Inlägg av Jonas Gustavsson

Sorry Thorengruppen, nu är det kört

av Jonas Gustavsson

Nu är det kört Thorengruppen.
Det blir spel i Allsvenskan nästa säsong.
Laget har torskat två nyckelmatcher inom ramen av en vecka, först mot AIK (6-7) och idag mot Sirius (2-5), och står därmed kvar på sju poäng i tabellen.
Sirius och AIK – som slog tillbaka Örebro – ovanför strecket är nu uppe på 18 poäng.
TTG har alltså hela elva poäng upp till konkurrenterna.
Eller i praktiken tolv poäng, eftersom man har mer än dubbelt så kass målskillnad som de andra lagen ovanför.
Halva säsongen återstår.
Reder Umeågänget ut det läge man hamnat i nu förtjänar det bragdguldet, för då måste man gå strålande under andra halvan av serien.
Jag menar kolla på statistiken:
# Vad krävs poängmässigt?
Ifjol krävdes 30 poäng för att hålla sig kvar.
För att nå dit måste TTG ta 23 poäng under andra halvan, alltså 1,4 poäng per match.
Hittills i år har man tagit 0,44.
# Vad hamnar konkurrenterna på? 
Om AIK och Sirius behåller sitt poängsnitt från hösten så landar lagen på 36 (AIK) respektive 34 (Sirius) poäng.
För att nå Sirius siffra, eller rättare sagt 35 poäng (om vi förutsätter att målskillnaden blir sämre), så måste Thorengruppen ta 28 poäng under andra halvan, eller 1,75 poäng per match.
Det är högre än till exempel Mullsjös snitt under hösten.
Då har jag inte ens nämnt att man även måste om och förbi Örebro också – och klarar man inte det så måste man om två andra lag…
# Men TTG gjorde ju en bättre andra halva ifjol?
Ja, så var det – men det var faktiskt bara marginellt bättre.
Laget spelade in 37 poäng ifjol, och tog 18 poäng första halvan och 19 poäng andra halvan.
För att klara sig kvar i år lär det krävas att göra en bättre andra halva än ifjol, alltså.
Nu står man dessutom på nio raka förluster, så det är ju inte så att varken formen eller självförtroendet spirar heller.
# Konkurrenterna kan ju krascha? 
Visst, AIK, Sirius (eller Jönköping och Höllviken för den delen) kan haverera under andra halvan och inte alls nå snittet från hösten, men även om ett av lagen tar noll poäng så måste TTG ändå ta tretton poäng under andra halvan, och man har ju bara tagit sju första halvan.
Visst, TTG ska möta Örebro två gånger och spela en gång till mot AIK, Sirius, Jönköping och Höllviken, så man kan sätta press, men även om man vinner matcher där så är man efter.
Avståndet är så stort.
TTG kan klara det i teorin – men i praktiken känns det helkört.
Skulle det gå – ja, då är det bragdguldet som gäller.
Någon i Thorengruppen köper säkert inte att det är kört – och i så fall får de gärna ta detta som tändvätska, för det vore trist om ett lag blir avsågat redan nu.
Sirius?
Trygghet är ett bra ord just nu.
Den har David Ahlmark infört.
Den nygamle coachen har tagit tre av tre segrar sedan sitt intåg, strukturerat upp defensiven, har gett Tobias Steineck fullt förtroende i buren och har satt ihop sin gamla storkedja med Dan Johansson, Peter Berlin och Johan Eriksson, och sedan har han kört på det fullt ut.
Trygghet i spelet, trygghet i målet, trygghet i formationerna.
Sirius lyfter.

***

Strongt, AIK.
Först slog man tillbaka Thorengruppen med 7-6 – och idag plockade man en 9-6-seger borta mot Örebro.
Två nyckelmatcher, två segrar.
Det gör att Solnalaget skaffat sig ett ypperligt läge i tabellen, där man nu är uppe på 18 poäng och har fem respektive elva pinnar ner till Örebro och Thorengruppen under strecket.
Nyckelsekvensen?
Ja, Örebro fick chansen att spela powerplay mitt i andra perioden, men misslyckades att göra mål – och precis efter så fiskade Patrik Hagberg till sig ett friläge och stänkte in 4-1-bollen.
Sådant kan dränera energi från vilket lag som helst.
Örebro fick pyspunka där och då.
4-1-målet kom med knappa fyra minuter kvar av mittakten, men AIK hann göra både 5-1 och 6-1 innan pipan ljöd, och det övertaget släppte man sedan aldrig.
Örebro fick ett snabbt 2-6-mål i tredje perioden, men bara sekunder senare kom 7-2 för AIK – och då var matchen körd.Jonathan Hjelm var bra i kassen, Andreas Stefansson sköt två mål, rutinerade Patrik Hagberg svarade för tre poäng och spelmotorn Oskar Hagberg noterade dubbla poäng – men den störste matchvinnaren av alla var Dennis Wallin.
Helt osannolikt, så klart.
Nyförvärvet som haft svårt att ta en plats i höst, som varit lite in och ut, som fått nöta bänk, som gjort noll mål på elva matcher – nu slog han till med fyra (!) baljor.
Helt galen islossning.

Det av en kille som gjort nio mål på 51 SSL-matcher tidigare.
Inga dussinmål heller.
Han gjorde psykologiskt viktiga 2-1 med fyra sekunder kvar av första perioden, fixade 5-1-kassen i slutet av andra, släckte Örebro-energin med sitt 7-2 precis efter hemmalagets reducering och gjorde av bara farten även 8-2.
Han visade att han vill ha en permanent startplats framöver.
Örebro?
Åtta raka förluster – och bara två poäng på elva kamper.

***

Karljohan Ahlroth tappade brorsan och hittade målet.
Typ.
Valdemar Ahlroth flyttade ju från Växjö till Storvreta inför den här säsongen och lämnade lillebror kvar i Småland, och där har ”Jojo” svarat upp med att lyfta sin offensiv och produktion.
20-åringen fick både första och sista ordet mot Helsingborg och med två nya mål så har han redan gjort tolv i år, efter halva säsongen, att jämföra med tretton påsar på hela säsongen ifjol.
Han sköt 1-0 mitt i den första perioden – och avgjorde sedan med sitt 5-4-mål med bara 52 sekunder kvar att spela.
Däremellan fick vi se en kul och underhållande match.
Växjö sprang ifrån till 3-1, men Helsingborg kom tillbaka via två snabba Jonathan Nilsson-mål och sedan skickade Nico Salo in 4-3 i början av den tredje perioden.
Filip Kjellsson kvitterade mitt i slutakten – innan ”Jojo” alltså avgjorde för Växjö.
Blytunga poäng för smålänningarna i tabellen eftersom det var likaläge med FCH inför matchen, och nu är man tre pinnar före.
Starkt av Växjö som förutom Ludwig Persson, Niklas Ramirez och Eddie Granberg nu även saknade supermålvakten Eero Kosonen, och som dessutom fick ett matchstraff på Magnus Jansson redan i den första perioden.

