I veckans #Musikminuten ser du Christopher Sander – artisten som i år fått sitt stora genombrott och som i helgen besökte Stockholm Music & Arts.

Det var första gången Christopher Sander spelade på festivalen. Innan har han varit gäst, bland annat för att se Patti Smith, Prince och Björk. Nu avslutade han fredagen efter Jill Johnson med vänner vid midnatt i Eric Ericssonhallen – en intim och personlig spelning. Christopher Sander släppte tidigare i år albumet ”Jorden Var Rund”, som fick ett mycket varmt bemötande från kritiker och fans.

Christopher Sander spelar också på Stay Out West på söndag, något som kan komma att bli hans sista spelning som soloartist. På sin Facebook-sida skriver Sander: ”Göteborg nästa vecka blir det sista jag gör som artist”.

Sandra Stadelmann
sandra.stadelmann@wimpmusic.com

För fyra år sedan introducerades vi för I Blame Coco aka Eliot Summer, även känd som dotter till artisten Sting och producenten Trudie Styler. Hon släppte The Constant i Oktober 2010, ett album bestående av utmärkt elektropop. Hits som ”Quicker” och ”Caesar” (en duett med Robyn) ledde till att hon fick spela på några av de större festivalerna runt om i Europa. Nu, 24 år gammal, är hon tillbaka med en ny EP – men under sitt riktiga namn.

Välkommen tillbaka Eliot. Vi har saknat dig! Vad har hänt sedan du släppte The Constant 2010? 

– Under de fyra senaste åren har jag jobbat på en ny skiva! Det må ha tagit sin tid, men jag blev tvungen att ge mig den tiden för att återupptäcka vem jag är som artist igen. Under den tiden flyttade jag till New York, sedan till the Lake District i Norra England i sökandet efter isolation för att skriva låtar. Det var värt experimentet om än lite deprimerande. Jag sökte mig söderut till London där jag mötte Duncan Mills, en producent som har jobbat med band så som Crocodiles, Vaccines, Jake Bugg, Spector och ett nytt band som heter Mispers. Vi möttes och fann snabbt ett sound och en känsla för albumet. Vi lyssnade mycket på krautrock och hittade ett par självklara referenser. Sedan började vi spela in min EP, Information.

Vi fick chansen att se dig live i två olika kontexter, på Universal Music Showcase i Oslo (Parkteatret) och på en stor festival i Sverige (Peace & Love). Båda var fantastiska, din show i Sverige var helt magisk. Du rockade verkligen publiken! Upplevde du och ditt band nya musikaliska förändringar under tiden ni var på turné som ledde till nya låtar?  

– Tack så mycket! Jag gillade båda de spelningarna. Under den perioden skrev jag låten ”Come Friday” som finns på min EP. Låten har utvecklats en hel del efter det, jag tror jag har fem eller sex versioner av den. Under samma tid lyssnade jag och mina bandmedlemmar mycket på Fleetwood Mac som influerade min musik då och idag. Att turnera och samtidigt vara en del av en grupp hade också ett stort inflytande på låtskrivandet. Vi kommer alla från olika musikbakgrunder – från jazz till rock till metal etc. – och det musikaliska utbytet har satt sin givna prägel.

Vi hörde nyss låten ”Information” och älskade den. Från elektronisk/synth inspirerad pop är ditt sound nu mörkare med en tydlig rockbandskänsla. Berätta om ditt nya sound och låtarna.

– Det nya soundet känns verkligen spännande. Jag försökte arrangera musiken med en sådan liten kraftansträngning som möjligt för att tillåta energin och texterna att leda vägen. Låtarna ”Come Friday” och ”Wobbler” har funnits med ett bra tag, medan ”Information” skrevs dagen innan vi började spela in den här EPn. ”Information” var lite av ett wild card då Duncan (Mills) och jag inte hade spenderat någon tid på den musikaliska sammansättningen innan inspelningen. Lyckligtvis spelade vi in låten i ett svep och den råhet och energin som kom fram blir till en stor fördel. Enligt min åsikt är de bästa låtarna de som kan existera i alla olika sorters miljöer från en avskalad pub med en gitarr och sång till en 20-manna orkester i en konserthus. Jag gör mitt bästa för att försöka tänka på det under skrivandet.

