Arkiv för tagg klassiskmusik

- Sida 1 av 2

Veckans klassiska: Simone Dinnerstein – ”Broadway – Lafayette”

av Wimp-redaktionen
unnamed

Veckans klassiska album i WiMP är Simone Dinnersteins nya platta Broadway-Lafayette Here you go…and enjoy!

Simone Dinnerstein är en innovativ och sökande konstnär som alltid försöker hitta den musikaliska kärnan i de verk hon närmar sig. Precis som på det här nya albumet där hon valt att spela fransk/amerikanska klassiker från Ravel, Glasser och Gershwin.

Den New York-baserade pianisten har fått internationell uppmärksamhet efter succén med hennes inspelning av Bachs Goldberg Variations från 2000. Sedan dess har flera av Dinnersteins album placerat sig på topplistor världen över.

Musiken på albumet firar den uttalade transatlantiska förbindelsen mellan Frankrike och USA, här genom musiken från George Gershwin (Rhapsody In Blue), Maurice Ravel (Piano Concerto in G-Major) och Philip Lasser (The Circle and the Child: Concerto for Piano and Orchestra, skriven för Dinnerstein). Albumet spelades in tillsammans med dirigenten Kristjan Järvi och MDR Leipzig Radio Symphony Orchestra. Som producent valdes den Grammy-belönade Adam Abeshouse.

Och så här säger Simone Dinnerstein själv om albumet: ”Genom århundraden har Frankrike och USA kommit att influera och stötta varandra, och i musiken har man utforskat förbindelsen mellan dessa två kulturer. George Gershwin är det främsta exemplet på den här kopplingen, se bara på An American in Paris. Hans musik breddar de estetiska gränserna på ett sätt som få kompositörer gjort”.

Gershwin var djupt inspirerad av Ravel, som han också träffade under sin tid i Paris. Enligt källor ska Gershwin då ha sagt följande till Ravel: ”Jag vill bli en kompositör som du!”, varpå Ravel ska ha svarat: ”Varför vill du bli en andra klassens Ravel, när du kan vara en första klassens Gershwin?”.

Och med det här citatet vill jag önska dig god lyssning!

Morten Ernst Lassen

morten.ernst.lassen@wimpmusic.com

Veckans klassiska: Vilde Frang – Mozart

av Wimp-redaktionen

vilde1200-2
Veckans klassiska album i WiMP kommer från den unga norska violinisten Vilde Frang, som den här gången valt att tolka Mozarts musik. Med sitt eminenta spel är det här ett unikt album som också låter helt fantastiskt.

Efter framgångarna med sina tidigare album, som mestadels bjudit på en romantisk och senromantisk repertoar, har Vilde Frang nu valt att spela in Mozarts Violinkonserter nr. 1 och 5 samt Sinfonia Concertante.

Vilde Frang har tidigare också turnerat i Asien tillsammans med dirigenten Jonathan Cohen, där hon bland annat spelade just Mozarts Violinkonsert nr. 5. Då samarbetet mellan dem båda blev så pass lyckat, lockades Frang och Cohen att förlänga det, samt att också göra en inspelning.

Och Jonathan Cohens kammarorkester, Arcangelo, kom att bli den naturliga samarbetspartnern för projektet. På Sinfonia Concertante får Frang också sällskap av violinsten Maxim Rysanov.

Vilde Frang föddes i Norge 1986 men har redan etablerat sig som en av de ledande violinisterna i sin generation. Hon är en mycket eftertraktad solist, och är känd för sina fingertoppskänsliga tolkningar och naturliga känsla för stil. Allt sedan Frangs första uppträdande (vid 12 års ålder) med Mariss Jansons och Oslo Filharmonikerna har hennes karriär haft en organisk utveckling som också skett på hennes egna villkor. Hon har redan uppträtt på de stora konsertscenerna, tillsammans med några av världens främsta orkestrar och dirigenter.

Lyssna och njut av Mozart, Frang, Cohen, Rysanov och Arcangelo!

Har du några frågor eller kommentarer är du välkommen att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com.

FOTO: © Marco Borggreve / Warner Classics

Grammy Awards 2015: 4 klassiska favoriter

av Wimp-redaktionen
Grammy_2015_TOP

En av årets största musikhändelser är utan tvekan Grammy Awards som hålls den 8 februari i Staples Center i Los Angeles. Mycket fokus kanske ligger på populärmusik, men det här är också ett mycket viktigt pris för de klassiska artisterna och producenterna. Här presenterar vi fyra klassiska favoritalbum som är nominerade för en Grammy 2015.

Producer of the Year

En av de nominerade i den här kategorin är norska Morten Lindberg, som nominerats på grund av flera av hans senaste arbeten.

Morten Lindberg har specialiserat sig på att skapa eminenta ljudproduktioner till speciella områden inom den klassiska musiken. Han har många Grammy-nomineringar i bagaget och är även grundare till Lindberg Lyd och skivbolaget 2L. På albumet ”Remote Galaxy” har den begåvade kompositören Flint Juventino Beppe – tidigare känd som Fred Jonny Berg, ställt sig frågan: ”Kan dualism av livet – natur och konst – uttryckas enbart i musiken?”. Albumet är en resa genom tid och rum; en resa som också känns relevant på grund av albumets musik och filosofi. Musiken är kompromisslöst ärlig, med en genuin och personlig karaktär.

Verket framförs av Philharmonia Orchestra samt olika solister och leds av den ryska dirigenten och pianisten Vladimir Ashkenazy.

Best Orchestral Performance

I den här kategorin hittar vi inspelningar från flera kända klassiska orkestrar och dirigenter, och däribland den här favoriten.

Av den tjeckiska kompositören Antonin Dvořáks nio symfonier är det förmodligen hans tre sista som kommit att bli mest populära. Bland dessa bör nog den 9:e symfonin, ”From The New World”, också ses som den mest kända. På detta album hör vi Pittsburgh Symphony Orchestra framföra Dvořáks 8:e symfoni under ledning av den österrikiska dirigenten Manfred Honeck, men på albumet kan du också lyssna till Honecks mycket personliga arrangemang av Leos Janacek opera ”Jenufa”. En 23-minuter lång orkestral sammanfattning av denna fantastiska, men också omskakande opera. En otroligt vackert album både när det kommer till tolkningar och ljudkvalitet.