***

Pixbo slog Jönköping med 7-2 i första mötet – och Pixbo slog Jönköping med 7-2 även i det andra mötet för säsongen.
JIK hängde med länge, sedan punkterade Pixbo matchen i den sista perioden.
Spetsen och orken var lite bättre.
Sedan har man ju Max Wahlgren.
Han var där han varit mest hela säsongen, det vill säga på rätt plats vid rätt tillfälle, när han sopade in 3-1-bollen efter en målvaktsretur.
Ett mål som satte lite av tonen för gästerna under sista tredjedelen.
JIK reducerade förvisso, men sedan sköt Pixbo fyra raka mål och avgjorde.
Pixbo som därmed befäste tredjeplatsen i tabellen där man nu är uppe på samma poäng som Storvreta (som förvisso har en match mindre spelad, men ändå…).
Återigen:
Vem hade kunnat tro det inför säsongen?
Man gör det dessutom utan spelmotorn Daniel Calebsson, vilket gör det hela ännu mer imponerande så klart.
Nu tappar man dock succétjeckerna Ondrej Nemecek och Marek Benes, vilket lämnar hål i laguppställningen.
Å andra sidan, det enda som det kändes att det fanns i Pixbo inför säsongen var just hål i laguppställningen, så coach Jonas Eliasson trollar säkert fram några nya pusselbitar att fylla vakanserna med.

***

Igår:

Linköping – Höllviken 9-6: Linköping är tunga just nu, helt enkelt, och tog också en solid och hyfsat komfortabel seger mot Höllviken. Felix Lanver satte dubbla mål – och berättade efteråt om hemligheten bakom hans lyft i år. Också noterbart: Pontus Karlson gjorde mål igen, för tolfte (!) matchen i rad.

***

Mer innebandy i helgen – då damerna också startar om efter VM!

Snart uppe i ”Foppa”-klass

av Jonas Gustavsson

Det är sällan man är mest intresserad av träbänken inför en match – men så var det verkligen inför matchen mellan Storvreta och Dalen.
För där på Vreta-bänken satt ju comebackande Jimmie Pettersson som varit borta i sju matcher efter den Johan Roos-tackling han fick som slog av nyckelbenet – men framförallt så satt ju megastjärnan Alexander Rudd där.
Att ha genomgått sju sorger och åtta bedrövelser må vara ett slitet ordspråk, men vet i sjutton om inte Rudd bokstavligt talat når upp till det där efter sina revbensproblem under guldsäsongen, fjolårets hjärnskakning, alla bakslag och hjärnhinneinflammationen i somras.
Comebacken som skulle ske för ett tag sedan blev dessutom förskjuten av den där rattfyllan som innebar avstängning i Storvreta och plats i rehabiliteringsprogram.
Nu var han äntligen tillbaka.
Alla de där smällarna borde ha slagit ut vem som helst, men Alexander Rudd känns lika envis som Peter Forsberg med sin sargade fot.
Rudd har snart gjort lika många comebacker som ”Foppa” gjorde.
Man kan undra vad som driver de här individerna – men det finns uppenbarligen en enorm vilja att utöva sporten de älskar, och det måste man beundra även om envisheten ibland kan upplevas som dumdristig med nyktra ögon.
Peter Forsbergs fot var ju uppenbarligen kass – men han vägrade ge upp.
Alexander Rudd har fått så många smällar mot huvudet att det enda vettiga egentligen borde vara att lägga av – men han vägrar ge upp.
– Det låter klyschigt, men det är kärleken till sporten, sa Alexander Rudd om vad som driver honom att kämpa vidare.
Jimmie Pettersson kom in i andra perioden.
Alexander Rudd kom in i mitten av den tredje perioden – något som ökade ljudnivån ett par snäpp i IFU Arena, så klart.
Hans första SSL-minuter den här säsongen.
Han hann inte uträtta någon magi, men nu är han tillbaka i alla fall.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser.
Dessutom med en ny medicin som får honom att må bättre än på länge.
– Jag har svarat bra på den nya migränmedicinen. Jag lider inte av min huvudvärk på samma sätt längre, sa han.

Matchen?
Ja, den var inte Storvretas.
Det var ingen sprakande tillställning, Dalen spelade smart, tajt och tillknäppt i två perioder, fick med sig en 4-1-ledning in i tredje perioden. Då ökade Uppsalalaget trycket – innan Sebastian Degeryd kunde göra det förlösande 5-2-målet som gav Dalen det andrum som krävdes för att hålla undan.
Egentligen ett skitmål – för Jonas Svahn bröt fram och skulle skjuta, men bollen fastnade och studsade över till Degeryd som drog till direkt.
En tillfällighet – men Dalen hade marginalerna med sig.
Plus storspel av keepern John Stiglund.
Gästerna vann med 6-4 till slut – och tog en rejäl skalp efter att ha 0-8-förlorat mot Falun senast. En förlust som säkert genererade viljeinsatsen i den här kampen.
Dalens granitback Lukas Harnesk berättade att man efter Falun-fallet valde att skippa träningen dagen efter och gå ut och käka middag istället för att samla ihop gruppen och skapa en bra känsla. Efter middagen så samlade skadade superbacken Mattias Wallgren ihop lagets sex nyckelspelare och sa att han hade högre krav på laget.
Ett möte som uppenbarligen gav effekt för det kändes verkligen som lagmaskinen Dalen var tillbaka mot Storvreta, ett Dalen som spelade Dalen-innebandy – uppoffrande slit, stark defensiv och massor av skottäck.
Nu haltar förvisso tabellen, men Dalen-segern gjorde att Umeågänget studsade upp på 25 poäng och skapade en lucka på sex poäng ner till nian Höllviken.

Jag har varit inne på det innan: de åtta lag som kommer att spela slutspel i vår är de åtta lag som just nu innehar de åtta första platserna.
Det skiljer en hel del i kvalitet mellan de åtta första och de övriga.
Enda laget som har kvaliteter för att nå slutspel av jägarna är Sirius, men frågan är om de verkligen orkar komma ikapp…

***

Mer innebandy imorgon och på torsdag.

