensk och internationell media. Här med österrikisk press. 

Lagtävling på det alpina VM-programmet i morgon. Hans Olsson, Anja Pärson, Maria Pietilä-Holmner och Matts Olsson är de fyra som försvarar de svenska färgerna. 

Anja Pärson jagar sin 19:e mästerskapsmedalj. Här tillsammans med Eurosport, DN och TT

Formen för lagtävlingen är ny för i år i och med parallellstorslalom på programmet. 

Förbundsordförande Anders Sundqvist inledde presskonferensen med att bena ut de oklarheter som finns i och med nya tävlingsformen. Berättade bland annat att nation nummer 16 möter nation nummer 1 osv.

Och Anja Pärson fyllde i under intervjun:

”Än så länge är det som vanligt inför en teamtävling. Det är lite struligt och man vet inte vad som kommer att ske. Och vilka regler det kommer vara. Det kommer krävas otroligt mycket från våra ledare. Ha en bra taktik. Få oss att förstå vad som händer när det händer. Det är en gren där inte bara vi åkare måste prestera. Tränarna måste vara på hugget hela tiden också. Det går ofta väldigt fort. Nu får vi inte tävla mot killarna. Utan det är tjej mot tjej och kille mot kille och då blir det lite mindre taktik. Samtidigt som vi måste ställa upp med rätt tjej mot rätt motståndare. Jag tror att vi har en bra chans men då måste vi få till det ordentligt.”

Status i lagtävlingarna är annars ständigt omdiskuterad. Vi minns världscupfinalen i Åre 2009 då Frida Hansdotter lämnade återbud för Sverige och Anja Pärson sedan tidigare hade meddelat att hon inte skulle komma till start, sliten efter lång säsong. Och Hans Olsson rasade i SVT:

 ”Det är vissa som väljer att ligga hemma och sova medan jag kör för nationen.”

Anja om hur hon skulle värdera en lagmedalj på ett VM: 

”Jag tycker det är jätteviktigt med lag när det väl är på mästerskap. Medalj är alltid medalj. Och många i laget kanske tar sin enda medalj i karriären eller vad det nu än kan vara så det är en stor chans för alla att få en medalj. Det är viktigt för både oss och förbundet.”
 

Theresé Borssén som efter en trög start i VC-slalomenpremiären i Levi kommer in till VM med bra resultat i ryggen. 5:a i Semmering just innan nyår och 6:a i Flachau i januari. 

– Kör för VM-medalj.

Lagtävlingen i morgon. Tävlingsformen med parallellstorslalom kan så klart diskuteras, men helt klart rycktes man med framför tv:n då man såg damernas parallell VC-slalom i München i början av året. Fartfyllt och spännande. 

Garmisch
Vissa kvällar tänker jag på en historisk händelse. Minnet har slipat bort detaljerna, så kvar är bara den absoluta kärnan.

En regent, kanske en kung, kanske i Frankrike, kanske under andra världskriget räddes stridigheterna utanför slottet och stängde portarna. Innanför murarna konserverade han lite frihet, trots att han i praktiken var fången. När oron sipprade genom sten och metall kröp regenten längre in för att bevara sin frihet. Till sist fanns bara en skrubb med toalett, matkonserver och radio. Där satte han sig och sände rapporter om slagens vedervärdigheter. Nya dagliga inslag som undervisade och lugnade folket.

Efter två år slöts freden. Regenten var övertygad om att hans berikande ord låg till grund för vapenvilan och kröp ur skrubben, ut i stora slottet.
Där märkte han att radions kablar hade kopplats ur som en säkerhetsåtgärd innan han låste in sig.

… och nu, en molndag i Garmisch, tänker jag att den där radion vore ett lika bra kommunikationsverktyg som Vintersportbloggen. Eftersom vi inte får några svenska framgångar och jag inte gräver fram något kittlande så hamnar inga artiklar på fullbredd på sajten. Därför finns heller ingen plats att lyfta upp bloggen på, och därför kan inte ni läsare veta att den existerar.