Best Choral Performance:

I kategorin för Best Choral Performance hittar vi många vackra album, men här väljer vi att lyfta fram detta.

Torbjørn Dyruds ”Out of Darkness” beskriver den kanske mest kända berättelsen inom kristendomen, nämligen den om Kristi lidande, död och uppståndelse. Och detta på ett sätt som förmodligen inte liknar någonting du tidigare hört.

Här får vi ett nytt perspektiv på berättelsen, och verket bör egentligen inte ses som en traditionell passion då det inte slutar med Kristi död. Istället fortsätter det efter korsfästelsen och uppståndelsen genom Hades, och lämnar oss med evangeliet om kärlek som övervinner allting annat; ett evangelium om nåd och förlåtelse. ”Out of Darkness” framförs av Nidaros Cathedral Choir, Sarah Head (berättare), Lars Sitter (slagverk), trumpetspelarna Geir Morten Øien och Erlend Aagaard Nilsen samt dirigenten Vivianne Sydnes. Albumet är förövrigt släppt genom producenten Morten Lindbergs skivbolag 2L.

Best Opera Recording

I kategorin för bästa operainspelning hittar vi några riktigt fina album och många framgångsrika artister.

Här har vi återigen att göra med en omskakande och blodig opera, nämligen Richard Strauss och Hugo von Hofmannthals ”Elektra”. Operan är bara i en akt, men är musikaliskt komplex och otroligt krävande när det kommer till de vokala delarna – i synnerhet för rollen som Elektra. Samtidigt är det här en helt underbar opera. Verket är baserat på Sofokles drama, men i Hofmannthals och Strauss version fokuserar de enbart på Elektra; hennes möten med de olika karaktärerna i operan och hennes mentala och känslomässiga utveckling.

På albumet, som spelats in live på Philharmonie i Berlin, hör vi bland annat: Evelyn Herlitzius, Waltraud Meier, Rene Pape, Anne Schwanewilms, Staatskapelle Dresden och Christian Thielemann.

Morten Ernst Lassen

morten.ernst.lassen@wimpmusic.com

Veckans klassiska: New York Philharmonic Orchestra – Carl Nielsen Symphony No 5 & 6

av Nora Lindkvist
nielsen1200

Veckans klassiska album i WiMP kommer från en av världens mest kända orkestrar – The New York Philharmonic Orchestra. Den här gången med musiken från en man som i år skulle ha fyllt 150.

Carl Nielsen: Symphony no. 5 & 6, NY Phil, Alan Gilbert

Carl Nielsen – Danmarks stora nationalkompositör, skulle ha firat sin 150-årsdag i juni om han hade levt än idag. Detta jubileum kommer vi också att komma tillbaka till flera gånger under 2015. Men vi börjar med att lyssna på det tredje albumet som New York Philharmonic och Alan Gilbert spelat in med Nielsens sex symfonier. Nummer 1-4 har redan getts ut som en del av The Nielsen Project, och här är det alltså Nielsens 5e och 6e symfoni som står i fokus.

I samband med den internationella digitala releasen fick WiMP också möjligheten att prata med maestron Alan Gilbert, som berättade om sitt förhållande till Nielsens musik, hans personliga favoritstycken och om den klassiska musikens utveckling. Ta del av intervjun här nedanför, och lyssna gärna på albumet samtidigt som du läser!

Era inspelningar av Carl Nielsens symfonier tar musiken till en internationell publik. Vad är det med Nielsen som är så fascinerande?

– När vi nu har spelat oss igenom hela rundan så tycker jag att det mest fascinerande är hur Nielsen och hans musik växte under tid. Nielsen låter så klart redan som ”Nielsen” i sin första symfoni, men i symfoni nr. 4 till 6 berättar han mer om livet. Den sjätte symfonin har ”Beethoven-kvalitet”, och där tillåter han verkligen sig själv att tala med enkel och närmast naiv röst. Samtidigt reflekterar den en kunskap som bara kommer med erfarenhet.

Nielsen kan ses som ett stort ”household-name” i sitt hemland Danmark, där hans musik sjungs och älskas av människor från alla generationer. Vad är det som gör hans musik så speciell?

– Det där intresserar mig. Jag tror att kombinationen av den traditionella formen tillsammans med Nielsen unika och medvetna sätt att jobba kan förklara en stor del av det. Strukturen avspeglar de klassiska musikaliska formerna, men hans musik förmedlar också en känsla av att man går genom livet på ett sätt där tillfälligheter styr vad som händer – precis som det också är i det verkliga livet. Mötet mellan det förväntade och det oförväntade är en grundsten och en stor kvalitet när det kommer till Nielsens musik.

Vilket är ditt personliga favoritstycke av Nielsen?

– Det är nästan omöjligt att svara på – jag älskar väldigt många av dem. Men jag håller den sjätte symfonin väldigt högt. Helios-ouvertyren och klarinettkonserten är två andra favoriter.

Tidigare har du sagt att ”Nielsens tid är kommen”. Kan du utveckla det?

– Det finns inga tvivel om att Nielsen borde vara en accepterad medlem i en symfonisk kanon. Hans musik håller hög klass och griper tag i lyssnaren på ett sätt som annars är ovanligt. Han använder ett musikaliskt språk som de flesta förstår och tycker om, men Nielsens personliga och ”finurliga” kvaliteter gör också att han utmärker sig från mängden.

Hur tror du annars att den klassiska musikvärlden kommer att utvecklas under de kommande åren?

– Bra fråga. Jag kan säga så här: det kommer alltid finnas plats för stora orkestrar som spelar ”stor musik”. Utmaningen ligger i att fortsätta vara relevanta och att anpassa sig till resten av världen och deras förhållande till underhållning. Jag tror att de framgångsrika orkestrarna också kommer vara de som accepterar förändringarna, samtidigt som de kommer behålla grundinställningen till vad en symfoniorkesters egentliga syfte är.

Om du bara fick ta med dig tre klassiska stycken till en öde ö – vilka skulle du då välja?