Måstematch för tabelljumbon – igen

av Jonas Gustavsson

Jag skrev väldigt mycket om bottenstriden redan inför söndagens matcher – men det går inte att undvika det där stekheta ämnet nu igen då de fyra bottenlagen precis som i söndags återigen ska mötas sinsemellan den här veckan.
På torsdag smäller det:
Thorengruppen – Sirius
Örebro – AIK
Jag lyfte fram Thorengruppens match mot AIK som en måstematch – och den torskade man. Det gör att matchen mot Sirius också blir en måstematch – för förlorar man den så vet i katten om inte TTG kan checka in i Allsvenskan redan nu.
Sirius går i så fall upp på 18 poäng och då är TTG elva poäng efter.
Beroende på vad Örebro och AIK hittar på så har man i bästa fall nio poäng upp till strecket – och i sämsta fall elva (!) poäng.
Så torskar TTG så har man i bästa fall nio poäng upp till strecket och måste ta sig förbi TVÅ lag.
Det betyder att TTG på de 15 avslutande matcherna måste vinna tre matcher mer än både AIK och Örebro, samt få över målskillnaden på sin sida. Det är inte omöjligt, men snudd på, speciellt med tanke på hur man presterat hittills.
Dessutom: slår man inte lag som AIK och Sirius, vilka lag ska man då lugga trepoängarna av i den här knallhårda serien?
Seger mot Sirius skapar betydligt mer hopp, även om utgångsläget även då är tufft.
Frågan är bara hur det ska gå till.
Sirius har fått ett lyft med David Ahlmark i båset. Efter 7-2-segern mot Örebro så var han tydlig med vad som gäller:
– Just nu får det se ut hur som helst, bara vi vinner.
Sirius kommer inte bjuda upp till något, de kommer spela klassisk Sirius-innebandy, vara tajta, strikta och jobba klart defensiven, sedan lämna över offensiven åt stekhete Joakim Olsson.
Det är TTG som har pressen på sig, och det vet Sirius om.
Jag har oerhört svårt att se Sirius torska den här matchen – men större under har hänt.
Jag rotade lite i statistiken på ibxstat.
Det som sticker ut för Thorengruppen är skottstatistiken.
Grejen är att man inte är i botten varken gällande effektivitet framåt eller räddningsprocent bakåt. Man är på nedre halvan, absolut, men inte i botten.
Däremot släpper man till flest skott bakåt av alla – och är ett av lagen som skjuter minst skott framåt.
Sett till procenten så räddar man okej med bollar och sätter okej, ja till och med bra, med skott i mål – men det är kvantiteten av skott framåt (för få!) och bakåt (för många!) som gör att utfallet ändå blir uselt, om man ska göra en enkel analys.
En tendens senast mot AIK i sista perioden var att TTG började lasta massor av bollar mot mål. Man låg förvisso under rejält och var tvungna att chansa, men taktiken fungerade bra – och att börja skjuta mer, ta fler skitskott, kan vara en framgångsfaktor för TTG.
Oavsett:
Något måste hända väldigt snart.
Tåget är på väg att lämna perrongen.

***

Dags att tippa veckans matcher!

Tisdag:

Storvreta – Dalen 1: Storvreta har tagit tre raka segrar och haft målkalas mot nedre halvan-lagen Höllviken, Thorengruppen och Örebro i de senaste omgångarna, där man matat in hela 29 påsar. Dalen är en annan dignitet av motstånd med en av seriens bästa målvakter i Måns Parsjö-Tegnér, men Umeågänget har spelat tre raka matcher utan att ha lyckats ta någon trea och åkte på svidande 0-8 på hemmaplan mot Falun senast. Storvreta är klar favorit här – och nu är ju dessutom Jimmie Pettersson redo för comeback.

Onsdag:

Linköping – Höllviken 1: Höllviken har slagit Pixbo och Helsingborg i de två senaste matcherna och besegrade också Linköping i början av säsongen och ska inte räknas bort, men Linköping är starka just nu och jag tror man vinner den här matchen också. Matej Jendrisak är inte minst i väldigt bra form och när han är det så drar han med sig hela laget. Det är många ungtuppar hos östgötarna som imponerar just nu – men det gör också rutinerade Martin Karlsson som varvat upp på slutet. Många levererar i Linköping, det ska räcka till seger här.

Torsdag:

Thorengruppen – Sirius 2: Torsk här och vet i sjutton om inte Thorengruppen kan glömma nytt SSL-avtal. Det är redan åtta poäng upp till strecket, och förlorar man mot Sirius så blir uppförsbacken brantare eftersom Örebro och AIK möts och där någon, eller båda, kommer ta poäng. Det är dock inte mycket som talar för TTG med åtta raka förluster i bagaget. Sirius verkar ha vaknat under David Ahlmarks ledning och har en glödhet Joakim Olsson som går i bräschen – det räcker för Uppsalalaget.

Örebro – AIK 2: Succéstart – sedan total kollaps. Två poäng på tio matcher har gjort att Örebro rasat genom tabellen och nu är man under nedflyttningsstrecket. AIK är två poäng före – så det är klart att detta är en nyckelmatch. Vinst och man går förbi AIK, torsk och man är fem poäng efter. AIK har haft en tuff höst och drabbats av många skador, men jag tror ändå man klipper den här matchen i kraft av ett både bredare och just nu spetsigare lag.

Växjö – Helsingborg 1: Båda lagen står på 27 poäng i tabellen vilket ger en härlig krydda till matchen. Helsingborg vann med hela 6-1 hemma mot Växjö tidigare i höstas och brukar spela bra mot smålänningarna, men jag tror ett revanschsuget Växjö tar den här matchen, ett revanschsug uppbyggt både av FCH-torsken och senaste Pixbo-nederlaget. Plus att Växjö spelar hemma då.

Jönköping – Pixbo 2: Pixbo är trea i tabellen efter halva serien, det var det inte många som trodde inför den här säsongen. Coachen Jonas Eliasson har skapat en tuggande maskin av en brokig skara spelare. Nu ställs man mot en annan lagmaskin, nykomlingen Jönköping. Ni vet hur det är: JIK vinner mot bottenlagen, torskar mot topplagen – således är det inte så svårt att pricka in en tvåa här. Ska vi gissa att stekhete Max Wahlgren prickar in ett par nya bollar…?

***

SSL är hett nu!

Mindre glass och ballong, fler blåmärken och sarg ut

av Jonas Gustavsson

David Ahlmark har fått en smakstart som tränare i Sirius.
Suddenvinst mot Dalen och nu storseger mot Örebro.
Nu är Sirius över nedflyttningsstrecket och jag tror inte de kommer vara under där igen.
Sedan, dagens vinst mot Örebro var inte vacker. Man var riktigt illa ute i första perioden, men lyckades smita undan med en 1-0-ledning.
Sedan var man solida i två perioder och vann till slut klart.
Ahlmark själv sa det bra:
– Vi spelade tråkig innebandy i två perioder.

