Glädje kommer och går. Det är sant. Det går inte att vara glad hela tiden.

Men ibland när det känns rätt mulet inombords så är det bara deppiga tankar. Deppiga tankar som skapar dåliga känslor. Dåliga känslor som dränerar en på energi.

Men det går att skifta. 

Jag är levande bevis på att det går att skifta. Herregud, jag har varit surmulen i tio år.

Nu, vissa dagar, är jag så lycklig att jag knappt vet vart jag ska kanalisera alltihop.

Jag har inte ens någon vettig orsak.

Och det är där tricket är, tror jag: att inte låta glädjen vara upphängd på att det ska ha hänt någonting bra. Tyvärr dimper det ju inte ner glada nyheter så de kan hålla oss vid gott mod resten av livet (och chansen blir inte direkt större av att man är surmulen). Det går att tycka att tillvaron är helt fantastisk ändå. UTAN att göra någonting. Skiftet sker uppe i huvudet.

Så mycket som sitter i det där huvudet. 

Ge det tre minuter, tänk på det absolut bästa du vet. Dröm eller fantisera eller tänk dig tillbaka till något som hänt.

Testa bara.

Ofta blir det ett mönster, att hjärnan bara tänker negativt. Så blir man ledsnare. Så tänker man mer negativt. Kan man då medvetet tanka på med sånt som känns bra och fint, så kan både känslor och humör skifta.

Tänkte bara ödmjukt påminna/tipsa om att jag varje månad skriver krönikor i Wellness. Jag testar på någonting hälsorelaterat under tre veckor och sen skriver jag om saken.

Det går att läsa på internet i efterhand, så här finns lite länkar.

Zandra utvecklas: försöka skaffa magrutor. 

Zandra utvecklas: juicedetoxa. 

Zandra utvecklas: 30 day squat-appen. 

Zandra utvecklas: ayurveda. 

Zandra utvecklas: sockerfritt. 

Ja, det är några stycken. Slit dem med hälsan!

Jag läser en artikel där kända kvinnor berättar vad de skulle sagt till sig själva när de var 20. 

Den finns i senaste numret av Solo (där jag för övrigt skriver krönikor varje månad!). 

Det handlar om i princip två saker: lyssna mer till ditt hjärta och följ dina drömmar.

Vid närmare eftertanke kanske det till och med är samma sak.

Det är intressant det där. Hur vi människor gärna skjuter upp saker. Vi är väl lata av naturen, antar jag. Följa sin drömmar? Äsch, det är väl något man kan göra sen. Eller? Eller så gör du det nu. I dag. 

Sätt dig ner och formulera för dig själv vad det är du vill göra och ta första steget mot att förverkliga det.

Jag vet hur jag själv kan se saker framför mig som totalt ouppnåeliga. Varför känns det ouppnåeligt? För att jag inte vet exakt hur jag ska ta mig dit. Och när jag inte vet så blir jag rädd. Och när jag blir rädd så börjar jag tänka att en massa andra redan kan göra det som jag vill göra mycket bättre. Jag tänker att det är krångligt. Alltför krångligt. Det är så mycket enklare för alla andra människor som redan har ett kontaktnät och erfarenhet.

Så sitter jag där. Surmulen och frustrerad. För att jag i mitt huvud redan satt upp gränser som gör att jag aldrig kommer att kunna följa min dröm.

Det är ju skrattretande, är det inte?

Det är ju bara att tacka gudarna att inte alla människor här i världen sitter med samma tänk, för då hade ju aldrig någonting blivit förverkligat. Alla hade bara suttit handlingsförlamade, låsta i sina huvuden.

Så här tänker jag: världen vinner faktiskt på att jag följer mina drömmar. Världen vinner på att jag mår bra och sprider vänlighet och glädje runt omkring mig.

Det kan tyckas futtigt. Jag är ju bara EN människa.

Men jag i min tur kanske kan inspirera någon annan. Ha energi, kraft och ork att hjälpa någon annan mot deras dröm. Och den personen kan i sin tur hjälpa någon.

Det måste väl rimligtvis vara bättre för världen än att vi alla sitter på varsin kammare och tjurar över att vi aldrig kommer att lyckas?

”Våga satsa och tro på dig själv – man kan bli och göra exakt det man vill. När man är ung är det svårt att förstå att det faktiskt är så enkelt att alla ens drömmar är genomförbara om man är beredd att kämpa hårt. När jag var yngre gjorde jag en hel del olika saker som jag nu i efterhand har insett har bidragit till den jag är i dag och var jag är karriärmässigt. Jag kunde aldrig ana att de val jag gjorde då skulle påverka min framtid i den utsträckningen. Mitt råd är att våga lita på sin magkänsla och lära sig av de erfarenheter man samlar på sig, låt allt få ta sin tid och stressa inte fram saker, det blir oftast inte bra då”. 

Karin Söderlind, vd för Dagmar.

Gillar du?

Här kommer tre tips på saker att titta på.

Jag blev tipsad om SVT:s serie Familjer på äventyr och föll direkt. Herregud, en av de här familjerna, med två barn, har bott på en segelbåt i fyra år! Jag älskar människor som tänker annorlunda, som testar andra sätt att leva. En annan av familjerna sålde (nästan) allt de ägde och hade och flyttade till Nya Zeeland – utan boende eller jobb. Bara flyttade, för att jobba med sina passioner: bröd och kaffe. Väldigt intressant att höra familjernas tankar och funderingar kring de val de gjort. För allt handlar ju om det – val. Den här serien gör det väldigt tydligt. De val du gjort under ditt liv har skapat exakt det livet du sitter och lever just nu i dag.

En vacker dag mitt i karriären sa Jens och Peter upp sig och bara: nej, nu surfar vi i stället. Jag älskar det. Det här är dokumentären om deras liv som kringresande vågjagare.

Men ja. Filmen Wild hade ju exakt alla komponenter för att tilltala mig. En kvinna som levt destruktivt och trängt undan sina känslor beger sig ut på en 180 mil lång vandring för att få rätsida på livet en gång för alla efter sin mammas död. Jag såg den på bio för några veckor sedan och hade LÄTT kunnat gå ner och köpa en till biljett och sett den en gång till direkt efteråt. Nu var det tyvärr sen kväll och bion stängde och Stoffe var ensam hemma. Men annars. Se den tycker jag! Och läs boken Wild av Cheryl Strayed, det ska jag göra. När jag får tid. 2016 eller när det nu blir. 

Jag hittade en intressant psykologisk förklaringsmodell som Elizabeth Gilbert (vem annars?) skrivit om.

Dramatriangeln! 

Karpmans dramatriangel handlar om hur vi människor fungerar i destruktiva relationer. Det handlar om alla relationer: till vänner, kollegor, grannar och partners.

För att göra det lite mer förståeligt: en hälsosam relation är en relation där båda parterna mår bra, en win-win-situationen där båda tillåts utvecklas, där man stöttar och uppmuntrar varandra utan något som helst dömande eller konkurrenstänk. Kommunikationen är rak och båda personerna har ett sunt utbyte av varandra.

Allt som inte är en hälsosam relation är en destruktiv relation. Det kanske låter lite överdrivet, men en relation till en annan människa som drar ner dig och inte lyfter dig är trots allt det. Destruktiv.

Så här ser dramatriangeln ut:

Det finns bara ett offer, men egentligen är alla inblandade offer. Jag ska förklara närmare:

Offret: Ni känner säkert alla ett offer. Det är en person som tycker synd om sig själv. Som ser det som att världen motarbetar hen. Känner sig missförstådd. Ett offer ”hamnar” bara i olika dåliga situationer och är oförmögen att ta sig ur dem. Ett offer vill inte heller ta emot någon hjälp. Oj, oj, oj vad många gånger jag varit i den här rollen. Herregud.

Räddaren: En räddare tror att alla behöver hens hjälp. Den säger ”du mår inte bra, men jag är snäll och ska fixa dig”. En sån här person känner dåligt samvete om den inte får gå in och ”rädda” ett offer (och offret vill som bekant inte bli räddat). När en räddare väl får rädda så känner den sig lite bättre, eller i alla fall mer behövd och värdefull som människa. Jag har gått in i ett par av mina relationer i rollen som räddaren och det är påfrestande kan jag rapportera. Det är egentligen bara själviskt och till slut äter det upp en (och man blir … ett offer!).

Förtryckaren: Vill ha rätt. Vill ha makt. Kontroll. Utnyttjar andra. Drivs av ilska och harm. En förtryckare kommer alltid att söka upp offer för att stilla sitt behov av att utöva sin dominans.

Så. Då gäller det ju förstås att få stopp på den här eländiga triangeln. Först och främst handlar det ju om att bli medveten om vilken roll man själv har i en destruktiv relation. Det är otroligt lätt (har jag märkt) att sätta sig och peka ut vilka roller alla andra tar, men inte ta något ansvar för sin egen del i det hela.

Sen handlar om det allra svåraste: att bryta mönstren.

I dramatriangeln när man sig på de andra rollerna. Ett offer behöver en förtryckare för att kunna fortsätta vara offer och en räddare behöver ett offer för att fortsätta rädda.

Så här skulle de nya rollerna kunna se ut:

Låter det här intressant så finns det en bok på ämnet att bryta dramatriangeln och ta sig an nya kraftfullare roller, tyvärr hittar jag den bara på engelska, den heter The power of Ted och är skriven av David Emerald.

Här kommer lite till för dig som är intresserad av personlig utveckling, yoga, andlighet och allt vad det nu heter.

På Itunes finns en OTROLIGT intressant podcast som heter ”Be here now”. Det är författaren och spirituella läraren Ram Dass som berättar hela sin historia. Från första tiden då han var lärare på Harvard, till att han började proppa i sig psykedeliska droger och fann ett ”högre mänskligt medvetande” som han sedan åkte på jakt efter i Indien. Han berättar om sitt uppvaknande, hur han gick från det intellektuella till det spirituella. Om meditation, yoga och om att leva i det som är nu.

För alla som är intresserade av personlig utveckling är Oprahs spiritual channel-podcast en fest utan dess like.

Här intervjuar hon typ ALLA de stora författarna: Wayne Dyer, Elizabeth Lesser, Jon Kabat-Zinn, Larry Dossey, Byron Katie och Eckhart Tolle. Bland andra. Hittar den inte på Itunes längre (?), men den går att prenumerera på, eller lyssna på skilda avsnitt här (via en ganska konstig spelare men det är skit man får ta). 

Oprah har också Super soul sunday, tv-avsnitt med fokus på ämnen som berör det själsliga. Många av avsnitten finns att se på Youtube. Börja till exempel med att se den här intervjun med Alanis Morissette (av alla människor). 

Glömde också tipsa om i går: The Daily Goods nyhetsbrev. En tjusig sajt med bra artiklar om alltifrån hälsotrender till livet efter detta.

Yogacommunityt Yogobe har en blogg där de förstås vill kränga sina tjänster, men där det också står mycket kloka tankar om livet i allmänhet och yoga i synnerhet och annat som många vanliga dödliga människor rätt och slätt skulle avfärda som flum. Håll till godo!

Jag fick en fråga om att tipsa om bra böcker och bloggar om personlig utveckling.

Först och främst: jag har tidigare tipsat om böcker här och här. 

I en feng shui-rensning i våras skänkte jag bort i princip alla mina böcker. Jag bestämde mig för att ha kvar de som jag verkligen, verkligen älskar och vet att jag kommer att vilja läsa om. Nu har bara ett tjugotal böcker och det finns en rätt befriande känsla i det också. Jag kan låna det mesta jag behöver på biblioteket.

De senaste månaderna har jag läst om ”A new earth”. Efter varje kapitel tittar jag på ett 90 minuter långt avsnitt där Oprah och Eckhart fördjupar sig i kapitlenas innebörd genom att läsare ringer och mejlar in och ställer sina frågor (tack Christin för tipset).

Det känns som att gå en kurs.

Vad ”A new earth” handlar om tycker jag att beskrivs väldigt bra i det här blogginlägget.

Till en början kan bokens budskap kännas provocerande. Jag tyckte det första gången jag läste den.

Vad då? Skulle inte jag vara gladare om jag hade mer pengar? Om jag hade ett stort hus på landet och fem härliga hundar? Om bara världens bästa kille dök upp och vi blev kära i varandra?

Men det funkar inte så. I så fall skulle konsumtionssamhället funka. Då skulle alla jätterika människor vara de allra lyckligaste i världen. Då skulle alla småbarnsfamiljer i dyra villor vara lyckliga.

Så är det ju inte.

På samma sätt är det lätt – har jag märkt – att hamna i personlig utvecklings-träsket. Bara läsa mer och mer och tro att svaret ska komma utifrån. Från nästa bok eller från kommande kurs.

Så är det ju inte heller.

Den sanna lyckan kommer alltid inifrån och ut. Inte utifrån och in. Allt det övriga: framgång, relationer och prylar är bara en fin bonus.

På Facebook följer jag Elizabeth Gilbert som någon gång varje vecka skriver klokheter om livet.

Jag har nyhetsbrevet från Marc and Angel Hack life. Det är nya ämnen varje vecka, men i mångt och mycket handlar det om tips på hur man ska må bättre och leva ett mer innehållsrikt och produktivt liv.

Till sist läser jag min vän Minnas blogg. Den absolut bästa bloggen jag vet. Inte för att den ger några handfasta råd om personlig utveckling, men för att hennes texter och bilder är vackra, stämningsfulla och berör hela vägen in i själen. Om hur det är att vara människa och försöka vara närvarande och känna sig tillräcklig även om livet ibland är överväldigande.

Jag vet att det finns en del ålänningar som läser.

Förhoppningsvis, om den här gruppen blir av, så kommer jag att hålla två föredrag för unga vuxna på Åland. Det är ett bra tillfälle för personlig utveckling och jag vet att jag hade behövt någonting liknande då, kring 18-25. Men det är ju lätt att säga nu i efterhand.

Jag kommer att berätta om hur jag jobbat med mig själv de senaste två åren, när det gäller självkänsla, kärlek och förlåtelse. För att må bra. Precis så fantastiskt som jag faktiskt förtjänar att må. Precis så fantastiskt som du också förtjänar att må.

Det vore fint om du som läser kunde hjälpa till att tipsa om du vet någon som gruppen skulle passa.

Den riktar sig främst till personer över 18 år.

Jag har sett och hört programnamnet ”Gift vid första ögonkastet” fladdra förbi och väl tänkt för mig själv: herregud vad det hittas på för att dra tittare nu för tiden. Som nån gammal bakåtsträvare (”nej, efter Robinson med Martin Melin visas det inget vettigt på tv”, typ).

Sen smsade min kompis som är mycket väl uppdaterad på vad jag tycker om här i världen och sa att jag bara måste se det här programmet. Så det gjorde jag, i går kväll. Tänkte se ett avsnitt, slutade med att jag var uppe till 02 efter att ha sträckkollat fem avsnitt.

Om ni är intresserade av kärlek, känslor och relationer: det här är något av det bästa som sänts i den genren i Sverige. Jag har aldrig sett någonting liknande hända på tv.

Jag var HELT tagen efter första avsnittet och efter andra så visste jag knappt vad jag skulle ta mig till. Jag var bara tvungen att se mer. Jag hade säkert låtit någon kapa mitt ena lillfinger bara för att få se nästa avsnitt. Titeln ”Gift vid första ögonkastet” säger ju rätt mycket om programmet. Det handlar om tre par som matchas ihop efter värderingar, intressen och alla möjliga olika tester – och så gifter de sig utan att ha träffats.

De fem första avsnitten av programmet finns på SVT Flow HÄR!  

Är ni inne på den här bloggen och läser och intresserar er för sånt som jag skriver om så kommer ni att älska det. TITTA!

Jag tittar på det här klippet en-två gånger om dagen nu. Har länkat till det förut någon gång, men återupptäcker det lite då och då och hittar nya saker som tilltalar mig. Just nu är det de här resonemangen/citaten jag fastnar för.

”Anything that we’re describing through science, we’re describing through the prism of the five limited senses. Our eyes can only see between infrared light and ultraviolet light. There’s light bouncing around everywhere. Our ears can only here a tiny decibel range, can’t here the noise of a dog whistle, can’t hear any high pitched frequency sounds. Isn’t it likely then that there are other vibrations, frequencies, energies, consciousness, moving through the universe?”

”I think it’s difficult these days with religion getting such a rough ride, the Pope resigning, bloody terrorism and nonsense, it’s difficult to find that access to spirituality but we are by our nature spiritual people. If we don’t have access to spirituality, we suffer as individuals and society suffers.”

”What I say is that we’re basically all right human beings. Whenever there’s a disaster or an accident, people’s impulse is to help one another.”