– Det skulle vara Bachs H-mollmässa, Schuberts stråkkvintett i C-dur och Stravinskijs Le Sacre du Printemps – det är i alla fall vad jag skulle välja idag!

Veckans klassiska: Martha Argerich & Claudio Abbado – Complete Concerto Recordings

av Wimp-redaktionen
Abbado-Argerich1200

På veckans klassiska album i WiMP hör vi två av den klassiska världens mest tongivande musiker:

Martha Argerich & Claudio Abbado: ”Complete Concerto Recordings”

Claudio Abbado och Martha Argerich lärde känna varandra genom vännen och pianisten Friedrich Gulda som de båda studerade tillsammans med under den senare delen av 1950-talet. Deras musikaliska samarbete tog vid redan 1967 när Argerich spelade in sitt debutalbum, där hon spelade Prokofievs 3:e och Ravels pianokonsert i G-dur. Sedan dess har de båda musikerna rönt stora framgångar och hyllats av såväl kritiker som publik.

Martha Argerich föddes i Buenos Aires, och redan som femåring började hon ta pianolektioner för Vicenzo Scaramuzza. 1955 flyttade familjen Argerich till Europa vilket blev avgörande för Marthas val att sedan studera i Wien (där hon också mötte Abbado och Gulda).

Argerich ställde tidigt upp i olika pianotävlingar, och vann också många av dessa. Men det var vinsten vid The Chopin Competion i Warsava 1965 som blev avgörande för hennes fortsatta karriär. Sedan dess har hon varit, och är en av världens mest framstående pianister.

Claudio Abbado föddes 1933 i Milano, och växte upp i en mycket musikalisk och konstnärlig familj. Han studerade piano, komposition och dirigering vid The Giuseppe Verdi Conservatory i Milano innan han under 50-talet flyttade till Wien och fortsatte sina dirigent-studier för Hans Swarowsky.

Abbados bidrag till det internationella musiklivet måste ses som enastående. Under många år var han chefsdirigent för Berliner Philharmoniker, samtidigt som han jobbade hårt för unga musiker – Abbado var en av grundarna till Gustav Mahler Jugend Orchester, en orkester bestående av några av de mest talangfulla unga musikerna – handplockade från olika konservatorier. Efter en längre tids sjukdom avled Claudio Abbado under 2014. Men han fortsätter att vara saknad!

På veckans klassiska album hör vi Argerich och Abaddos briljanta samspel i pianokonserter från Chopin, Liszt, Tchaikovsky och Prokofiev. Lyssna och njut!

Morten Ernst Lassen

FOTO: © Ilse Buhs /DGG

Veckans klassiska: Anna Netrebko m.fl – Iolanta

av Nora Lindkvist
iolanta1200

På veckans klassiska album i WiMP hör du Tchaikovskys sista opera – Iolanta, med den kända sångerskan Anna Netrebko i huvudrollen.

När Tchaikovsky påbörjade arbetet med Iolanta var han nog inte medveten om att det också skulle komma att bli hans sista opera. Mindre än ett år efter premiären – som ägde rum på den berömda Marinskijteatern i St. Petersburg i december 1892, avled nämligen den legendariska kompositören.

Iolanta är baserad på pjäsen ”Kung Renés Dotter” från den danska poeten Henrik Hertz, och librettot skrevs av Tchaikovskys bror – Modest Tchaikovsky. Operan utspelar sig i 1400-talets Frankrike och berättar historien om Kung Rene´s blinda dotter Iolanta som genom dramatiska prövningar återfår såväl sin syn som sin spirituella kraft.

Och även om operan fick ett varmt mottagande vid premiären, var Tchaikovsky själv rätt missnöjd och menade att han hade förlorat förmågan att skriva en bra opera. Några år innan Iolanta hade Tchaivkovsky haft otroliga framgångar med Spader Dam, som kan ses som ett dramatiskt och kompositörsmässigt mästerverk.

Iolanta, som dessvärre inte spelas särskilt ofta på världens operascener längre, innehåller endast en akt och består av nio scener. På veckans album hör vi Anna Netrebko – som också kan ses göra framställningen vid åtta tillfällen på The Met i New York i höst, i titelrollen. Med dess gåtfulla, passionerade och samtidigt stämningsfulla karaktär är det här en roll som passar Netrebko helt perfekt.

Här har Netrebko även fått fint sällskap av bland annat Sergey Skorokhodov, Alexey Markov, Vitalij Kowaljow samt Slovenian Philharmonic Orchestra som leds av dirigenten Emmanuel Villaume.

Morten Ernst Lassen

morten.ernst.lassen@wimpmusic.com.

Veckans klassiska: Nyårskonserten 2015

av Wimp-redaktionen
mehta1200

Nyårskonserten med Wienerfilharmonikerna tillhör en av världens äldsta och mest prestigefyllda konserter. Konserten har getts under 70 år och har genom åren letts av en mängd berömda dirigenter. Vid årets konsert fick vi se en levande legend – Zubin Mehta leda filharmonikerna, och i samband med detta fick vi också en exklusiv pratstund med maestron.

Vad är det som gör Nyårskonserten så speciell?

– Wien har en lång tradition av klassisk musik, och en av de mest imponerande delarna i detta är utan tvekan Wienerfilharmonikerna och musiken från Straussdynastin. Traditionen med att ge en konsert för det nya året har funnits sedan 1950-talet, och konserten följs av upp emot 50 miljoner TV-tittare från 90 olika länder. Musiken, som skrevs av Johan Strauss den äldre och hans söner, åtnjuts av musikälskare världen över.

Zubin Mehta föddes 1936 i Indien och avslutade sin musikaliska utbildning vid Hans Swarowsky-konservatoriet i Wien. Det var också här han debuterade år 1958. Två år senare genomförde Mehta sin första konsert med filharmonikerna. Efter många år som chef för Los Angeles Philharmonic, och senare New York Philharmonic, har han nu olika positioner – bland annat som musikalisk ledare för Israel Philharmonic Orchestra och chefsdirigent för Maggio Musicale-festivalen i Florens. År 2001 blev Mehta också utnämnd till hedersmedlem i Wienerfilharmonikerna, efter ett samarbete som sträcker sig över 40 år. Detta gör honom också till dess mest varaktiga dirigent någonsin.