Sedan la han till:
– Just nu får det se ut hur som helst, bara vi vinner.
Lite av det där tankesättet mår Sirius bra av. Jag tror man måste tillbaka till sin gamla identitet, även om det inte är lika roligt som det var tänkt att bli i år, men uppskruvade förväntningar och det skickligaste laget någonsin. Tidigare har man varit det oglamourösa gänget som stämplats som tråkigt lag, och någonstans dit måste man tillbaka nu när det är skarpt läge. Mindre glass och ballong, fler blåmärken och sarg ut, för att snacka klarspråk.
Sirius kommer inte spraka under Ahlmark – men man kommer ta sina poäng.
Fast ja, lite kommer det spraka.
Inte minst om Joakim Olsson.
Frågan är om inte han just nu är hela SSL:s hetaste spelare.
Sirius-stjärnan hade stundtals lekstuga mot Örebro, sköt två mål och noterade en assist (och kunde med lite flyt dubblat den där poängskörden, så vass var han).
Olsson är så otroligt avig och skicklig med bollen – och framförallt en excellent passningsspelare, vilket han visade flera gånger.
Just Olsson verkar ju inte minst trivas med klubbens tränarbyte.
I första matchen med David Ahlmark i båset så både kvitterade och avgjorde han på straffar mot Dalen, nu var han alltså en av de stora segerorganisatörerna mot Örebro.
En annan som mått bra av tränarbytet är målvakten Tobias Steineck.
Han var magisk i första perioden mot Örebro – och en stor anledning till Sirius vinst. Han har ju annars inte varit så bra som klubben hoppats, men Ahlmark har sagt att han ger honom förstaspaden nu, och han ser ut att må bra av det förtroendet så här långt.
Ett tråkigare spel, en het målvakt och en stekhet poängmakare – det kommer göra att Sirius lyfter framöver.
Det finns fler frågetecken kring Örebro.
Två poäng på tio matcher har gjort att man ramlat genom tabellen.
Mot Sirius hade man knappast optimala förutsättningar: Simon Jirebeck var förvisso tillbaka men så klart inte i matchform, Simon Palmén var borta på grund av skada och nye coachen Marco Juuska låg hemma sjuk.
Man gjorde ju annars en lovande inledning, men Tobias Steineck i Sirius-kassen var omutbar, och ja… Örebro är inget lag i medgång just nu.
Utan Palmén och en Jirebeck i form så lär det knappast vända för Örebro som saknar bredd.
De hade behövt en Joakim Olsson-het lirare.
Det är de inte i närheten av att ha just nu.
Nästa omgång väntar riktig ödesmatch mot AIK.

***

Det var nog många i hemmapubliken som pustade ut när klockan klämtade för 60 spelade minuter i Solnahallen.
Samma personer som satt ganska skönt tillbakalutade efter både den första och andra perioden och kände att AIK var bättre än tabelljumbon Thorengruppen.
Ja, det såg ju faktiskt bekvämt ut för AIK efter 40 minuter.
Man spelade till sig ett 3-0 övertag i den första perioden.
Hade 7-2 efter knappt halva matchen och 7-3 efter två perioder.
Men…
Innebandy är innebandy.
Thorengruppen växlade upp, fick vittring, AIK började gunga och hux flux så stod det 7-6 och blev en otrolig nerv i slutet.
Fantastisk comeback av TTG, men samtidigt kändes slutforceringen ändå inte så pressande så att det doftade 7-7, men… det räcker ju att bollen studsar på något för att den ska gå in.
AIK lyckades ju bränna tom kasse två (eller var det tre…?) gånger dessutom, så det kändes som det var TTG som hade marginalerna på sin sida, men så blev det alltså inte till slut.
AIK höll undan – och tog tre blytunga poäng i bottenstriden.
Nu står man på 15 pinnar – och har hela åtta poäng ner till TTG.
TTG som alltså mer eller mindre är piskade att vinna mot Sirius i nästa omgång om uppförsbacken inte ska bli omöjligt brant att bestiga.
Ett Sirius som känns hett efter tränarbytet – och som blir en väldigt svår match, även om man har den på hemmaplan.
Känslan mot AIK var att TTG släppte in alldeles för enkla mål. Det håller så klart inte. Funkar inte försvarsspelet så fallerar det mesta.
Annars?
Vi fick se två typiska Andreas Stefansson-mål, båda från nära håll.
Vi fick också se dubbellicens-liraren Jesper Lindström mata in dubbla bollar – och att få mer bredd i offensiven är något som AIK skrikit efter. Kan 21-åringen göra lite fler mål framöver är mycket vunnet för AIK som sliter för sin SSL-existens.
Örebro i nästa omgång.
Ny superviktig match för AIK.

***

– Vi hoppas dem kommer trivas hos oss under denna period, sa tränaren Jonas Eliasson i samband med att Pixbo meddelade att de startar ett samarbete med tjeckiska Tatran Střešovice och lånade in landslagslirarna Marek Benes och Ondrej Nemecek i fem veckor.
Frågan var nog också hur Pixbo skulle trivas med tjeckerna, för importer i SSL är inte alltid lika med succé, utan känslan är att det snarare brukar floppa än flippa historiskt sett.
Så hur ska vi sammanfatta det hittills?
Ja, det verkar som att tjeckerna trivs utmärkt i Göteborg, men vet i sjutton om inte Pixbo trivs ännu bättre med tjeckerna.
Det är ju årets fynd, sett till förväntningar och förutsättningar, skulle jag nästan säga.
De har gjort det förbaskat bra.
De har inte bara snott ordinarie tröjor – de har blivit viktiga pjäser i laget.
Som idag mot Växjö där Pixbo vann med 5-2.
Båda hade stor del i segern.
Kanske framförallt Marek Benes som gjorde dubbla mål, det första en riktigt läcker styrning, det sista i tom kasse.
Pixbo har tillgång till tjeckerna en match till sedan drar de hem – och de kommer att lämna hål efter sig i Pixbo-maskinen.
Annars?
Ja, Max Wahlgren är inne i ett fantastiskt mål-flow. Det känns som han bara kan blunda och skjuta så blir det mål. En klassisk måltjuv. Två nya mål blev det mot Växjö.
Dessutom:
Alla minns ju första mötet mellan de här två lagen där Linus Henrikssons klubba träffade ansiktet på Christopher Holmér och skapade het debatt. Nu var faktiskt en ny klubba upp i ett ansikte när Kasper Hydén missade bollen och träffade plytet på Martin Ojaniemi – men inget snack den här gången att det var en ren olyckshändelse.
Hydén som föresten var tillbaka i Göteborg igen. Han lämnade ju Pixbo i våras för att hitta en nytändning i Växjö – en nytändning som fortfarande låter vänta på sig.
Ett mål blev det nu – men det var alltså förgäves.

