Den 6 november var det dags för höstens tredje WiMP Live Sessions på Story Hotel i Stockholm. Denna gång var det iida och Cajsa Siik som förgyllde onsdagskvällen och det bjöds på sköna poprefränger och mysiga melodier. Nu kan du se om denna underbara kväll på Aftonbladet. Där kan du även lära känna de båda genom att se de intervjuer som Karin Moberg gjorde med tjejerna!

”Jag tänkte inte ha en artistkarriär!”

Se iida från WiMP Live Sessions.

”Det har varit en ganska turbulent tid.”

Här kan du se Cajsa Siiks konsert!

Vi fortsätter leta efter det perfekta ljudet och tog därför en snabbis med Sveriges okrönte soulkung Kaah för att prata om vikten av att lyssna på en hel skiva – från A till Ö.

När lyssnade du senast på ett album från början till slut, och vilket album var det?

– Måste ha varit ”Sweet exorcist” med Curtis Mayfield för runt fyra veckor sedan. 

Hur lyssnar du helst på en hel skiva?

– Från början till slut, oftast när jag vilar eller joggar. 

I vilken utsträckning spelade du in ”Matcha din look” med tanken på att den ska spelas från A till Ö?

– Genom kombinationen av låtar, och ett osynligt ramverk att förhålla sig till.

Vilket album skulle du rekommendera att lyssna på från början till slut, och vad ska man lyssna efter?

– ”Curtis” med Curtis Mayfield och ”Ready to die” med Notorious BIG.

Den här veckan är det drömskt och mycket själ som vi går igång på. Fantastiska texter, sköra röster och födelsen av en ny svensk soulkung – det här är de bästa låtarna just nu enligt oss på WiMP.

Karin:

Lulu James – Sweetest Thing
Soulen har verkligen fått nytt liv såhär i slutet på 2013. Det här är riktigt bra producerat och alldeles silkeslent. Lulu James har fått riktigt mycket kärlek av diverse musikbloggar men inte riktigt slagit sig in som ett namn som nämns där ute i stugorna. Förhoppningsvis ändras det med ”Sweetest Thing” som helt klart är hennes mest radiovänliga singel såhär långt.

Malcolm B feat. Kim Cesarion – Vad du vill
Oj, oj, oj vad bra det här är. Eric Gadd och Kaah får se upp för när Kim Cesarion sjunger på svenska slåss han definitivt om platsen som Sveriges soulkung. Det här är helt klart vinterns stora svenska hiphop/R&B-hit.

Niklas Von Arnold – Tragedi
Ingen är gladare än jag över att Niklas von Arnold nu väljer att sjunga på svenska. Kalla det soulpop om ni vill, jag kallar det bara helt jäkla fantastiskt.

Cut Copy – Free Your Mind
Den här härliga electrogruppen har visst gått och blivit hippies. Skivan Free Your Mind har fått lite halvsval kritik men singeln ”Take Me Higher” är så härligt vacker, pepp och glittrigt glad så det går inte att inte gilla den.

Lorde – Team
Medan Lordes überhit Royals fortfarande går varm på de flesta radiostationer och topplistor vill jag ändå slå ett slag för hennes senaste singel ”Team”. Temat är ungefär detsamma som på ”Royals” – hellre fattig och vacker än rik och ytlig. Texten är riktigt bra och det finns något Lana Del Rey-eskt över produktionen. Fast 16 år gammal är hon alltså. Kill me now.

Felizia:

Active Child feat Ellie Goulding – Silhouette 
När jag såg att Active Child och Ellie Goulding spelat in en låt tillsammans tog mitt hjärta några glädjeskutt. Desto mer lycka blev det när jag sedan hörde låten. Det känns så komplett när Active Childs magiskt mjuka electro-toner träffar Ellie Gouldings unika, väsande sångröst, en röst som jag alltid varit svag för. Det här är en låt som kräver ett par riktigt bra lurar, tända ljus och en repeat-knapp.

1987 – Ocean 
Klart och utelämnande. Rått och lite falskt. En känsla av att han delar med sig av något högst personligt. Första gången jag hörde den ansträngde jag mig för att verkligen kunna ta in varenda ord. Hans släpiga men samtidigt så klara röst sväljer ibland orden innan de hunnit lämna hans mun, vilket gör mig ännu mer nyfiken. För jag är övertygad om att denna låt bär på ett budskap som jag vill ta del av!

Truls – Tear Me Up 
Ännu ett intro som är lite drömskt. Och det säger jag utan ett uns av negativitet. Inledningen drar mig in i en sagovärld fullt med plingande lyckotoner och smattrande trumslag. Detta är musik som passar när som helst på dygnet – den sömnlösa natten (med eller utan din käresta), den uppspelta inledningen till en utekväll eller helt enkelt på bussen till jobbet.

Noonie Bao – Ung & Kåt 
Ebba Gröns gamla hit har dammats av och återfötts av Noonie Bao. Vid första mötet så förstod jag ingenting – är detta verkligen DEN Noonie Bao? Men ja, ja, JA! Detta är så bra att hon mer än gärna får fortsätta på denna stig. Synd att det inte är sommar och man får vimla runt på Trädgården med den här i bakgrunden..

London Grammar – Strong 
Låt dig inte luras av de först 18 sekundernas tysta intro, för när låten väl tar sina första klara toner så vet man att dem är något stort på spåren. Den mogna och starka rösten tillsammans med den enkla gitarren och dova basen utmärker en fantastisk trio. Strong är en låt som både gör mig hämndlysten och sårbar på samma gång – en fantastiskt abstrakt men härlig känsla.

Joacim Cans är mest känd som frontfigur i det svenska metalbandet Hammerfall, men nu väljer han att ta en helt annan riktning. Nyligen släppte han skivan ”Nu Kan Mörkret Falla” med inslag av singer-songwriter och svensk folkmusik. I samband med detta gjorde vi en intervju för att få höra om den nye Joacim Cans!

Du har helt ändrat stil – vad kan vi förvänta oss av ditt nya projekt och album?

– Det bästa är att nollställa sig. Man ska inte ha för höga förväntningar för då blir man lätt besviken. Jag har parallellt med hårdrocken och 80-talsrocken lyssnat på svensk musik. Det här en annan sida av Jocim Cans där jag får uttrycka mig på det svenska språket och använder mig mycket av den svenska folkmusiken, som också genomsyrar hela albumet.

Lämnar du rockscenen nu?

– Absolut inte. Vad det gäller min passion för hårdrock så finns den fortfarande kvar men där har jag min plats i Hammerfall och det kommer jag aldrig lägga ner.  Vi håller på att skriva på nytt material och kommer släppa en ny skiva i slutet på nästa sommar. Däremot har jag funnit ett sätt att ventilera den här typen av känslor och gå mer mot singer-songwriter och folkmusik. Det här är något jag hoppas kunna hålla på med parallellt, ingenting tar bort det andra. Men visst räknar jag med viss kritik, för alla fans är inte så glada och vill helst att jag bara ska inrikta mig på hårdrock. Men vi lever ju bara en gång och då tänkte jag försöka göra så mycket som möjligt.

Tror du att dina tidigare fans kommer attraheras av det du gör nu eller kommer du få en ny grupp av fans?

– Både och tror jag. De som är insatta i det som jag gjort tidigare, med Hammerfall och även andra saker, kommer kolla upp det här. Vissa låtar kommer de rynka på näsan inför och tycka att det är ganska så snällt men det finns en stor dos av smärta och stundtals är det ganska suggestivt. Så jag tror det finns något för alla. För dem som tycker att Hammerfall är för hårt så är den här plattan en rätt så bra inkörsport till mitt liv.

Du säger själv att det var viktigt att det inte fick bli powerballader. På vilket sätt har du försökt jobbat bort själva power-delen?

– Det är ganska tydligt om man lyssnar på skivan – jag har skrivit i tonarter som känns väldigt behagliga. Jag har inte behövt ta i så mycket och kan använda mig av uttryck. Hade jag valt högre tonarter så hade det blivit mer hårdrock över det hela trots att instrumenteringen är annorlunda. Det handlar mycket om approachen och jag har försökt att ta bort vibraton och bara sjunga på ett naturligt sätt.

Vad har inspirerat dig till den här skivan?

– Inspirationen kommer utifrån. Först och främst min uppväxt, musikaliskt sett med artister som Cornelis Vreeswijk, Björn Afzelius, Thåström och framför allt Magnus Johansson, som vände upp och ner på min värld med sin debutplatta. Jag tycker att han lyckades skapa något väldigt, väldigt unikt. Jag har också hyllat honom på skivan med låten ”Annelie” och att jag slängt in en cover på ”Dom Som Försöker Sätta Åt Min Vän”. Rent textmässigt inspireras jag av det personliga, det upplevda och det iakttagna.

Om någon skulle göra en cover på en av dina låtar – vilken person skulle det vara och varför?

– Å vad härligt! Då skulle jag vara så fräck och säga Magnus Johansson. I och med att jag lyft fram honom nu så kanske han skulle känna ”Den här hyllningslåten som Joacim Cans gjorde var så fantastiskt bra så jag måste också spela in den!”. Men jag hade inte heller klagat om det var Thåström som gjorde det.

Margaret satte ribban högt redan på soundchecket. Både WiMP-redaktionen och ljudteknikerna blev mållösa av den fantastiska duo-sång som uppstod timmarna innan WiMP Live Sessions skulle dra igång på Story Hotel. Rösterna passade som två pusselbitar och sången var helt enkelt perfekt! Margaret Berger blev snabbt känd i Norge efter sin medverkan i norska Idol men det är först nu som hon blivit uppmärksammad i Sverige, kanske främst efter sin fjärdeplacering i Eurovision Song Contest tidigare i år.

Se Margaret Berger i WiMP Live Sessions här!

”Jag har försökt bli en bättre låtskrivare.”

I kväll, den 6 november, gästas WiMP Live Sessions av två svenska popartister – iida och Cajsa Siik. Det kan inte bli annat än en fullständigt perfekt avslutning på denna onsdag!

Jack Moy & Glöden. En folkpop-trio från Upplands Väsby som smög sig in med “Good As Gold” som en liten sommarbubblare. Den 22 oktober intog de scenen på WiMP Live Sessions och fick hela Story Hotel i gungning. Under kvällen bjöd de på glada melodier från den nysläppta EPn “One Smoke Left But Miles To Go”. Nu kan ni återuppleva denna lyckofyllda kväll genom att se konserten på Aftonbladet. Ta även chansen att lär känna grabbarna i den intervju som gjordes i samband med kvällen.

Den 6 november är datumet som ska bokas för att åter vara på plats på Story Hotel och WiMP Live Sessions. Denna gång blir det mjuka poptoner tillsammans med den tidigare WiMP-bejublade iida som tidigare i år släppte “Life Will Kill You”. Vi har även äran att få njuta av Cajsa Siiks närvaro. Detta blir en toppenkväll!

Jack Moy & Glöden bjuder på glad folkpop!
Jack berättar om hur bandet bildades genom tvinga med grabbarna i bandet

Mitt i den regniga lunchrusningen i onsdags sprang vi på Midnight Boy mitt på Stureplan – spritt språngande naken. Det visade sig vara en musikvideo in the making. Men varför naket? Vi tog en snabb avklädd frågestund med vår favorit:

Vad vill du säga med videon?
– Jag vill inspirera folk till att bryta ett mönster. Var stolt för att du sticker ut och är annorlunda och stötta andra i deras kamp i att våga avvika från normen. Jag vill i ett större perspektiv få ett öppnare samhälle med en större förståelse för ”det främmande”.

Hur tänkte du när du kastade kläderna mitt på ljusa dagen, mitt i stan?
– Rädsla men också en förhoppning om att det ska leda till något bra. Precis som jag tror att folk i allmänhet känner inför att komma ut med en avvikelse.

Var det inte kallt?
– Nej.

Efter hela Miley Cyrus-debatten och liknande – måste man köra naket för att få uppmärksamhet?
– Det finns flera sätt att få uppmärksamhet på. Som artist har man ett privilegium att kunna kommunicera ut saker som man tycker är viktiga och samtidigt bädda in dessa i sin konst. För mig gör det att det känns extra självklart att uttrycka mig. Nakenhet är en provokation, vilket man i sig kan ifrågasätta, och ett effektivt sätt att få folk att lyssna, tänka och tycka vilket jag tycker är betydligt bättre än att hymla och låta saker och ting ligga och bubbla under ytan. Jag inte särskilt insatt i Miley Cyrus-debatten och känner inte till hennes motiv men hoppas att de grundar sig på hennes egen vision som artist och inte en skivbolagsboss som ser potential i att tjäna pengar på en ung, kvinnlig artist.

Spana in videon här:

Efter den vanliga lunchen brukar vi traska tillbaka till kontoret. Men detta var tydligen inte en vanlig onsdag med vanliga rutiner. På Stureplan får vi först syn på en folksamling och sedan på vår egen Midnight Boy… Spritt. Språngande. Naken!! Frågan vi ställer oss är varför?

Det sägs att all PR bra PR men den chockerande sorten har på många håll visat sig mest effektiv. Om det är något som Midnight Boy lyckas med är det att få uppmärksamhet från människor som vaknar upp ur Stockholms normala lunchrusch. För ärligt talat, vem skulle inte stanna upp om en snygg, vältränad, naken man stoppar dig på gatan?

Arcade Fire släpper snart nytt album och förväntningarna är inte direkt låga. Nu har dessutom deras tidigare album äntligen släppts för streaming så du kan höra Funeral, Neon Bible och Suburbs i WiMP precis när du vill.

Vi har smyglyssnat på den nya skivan och vi kan lova att ni inte kommer bli besvikna den här gången. Fast å andra sidan för väl Arcade Fire aldrig någon besviken…

Den första singeln, Reflektor, ger en hint om vilken kurs bandet har tagit och den senaste Afterlife bekräftar våra misstankar. Både bandet och låtmaterialet låter friskare och mer vitalt än tidigare.

Medan vi väntar på nya skivan, som också fått namnet Reflektor, kan vi luta oss tillbaka och lyssna på deras tidigare skivor. Det är inte kattskit det heller kan vi tala om.

Här hittar ni Arcade Fire i WiMP!

I vårt nya magasin hittar ni nu helgens artikel där fokus ligger på studion – platsen där idéer och drömmar blir till en musikalisk verklighet. Här kan du läsa om studios som ligger bakom melodiska mästerverk som förmodligen satt många musikhjärtan i brand – Sun Studios: Rockens födelsestad, Muscle Shoals: Hitmaskinen i söder, Record Plant: Från Ladyland till Lady Gaga och Sound City: No Pro-Tools. Trevlig läsning önskar vi på WiMP!

> Klicka här för att läsa artikeln!