Ingen kan väl ha undgått svenska Marlene? Denna nya popprinsessa som vi på WiMP ständigt övervakar. Nu är hon aktuell med en musikvideo till senaste singeln ”Stay Awake”. Vi bad henne svara på några frågor om hur man bäst lyssnar på musik.

När lyssnade du senast på ett album från början till slut, och vilket album var det?

– Det måste ha varit Beyonces senaste album. Det släppet var så himla spännande! Jag lyssnar inte så ofta på hela album längre, tyvärr.. Älskar egentligen tanken och upplägget med album och sättet de kan berätta en hel historia, måla en hel bild. Samtidigt tycker jag att det finns något befriande i att som lyssnare få sätta ihop sina egna playlists och välja sina favoritrussin ur kakan.

Hur lyssnar du helst på en hel skiva?

– Det blir oftast någon kväll när jag är helt själv och vet att jag kommer vara hemma några timmar i sträck. Jag pysslar gärna med något under tiden; gör mig i ordning innan jag går ut, städar, diskar. Av någon anledning är det förknippat med hemma-mys för mig. Eller en lång tågresa. Jag vill ha lugn och ro.

Vilket album skulle du rekommendera att lyssna på från början till slut, och vad ska man lyssna efter?

– Lalehs första album ”Laleh”. Det är för mig en platta om frihet och då pratar jag inte först och främst om den fantastiska musiken, utan mer om albumet i sig. Hon har producerat och skrivit allt själv och det märks att hon haft full kontroll och gjort precis som hon själv velat från början till slut. Att sjunga på tre olika språk på sitt debutalbum är brave och det är precis så musik måste få vara. Det ska man lyssna efter.

Laleh Pourkarims senaste skiva Colors har precis kommit till världen. Vissa säger att hon är för egensinnig och borde spreta mindre och ”städa mer” medan andra tycker att Colors är alldeles för städad och för ”pop”. Själv tycker Laleh att skivan är precis så som hon vill att hennes musik ska låta nu. Vi tog en pratstund med en väldigt förkyld Laleh (det brukar komma lite sjukdom sådär när spänningarna släpper).

Helt superfärskt album ute – hur är magkänslan?

– Ja, jätte bra. Jag är glad över nya skivan och förväntansfull och mina steg känns lite gladare och lättare nu.

Ditt förra album Sjung var något av förra årets svenska album. Hur tusan har du hunnit spela in och släppa ett nytt redan?

– Jag började skriva på den här redan när vi började mixa och avsluta Sjung så på något sätt är Colors och Sjung lite sammanlänkade med varandra. Sedan var den helt plötsligt klar och jag ville inte vänta. Jag var otroligt inspirerad och reste mycket och fick många nya intryck av livet vilket gör att jag har lättare till att skriva då. Jag är själv lite förvånad, jag brukar vanligtvis tänka att nu var det den sista skivan, men så tror jag inte längre även om jag tror att det kommer dröja länge nu till nästa album.

Colors låter lite annorlunda än dina tidigare skivor, hur tänkte du kring låtskrivande och produktion?

– Som producent har jag varit lite noggrannare med ljud och instrumenteringen och när jag skrivit låtarna har jag redan då tänkt ut hur det ska låta och anpassat dem efter varandra, så hela produktionen säger vad texten vill säga. Annars har jag jobbat som jag alltid gjort ända sedan första början och inte ändrat på något, jag har fortsatt skriva och producera själv.

Den känns lite mer städad och kanske mer kommersiell. Har du anpassat dig efter publiken på något sätt?

– Där är man väldigt oense om det verkligen är så, en del säger att jag är för egensinnig och borde spreta mindre och ”städa mer” medan andra säger att det är för städat och för ”pop”. Själv tycker jag bara att det är precis som jag vill att min musik ska låta nu efter att jag varit producent i tio år nu snart så är det nog oundvikligen så att jag blir ”bättre” och formar en tydligare smak. Jag har ju producerat den som jag själv tycker passar låtarna och inte anpassat dem efter mitt artisteri och det kan resultera i att man inte tycker att det stämmer in på mig som person, men det är inte tanken heller, de ska vara fristående låtar.

Vilket är ditt egna favoritspår och varför?

– Vad svårt, mitt favoritspår just nu för tillfället är Speaking of truth och Goliatom. Dark shadow är dock den mest välskrivna låten på skivan och tar några omgångar att förstå om man inte gillar David Bowie vill säga.

Hur gick tankarna under inspelningen? Vad hade du för känsla?

– Inspelningarna har varit väldigt roliga och händelserika. Jag har varit ganska säker på hur varje låt ska låta och spelas in redan under låtskrivarstadiet så det har gått väldigt lätt, det enda som tar tid är själva utövandet och inspelningen. Men visionerna har varit satta redan från början. Inte Goliat dock, den tog jag bort alla onödiga trummor på precis innan mix och det var bra gjort. Nu är den mer öppen och full av rytm utan massa trummor som stör.

Vad är din största utmaning rent musikaliskt?

Jag har inga utmaningar när det kommer till musik, däremot resten av livet, men det tror jag att vi alla har.

Var skulle du helst vilja höra din skiva?

– Jag har redan hört min skiva, däremot skulle jag rekommendera att man lyssnar på den med texterna framför sig eller att man lyssnar när man har det lugnt omkring sig och kan leva sig in i låtarna. För det har jag gjort.