– Jag tillbringade sju år av mitt liv som student i Wien, och lärde mig då filharmonikernas tolkningar av de stora klassiska mästarna: Haydn, Mozart, Beethoven, Wagner och så vidare. Men jag har också följt orkesterns otroliga engagemang för Straussdynastin, säger Zubin Mehta.

Vad är det som gör att den här musiken fortfarande känns relevant?

– Wienerfilharmonikerna har alltid behandlat tolkningar av Strauss-familjens musik på samma sätt som med exempelvis Haydn och Mozart. Varje framförande av en polka eller en vals kan därför ses som ett bevis på deras kärlek för denna repertoar.

Berätta om årets program!

– Årets program firar 600-årsdagen av universitetet i Wien, samt 200-årsdagen av den tekniska högskolan. Ett par av programmets stycken kommer dedikeras till dessa firanden: ”Elektro-Magnetische-”, ”Mit Dampf-” eller ”Studenten-Polka”.

I programmet hittar vi också musik från en av de mest kända danska kompositörerna – H. C. Lumbye – hur kommer det sig?

– Det är väl känt att H. C. Lumbye studerade i Wien samtidigt som Langer och Strauss-familjen. Då han var mycket influerad av dessa, och då årets program generellt sett tar oss i nordlig riktning (”An der Elbe”), tyckte vi att det kändes helt rätt att ta med Lumbyes bubblande ”Champagne Galop”.

Wienerfilharmonikernas historia går tillbaka till 1842, då Otto Nicolai genomförde en konsert med samtliga medlemmar från den kejserliga operan. Denna händelse betraktas generellt som grundandet av orkestern. Sedan dess har orkestern varit organiserad som en privat förening som arbetar självstyrt såväl konstnärligt och organisatoriskt som ekonomiskt. Sedan starten har de haft viktiga konstnärliga samarbeten med exempelvis Richard Strauss, Gustav Mahler, Arturo Toscanini och Wilhelm Furtwängler. Efter 1945 märks samarbetspartners som Karl Böhm, Leonard Bernstein och Herbert von Karajan. Orkestern är utan tvekan en av de bästa någonsin, och har dessutom lyckats ligga på denna höga nivå under många år.

Vad tror du att orkesterns framgångar beror på?

– Jag tror att Wienerfilharmonikerna har varit framgångsrika när det kommer till att föra över musikaliska traditioner från lärare till elev. På detta sätt har inte bara tolkningar av de stora mästarna bevarats, utan också den tonala skönheten från varje instrument behållits intakt.

Så avslutades min pratstund med en av vår tids stora musikaliska ledare. Lyssna och njut av de sköna tonerna från Wien.

Morten Ernst Lassen

morten.ernst.lassen@wimpmusic.com.

Best of 2014: Klassiskt

av Nora Lindkvist

 

unnamed1

2014 går mot sitt slut och vi kan se tillbaka på ett år med en mängd fantastiska klassiska album.

Här får du den bästa musiken från det gångna året, samlat i en spellista med ett spår från varje platta. Men som vanligt kan du också höra hela albumen genom att klicka på länken bredvid låtarna. Lyssna och njut!

1. Le Nozze di Figaro, Teodor Currentzis

Den här spektakulära musiken spelades in samtidigt som utomhustemperaturen föll ner mot -30 grader på det lokala operahuset i Perm (Ryssland). Den sammansvetsade gruppen av musiker och sångare hade bara ett mål i sikte: att leverera den mest kompromisslösa inspelningen av Mozarts opera under de mest optimala arbetsförhållandena. Man arbetade dag och natt med att finjustera alla små detaljer – och resultatet talar för sig självt!

2. Brahms Violin Sonatas, Leonidas Kavakos, Yuja Wang

På det här albumet hör vi Leonidas Kavakos spela tillsammans med den 27-åriga pianisten Yuja Wang – som också är en av världens mest efterfrågade unga musiker på den internationella musikscenen. De två talangerna inledde sitt samarbete under 2013 års Verbier Festival, och har sedan fortsatt med det här albumet samt med att göra gemensamma konserter vid sidan av sina egna turnéer.

3. Recomposed – by Max Richter

Inspirerad av Beatles, Bach, punk-rock och electronica, blandar Max Richter barockmusikens skönhet med minimalism, klassisk instrumentation och modern teknik. Resultatet är en monumentalt musikaliskt universum som omfattar konserter, operor, baletter, konst, videoinstallationer, film, teater och TV samt ett antal kritikerrosade soloalbum som även innehåller poesi och litteratur. På Richters senaste album har han tagit ett av världens mest kända musikstycken från den klassiska världen – Vivaldis Fyra Årstider – och ”komponerat om det” för att passa 2010-talet.

4. Reza e iRagazzi

På det här albumet hör vi en kör av solister – nämligen några av Norges mest kraftfulla sångare, flera av dem med internationella karriärer: Carsten Stabell, Yngve Søberg, Marius Roth Christensen, Henrik Engels, Hallvar Djupvik, Thor Inge Falch, Espen Langvik, Ole Jörgen Kristiansen, Rolf Magne Asser, Håvard Stensvold, Fredrik Otterstad, Kjetil Støa och Jens-Erik Åsbø. Med albumet och projektet önskar man inte bara att presentera hög musikalisk kvalitet, utan också att bygga broar mellan olika kulturer inom musik. Detta gör man med en blandning av ett mycket högt konstnärligt uttryck, en rejäl portion humor och en helt otrolig energi.

5. Dvorak, Alisa Weilerstein

Den unga cellisten Alisa Weilerstein har av BBC Music Magazine beskrivits som ”en av de mest extraordinära solisterna av sin generation”. På den här plattan, som följer upp hennes kritikerrosade debutalbum, har hon valt Dvoráks konsert för det instrument som hon behärskar som få. I den här nya tolkningen kastar Weilerstein, dirigenten Jiri Belohlavek och Tjeckiska Filharmonikerna nytt och visionärt ljus på den tjeckiska kompositörens episka konsert. Tillsammans fångar de Dvoráks ande och hans djupt rotade kärlek till sitt älskade hemland.

