När telefonen ringer sitter jag försjunken i ett YouTube-klipp där Amanda Jenssen sjunger ”Another Christmas”. Då satt hon i en röd sammetsfotölj med Pär Wiksten vid sin sida. Nu när jag pratar med henne så sitter hon på Hotell Lydmar. Det här är den sista intervjun hon gör för dagen och efteråt ska hon tillbaka till sin lägenhet för att skriva klart en låt och sedan äta middag med sin bror.

Idag bor Amanda i Köpenhamn och slipper nu känna av den mediala uppmärksamhet som kretsar kring artisterna som medverkar i Så Mycket Bättre. Sedan den femte säsongen av Så Mycket Bättre hade premiär i slutet av oktober har blixtarna riktats mot henne. Hennes tolkningar har tagits emot med öppna armar och både fans och musikskribenter har hyllat sångerskan. Själv säger hon att det är omöjligt att vara med i programmet och tänka på hur tittarna kommer reagera eftersom det var så längesen det spelades in.

”Om jag hade fokuserat på vilka förväntningar människor har på mig så hade jag blivit galen. Det var så längesen jag spelade in låtarna och programmet och jag kan inte påverka det nu. Det är som det är.”

Amanda var en av de första att tacka ja till TV4-programmet. Hon beslöt sig för att göra detta eftersom det passade bra tidsmässigt och hon hade energin för att kunna gå in i arbetet med både hjärta och själ. Artisten berättar att nyfikenheten fanns och hon kände att det var ett äventyr som både passade privat och jobbmässigt.

Jag frågar henne om det var svårt att förbereda sig och hon svarar att det är svårt att föreställa sig på vad man faktiskt tackat ja till. Förutom nyhetsvärdet som kommer flera månader efter att det hänt så är det svårt att planera inför inspelningen.

”Det var ganska svårt för man vet att det kommer förmodligen bli det mest intensiva en varit med om och en ganska galen grej. Det var ständigt nya intryck, härliga människor, möten och situationer. Jag visste att perioden skulle vara intensiv och att tempot skulle vara högt med lite sömn. Jag hade tid på mig att förbereda mig men jag kunde aldrig förstå exakt hur det skulle vara.”

Amanda jämför det som ett kollo för vuxna med olika varelser som får välja exakt hur deras dag ska vara. Dessutom berättar hon att även om det var en stor produktion med många inblandade och ett fullspäckat schema så var det inte svårt att vara sig själv.

”Jag kan tänka mig att många tycker att det är väldigt mycket tårar, jag har också tänkt så och undrat om det står med i kontraktet att en bör vara extra känslig, haha. Jag kan berätta att så fort jag kom till inspelningsplatsen så var det som att känslorna satte sig på utsidan och det gick inte att lägga på något filter. Jag får helt enkelt acceptera att jag är väldigt känslosam.”

Hon berättar att hennes musik inspireras av dramatiska och filmiska scener. Oftast handlar det mer om att få fram en känsla än en speciell melodi. Som exempel på detta berättar Amandas om hur hon kom på sin senaste tolkning ”When We Dig For Gold In The Usa” under en tågresa till Köpenhamn.

”Jag gillar min Orup-tolkning väldigt mycket. Jag minns att jag hade ett problem med att bestämma vilken av hans låtar jag skulle jobba med för de är alla så himla mycket Orup. Men så kom jag att tänka på melodin i ”När Vi Gräver Guld I Usa”. Det var som om det bara sa PANG och så hade jag hela visionen klar i mitt huvud. Jag visste precis då hur låten skulle bli som sedan förverkligades. Det var mäktigt.”

Varje vecka släpper Amanda Jenssen en avskalad version av den låt hon framfört i Så Mycket Bättre. Här nedan ser du hennes senaste tolkning.