Jag vill ändå snabbspola genom min gårdagskväll. För igår hade André Myhrers band Segertåget konsert på en italiensk restaurang. Jag gick dit för antipasti, pasta, pizza, rödvin – och allt gratis! musiken.
Inför släppet av VM-singeln ”Top of the hill” tjatade jag till mig låten för att låta musikrecensenten Håkan Steen bedöma den. Myhrer tyckte det var okej, mejlade text och ljudfil – och vaknade dagen efter till en sågning med formuleringar som ”låten kraschar direkt in i säkerhetstängslet”.
Så minuterna före spelningen sänkte jag rösten, blottade halsen och frågade André om han hatade mig. Han sa nej och gick upp på scen.
Sedan levererade Segertåget en genuin mix av manlig heterosexrock. Robbie Williams – check, Sex on Fire – check, Rolling Stones – check. De var mycket tajta och bra. Det skallrade i tallrikarna när vi klappade takten.

För André hände ändå en tråkig sak. När han satte sig igen efter andra framförandet av Top of the hill var hans öl borta. Han hade ställt den där på sin plats, men där stod inte längre någon. Och vi får anta att strupen var torr.

Jag önskar jag kunde hjälpa dig, André, med att peka ut vem tjuven var.
Jag önskar att jag kunde ge något sorts tecken.
Att jag med en liten pekning kunde visa vem som var så fräck.

Men hur skulle det gå till?

/Kristoffer Bergström, Garmisch

(Här är förresten Expressens Johanna Reimers. Hon var med i går.)

Garmisch.

Blä. Öh.

Anjas mest målande citat kom direkt i mixade zonen:
– Jag fick göra en lite längre resa än alla andra. Andra spliten var jag redan efter, där skulle jag vara en sekund före.

Det var ju så planen, förhoppningen, drömmen var. Att Anja skulle utklassa rivalerna på övre halvan och spjärna emot lite bättre därnere. Nu gick spjärnandet okej, men eftersom hon aldrig var uppe bland toppåkarna fick jag aldrig de där skenande hjärtslagen som uppträder när alpinåkning är som härligast.

Elva. Jag är inte besviken utan tom. Jag hoppas det finns någon magi kvar att krama ur de där musklerna så att Anja kan göra en fin storslalom i veckan.

Två noteringar:

1. Anjas favoritord är ”samtidigt”. En kollega här klagade på att Anja är svårciterad eftersom hon hasplar ur sig så långa haranger, men jag håller inte med. Hon brer ut sig för att hon alltid angriper ämnena från två håll. Som länk mellan de två resonemangen säger hon ”samtidigt”. Visst är hon besviken, men samtidigt glad, osv.
Ett av många exempel från i dag:
– Den missen kostade. Samtidigt var jag positiv och metodisk. Sedan hamnade jag fel överallt och fick ingen harmoni. (här vänder alltså meningen två gånger och det var läge för ett dubbelsamtidigt, vilket jag än så länge inte hört henne använda).

2. Schweiziskan Dominique Gisin var outsider men rimlig pallkandidat i dag. Medan Anja Pärson laddade inför störtloppet med vila och lite fotboll drog Gisin till stans hetaste nattklubb P1. Där fotoposerade hon med fans och signerade affischer på sig själv. Trötta, avklädda bilder utan sportkoppling.
Jag fattar att det är sponsorn som kräver, men jag kommer inte ifrån hur innerligt jag önskade att Anja skulle slå Gisin. Schweiziskan var 32 hundradelar snabbare.

/Kristoffer Bergström, Garmisch

Speakern ropade först upp guldmedaljören Anna Fenninger som trea. Anja gestikulerade med fingret… No no… Skratt bland publiken.

Gick i mål som trea.

Anja: – Just då kändes det lite surt. Som jag förlorat guldet.

Team Pärson. Familj och vänner på plats då Anja tog sin 18:e mästerskapsmedalj. 

Passerade Lasse Kjus och flåsar Kjetil André Aamodt i nacken. Aamodt bäst på 21 mästerskapsmedaljer. 

Anja sjunger för norrmännen i NRK:s intervju. Finns att se i TV-klipp på sajten.

1:a Anna Fenninger 2:a Tina Maze 3:a Anja Pärson

Gör svensk och internationell press på arenan innan avfärd mot den stora internationella presskonferensen.

Medal plaza.