6. Giovanna d’Arco, Anna Netrebko, Plácido Domingo

Verdis opera Giovanna d’Arco uruppfördes på La Scala i Milano 1845, och blev hans sjunde i rad. Den dramatiska berättelsen om jungfrun som bränns på bål, framförs här av den ryska sopranen Anna Netrebko. Inspelningen ägde rum under Salzburg Festival 2013 och på rollistan hittar vi även tenoren Plácido Domingo, här i sin nya roll som baryton. Münchner Rundfunkorchester och Philharmonia Chor Wien leds av den italienska dirigenten Paolo Carignani.

7. Symphonies 1 & 8, Per Nørgård

Här hör vi Per Nørgårds 1:a och 8:e symfoni, inspelade av den välkända symfoniorkestern Wiens filharmoniker. Med denna premiärinspelning kastar de nytt ljus över en av nordens mest visionära röster och en av vår tids största symfoniker. Under ledning av den finska dirigenten Sakari Oramo är dessa framföranden av Nørgårds symfonier 1 & 8 – två symfoniska milstolpar skrivna med nästan 60 års mellanrum – den legendariska orkesterns första inspelning av ny nordisk musik. ”Musiken jag ville höra fanns inte där” – har Per Nørgård själv sagt om varför han började skriva musik, vilket också är en attityd som bestått.

8. Sommernachtskonzert 2014, Lang Lang, Christoph Eschenbach, Wiener Philharmoniker

Förväntningarna är alltid skyhöga när den årliga ”Sommernachtskonzert” närmar sig och publiken strömmar till det gamla slottet Schönbrunn för att höra Wiens filharmoniker spela under bar himmel. Det brukar vara magiska konserter och i år var inget undantag! Konserten ägde rum den 29 maj och i år medverkade även den kinesiska pianisten Lang Lang och dirigenten Christoph Eschenbach i ett mycket varierat program.

9. Bruckner: Symphony No. 9 in D minor, Lucerne Festival Orchestra, Claudio Abbado

Musikälskare världen över sörjde då en av världens främsta dirigenter – den italienska maestron Claudio Abbado, gick bort i januari i år. Och han var inte bara en stor dirigent. Under sina sista tio år, då han för övrigt också återhämtade sig från en allvarlig sjukdom, startade han en suverän orkester – Lucerne Festival Orchestra. Abbado lyckades lyfta orkestern till en nivå som konsertbesökare världen över aldrig tidigare upplevt. Och det var konserten vi hör här som fick såväl recensenter som publik på fall. Konserten ägde rum på Lucerne Festival 2013, och på den här inspelningen hör du programmets andra del. Denna var också dedikerad till Anton Bruckners nionde och sista symfoni – ett verk som Bruckner aldrig lyckades färdigställa.

10. The Sublime Voice, Carlo Bergonzi

Den italienska tenoren Carlo Bergonzi, som också dog 2014, måste ses som en av 1900-talets största sångare inom sin genre. Carlo Bergonzi blev 90 år gammal och lämnar en stor och varierad diskografi efter sig. På detta album hörs sångaren i några av hans största ögonblick, med framföranden från några av de operor han älskade mest men också behärskade som få: La Bohéme, Tosca, Don Carlos, Trubaduren, Aïda och Rigoletto.

11. Bach Partitas, Igor Levit

Den 27-årige rysk/tyska pianisten Igor Levit är aktuell med sitt andra album där han spelar Bach, och närmare bestämt Bachs Partitas – BWV 825-830. Levit anses vara en av sin generations största talanger och har redan fått ta emot många utmärkelser. Han vann även pris vid årets upplaga av ECHO Award i München. Med det här albumet förstärker han sin position som en av dagens mest talangfulla unga pianister.

12. Dances, Benjamin Grosvenor

Med fokus på musik av ”dansande karaktär” är detta album, som också har den mycket passande titeln ”Dances”, inspirerat av den framgångsrika pianisten och kompositören Ferruccio Busoni och dennes brev till sin dåvarande elev Egon Petri. I brevet föreslår Busoni att Petri bör skapa ett ”dansprogram” som tema för en konsert. Benjamin Grosvenor fann detta koncept så intressant att han själv komponerade ett liknande program för sin debutkonsert på Queen Elizabeth Hall 2012.

13. Escape to Paradise, Daniel Hope

På det här albumet fokuserar violinisten Daniel Hope på Hollywood, och tar oss med på en musikalisk resa där han uppsöker musik från landsförvisade europeiska kompositörer såsom Miklos Rozsa, John Waxman, Hanns Eisler och Erich Wolfgang Korngold. Centralt för albumet står dock Korngolds vidunderliga violinkonsert. Skivan innehåller också moderna soundtrack-klassiker från filmer som Schindler´s List, American Beauty och Cinema Paradiso. Allt som allt ger albumet utrymme för reflektion över det starka musikaliska inflytande som exilkompositörerna hade och fortfarande har på våra samtida filmkompositörer.

14. Scandale, Alice Sara Ott, Francesco Tristano

På det här albumet har den unga pianostjärnan Alice Sara Ott valt att samarbeta med kollegan Francesco Tristano. De är båda otroligt begåvade och ofta inblandade i innovativa projekt. Albumet, som bär titeln ”Scandale” baseras på skandalen som ägde rum 29 maj, 1913 på Théâtre des Champs-Élysées i Paris. Detta vid uruppförandet av Stravinskijs ”Le Sacre du Printemps” som inte föll den kräsna Paris-publiken i smaken. Och när två framstående unga konstnärer väljer att spela stycket för två pianon finns det verkligen anledning att spetsa öronen! På albumet framför de, utöver Sacre de Printemps, också Ravels ”La Valse”, Rimsky-Korsakovs “Scheherazade” samt en helt ny komposition av Tristano själv.

15. The Beethoven Journey, Leif Ove Andsnes, Mahler Chamber Orch.

Den norska stjärnpianisten Leif Ove Andsnes har gjort en lång resa under de senaste åren – en resa tillsammans med Beethovens fem pianokonserter och Mahler Chamber Orchestra. Och den har resulterat i hela tre album, varav det sista släpptes i år. När Leif Ove Andsnes och Mahler Chamber Orchestra nu har valt att lägga flera år på att spela dessa konserter, är det inte utan anledning. Musiken är för det första otroligt vacker, men är också en stor utmaning – för vilken pianist och orkester som helst. Samtidigt ger den också Andsnes möjligheten att uttrycka det han önskar, då han själv dirigerar orkestern från sin plats bakom flygeln. Andsnes har idag genomfört minst 144 konserter i 44 olika länder.