Du har bytt ut ditt artistnamn till ditt födelsenamn, är det del av någon slags förändring? 

– Jag lämnade mitt artistnamn bakom mig för att jag kände att jag växt ifrån ’I Blame Coco’. För mig handlar det inte om att göra comeback. Detta är bara början.

Sandra Stadelmann
sandra.stadelmann@wimpmusic.com

Den italienska tenoren Carlo Bergonzi, som dessvärre avled nyligen, ses av många som en av 1900-talets största sångare inom sin disciplin. Veckans klassiska album är:

Carlo Bergonzi: The Sublime Voice

Carlo Bergonzi blev 90 år gammal och lämnade efter sig en stor och variationsrik diskografi. Dessutom var han en mycket begåvad sångare med en mycket raffinerad stil.

Han började sin karriär 1948, då som baryton. Men bara tre år senare gjorde han sin debut som tenor i titelrollen i Umberto Giordano opera ”Andrea Chenier” – vilket visade sig vara ett lysande beslut.

Bergonzi var tidigt i sin karriär medveten om att han kanske inte kunde få lika stark genomslagskraft som andra samtidiga kollegor, men att hans styrka låg i hans lyriska och musikaliska uttryck. Och det var nog bland annat den filosofin som ledde till att kan kunde sjunga och uppträda på högsta nivå i många, många år.

Han debuterade på Met i New York 1956 och gjorde sin avskedskonsert 1993. Genom att sjunga på ett sunt sätt och inte forcera stämman lyckades han vara aktiv i nästan ett halv århundrade.

På veckans klassiska album hör du Carlo Bergonzi i några av hans främst ögonblick – från några av de operor han älskare och behärskade som få – La Bohéme, Tosca, Don Carlos, Trubaduren, Aïda och Rigoletto. Vi hedrar Carlo Bergonzis minne och tackar för all fantastisk musik!

Om du har några frågor eller synpunkter, tveka inte att kontakta mig på morten.ernst.lassen@wimpmusic.com

Nu i helgen är det äntligen dags för Stockholm Music & Arts som anordnas för tredje gången i rad på Skeppsholmen. WiMP är stolt huvudsponsor i år och kommer givetvis vara på plats! Ett annat gäng som kommer härja runt på festivalen, dock på scenen och inte i vårt WiMP-tält, är det svenska folkrock-bandet Goat. Förutom de bejublade albumet ”World Music” från 2012 och sina spektakulära shower är bandet även kända för sina hemliga identiteter, som göms väl bakom masker. Trots detta lyckades vi få mailkontakt med en av de manlig bandmedlemmarna!

Vi älskade er senaste platta ”World Music”. Kommer nya plattan ”Commune” gå i samma tappning eller vad kan vi förvänta oss? 

– Tack! Ja, jag antar det. Mer eller mindre. Nya albumet är i huvudsak inspelad i vår studio, precis som förra albumet, men vi har blivit bättre på att experimentera i studion så jag tror den innehåller fler instrument och ger en större mångfald. Det är fetare ljud.

Man blir ju så nyfiken att få reda på vilka som döljer sig bakom maskerna – är det meningen att vi ska känna oss så här nyfikna eller varför bär ni masker?

– Det spelar egentligen ingen roll om ni vet eller inte för ni vet ändå inte vilka vi är. Vi vill hålla våra identiteter hemliga av flera anledningar, bland annat för att vara friare i vardagen samt för att spirituellt känna oss som en enda själ då vi spelar. Glöm inte bort att det är rätt grymt med en show också!

Ni har turnerat en del! Vad gör en konsert extra minnesvärd? Kan ni inte berätta om något speciellt som hänt under en konsert?

– Under en spelning i New York började en av sångerskorna levitera och sjunga i tungor. Det kändes speciellt.

Nu ska ni spela på Stockholm Music & Arts – Vad ser ni mest fram emot? Kommer ni hinna se något annat band under Stockholm Music & Arts? 