Fotograf: Josefin Turesson

Anja Pärson skilde sig från mängden i mixade zonen efter kombistörtloppet idag. Då de flesta åkarna småjoggade förbi TV-kamerorna i jakt på tid inför slalomen stannade Anja och bjöd på några minuter här och där. 

Vår svenska alpina världsstjärna gör media som aldrig förr. Som ett superproffs. 

En favoriterna Lara Gut med snabba steg genom mixade. Gut som fick gul flagg efter Marie Marchand-Arviers fall men trots det åkte in på en 5:e plats 0.71 bakom ledande Görgel.

Hade valmöjligheten att köra om men valde att spara kraft inför slalomen.

Min gravt förkylda österrikiska journalistvän från VC-Levi igår: Oh… I had a lovely night with Maria Riesch.

Nu snart kombislalom med Anja Pärson i slagläge. 

Tar Anja Pärson sin 18:e mästerskapsmedalj idag? Snart vet vi.

Garmisch.

Om störtloppet är jobbigt? Nöjer du dig inte med Anjas röda ansikte efter målgång för att få svar på det?

Jag önskar att jag perfekt kunde transkribera ljudet när jag frågade henne om saken:
– Woujj. Det var alla energi jag hade, sa hon, typ.
Hur glad är du?
– Inte än. Men kul att få till det på toppen och inför söndagen gillar jag inte alls min nederdel.

Egentligen hade jag inte velat fråga Anja utan Marie Marchand-Arvier, Johanna Schnarf, Maria Riesch och Aurelie Revillet. De fyra parkerade mellan plats 11 och 16, men framför allt gjorde de samma encore. Som showens slutnummer försökte de stanna med skakbenen, insåg att musklerna var för utkörda och fick hjälplöst se sig tumla ner i snön.

Fyra världsåkare, fyra dunderfall. ”Woujj”.

/Kristoffer Bergström

Garmisch

I tre minuter beskrev Anja Pärson en kärna till att jag älskar störtlopp: att det handlar ytterst lite om hur man är skapt och förbannat mycket om hur man behandlar det man skapats med.

Artikeln ligger här: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/alpint/article8546782.ab

Nu kommer arga och glada reaktioner. Såhär låter det:

Jag kan argumentera sakligare för min sak, men är beredd att ge mig om motargumenten är bra nog. Vad tycker ni?

/Kristoffer Bergström

Garmisch
Det blir kväll också på alpin-VM. Medan våra stjärnsvenskar spelar yatzy och åskådarna dansar till I’ve got a feeling that tonight’s gonna be a good night ägnar vi reportrar oss åt svårare saker. Fulare saker.

Jag minns inte vad har jag berättat om Garmisch-Partenkirschen hittills:
Att alla bilar här har regplåten GAP? Att VM-maskotarna heter Ga och Pa? Att de som inreder festlokalerna inte riktigt kör den svenska stilen?

Lyd mig nu och samla dina nära vänner för en datorlek. Vill släkten vara med? Din mystiska nätkompis Sandra?
Läs igenom de sju alternativen nedan och gissa vilket föremål som inte fanns i den lokal som kommunen pyntade för vår skull. Som inte hade burits in för att internationella journalister skulle trivas och skriva hem om vilken förtjusande plats de hamnat i.

(Scrolla inte förrän ni har gissat vad som omöjligen kan ha funnits i lokalen. Som en ledtråd får ni veta att ett fyrmannaband med två dragspel stod för underhållningen)

1. En existentiell hjort som ylar åt en flygande stock
2. En uppstoppad segelflygare
3. En levande ponny
4. Ett onanibås som hänger i en vajer i taket
5. En delikatessdisk där de bara har gurka, tomat, gul paprika och rädisa
6. En man som stolt – helvete så stolt! – poserar bredvid hö
7. En trästaty av Gandalf som åker längdskidor och heilar

***
Har ni valt en?

***
Säkert att ni inte fuskar?

***
Okej, då redovisar vi svaren:

Ja. Pokalerna går alltså idag till alla er som prickade in ponnyn. Gratulerar.

Jag återkommer med mer familjelekar framöver. Nätchefen Peo (peo.larsson@aftonbladet.se) har mandat att hålla mig borta från mästerskap i framtiden. Mejla eventuell kritik till honom.