16. The Originals: Legendary Recordings

I mars 1995 lanserade Deutsch Grammophon ett av sina många flaggskepp, vilket också satte en ny standard för återutgivningar av inspelningar från LP-eran. “The Originals”-serien – med sin eleganta logotyp, sina suggestiva illustrationer, förträffliga innehåll och överkomliga pris, välkomnades varmt av musikälskare världen över. Njut av det här albumet som innehåller musik från Bach, Beethoven, Schubert och Carl Orffs legendariska inspelningar med Herbert von Karajen, Carlos Kleiber, Martha Argerich och många, många fler.

17. Symphonies Nos. 1 & 4, Carl Nielsen, New York Philharmonic

Danmarks nationalkompositör har på senare år fått en stor publik i New York, där tiotusentals amerikaner redan välkomnat honom på Lincoln Center Avery Fisher Hall. På detta album hör vi New York Philharmonic som bland annat haft Leonard Bernstein som sin chefdirigent, det vill säga för den 1:a & 4:e symfonin. Självaste Alan Gilbert har vid flera tillfällen också uttalat att: ”Nielsens tid är kommen!” Och det måste man säga att den har.

18. St. Petersburg, Cecilia Bartoli

För första gången undersöker Bartoli den musikaliska guldgruva som finns i barockmusiken från Tsarryssland. Detta med musik från tre av 1700-talets stora tsarinnor: Anna, Elisabeth och Katarina den stora. Musiken är skriven av italienska och tyska kompositörer som jobbade i det ryska hovet vid den tiden. Det här albumet kastar nytt ljus på en otroligt betydelsefull tid för Ryssland där man både kom att forma sin politik och kultur i riktning mot den upplysta västvärlden.

19. Goldberg Variations, Carsten Dahl

Carsten Dahl är en av Danmarks mest aktiva och produktiva musiker med konsertverksamhet över hela världen. Hans senaste projekt är J. S. Bach´s Goldberg Variations. Detta är en utmaning även för de mest erfarna och klassiskt utbildade pianisterna, men för Carsten Dahl innebar det ytterligare en svårighet. Detta då han är autodidakt och inte läser noter. Därför har han tillbringat flera år bara för att lära sig musiken och ytterligare tid för att hitta sitt eget sätt att framföra den på. Och det måste man säga att han verkligen har lyckats med.

20. Mahler 7, Gustavo Dudamel, Simon Bolivar Symphony Orchestra of Venezuela

Gustavo Dudamel återupptar sina inspelningar av Mahlers symfonier med den här inspelningen av den ovanliga och mystiska 7:e symfonin. Själv har Gustavo Dudamel sagt att den 7:e symfonin är ”en symfoni som har allt” – ”från kaos till härlighet, sarkasm till ömhet, från en begravningsmarsch till en förförande tango. Det är en kosmisk symfoni av galaktiska, känslomässiga räckvidder”. Under det senaste årtiondet har Dudamel vuxit samman med sina bröder och systrar i Simón Bolívar Symphony Orchestra från Venezuela. Det är inte längre bara ett projekt som ska hjälpa barn ut ur fattigdom – de har också tagit sig in på världens musik- och konsertscener som en orkester som bör likställas med många av de riktigt stora.

22. The Mozart Album, Lang Lang, Nikolaus Harnoncourt, Wiener Philharmoniker

Ett av årets bästa plattor kommer från den kinesiska stjärnpianisten Lang Lang som ägnat ett helt album åt musiken från Wolfgang Amadeus Mozart. Här kan du höra två av Mozarts älskade pianokonserter och ett antal av hans solopiano-sonater. Lang Lang ackompanjeras av dirigenten Nikolaus Harnoncourt samt av Wiens filharmoniker.

23. Meditation, Elīna Garanča

”Oavsett av vad jag spelar in, är det alltid en spegling av min känslomässiga och psykologiska situation”. Så sa Elīna Garanča tidigare i år. Med andra ord är ”Meditation” ett mycket personligt album, precis som hennes skivor brukar vara. Här sjunger hon ett urval av lugna och vackra stycken från flera lettiska kompositörer, men också från mer kända namn som Mozart, Bizet och Mascagni.

24. Beethoven Sonatas, Maurizio Pollini

För 40 år sedan påbörjade den italienska pianisten ett av sitt livs största projekt – inspelningen av Beethovens pianosonater. Och med det här albumet avslutar han också den här omfattande processen. Albumet, som släpptes av det ikoniska skivbolaget Deutsche Grammophon (som Pollini jobbat med under hela sin karriär) innehåller sonaterna no. 16-20.

25. Richard Strauss, Anna Netrebko, Daniel Barenboim

På det senaste albumet från den ryska superstjärnan Anna Netrebko sjunger hon bland annat Strauss ”Vier Letzte Lieder ”- ett riktigt utmanande stycke. Hon får också sällskap av några av nutidens mest betydelsefulla dirigenter och musiker – Daniel Barenboim och Staatskapelle Berlin. Här framför de bland annat också Strauss ”Ein Heldenleben”, som för övrigt blev Strauss sista musikaliska dikt. Det är också ett stycke som många betraktar som Strauss egna självbiografi.

26. La Belle Excentrique, Patricia Petibon, Susan Manoff

På det här albumet framför sopranen Patricia Petibon franska chansons från kompositörer som Satie, Poulenc, Fauré, Hahn och Rosenthal. På albumet gästas hon också av en av hennes mest trogna musikaliska samarbetspartners – Susan Manoff. Andra gästinhopp kommer från stjärnviolinisten Nemanja Radulovic och skådespelaren Olivier Py.

 

Det var mina klassiska favoriter från 2014. Och nu vill jag passa på att önska dig ett riktigt Gott Nytt År så hörs vi igen under 2015!