Den svensk/gambiske sångerskan Seinabo Sey är utan tvivel en av det mest intressanta namnen på den Scandinaviska musikscenen just nu. Den 24-årige musikern, som är aktuell med sin deput-EP ”For Madeleine”, har på mycket kort tid toppat diverse hitlistor tack vare Kygo-remix av singeln ”Younger”.

Seinabo Sey gör stark och catchy svensk popmusik och hittills ser hon ut att klara av den hårda konkurrensen. Även om hon hittills bara hunnit släppa tre singlar så har hon fått stor uppmärksamhet och betydande publicitet.Hon har hittat sin egen stil och sitt specifika ljud, och vi kan höra tydliga influenser från amerikansk R’n’B och texter hämtade ifrån sina gambiska rötter.

Vår danska reporter Anja Stilou Olesen träffade den svenska popkometen för att prata om debut-EPn, inspiratörer, genombrottet samt hur det är att vara en stark kvinna i en mansdominerad bransch.

Vad är ditt tidigaste musikminne?

– Den första låten som jag kan komma ihåg att jag hörde var i Gambia och jag måste ha varit omkring fem år. Min far var musiker och vid ett tillfälle var han tvungen att repetera en låt inför en konsert, så han sjöng den om och om igen. Jag tror det var ett stycke ur en fransk opera så jag kunde inte förstå vad han sjöng om, men melodin minns jag fortfarande.

Finns det någon speciell musik som fick dig att vilja bli musiker?

– Alicia Keys och Beyoncé är två stora förebilder. Speciellt Alicia Keys. Jag minns fortfarande första gången jag såg musikvideon till hennes singel ”Fallin'” – det var det vildaste jag någonsin hade sett. Jag älskade sättet hon sjöng på och hur hon såg ut!

Är R’n’B en genre som inspirerar dig?

– Lite grann. När jag var liten lyssnade mina föräldrar mycket på reggae – då hatade jag det men med tiden har jag lärt mig att älska musiken. Jag tittade ofta på MTV och det är verkligen något som jag saknar. Genom kanalen så introducerades jag till många olika genrer – även de som jag inte gillar. Men jag var tvungen att sitta kvar, lyssna och hålla tummarna för att nästa låt skulle vara något helt fantastiskt. Åh den tiden saknar jag!

Vad inspirerar dina texter?

– Det blir lite som det blir. Jag samlar på mig idéer hela tiden som jag skriver ner i ett anteckningsblock. Det kan vara alltifrån citationstecken, samtal, fraser och saker som jag hör i vardagen. Sedan lockar jag fram de när jag får ett bra beat av min producent.

Man hör tydliga influenser från Gambia. Tror du att det ger dig en fördel på den nordiska musikscenen?

– Det är många som säger så, men vet du vad? Jag kan faktiskt inte riktigt höra det själv. Om det är tydligt så beror det på mina texter. Gambisk kultur handlar mycket om att ge råd och om att förklara enkla saker med ett poetiskt språk – och det kan man höra om man lyssnar noga mina texter.

Så det är inte så viktigt för dig att musiken är influerad av Gambia?

– Inte speciellt. Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag inte västafrikansk musik. Det existerar bara i min hjärna och det är inget jag funderar som mycket på.

Hur kändes det att få debutsingeln ”Younger” utgiven i en Kygo-remix?

– Jag är faktiskt väldigt glad över det – speciellt eftersom människor har uppskattat den så mycket. Kygo använde hela texten vilket har betytt mycket för mig. Men ska jag vara helt ärlig så har jag inte funderat så mycket kring den remixen. Det var inte en del i min plan utan det bara blev så, vilket var otroligt kul! Jag är inte så rädd för att den ska skugga mitt eget album,

Var det svårt att nå genombrottet?

– Jag var väldigt lyckligt lottad som kände flera människor i branschen redan innan jag slog igenom, så det var relativt enkelt att få grepp om allt tekniskt och praktiskt – vilket jag är extremt tacksam för. Men jag tror även att det handlar om vilken scen du vill komma in i. Det är förvisso svårare inom vissa genrer än en del andra. I slutändan handlar det om att hitta ditt eget sound och göra det du vill – gör inte de andra vill utan lyssna på dig själv!

Musikbranschen är fylld med starka och självsäkra kvinnor nu för tiden; Beyoncé, FKA Twigs, Lykke Li och Mø för att bara nämna ett fåtal. På kort tid har även ditt namn fått en självklar plats där. Hur känns det?

– Det är faktiskt något som jag tänkt mycket på. Min far var mycket karismatisk och charmerande, och på många sätt var han till och med min idol. Men när det kommer till kvinnor är det lite mera nyanserat. Vi är lite mera komplexa och endimensionella i våra uttryck. En kvinna kan verkligen vara stark och sårbar på samma gång, men det slutar alltid med att den sårbara är den ”riktiga” kvinnan. Om du är för stark agerar du för mycket som en man, vilket inte är acceptabelt. Bara för att man utåt sätt ser stark ut så betyder det inte att man alltid är det. Jag framstår som säker och stark men samtidigt är jag, från och till, en sårbar människa.

Är detta något som du tänkt på gällande ditt album?

– Absolut. Jag arbetar nästan uteslutande med män och jag känner ofta att det finns skillnader mellan män och kvinnor – även i synen om att kvinnor ”bör” och vad vi kvinnor ”ska” och ”inte ska”.  Ibland kunde killarna som producerat åt mig säga ”Det där tror jag inte att du kan säga” och jag svarade alltid ”Men jag gjorde ju precis så”. Detta är inget som jag överanalyserar för så fort jag kommer upp på scenen inser jag att jag inte kan göra något som jag inte gillar.

I jämförelse med det du precis sa – hur tror du att folk ser dig som artist?

– Det har jag inte tänkt på. Men jag hoppas att folk kan se och känna min personlighet och se mig som en människa i det jag gör. Jag ser inte mig själv som en musikalisk hjälte eller frälsare. Jag är lika mycket människa som alla andra. Ingen är perfekt och det är inte något jag bryr mig om att bli. Inte heller gäller det mig som kvinna.

Tror du det är svårt att ta beslut som kvinna i musikbranschen?

Mycket. Kvinnor ska vara så perfekta som möjligt – perfekt hår, kropp, hud, kläder och allt annat. Men det är ingen som kan uppnå detta. Om jag vill gå utan smink eller ha vanligt, lite tråkigt hår så är det bara så. Det är bara materia! Det är musiken som är viktigt – inte skorna jag har på mig. Och förhoppningsvis är det den bästa signalen som jag kan skicka till mina fans.

Hösten har inte bara knackat på dörren utan även lyckats ta sig in. Denna årstid innebär inte bara kallare och mörkare nätter utan det är även den tid på året då det fullkomligt haglar in ny musik på WiMP-redaktionen. Äntligen kan vi skrota alla sommarlistor och istället bjuda er på våra höstfavoriter. Här nedan följer två personliga listor från redaktörerna Felizia Uggla och Nora Lindkvist – och vi hoppas dessa spellistor ska kunna lysa upp höstens regnigaste dagar!

Felizia Uggla: Let’s face the fact: Sommarens varma festivalperiod är över och vi väntar in ett antal för många månader av kyla. Sommaren innebär för mig sömnlösa nätter och spring i benen tillsammans med alldeles för hög upptempo-musik. Nu kommer hösten och då vill jag helst bara tända hundratals ljus, krypa ner under en filt med min kära och lyssna på allt annat än powerfyllda hits. Den här hösten är inget undantag och här bjuder jag på min personliga mixtape bestående av lugnare electro och kraftfulla akustiska gitarrer.

Bland annat omger jag mig av nyheter från Tycho, Emilie Nicholas, JJ, Coldplay och Ben Howard. Listan innehåller även ett par guldkorn som jag tror kan bli höstens största debutanter:  Ji Nilsson, Troye Sivan och Lily & Madeleine. Samtidigt kunde jag inte undgå att slänga in några favoriter från sommaren med Sam Smith, Lana Del Rey, Lorents och Tove Lo. Här har du listan och nu är det bara att sno den, spara den och missbruka lika mycket som jag.

Nora Lindkvist: Dags för en ny musikhöst, och visst ser det ut att bli en tämligen bra sådan också! I min lista har jag både tagit med några favoriter från den senaste tidens albumsläpp men också valt ut några spår från artister som kommer bjuda på mycket mer framöver.

Just nu lyssnar jag överdrivet mycket på Blonde Redhead, som i mitt tycke gjort ett av årets bästa album. Här hittar vi också Kvamie Liv – en ny och mer funkig Lana Del Rey, polska dansfenomenet Kamp!, den coola Doja Cat, årets snackis FKA Twigs (vars LP1 också är månadens HiFi-album i WiMP), den nyskapande jazztrion The Bad Plus och Robert Plants fantastiska ”Rainbow”.

I listan hittar vi också singlar från exempelvis Karen O, Emilie Nicolas och Ben Howard, som alla planerar att släppa album lite senare i höst. Detsamma gäller för Ryan Adams, som redan nu levt upp till alla förväntningar med finfina låtsläpp. Jag ser också fram emot att höra mer från psykadelia-pop-duon Peaking Lights, indiegrabbarna i Alt-J och redan så hajpade Kindness, vars singel ”World Restart” gått på repeat på redaktionen.

Och mycket mer så klart – det här är en liten tårtbit av vad som snurrar i mina lurar just nu. Trevlig lyssning!

Tidigare under året har vi flera gånger kommit tillbaka till George Ezra – det 21-åriga underbarnet från Bristol som fått en given plats på den brittiska folkpopscenen. Idag har vi glädjen att berätta att du nu kan förhandslyssna på George Ezras debutalbum – Wanted On Voyage, bara i WiMP!

Med handklappsvänliga och mer rockiga låtar (”Cassy´O”, ”Did You Hear The Rain”) blandat med lugnare folkballader (”Barcelona”, ”Budapest”, ”Leaving It Up To You” osv) är det här ett album som vi mer än gärna tar med oss in i sommaren.

För dig som vill se mer av George Ezra – glöm inte heller att kolla in liveklippet här nedanför där George framför låten ”Budapest” exklusivt för WiMP.

Det har gått drygt ett år sedan debutalbumet ”Luna Green” släpptes och hon blev omnämnd som ”årets nykomling”. Under det gångna året har den svenska artisten spelat runt om i landet och medverkat vid Peace & Loves Havana-festival på Kuba. Idag släpper hon sitt andra album ”Swedish Strawberries”, som producerats av A Camp-gitarristen Niclas Frisk. Vi blev lite sugna på att få veta hur Luna helst njuter av musik och bad henne svara på ett par frågor.

När lyssnade du senast på ett album från början till slut, och vilket album var det?

– Jag är en hemsk musiklyssnare! När jag väl lyssnar på musik så gör jag det väldigt intensivt. Det senaste albumet jag lyssnade på var ”Strange Mercy” av St. Vincent.

Hur lyssnar du oftast på ett album från A till Ö och är formatet som CD, vinyl, nedladdat eller streamat viktigt för dig?

– Det varierar men ofta laddar jag ner musik eller lyssnar på streamad musik. Jag reser ganska mycket och har mer eller mindre bott i en väska, så jag har inte haft någon skivspelare på flera år – förrän nu!

Anser du att det är viktigt med låtordningen i ett album och hur tänker du när du väljer ordningen?

– Det beror på vilket album och vilken artist det handlar om. Jag tycker man kan hoppa  och byta spår hur som helst. Men å andra sidan, om man vill sätta sig in i konstverket kan det ju vara kul att lyssna från början till slut åtminstone en gång!

Vilket album (av valfri artist) skulle du vilja rekommendera våra läsare att lyssna på från A-Ö?

