The Funeral, Is There A Ghost och No One’s Gonna Love You är bara några av de låtar som signerats med den välkända Band Of Horses-loggan. I år det 10 år sedan bandet bildades och de har hunnit släppa över tio singlar och fyra studioalbum. Snart släpper bandet en liveakustisk skiva så vi tog tillfälle i akt och ringde upp Ben Bridwell, sångare och grundare av bandet, för att få veta mer. Samtidigt kan vi avslöja att du kan förhandslyssna på albumet i WiMP från den 3/2 till releasedatumet.
Hej Ben, hur är läget?
– Hej, jag mår bara bra tack!
Var är du just nu?
– Jag är hemma i mitt hus i Charleston, South Carolina, Kalifornien.
Ni släpper nu ett liveakustiskt album – vad är skillnaden mellan det här albumet och era tidigare studioalbum?
– För det första så har vi inte kunnat redigera så mycket som vi kan göra på ett studioalbum, det här en blandning av låtar från det första albumet till det senaste. Vi var inte säkra på om vi skulle släppa det här men vi kände att det är ett ärligt sätt att visa vad vi gör utan att överarbeta något. Jag skulle nog säga att det är en ärlig version av hur vi låter i en akustisk miljö.
I år firar Band Of Horses 10 år som band – hur ska ni fira det?
– Vad jag vet så är det inget vi tänker fira. Vi har hållt på ett tag men jag tror inte vi tänkt fira det på något sätt. Att vi får fortsätta ännu ett år är firande nog för vår del.
Vad är planerna för året?
– Vi fokuserar nu på att släppa det här livealbumet och promota det en del och göra några gig. Sen är planen att turnera och göra akustiska konserter. Jag tänker mig att vi påbörjar ett nytt album till våren.
Så när släpper ni en ny skiva?
– Jag hoppas att den kommer ut i år men vi försöker att inte pressa oss själva och försöka skriva klart den snabbt. Det bästa är att låta allt ta sin tid och komma naturligt.
Har du lätt för att skriva musik?
– Nej, verkligen inte. Jag kan ha svårt att uttrycka mig både i skrift och i tal så ibland är det svårt att skriva musik. Vissa sånger är lättare än andra. I den processen då du måste lyssna igenom allt material och redigera kan det vara tufft och påfrestande. Med vissa låtar behöver jag inte oroa mig för att kunna bli sårad av någon och då kan det vara lättare att skriva. Men ja, vissa låtar är lättare och andra är mycket svårare.
För ungefär fem år sedan hade ni en svensk medlem i bandet – Ludvig Böss. Vad tycker du om svenskar?
– Ludvig är en väldigt bra vän och vi var vänner redan innan vi började spela ihop. Vi var i Sverige några gånger under vår ”senior period”. Förutom att de flesta svenskar är otroligt vackra så är de snälla och uppenbarligen reflekterar ni över mycket. Vi kommer från ett ställe där politiken inte alltid går framåt och det är uppfriskande att se hur ni i de skandinaviska länderna ofta jobbar på ett globalt plan. Det är nyttigt att se då många stater i USA inte tänker längre än gårdsplanen räcker.
Planerar ni att besöka oss i Sverige snart?
– Vi brukar alltid åka till Sverige eller något närliggande land när vi turnerar. Men nu lägger vi allt vårt fokus på att göra klart inför skivan och kommer därför inte turnera lika mycket. Vi har turnerat väldigt mycket och speciellt i den delen av världen. Vi vill inte besöka samma ställe för ofta utan kunna sakna er ibland. Det kanske dröjer lite längre än vanligt, men vi kommer definitivt tillbaka.
Vad är det bästa med att vara rockstjärna? Finns det saker som du inte skulle kunna göra som en ”vanlig människa”?
– Så mycket! Uppmärksamhet från tjejer känns alltid bra att kunna säga! Jag gifte mig med någon som jag inte trodde jag hade en chans på – min fru är mycket snyggare och spelar i en helt annan liga än jag, så jag känner mig lyckligt lottad. Jag har även möjligheten att kunna uppfostra mina barn. När jag inte turnerar är jag hemma och har tid för dem. Jag har inga problem med att ta en dag ledigt och ha kul med dem, samtidigt som jag alltid kan ställa upp för dem när de är sjuka.
Saknar du något och känner att du inte kan få det i och med ditt liv med Band Of Horses?
– Absolut. Det finns en baksida med kändisskapet. När vi turnerar är jag ofta borta i långa perioder och får ta igen den tiden när jag väl är hemma. Så visst finns det ögonblick som jag missar men jag funderar inte så mycket över det negativa utan upplever att jag har tur som får jobba med det här. Det positiva tar över det negativa sidorna.
