Den ena är förstås Tobias Hyséns uteblivna målproduktion. Straffen i dag slog han högt över, precis som mot Kalmar i cupen.

– Två missar räcker. Nu får någon annan ta nästa, säger han.

Mot Helsingborg brände han två frilägen, i dag kom han inte till speciellt många avslut.

Men jag tror inte att han själv är speciellt orolig. Målen kommer att komma och, det viktigaste av allt, IFK Göteborg vinner ju matcherna ändå. Det är bara att skaka av sig straffmissen och hoppa upp på hästen igen.

Kul för David Moberg Karlsson att han äntligen fick göra sitt första mål i allsvenskan. Som han har längtat efter det.

– Är man född 1994 och startspelare i IFK Göteborg har man en oerhört stor potential. Han kan gå riktigt långt, säger Mikael Stahre efter 2-0-segern mot BP.

Den andra saken som oroar?

Pontus Farneruds fysiska status. Han är visserligen med i matchtruppen, men det är bara för syns skull. Han skulle inte ens kunna göra ett kortare inhopp, han har för ont. Men skåningen är viktig som pådrivare vid sidan av planen.

Jag tror inte att han kan spela än på flera veckor tyvärr. Det är bara att hoppas att de nya kortisonsprutorna som han tog i veckan hjälper.

Annars… nej, jag vill inte ens spekulera i det.

Kul att både Gerzic och Söder fick speltid i dag efter skadorna.

– Det kändes väldigt bra, säger Robin.

Matchen i övrigt?

Stabil seger utan att glänsa. Philip Haglund har vuxit ut till en nyckelspelare och har dessutom blivit en pålitlig målskytt. Dyrestam vass som vänsterback. Jakob Johansson en gigant i match efter match och Stahre kallade honom för allsvenskans ”kanske just nu bästa spelare”.

Samtidigt tycker jag att IFK Göteborg har en bra bit kvar till maxform. Och då har man alltså ändå slagit BK Häcken, Helsingborg (cupen) och Brommapojkarna.

Jag får lite 2007-vibbar av den här säsongsinledningen.

Nästa måndag väntar Elfsborg på bortaplan.

Det kan bli hur häftigt som helst.