Om du har du några frågor eller kommentarer är du välkommen att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com

WiMP Klassiskt: Den bästa julmusiken

av Wimp-redaktionen
classical1200

De klassiska kompositörerna har alltid skrivit musik för julen – den tid på året då det finns värme, ljus och glädje i världens alla hem, och inte minst då vi firar att ett litet barn från Betlehem föddes för över 2000 år sedan. Men julen är också en tid för eftertanke, och detta är något som alltid varit ett vanligt förekommande tema för de klassiska kompositörerna.

När vi går in i december månad börjar jag också lyssna på julens alla klassiker. I det här inlägget tar jag därför med dig på en musikalisk resa där jag tipsar om vilken musik som passar bäst för denna vackra säsong. Och du får inte bara ta del av de mest kända och berömda låtarna, utan också några som du kanske aldrig hört förut. Vi reser helt enkelt långt och brett – både musikaliskt och geografiskt. Trevlig resa!

1. Vi börjar med den otroligt vackra och lyriska ouvertyren från Engelbert Humperdincks opera ”Hans och Greta”. Operan bygger på Bröderna Grimms mest kända saga från 1812, och spelas under december månad i många av världens alla operahus.

2. Vi fortsätter med Adolphe Adams ”Cantique de Noël – Minuit Cretien” – en låt som många, många sångare har sjungit genom åren. Här i den svenska versionen som framförs av en av de mest framstående tenorerna någonsin – Jussi Björling.

3-12. Och här kommer, som en av tungviktarna i den klassiska julmusik-repertoaren – G. F. Händels ”Messias”. Det finns förmodligen ingen kyrka eller konserthall i världen som inte har uppfört detta verk. Det kom till 1741 och är indelat i tre delar. Lustigt nog handlar bara de två första delarna om julen, medan den tredje istället har påsken som tema. Vid julkonserter brukar man, trots detta, ändå framföra de tre delarna tillsammans.

13. Här får du en riktig ”aha-upplevelse”, och det från Jan Jacob Rybas och hans ”Rozmilý slavícku”. Här framfört av den tjeckiska mezzosopranen Magdalena Kožená – otroligt vacker musik med en eminent sångare!

14. ”O Magnum Mysterium” är en katolsk morgonbön till en julmässa som kommit att musiksättas av en rad olika kompositörer. Det här är Palestrinas fantastiska version som framförs av den engelska sångensemblen The Sixteen, ledda av dirigenten Harry Christophers.

15. ”Ave Maria” är också en katolsk bön, och kanske också en av de mest kända sådana. I den här versionen är det Bach som skrivit ackompanjemanget; det första preludiet från ”Wohtemperiertes Klavier – bok 1”. För melodin står Gounod. Här framförs det på italienska av ingen mindre än Luciano Pavarotti.

16. Vi fortsätter vår tenor-resa med den spanska tenoren Plácido Domingo och dennes version av Cesar Francks ”Panis Angelicus”. Himmelskt bra!

17. Och så avslutar vi tenor-resan med ”El Nacimiento”, från Ramirez moderna klassiker ”Navidad Nuestra”. Ett av de bäst säljande albumen någonsin och i huvudrollen hör vi den spanska tenoren José Carreras.

18. Ingen jul utan ”Silent Night”. Det finns en nästan oändlig lista av versioner att välja på, men jag är och har alltid varit väldigt förtjust i den norska sångerskan Sissel Kyrkjebøs röst och tolkningar – så hennes version vinner!

19-26. Här kommer ett annat verk som det också skyltas för på många olika platser inför julen – nämligen Tjajkovskijs ”Nötknäpparen”. I Alexandre Dumas bearbetning av E. T. A. Hoffmans briljanta julsaga får vi följa den lilla flickan Clara som får vara med om en riktigt äventyrlig dröm (eller är det verkligen en dröm?). Musiken från ”Nötknäpparen” är fullkomligt lysande och kan avnjutas av människor i alla åldrar! Här framförs verket av Chicago Symphony Orchestra som leds av dirigenten Herbert Von Karajan.

27. Vi återvänder till England och den brittiska kompositören och organisten Harold Edwin Darke, som skrev den vackra ”In the bleak midwinter” (med text av Christina Georgina Rossetti). Här framförd av sopranen Rosemary Joshua och tenoren Ian Bostridge.

28. Från de brittiska stränderna reser vi nu istället till Rumänien och mer specifikt till kompositören Evghenie Humulescus, som levde mellan 1870-1931. Här hör vi den rumänska sopranen Angela Gheorghiu framföra den vackra ”Iubi-te-voi Doamne” (”Jag älskar dig”).

29. Gabriel Faurés ”Requiem” är egentligen inget julverk, men ”Pie Jesu” som hämtats därifrån är helt enkelt ett stycke musik jag tycker väldigt mycket om. Och när den framförs så här fint, av den italienska mezzosopranen Cecilia Bartoli, har jag inget annat val än att ligga till den i listan. Vid jul är allt tillåtet – även i den klassiska världen!

30. Nu tar vi en tur förbi Danmark och lyssnar på P. E. Lange-Müllers ”Gammel Julesang”. Han verkade under samma tid som Robert Schumann, vilken var en av hans stora inspirationskällor. Lange-Müllers musik är också oerhört romantisk och vacker. Här framförs klassikern av den danska sångensemblen Musica Ficta som leds av dirigenten Bo Holten.

31. J. S. Bach har skrivit otroligt mycket bra musik och hans Juloratorium hör till de allra bästa. Här framförs öppningstemat av den brittiska kören The English Baroque Soloists, The Monteverdi Choir och deras dirigent John Eliot Gardiner, som också var bland de första att framföra barockmusik på originalvis.

32. Vi landar i Frankrike och lyssnar på Hector Berlioz version av juloratoriet ”L’Enfance du Christ” (”Kristi födelse”). Och det är en utmärkt sådan! Stycket består av tre delar och hade urpremiär i Leipzig i December 1853. Här i den kanske mest kända av delarna: ”The Shepherd´s Farewell” med Choeur de Montreal Orchestra och Charles Dutoit.

33. Den brittiska kompositören och dirigenten Eric Whitacre och hans koral ”Lux Aurumque” (”Golden Light”) har fått en kultliknande status bland sångare och körer runt om i världen. Efter släppet av albumet blev det här stycket oerhört populärt och började spelas över hela världen. Och det förtjänar det! Här framfört av Whitacres egna sångensemble.