/Kristoffer Bergström

Garmisch

Jag hade inte med burken med guldfärg till dagens tävling. Om Patrik Järbyn vunnit hade jag inte haft någon förberedd idé på segerbild eller textvinkel. Det slog mig när han hade åkt 35 sekunder och ledde klart. Sedan ramlade Patrik nio gånger utan att ramla och var till sist i mål på rena skämstiden. Dagens näst tyngsta utmaning var över.
Dagens tyngsta kom strax efteråt när labyrinten av reportrar väntade. Alltså, ärligt talat, vilka är alla dessa mediestationer som hugger i super-G:ns tjutrea? Finns det inte för många med mitt jobb när en mikrofonkåt stjärna som Järbyn till sist känns mikrofonasexuell?

Jag ska inte överdriva, vi svenskar fick ändå en gottepåse av fina stunder med Super-Patrik. Låt mig lista tre som inte publicerats någon annanstans än:

3. Patrik får tobakssug, gräver i fickan och utlöser en lavin.
Tre snussorter av olika märken, grovlek och sälta faller ner i snön. Så väl har Patrik garderat sig för att få sin perfekta stund i målområdet. Han hanterar dem som en kemist, öppnar rätt lock och delikatessbakar sin prilla utan att sluta prata.
2. Patrik ber Hans Olsson ta i lite.
När Olsson startar står redan Järbyn hos oss och gaggar. Han säger att Hans har alla chanser nu när solen ligger rätt. En minut senare kör Hans ut och Patrik är oförstående. ”Jag kom också långt ut där men orkade i alla fall jobba mig tillbaka igen”, säger han.
1. Patrik vill hem.
Patrik bor i USA med sin amerikanska, norskättade fru. Hans två barn uppfostras med ungefär tio delar engelska och en del boråsiska. Det ska bli skillnad på det.
– Frugan och jag och barnen flyttar till Sverige i ett år. Om det blir 2012 eller 2013 får vi se. Killarna ska lära sig svenska. Jag måste säga det: Sverige är världens bästa land. Jag trivs jättebra där.
– Jag pratar bara svenska med grabbarna. Men jag är den enda. Alla deras kompisar, mamma, svärföräldrar och alltihopa pratar bara engelska. Jag vill verkligen att de ska känna var de kommer ifrån och känna sin rötter.

Jag ska bort på störtloppsträning nu. Mejla mig om ni har någon fråga jag ska framföra till Anja.

/Kristoffer Bergström

Garmisch.

Jag gillar den nya Anja. ”Jag har åkt ungefär hundra gånger bättre än idag” sa hon efter tiondeplatsen, och det stämmer ju. Men å andra sidan har hon varit ungefär hundra gånger otrevligare än idag.

Jag var förtjust också i Tjuranja. Under OS förra året pratade jag med henne varje dag, men det gick strävt. Mina frågor blev allt fattigare, hon slöt sig alltmer i åkningen och vred helst bort huvudet. Ett tag kändes det som en kompisdag om hon höll blicken inom nittio grader från där man stod.
Surt? Ja, men härligt på det där Wassbergsättet.

Den där butterheten finns inte längre. Det tydligaste exemplet finns på band i början av min tiominutersfil från den mixade zonen. Anja hade dröjt en halvtimme med att komma dit och närapå behövt manchete för att ta sig igenom djungeln av alla jävla mikrofoner och kameror. Väl på plats väntade hon inte på några frågor utan sa rakt ut till oss:
– Jag hatar webb-tv.
(Tystnad.)
– Ursäkta mig, men hur många har det blivit senaste året?

Det var inte grinigt, utan kamratligt. Som om hon delade med sig av en spontan åsikt till polarna. Som om Anja hängde med sina tio vänner, de där med diktafon.

/Kristoffer Bergström

… Och så en kvart senare, när tyska lokaltidningar, italienska hobbymagasin och österrikiska låtsassajter fått sina citat hade Anja bara en intervju kvar. Gissa formatet.

(Sorglig sanning: det är jag som skuggar Anjas ansikte. Mitt huvud är så ångestframkallande stort att det skymmer solen för folk som är tre meter bort.)