***

Hur djup är talang-kistan uppe i Dalarna egentligen?
Mot Dalen släppte Falun fram Anton Ekstrand, 18 bast, som tackade för förtroendet genom att oerhört vackert snärta in 2-0-bollen efter ett frislag i sin SSL-debut.
Thomas Brottman ska ha en eloge för att ge talanger chanser.
Samtidigt måste man imponeras av talangerna som tar chansen.
Vi såg Omar Aldeeb få och ta chansen ifjol.
Vi har sett Malte Lundmark få och ta chansen i år.
Nu gjorde Anton Ekstrand det också.
Matchen då?
Ja, smaka på det här:
Dalen – Falun 0-8.
I Umeå.
Utan att Alexander Galante Carlström gjorde mål.
Det lär vara en del mörka ögon i Dalen-ledningen, gissar jag. Dalen var väldigt slätstrukna, och det kunde rasslat mer om inte Måns Parsjö-Tegnér varit så bra som han ändå var.
Samtidigt är Falun i en sanslös offensiv form. Det kändes som man fick göra så enkla mål mot Dalen, men hemmalaget ska inte helsågas för det, vi har sett samma tendens i många matcher nu där Falun rullar sönder motståndarna, flipperkulsspelar bollen och där målskyttar har öppna nät.
Kolla bara på avslutande 8-0-kassen av Simon Cederström. Den spelvändningen är blixtrande, Omar Aldeeb lirar bollen perfekt till Cederström som bara kan stöta in bollen i tomt nät.
Så snabbt, så vackert.
Sedan gjorde ju Emil Johansson mål vid stolpen där det fanns typ noll lucka – men det är också lite Falun i ett nötskal just nu:
Allt går in.
Plus:
Johan Rehn höll nollan, det är alltid en fjäder i hatten i innebandy.

***

Mullsjös dilemma fortsätter:
Man kan inte vinna mot topplagen i serien, och dit får vi räkna Linköping efter östgötarnas fina och vinstrika höst.
Mullsjö ledde med 4-3 efter halva matchen – sedan förvandlades Matej Jendrisak från halvljummen till stekhet och ledde gästerna till seger.
Den tjeckiske supercentern spelade fram Gustav Fritzell till 4-4 i slutet av den andra perioden och sköt både 6-5 och 8-5 i den tredje perioden när Linköping gjorde sitt segerryck.
Mullsjö reducerade två gånger om i slutet – men kom inte närmare än uddamålet och Linköping vann till slut med 8-7.
Jag misstänker att västgötarna är frustrerade.
Man sitter där med hela pusslet – man har ett överflöd av bitar, dessutom – men har förtvivlat svårt att lägga  bitarna rätt.
Man har testat att ändra, skifta om, men får liksom inte den träff man vill ha.
När man sedan släpper in mål som Joel Dagmans skott typ från mittplan – ja, då undrar man nog vad det är som händer.
Mullsjö är nu bara sjua i tabellen, och jag skriver bara eftersom förväntningarna är så pass mycket högre. Sedan skiljer bara fyra pinnar upp till fyran Linköping, något som kan ätas upp i ett nafs, men… ja, Mullsjö får inte riktigt ihop det.
Det får däremot Linköping.
Ångloket Matej Jendrisak leder laget på ett föredömligt sätt, man har många spelare som kan leverera, och många spelare som vuxit enormt och som blir bättre hela tiden.
Annars?
Ja, detta var eftermiddagens bästa underhållning, en het, tuff och intensiv batalj mellan två lag som vill driva på, som inte tycker om varandra sedan vårens heta slutspelsserie, som har ett gäng heta vinnarskallar som tvingar ur det bästa ur varandra.
En ny slutspelsserie mellan de här två hade varit en höjdare.

***

73. MIKA KOHONEN
Född: 10 maj 1971. Sport: Innebandy.
Kommentar: Trippel världsmästare (2008, 2010, 2016) efter att Finland brutit den svenska dominansen i innebandy för tio år sedan. Vald till världens bäste spelare vid fem tillfällen. Blev 2017 först att nå 1 000 poäng i svenska superligan (SSL).
Så skrev Sportbladets finska sportorakel Jarkko Päiväniemi om Mika Kohonen när han i samband med Finland 100-årsdag listade Finlands 100 bästa idrottare någonsin.
73:e bästa finländare någonsin.
Inte dåligt för ”Mighty Mika”.

Mot Jönköping klev superveteranen också fram. Inte bara med sitt spel som jag tycker är lyft från ifjol, men framförallt med sitt 3-2-mål som han bombade in med ett slagskott i powerplay.
Känslan där och då, med bara knappa tio minuter kvar, var att laget som gjorde 3-2 också skulle vinna.
Så blev det.
Strax därefter sopade Linus Nordgren in ett mål på ett patenterat volleyskott (han saknar nog de där Daniel Johnsson-mackorna i knähöjd…).
Just Kohonen och Nordgren, speldosor i varsin enhet, var två av Helsingborgs absolut bästa spelare i matchen så det var inte mer än rätt att de klampade fram när det behövdes som mest.
JIK tog timeout, reducerade och skapade skapligt tryck mot slutet utan att riktigt skramla fram den där superchansen, och Helsingborg kunde komma undan med en 4-3-seger.
Moraliskt viktigt med tanke på härdsmältan mot Höllviken, så klart, och FCH stärkte därmed upp sin slutspelsplats och har nu hela åtta poäng ner till nian Höllviken (dock en match mindre spelad) och tian Jönköping.

***

Mer innebandy i veckan!

Måstematch för tabelljumbon

av Jonas Gustavsson

Ni minns fjolårets rafflande bottenstrid, väl?
Det var ju något av det mest galna på länge, en bottenstrid som var het hela våren och som nådde sitt crescendo i slutomgången via en fullständigt makalös upplösning, där Warberg vann men åkte ur ändå, där Karlstad vann men åkte ur ändå, där Höllviken hämtade upp ett till synes hopplöst underläge till kryss och på något sätt klarade sig kvar.
En sådan nervpers – man blev ju nervös trots att man inte hade sympatier för något av lagen, man bara satt där med hakan nere vid knäna och undrade vad sjutton som hände – lär vi knappast få uppleva igen, för det känns omöjligt.
Därmed inte sagt att årets bottenstrid inte kan bli spännande.
Den här söndagen är en ångestsöndag för fyra lag.
Visst, det ska spelas massor av fler matcher, många poäng till ska delas ut, men det går inte att komma ifrån att matcherna mellan lagen i bottenstriden ändå betyder något mer för kombattanterna som trampar dyvatten och är livrädda för att nudda bottnen.
De fyra sämsta lagen möts inbördes i helgen:
Sirius-Örebro
AIK-Thorengruppen
Tre av lagen har redan skiftat tränare – vilket belyser att man vill försöka rätta till det som gått snett tidigt, istället för att vara för sent ute som kanske Warberg och Karlstad trots allt var ifjol.
De lagen hann inte få tillräcklig effekt av Ulf Hallstensson respektive Alex Bugarski, där Hallstensson inte officiellt tog över förrän efter VM och där Bugarski kom in i mitten av februari.
Sirius, Örebro och Thorengruppen har redan agerat med att ändra i båset – och känner man inte att det stämmer är det bättre att ändra tidigt.
Läget just nu:
11 Örebro 13 p (-36)
12 AIK 12 p (21)
13 Sirius 12 p (-28)
14 Thorengruppen 7 p (-38)
TTG har verkligen ett jobbigt läge med fem poäng upp och sämst målskillnad av alla, och torskar man mot AIK så ser det becksvart ut.
Det innebär ju inte bara att AIK smiter upp på 15 poäng och får åtta poängs försprång, det innebär ju dessutom att man tappar på ett lag till eftersom Sirius och Örebro ska dela på poäng sinsemellan.
I sämsta fall (förlust mot AIK och Örebro vinner mot Sirius) så har TTG åtta poäng upp till strecket. Då måste man inte bara äta ikapp det – utan man ska förbi TVÅ lag i tabellen.
Det kan bli övermäktigt.
Om man torkar mot AIK samtidigt som Sirius och Örebro kryssar och delar på poäng så blir läget inte lika prekärt, men ändå väldigt tufft eftersom det kommer skilja minst sex poäng upp till strecket.
Kort sagt: det här är mer eller mindre en måstematch för TTG.
Hur går bottenstriden då?
I mitt tips inför säsongen tippade jag att Höllviken och Jönköping åker ur.
De är fortfarande inblandade i det där… men nej, där gick jag bom.
Det förefaller osannolikt att de ska falla igenom totalt.
Jag är också tämligen säker på att Sirius klarar sig kvar till slut.
Örebro, AIK och Thorengruppen får göra upp om den sista SSL-platsen till slut, tippar jag.

***

Dags att tippa söndagens matcher!

Helsingborg – Jönköping 1: Två lag med olika styrkor, där Helsingborg lever på vassare spets och där Jönköping lever på bredden. Helsingborg hade tre raka segrar innan man tappade i slutet mot Höllviken senast, så formen känns god och det bör bli seger här. Jönköping är en stor överraskning i höst, men vinner samtidigt mest mot lagen på undre halvan. FCH vann första mötet med 8-4 och det kan bli något liknande här.

Sirius – Örebro 1: Två lag som precis kickat tränare, två lag som plockat in nygamla tränare i båset, två lag som letar efter en vändning på svaga formkurvor – och det här är ju en dyngviktig match för båda i bottenstriden. Sirius har en högre grundkapacitet, lyckades straffvinna mot Dalen i David Ahlmark-debuten senast, och får kliva in som favorit här. Örebro har varit i fritt fall sedan den sensationella inledningen på serien, och lär få svårt här också, oavsett om Simon Jirebeck blir spelklar eller inte.

AIK – Thorengruppen 1: Thorengruppen har redan fem poäng upp till nedflyttningsstrecket och möter nu AIK som ligger precis på rätt sida – snacka om nyckelmatch för Umeågänget. Förlust och glappet till strecket ökar med minst en poäng (beroende på vad Sirius och Örebro hittar på), vinst och man skapar häng igen. Samtidigt är det lika viktigt för AIK, som är indragna i streckstriden och som behöver vinna en sådan här match på hemmaplan – annars blir det svårt att klara sig kvar. Det osar desperation – men drar in en etta på den berömda magkänslan.

Dalen – Falun 2: Falun har verkligen tuggat igång och just nu är det svårt att se laget förlora. Många av spetsarna är i fin form, spelar upprullnings-innebandy och bjuder på highlights-mål i var och varannan match. Dalen borta är dock en svår match, men visst bör mästarna plocka en trea även här även om det inte lär bli med några storsiffror. Dalen blandar och ger friskt och har tre raka kryssmatcher i bagaget.

Pixbo – Växjö 1: När lagen möttes i början av säsongen så vann Växjö med 5-2, och det lär knappast blir något stort målkalas här heller, för det här är två försvarsstarka lag med bra skottäckande backar. Pixbo är något av höstens sensation – efter JIK – och känslan är att laget bara blir bättre och bättre, och inte minst segern i Nyhemshallen mot Mullsjö senast imponerar. Växjö har varvat upp under hösten och är i fin form, men… ja, det kan gå hur som, men tror ändå Pixbo tar detta. Dessutom: Linus Henriksson ställs mot Christopher Holmér igen.

Mullsjö – Linköping 2: Måhända helgens mest svårtippade match. Ett uppgraderat Mullsjö som inte fått stäm mot ett nergraderat Linköping som fått stäm, ett Mullsjö som fick pisk av Pixbo senast mot ett Linköping som körde över Jönköping. Extremt svårtippat – men tror ändå att östgötarna, vars spetsspelare känns betydligt skarpare än Mullsjös dito just nu, tar hem det här, liksom man gjorde i höstens första möte.

***

Fullspäckad söndag!

Han är SSL:s mest kompletta spelare

av Jonas Gustavsson

Får Matej Jendrisak den uppmärksamhet han förtjänar?
Svaret är enkelt:
Nej.
Jag säger så här:
Matej Jendrisak är SSL:s mest kompletta spelare.
Han har inte Emil Johansson flygande steg, Alexander Galante Carlströms målsinne, Rasmus Enströms finurligheter, Alexander Rudds avighet eller Anton Karlsson fysiska brutalitet – men han har ingredienser av allt det där, och just mixen av drivet, skottet, tekniken, mönsterbrytandet och fysiken gör honom till en närmast nog komplett lirare.
Han tar närkamperna, han städar i defensiven, han lägger mackorna, han gör målen.
Han gör det kväll efter kväll efter kväll.
Linköping-coachen Johan Astbrant sa det bäst efter klara 8-2-segern mot Jönköping där Jendrisak gjorde två nya mål:
– Han hade varit förstecenter i svenska landslaget. Visst, det är konkurrens, men han skulle ha varit det, han gör väldigt sällan en dålig match.
Ja, han hade nog varit etta i landslaget.

Konkurrenten är ju Johan Samuelsson, också en komplett spelare, men som ändå saknar den fysiska dimensionen som Jendrisak sitter på. Jendrisak är dessutom en skarpare målskytt.
Jendrisak har öst in poäng sedan han kom till SSL.
Men har sitt bästa snitt någonsin i år.
1,73 poäng per match.
Han pekade på Linköpings mer offensiva innebandy som anledningen.
Den vill jag också påstå är anledningen till att flera unga spelare slagit ut i blom, som omtalade Gustav Fritzell och Felix Lanver, men också doldisen Oskar Seth som vandrat från typ sista platsen på Linköpings ”depth chart” till att vara en spelare på två femmor. 19-åringen gjorde mål mot Jönköping också.
Sedan han blev startspelare har han gjort poäng i sju av åtta matcher.
– Han har nog inte satt en fot fel en enda gång, sa Astbrant.
Det säger en del.
Matchen mot JIK då?
Ja, ingen högoktanig tillställning mellan två lag som inte nådde sin kapacitet, men där Linköping ändå vann klart rättvist till slut. Man hade mer rutin, tyngd och spets, helt enkelt.
För Jönköping är säsongen hittills enkel att analysera.
Man torskar mot topplagen men vinner mot bottenlagen.
Det syns tydligt i statistiken:
Mot de åtta bästa lagen just nu i tabellen: 4 poäng på 10 matcher – poängsnitt på 0,4.
Mot de fem sämsta lagen just nu i tabellen: 15 poäng på 5 matcher – poängsnitt på maximala 3,0.
Man brukar säga att det gäller att vinna rätt matcher.
Det har JIK gjort hittills.
Så egentligen, förlusten mot Linköping är bara att stryka, det var inte ”rätt match”.

***

Mer innebandy till helgen!

Jag tror det vänder för Sirius nu

av Jonas Gustavsson

Vi kanske inte ska stämpla det som drömdebut för David Ahlmark i Sirius, men visst blev det en stark start för coachen.
Uppsalagänget slog tillbaka Dalen med 5-4 efter straffar – och det var Joakim Olsson som agerade stor segerorganisatör.
Sirius ledde ju med 3-2 efter halva den sista perioden, men sedan sköt Dalen två snabba mål och vände på matchen.
Sedan fick Sirius powerplay – och då small det.
Joakim Olsson kvitterade med knappt fyra minuter kvar att spela – sedan avgjorde han också hela tillställningen på straffar.
Olsson som agerar motor i Sirius precis som han gjorde i AIK, och som dessutom konserverat poängformen från ifjol.

Han har inte rivit ner lika många rubriker som ifjol, dels för att poängexplosionen förra säsongen var en sensation, dels för att var hjärtkomponent i ett överraskningslag –  i år har han hållit samma poängnivå men lirat i ett lag som haft det jättejobbigt.
Det är mer som det blivit givet att Joakim Olsson är en poängspelare av rang numera.
Trots bara en säsong som poängspruta.
Det är bara att konstatera: han har gjort det grymt bra.
Faktum är ju att han hittills höjt poängsnittet jämfört med ifjol. I år ligger han på 1,8 poäng per match att jämföra med 1,69 ifjol.
En del menade att assist-skörden ifjol blev något dopad av Andreas Stefanssons smått magiska målsinne, men faktum är att Olsson har högre assist-snitt i år, trots att han inte har någon Stefansson som gör mål på ingenting.
Joakim Olsson är ”the real deal” helt enkelt.
Han själv sammanfattade det så här:
– Kul på sitt sätt att det går bra för mig, men jag hade hellre sett att laget tog fler poäng än att jag gör massa poäng.
Det säger ganska mycket om Joakim Olsson.
Hans driv är enormt viktigt.
Ifjol i AIK så snackade klubben om nytt kontrakt, men när jag snackade med Joakim så sa han att det var slutspel som gällde.
Han höjde ribban.
Det gör han i Sirius också.
Jag frågade om höjningen av förväntningar på Sirius i år påverkat laget.
– För mig handlar det alltid om att vinna, men det kanske är nytt för andra. Laget var nia ifjol så det vore konstigt att inte höja målsättningen, alla var med på det så det ska inte påverka. Vi kan bara se på oss själva och göra det bättre. Potentialen finns i truppen.
Hittills är Sirius höstens stora besvikelse.
Det finns så mycket mer att kräma ur det där laget.
Jag vet inte om vi såg någon tränareffekt mot Dalen, men att få vinna direkt med en ny röst i båset är inte minst viktigt mentalt, att man känner att man får en bra start när man nu vänder blad och skriver ett nytt kapitel.
Det skapar hopp för Sirius.
– Vi har snackat mycket om att nu börjar vi på ett nytt kapitel, nu börjar vi om. Det som har hänt har hänt, nu blickar vi framåt. Vi ska bli starkare som lag, nu gick det vägen och det får gärna fortsätta, sa Joakim Olsson.
Joakim Olssons driv kommer bli enormt viktigt för Sirius.
Jag har en känsla av att det vänder för Sirius nu.
Man kan så mycket bättre än man visat och David Ahlmark känns som rätt man på rätt plats.

***

Det bästa och mest fascinerande med innebandy är att en match aldrig är slut förrän slutsignalen går.
Det kan hända så enormt mycket i slutet.
Idag fick vi ett nytt bevis i derbyt i Skåne.
Helsingborg gjorde 4-2 med fem och en halv minut kvar, två minuter senare tog Höllviken timeout och knappa minuten senare klantade man sig rejält när man hade en spelare inne innan keepern hann ut i båset, vilket gjorde att man drog på sig en utvisning för för många spelare på banan med bara två minuter och 47 sekunder kvar.
Helsingborg tog ett tidigt avslut av Andreas Lindholm – men hade sedan inget i PP mot ett ivrigt checkande Höllviken som vann bollen, tog ut keepern och hade ett gäng avslut.
Svagt spel med en man mer av Helsingborg – men också mycket vilja och tro från Höllviken.
När Höllviken blev fulltaliga så small det.
Christoffer Andersson tryckte in 3-4 efter 59.39.
Johannes Wilhelmsson dunkade in 4-4 efter 59.53.
Sedan avgjorde Jacob Gullberg på övertid.
Imponerande, så klart.
Jo, Pontus Karlson gjorde ju mål igen så klart. För elfte (!) matchen i rad. Säsongens klart bästa målsvit – som dessutom lever vidare.
Ja, även Christoffer Andersson höll i sin poängsvit, han har alltjämt gjort poäng i alla omgångar under den här säsongen vilket han är ensam om i SSL.
Höllvikens spetsar gjorde det de skulle, för att sammanfatta det hela.
Helsingborg?
Ja, man lär ju knappast vara nöjda med de sista minuterna. Bland annat slog man några långa bollar när man hade en man mer på banan, bollar som blev 50-50-dueller och som ”momentum” såg ut i matchen var enkla bollvinster för Höllviken just där och då.
Helsingborg saknade kylan och kunde inte hantera Höllvikens hunger.