– Vi spelar på söndagen och då spelar tydligen även Neil Young och Seun Kuti. Så det ska jag försöka se i alla fall. Om jag hinner.

Ni är extremt energifulla på scenen! Hur orkar ni hålla igång ett helt gig?

– Det är mest kvinnorna som håller igång. Det gör dom genom att ta vara på energin i musiken.

Bandet spelar på Stockholms Music & Arts söndagen den 3 augusti klockan 19.00 på den stora scenen. Dessutom kan vi berätta att nya albumet ”Commune” släpps den 24 september men redan nu kan du höra första singeln ”Hide from the sun” här.

Janne konstaterar att det kommer att bli fruktansvärt varmt i deras djurkostymer, speciellt för Klasse som bär en huva. ”Det härdar en”, säger Klasse. Det är med glimten i ögat de är sarkastiska och under intervjuns många skratt märks det att de är ett sammansvetsat gäng.

Electric Banana Band bildades år 1977, med Lasse Åberg, Klasse Möllberg och Janne Schaffer som frontmedlemmar. Musiken och dess tillhörande rörelser har levt vidare genom alla generationer. Klasse minns spelningen på Sweden Rock Festival i början av juni ”Ett minne som kommer att sitta kvar tills det att man lämnar jordlivet”. Samtliga i publiken sjöng med i låtarna och de blev minst sagt berörda när ”30.000 hårdrockare gjorde piraya-rörelsen”, säger Lasse.

Det blir inte så mycket semester i sommar då de har alla spelningar och jobb framför sig – runt om hela Sverige. När de får tid över njuter de gärna av en god matbit. Vi började diskutera de bästa restaurangerna i Stockholm, här kommer ett par tips från Electric Banana Band:

1. Lux, Primusgatan 116
2. The Flying Elk, Mälartorget 15
3. Sturehof, Stureplan 2
4. Oaxen, Beckholmsvägen 26
5. Grodan, Grev Turegatan 16

Titta på #musikminuten med Electric Banana Band för att höra vad bandet skulle bjuda på om de fick laga maten. Observera att du kan behöva ta med dig egen efterrätt…

Sandra Stadelmann
sandra.stadelmann@wimpmusic.com

När jag hälsar på Ison & Fille har jag precis sett dem repetera Allsång På Skansen och blir genast nyfiken på hur det känns att kallas ’folkkära’. Killarna skrattar över uttrycket, något de aldrig tänkt att skulle komma att kallas för. Ovan kan ni se dem på 60 sekunder i #musikminuten, nedan följer ett sammanfattande textreferat.

Den svenska hiphopduon träffades år 1994 i basketklubben JKS i Bredäng. Ison Glasgow och Felipe Leiva Wenger påbörjade sin rapkarriär på en ungdomsgård i Skärholmen, ett decennium senare (2012) tog de emot pris i P3 Guld och kategorin årets hiphop/soul.

Vi kommer in på hur hiphop har förändrats genom åren i Sverige. Med den nya skivan Länge Leve Vi (2014) lämnar de sina kommentarer till det rådande klimatet och Ison menar på att hiphop har en betydande röst i samhället; ”Det finns mer att ta på innehållsmässigt, man kan se röster som tar upp de sakerna som inte finns på agendan”. Han syftar bland annat på den senaste vågen rasistiska partier och kravaller – där budskapet i musiken är mer behövd än någonsin. Fille fyller i och säger: ”Folk lyssnar verkligen på innehållet, hiphop är den musikgenre som är mest samhällskritisk”.

Vid frågan om vad som har gjort intryck på dem i livet svarar de båda: ”livet”. Jag föreslår att de borde föreläsa om sin musik, tankar och erfarenheter för unga – något de redan tänkt på. Ison vill göra det på ett ”väldigt bra sätt, så att informationen man förmedlar kommer fram rätt”. Planer om föreläsningarna är planer för framtiden, fokus nu ligger på musiken.

Någon timme senare står de sedan på scen i Allsång På Skansen och framför låten ”Länge Leve Vi” live inför hela svenska folket. Ison & Fille är en hiphopduo som vunnit och blivit folkkära.