34. Palestrinas ”Alma Redemptoris Mater” är ett annat exempel på hur långt de tidiga kompositörerna hade kommit gällande kompositionsteknik. Palestrina komponerade detta i slutet av 1500-talet medan texterna, som firar Jungfru Maria, skrevs nästan 500 år innan dess.

35. Då har vi landat i Ryssland, och om det är något som ryssarna kan så är det att sjunga! Dessutom har de en mycket lång och fin körtradition. Här hör vi St. Petersburgs kammarkör framföra ”Zastupnitse Userdnaya” av Pavel Grigorievitch Tchesnokov.

36. ”Away in an manger” är i min mening en av de absolut vackraste julsångerna, särskilt i denna version med The Sixteen och Harry Christophers. Enjoy!

37. Den walesiska barytonen Bryn Terfel besitter i min mening en av de bästa mörka mansrösterna. Här sjunger han den österrikiska julsången ”Still, still, still. Weils Kindlein schlafen will”.

38-40. Ett av de julverk som jag är mest förtjust i är utan tvekan Corellis ”Concerto Grosso” med undertiteln ”Fatto per la notte di Natale”. Det här är barockmusik av finaste slag – här framförd av en av de ensembler som är starkast på just den här repertoaren, nämligen Il Giardino Armonico.

41. Vi fortsätter till Sverige och den svenska sångkvintetten The Real Group, som också är en av de bästa i sitt slag. När de framför den vackra ”Bereden väg för Herran” kan man verkligen höra deras förmåga att kontrollera de polyfona harmoniseringar, som Monteverdi, Palestrina och Schütz var pionjärer för, för 500 år sedan!

42. Norge – och en av deras största kompositörer, Edward Grieg, blir nästa stopp på resan. Anne-Sophie von Otter har haft en lång internationell karriär, med många imponerande uppdrag. Här hör vi henne framföra Griegs ”Julens Vuggesang” i ackompanjemang av pianisten Bengt Forsberg.

43. Det andra spåret på listan från Bachs ”Juloratorium” är det otroligt vackra mellanspelet ”Sinfonia”. Här kan man verkligen höra Bachs genialitet när det kommer till att komponera musik på olika teman. Här framfört av Virtuosi Saxoniae och Ludwig Güttler.

44. Ett av de mer moderna julverken är Benjamin Brittens ”A Ceremony of Carols” som kom till när Britten reste över Atlanten 1942. Verket skrevs för kör, solist och harpa, där harpan verkligen ger kören och texterna ett helt unikt sound.

45. I december månad är det nästan omöjligt att inte snubbla över låten ”I´m Dreaming of a White Christmas”. Irving Berlins evergreen som efter Bing Crosbys odödliga version av låten, har sålts i över 50 miljoner exemplar. Här framförd av den Nya Zeeländska sopranen Kiri te Kanawa.

46. Nu reser vi tillbaka till barocken och lyssnar till Marc-Antoine Charpentiers ”Messe de Minuit pour Noël” från 1690. Vilken underbar musik!

47. Och nu vidare till en annan utmärkt vokalensemble, enbart bestående av män: The Kings Singers. Här sjunger de ”The Quiet Heart” – vackert och berörande!

48. Vi närmar oss slutet av vår resa, och stannar än en gång till i England. Den här gången med kompositören John Rutter – en av de mest populära samtida brittiska kompositörerna. Vi hämtar fram hans julverk ”A Gaelic Blessing” och lyssnar på ”Meditation”. På harpa hör vi Catrin Finch.

49. Det näst sista spåret kommer ifrån den danska blockflöjts-virtuosen Michala Petri som här spelar underfundiga, roliga och oerhört musikaliska versioner av de älskade danska julpsalmerna ”Dejlig er den himmel blå” och ”Et barn er født i Betlehem”.

50. Och så avslutar vi resan med Giacomo Puccinis mästerverk – ”La Bohéme”. Operan utspelar sig i Paris kring jul, där den unga och tyvärr också mycket sjuka Mimi möter sin stora kärlek Rodolfo. Efter några timmar i detta gripande musikaliska drama avslutar så Mimi sitt unga liv i sällskap av Rodolfo och sina vänner. Här hör vi den ryska sopranen Anna Netrebko som sjunger ”Donde lieta usci” från tredje akten.

Med denna musikaliska resa vill jag önska dig en riktigt God Jul!

Morten Ernst Lassen

morten.ernst.lassen@wimpmusic.com

FOTO: © Decca / Uli Weber

Veckans klassiska: Patricia Petibon – La Belle Excentrique

av Wimp-redaktionen
unnamed-3

Veckans klassiska album i WiMP kommer från Patricia Petibon som bjuder på vackra franska chansons – o la la…!!

Patricia Petibon, Susan Manoff: ”La Belle Excentrique”

När man som artist sätter ihop ett konsertprogram finns det många saker att ha i åtanke: Passar låtarna ihop? Vilken historia vill man förmedla? Hur pass varierat ska programmet vara? och så vidare. När man ser Patricia Petibon framträda, vilket jag hade turen att göra häromdagen, ser man en artist där alla dessa faktorer stämmer överens.

Petibon är en intensiv och mycket begåvad sångerska som verkligen har hittat sitt eget uttryck. Dessutom är hon väldigt rolig. Programmet hon genomförde var precist och genomtänkt så att man som publik bara kunde luta sig tillbaka och njuta av vad som serverades. Även då vissa låtar krävde mer gällande gester, rörelser eller rekvisita, klarade hon detta galant.

Detsamma gäller också för veckans klassiska album i WiMP. Här har Petibon valt att framföra franska chansons från kompositörer som Satie, Poulenc, Fauré, Hahn och Rosenthal. På albumet gästas hon också av en av hennes mest trogna musikaliska samarbetspartners – Susan Manoff. Andra gästinhopp kommer från stjärnviolinisten Nemanja Radulovic och skådespelaren Olivier Py.

Njut av den underbara musiken från en av vår tids mest allsidiga vokalkonstnärer – Patricia Petibon!

Har du några frågor eller kommentarer är du välkommen att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com.

FOTO: © Felix Broede / DGG

Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB