http://www.aftonbladet.se/webbtv/intern/article15935342.ab

Mer än vart tredje barn var hemma när mamma dödades. De är i lagens mening inte brottsoffer.
Men de var där. De såg, de hörde.
Alexandra hade inte fyllt fyra år när mamma dödades hemma i köket av sin pojkvän. Hon och hennes lillebror försökte förhindra mordet.

”Han slog mamma med en hammare i huvudet. Först förstod jag inte att det var farligt, jag var ju bara tre år. Men sen började jag tänka att mamma skriker ju, och då måste det ju göra ont.
Fast först stängde han in oss i mitt rum. Mamma höll på att steka pannkaka och vi höll på att måla, fast inte så mycket på papper utan på köksbordet för min bror var bara ett år och förstod inte att han skulle måla på pappret.
Då bar han in oss i mitt rum. Då försökte jag gå ut och se vad han gjorde men då bärde han tillbaka oss hela tiden.
Då märkte jag att om vi går dit så slutar han att slå på henne. Så då tänkte vi att om vi går dit hela tiden så hinner han inte döda mamma. Först så går min bror dit och sen går jag.
Fast det funkade inte.

För sen när vi hade gjort det hundra gånger eller två hundra, jättemånga kan man säga, då började han banka på mamma men han bankade mest i golvet. Så då hörde grannarna. Och då trodde de att vi förstörde nåt eller hade gjort illa oss. Så de ringde brandkåren om vi hade rört tändstickorna och ambulans om vi gjort illa oss och polis om något hänt med mamma.
Då var det så att polisen och brandkåren och ambulansen ställde sig bakom huset och då blev vi rädda och gömde oss under täcket.
Så kom polisen och jag vet inte om de hade nycklar? Dörren var öppen kanske. Då kom de in och letade efter oss för de visste att det fanns två barn. Sedan fick vi åka till polisstation tror jag det heter, och de var jättemånga och jag kunde inte prata så bra. Jag var ju bara tre år. Egentligen ville jag säga: Jag såg att han slog mammas med en hammare. Men vissa bokstäver och ljud kunde jag inte!
Så fick vi något att äta fast jag kommer inte ihåg vad det var. Sedan ringde de pappa som fick hämta oss.
Jag drömde att jag låg i ett vitt rum med vitt täcke och vita kuddar och i drömmen vaknade jag och mamma stod där och det var jättekul. Och så var det nån annan kompis hon hittat i himlen till exempel morfars pappa och pappas pappa.
Mamma var väldigt snäll och kunde många språk.
Jag brukar säga att mamma är i himlen. Vad då, säger de, är hon pilot eller är hon astronaut? Då säger jag att hon är en ängel.
Så funderar jag på att eftersom det är biljorder som har dött, borde det inte vara trångt i himlen då? Snart måste väl några döda människor vara nere på jorden som änglar eftersom de inte får plats däruppe.
Men de som varit där väldigt länge kanske blir människor igen om det gått trehundra år eller femhundra år.
Det jag undrar är: vart är hon egentligen nu? Vad gör hon? Hur känns det? Känns det ens nåt? Är det som att sova, skönt. Eller vara vaken fast man vill sova, så där jobbigt?
Mormor säger att det känns ingenting. Hur menar hon? Känns ingenting? Det känns ju hela tiden någonting.”

Alexandra bor hos sin pappa. Hon drömmer mardrömmar och är mycket rädd för att pappa ska försvinna. Därför har hon börjat behandling för traumat. Alexandras mamma ville avsluta förhållandet med en pojkvän och dödades med 24 slag i huvudet med yxa. Pojkvännen dömdes till livstids fängelse för mord.

 

Så har vi gjort granskningen.
Behöver du prata med någon – här finns hjälpen.