Visions album ”Grimes” är det senaste albumet jag upptäckte och jag tycker det är sjukt fint! Ett sådant album kan jag drömma mig bort tillsammans med. Ett annat album jag rekommenderar är Fever Rays självbetitlade album. Det känns som det trycker på någon knapp som berör mig! Det är så skönt och jag blir lyrisk! Jag tycker speciellt mycket om ”If I Had a Heart” och ”Triangle Walks”.  Jag gillar när det känns hemligt med blandningar av mjukt och mörkt!

WiMPs redaktör Nora Linkvist presenterar bandet som ett stort, härligt kompisgäng och bandet håller med. ”Någon ledare har vi inte och vi jobbar som en grupp. Det är demokrati av något slag.”

Last Lynx har redan blivit stora utanför Sveriges gränser och har turnerat i bland annat England och Frankrike. Själva tror de att sin framgång beror på att brittiska bloggar gillar bandet som i sin tur bidragit till en större efterfråga från klubbar. Den 9 april  tog de en paus från turnén i London och Manchester och kom hem till Sverige för att göra en spelning på WiMP Live Sessions. Nu kan du se hela spelningen på Aftonbladet. Där kan du även se den intervju som Nora Lindkvist gjorde med Camilla, Robin och Marcus från bandet. Där berättar de om kommande EPn, samarbetet med Adrian Lux och om sin drömspelning på månen.

Se intervjun med Last Lynx här.

Se konserten från WiMP Live Sessions här!

Efter uppväxten i Norrköping valde Zebastian Swartz att ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm där han nu satsar helhjärtat på musiken. För några veckor sedan släpptes singeln ”Me & My Brother” och idag har vi på WiMP äran att premiära den tillhörande videon. Vi passade även på att ringa upp Zebastian för en intervju.

Hej Zebastian, hur är läget?

– Jo det är bra med mig.

Vem är Zebastian Swarts?

– Jag är musiker och låtskrivare, kommer ifrån Norrköping och försöker ta mig igenom dagarna på något vis genom att vara kreativ och göra musik. Jag jobbar även med ljud och produktion och mer tekniska jobb. Men det är det kreativa som är det viktigaste.

Nu har du släppt låten Me & My Brother – kan du inte berätta om vad den handlar om?

– Det var en låt som bara kom inifrån. I början var det inte som en låt och är inte tänkt som det heller utan mer som ett intro. Jag tänkte på min lillebror som jag växt upp med och vi är ganska nära varandra. Nu är vi vuxna och vi har gjort en ganska lång resa tillsammans. Det känns på något sätt som att man tvingas växa upp tillsammans och under den tiden förstår man inte så mycket men nu som vuxen så är det väldigt häftigt att man har någon som varit med från dag ett. Och även om vi inte pratar om det så är det väldigt coolt att följa med i sin brors utveckling.

Hur känns det att skriva något så personligt och sedan göra det till en offentlig låt?

– Det känns både kul och skrämmande, faktiskt. Jag känner nu i efterhand att den är väldigt personlig men det blev bara så. Jag hade inte tänkt att den skulle bli så personlig utan allt var naturligt för mig och nu när den visas upp för andra så känns det väldigt läskigt.

Musikvideon är å andra sidan väldigt härlig och glädjefylld –  hur kom den idén upp?

– Jag vill gärna kompensera för den tunga låten med en lättsmält musikvideo. Det är skönt att få distans till saker och känna att det bara är en låt. Jag vill inte att man ska behöva gå runt i ett känslomässigt kaos.Videon är kanske en påminnelse om att det bara är en känsla och en låt och kunna hitta distans. Sen är det alltid roligare att göra något som känns varmt istället för pretentiös.

Vad är planen framöver?

– Planen framöver är att fortsätta göra musik och jobba mot att göra en riktigt bra skiva tillsammans med människor som jag trivs med. Jag vill fortsätta göra saker som jag kan vara stolt över.

Se musikvideon här!