Sandra Stadelmann
sandra.stadelmann@wimpmusic.com

Vi tävlar ut biljetter till Stockholm Music & Arts som äger rum den 1-3 Augusti på Skeppsholmen, Stockholm.

Allt du behöver göra är att lämna en kommentar med vilken låt av Neil Young som är din favorit här:

WiMP Sveriges Facebook, Instagram eller Youtube.

Utöver denna legend bjuder Stockholm Music & Arts även på akter så som Peter Lemarc och Jill Johnson med gästerna från Nashville.

Vi på WiMP kommer att finnas på plats under hela festivalen och ser fram emot att dra en vinnare!

Vi hinner knappt sätta oss ner innan en intensiv diskussion med Imagine Dragons fyra bandmedlemmar börjar. Rummets enda doftljus och dess ingredienser förblir, trots sina två minuters uppmärksamhet, ett mysterium men Dan Platzman (trummis) konstaterar att ljuset troligtvis innehåller lavendel samt ”a nice floral thing”.

Imagine Dragons sprudlar av energi. Utanför lyser solen på Bråvalla Festivalens enda riktigt fina dag och vid 18.45 är det dags för dem att spela. När de sedan går upp på den största scenen (Luna) i den vackra kvällssolen fullkomligt exploderar de – likaså gör publiken. Sångaren Dan Reynolds går så hårt in i ett av mellanspelen med sina två trumpinnar att trumman han slår på plötsligt flyger åt ena hållet. Tur att det då stod en annan redo precis bakom honom!

I det lilla röda huset på Bråvalla Festivalens VIP-område pratas det aldrig om musik med Imagine Dragons, utan om allt annat än det. Det är inte första gången bandet besöker Sverige och Stockholm är en stor favorit. Dan Reynolds menar på att han har svenskt blod, medan basisten Ben McKee påstår att hans pappa fick reda på att det finns svenskt blod i släkten, dock 700 år tillbaka. Trummisen Dan Platzman kommer med sista ordet då han hävdar att hans släkt faktiskt var de som först satte foten i vårt avlånga land… Alla blir tysta, men skrattar sedan och Ben frågar oss om vi ville veta något om dem som artister. Både jag och Felizia kan bara le åt den härliga konversationen som uppstått dem emellan och killarna konstaterar att det finns något bra i att vara svensk; ”to us that just means being attractive.”

De bästa svenska köttbullarna finns tydligen på Ikea. Vi kontrar med att det inte serveras ”meatballs” där utan ”fabricballs”. Dan Platzman instämmer och säger; ”Those meatballs are awful. Everybody talks about those meatballs as every man is so bored and hungry because their woman is shopping at Ikea. So they go there eating and then brag about it to their friends.” Sant? Kanske!

Sista minuten av vår intervju blev den mest intensiva, då vi frågade dem om vilka Sagan om ringen karaktärer de skulle vara om de fick välja:

Ben McKee (Basist): Tom Bombadil (okänd för oss, men mycket viktig för dem).

Dan Reynolds (Sångare): Aragorn (för att hans fru Arwen är snygg).

Wayne Sermon (Gitarrist): Sleepy-Legolas (kallas sleepy i bandet och har långt hår – givet namn).

Dan Platzman (Trummis): Handsome-the-dwarf (enbart dvärg kändes lite trist).

Jag och Felizia rekordskrattade under intervjun med LA-bandet och hade gärna stannat i det lilla röda huset resten av dagen. De gav oss så mycket energi att lite regn och åska de resterande dagarna inte gjorde så mycket skada på våra festivalhumör. Tack för det, Imagine Dragons!

Sandra Stadelmann

Sandra.Stadelmann@wimpmusic.com

Veckans klassiska album denna vecka är mycket speciellt då inspelningen är den sista konserten som Claudio Abbado gjorde, innan han vid en ålder av 80 år lämnade denna värld. Med denna artikel och rekommendation vill vi på WiMP påminna er om honom och hans verk.

BRUCKNER: Symphony No. 9 in D minor
Lucerne Festival Orchestra / Claudio Abbado

En januaridag i år sörjde musikälskare världen över en av vår tids största dirigenters bortgång; den italienska mästaren Claudio Abbado. Han var inte bara bland de största dirigenterna; sina sista tio år i livet, där han för övrigt också återhämtat sig från en allvarlig sjukdom, startade han en suverän orkester där alla spelade just för hans skull. Lucerne Festival Orchestra är namnet på denna orkester och Abbado lyckades göra gruppen så bra att dem hamnade på en nivå som konsertbesökare aldrig hade sett tidigare – och denna konsert var verkligen något utöver det vanliga.

Vid konserten, som ägde rum i Luzern Festival 2013, kan du på detta album höra en inspelning från programmets andra del. Just denna konsertdel var tillägnad Anton Bruckners nionde och sista symfoni vilken han inte hann avsluta innan han gick bort, och därmed är symfonin ofullständig. Abbado och Bruckner är perfekta för varann och det känns på något sätt symboliskt i att Abbados sista inspelningen är Brucknerst sista symfoni. Bruckners symfoni tillägnades ”De lieben Gott” (käre Gud) – en Gud som var en stor del av hans liv, vilket tydligt märks i musiken.

Claudio Abbado skulle nu i juni fylla 81 år och det markerades med den här fina utgåvan, som fortfarande är det sista beviset på en unik konstnär som har gett så oändligt mycket under sitt långa liv som musiker.

Personligen hade turen att få träffa Abbado – jag medverkade vid två konserter i Berlin tillsammans med honom och Philharmonikerna; orkestern han tog över från Herbert von Karajan, och det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Njut nu av denna otroligt vackra version av Bruckners 9:e Symfoni i en version som inte lämnar mycket övrigt att önska.

Så här väljer vi att hedra Claudio Abbrados minne!

Josh Record hade precis kommit fram till området när vi fick träffa honom i den lilla röda stugan på Bråvallafestivalens VIP-område. Lär känna honom i #musikminuten och läs nedan om när musiken stoppade planerna att studera Arabiska i Tel Aviv.

”Jag älskar Sverige”. Josh Record röker inte, men snusar. Hemma i England handlar han sitt snus i en liten svensk butik, vilket får mig att skratta till då jag själv knappt klarar av snus under läppen i mer än 60 sekunder. Jag som ju ändå bor i hjärtat av världens snustillverkning.

Det finns mycket Josh älskar med Sverige. Han är en god vän till svenska sångaren Magnus Tingsek och har hälsat på honom vid ett flertal tillfällen. Drömstaden är dock LA. ”Jag vet att det är lite av en kliche´… sanden, havet, solen, människorna… stämningen där är avslappnad och varje gång jag har varit i LA har jag älskat det.”

Jag frågar honom hur han lättast slappnar av, något han tycker är svårt. Han säger att musiken, giggen och turnélivet gör att han ofta är uppe i varv, ”Jag försöker be och meditera, samt låta mina upplevelser landa ordentligt. Det är inte många som får chansen att dela sin passion med andra och det är viktigt att ta till vara på den resan.” Han var nära på att att flytta till Tel Aviv för att studera Arabiska, men tyckte att språket var svårt samtidigt som musiken tog fart.

Josh hade aldrig kunnat föreställa sig att jobba med musik på heltid. Men i takt med att nya tillfällen dök upp, som gigg, festivaler och till slut en albuminspelning, har han nu etablerat sig som artist internationellt.

I mars 2014 släppte han låten ”For Your Love” med Virgin Records. Zane Lowe på BBC Radio 1 kallade låten för ”Hottest Record in The World”, därefter klättrade ”For Your Love” snabbt upp till plats 11 på England-listorna.

Josh Record släpper sitt debutalbum Pillars den 14 Juli 2014.

Fem snabba med Josh Record:

1. Skidsemester – Solsemester

2. Godis – Choklad

3. Festival – konsert

4. Vin – Öl

5. Cykel – Bil

Sandra Stadelmann
sandra.stadelmann@wimpmusic.com