***

Falun åkte till Umeå med blott elva utespelare och gick på två femmor – men var ändå det lag som hade mest ork och punkterade kampen mot Thorengruppen i den tredje perioden.
Det stod 4-4 efter två perioder – sedan dröjde det bara åtta sekunder av den tredje perioden innan Rasmus Enström fixade 5-4 på straff, och det startade gästernas ryck där det till slut blev en 8-5-seger.
Thorengruppen gjorde vad de kunde – men det måste kännas lite hopplöst hopplöst att möta Falun för du kan inte slappna av en endaste sekund för då agerar bollen flipperkula mellan Falun-klubbor och helt plötsligt står någon lirare fri och petar in den i tomt nät.
TTG kämpade och slet… medan det kändes som att Falun inte behövde förta sig för att göra sina mål.
Det såg så enkelt ut, på något sätt.
Nu är det ju inte så, Falun kämpar och sliter lika mycket, men man har en bank med så mycket finess att när det väl smäller till så ser det så enkelt ut.
Vi såg flera sådana highlights-mål nu igen.
Alexander Galante Carlström brände en straff – men sköt ändå fyra (!) mål och drar ifrån i skytteligatoppen där han nu satt 25 påsar.
20 av de målen har kommit på de sju senaste matcherna.
Nästan ett snitt på tre mål per match alltså.
Makalöst.
Thorengruppen fortsätter alltså att förlora.
I de två senaste matcherna har man hållit jämna steg med Storvreta och Falun i två perioder för att sedan läcka in massor av mål. Men framförallt: det är ju inte i de här matcherna man ska spela sin bästa innebandy, det är i matcherna mot lagen på undre halvan.
Nästa utmaning:
AIK borta, laget som ligger precis ovanför nedflyttningsstrecket, som är fem poäng före. Vi ska inte snacka måstematcher ännu, men torskar TTG den också så blir det åtta poäng upp till Solnalaget, och minst sex poäng upp till strecket.

***

Nej, det blev ingen omedelbar Marco Juuska-effekt i Örebro – men det var inte väntat att nykomlingen skulle upprepa bragden mot Storvreta från premiären.
Men visst, det stod 4-4 efter två perioder, sedan trampade Storvreta ner samma gaspedal som man trampade ner mot Thorengruppen senast.
Då vann Vreta sista perioden med 8-0.
Denna gång vann man slutakten med 6-0.
10-4 till slut för Storvreta alltså, som är ett monster i tredjeperioderna just nu.
Toppcentrarna klev fram.
Victor Andersson satte dubbla bollar.
Niklas Winroth satte tre kassar.
Extra kul för Winroth så klart, som haft en tuff karriär med skadeproblematik, vikarierande på backplats eller fast i Storvretas tredjekedja, men som nu äntligen får lira center i en producerande kedja och då visar hur bra innebandyspelare han kan vara.
Han är ju den där kloke gubben, det där limmet som kan hålla ihop en femma, kryddad med fina handleder och bra playmaking-skills.
Han har Valdemar Ahlroth och Albin Sjögren på kanterna, lirare som är beroende av en spelskicklig center för att fungera, för det är inga lirare som gör saker och ting på egen hand, de är beroende av en speldosa som kan sätta tempot, hitta rätt passningar, täcka upp i defensiven – något som Niklas Winroth sannerligen kan.
Storvreta levererar.
Örebro gnetar vidare.
Två poäng på nio matcher imponerar inte, men kanske kan man få en injektion av Marco Juuska-intåget, men han måste också få lite tid på sig.

***

Igår:

Mullsjö – Pixbo 4-5: Jodå, visst drog Pixbo till Nyhemshallen och snodde alla tre poängen. Hade någon sagt det inför säsongen så hade man nog skrattat lite för sig själv, men som säsongen gestaltat sig så är det ingen chock alls. Mullsjö har tufft med topplagen och Pixbo växer mer och mer ut till ett topplag. Fyra påsar av stekhete Max Wahlgren också, han har aldrig varit bättre och stiger verkligen fram och gör de där viktiga målen – nu satte han ju det matchvinnande målet igen.

***

Mer innebandy på tisdag!

Gammalt blir paradoxalt nytt

av Jonas Gustavsson

Får vi se några tränareffekter i helgen?
Snackisarna nu handlar ju om veckans tränarbyten där både Örebros Gabriel Brandberg och Sirius Niklas Johansson fått gå från respektive klubb.
Det finns många paralleller här.
Det mest intressanta är att båda klubbarna valt nygammalt i båset.
Marco Juuska tar över i Örebro. Han tog över laget under säsongen ifjol och ledde sensationellt gänget hela vägen till SSL. Han fick erbjudande om att fortsätta träna i år också, men kunde inte ge besked när Örebro ville ha besked och det rann ut i sanden.
David Ahlmark tar över i Sirius. Första rundan i klubben blev han huvudtränare i Allsvenskan, ledde ett obesegrat lag till SSL och förde också klubben till första slutspelsframträdandet någonsin. Anledningen att han inte fortsatte som tränare våren 2016 var helt enkelt att han inte fick ihop livspusslet, och då var det inte mycket att välja på.
Både Örebro och Sirius hade gärna haft kvar de här männen i båset när det begav sig, men båda tackade då nej.
Inte för att de inte ville träna laget, utan av andra anledningar.
För Ahlmark var det den privata situationen, och det är väl ingen vågad gissning att det var det även för Juuska.
Det är ingen hemlighet att det är svårt att vara spelare och tränare i SSL.
Spelare måste jobba och sedan ska familjen tas om hand, det är imponerande att de får ihop det, om de nu egentligen får det.
Tränare har det dock ännu tuffare.
Spelare kommer till träningen och får instruktioner, kräver feedback, ser till att äta och sova rätt, typ.
De har fullt upp, men ändå mest sig själva att ta hand om.
Tränare ska förbereda och genomföra träningar, vara terapeut för i runda slängar tjugo vinnarskallar med båda sportsliga och privata funderingar, ska scouta och videoanalysera motståndare, dra upp en matchplan och sedan ha koll på alla spelares status inför en laguttagning.
Det kräver ett ännu större engagemang.
Både Gabriel Brandberg och Niklas Johansson jobbade 100 % med privata jobb vid sidan om jobbet som SSL-tränare.
Jag förstår inte hur det går ihop.
Eller så gjorde det inte det.
Nyckelfaktorn är tid.
Det går helt enkelt inte göra ett fullgott jobb som SSL-tränare om du jobbar 40 timmar i veckan (som blir ännu fler timmar med resväg, lunchavbrott med mera), och har en familj att ta hand om.
Jag tror egentligen inte att tränarna bryr sig om pengarna, de drivs av något annat, men de måste ha ersättning av klubbarna för minst (?) en halvtid. Inte för att ett tränarjobb i SSL är ett halvtidsjobb, det är ett heltidsjobb, men för att de i alla fall ska kunna skala bort 50 % på sitt civila jobb.
Med det sagt…
Jag gillar Örebros och Sirius val av tränare.
Det är killar klubbarna känner och vet vad de går för, tränarna vet vad de får och vad de har att jobba med.
De kommer bli injektioner för sina lag.
Gammalt blir paradoxalt nytt och fräscht i det här sammanhanget.
Helt rätt tränarval.

***

Dags att tippa helgens matcher!

Lördag:

Mullsjö – Pixbo 2: Två lag som oväntat tappade poäng senast, där Mullsjö vann derbyt mot Jönköping först efter övertid och där Pixbo uddamålsförlorade hemma mot Höllviken. När lagen möttes i början av säsongen så vann Pixbo efter sudden, och man kan tänka sig att det blir lika tajt här. Pixbo har utkristalliserat sig till ett topplag, och de har Mullsjö som bekant trubbel med, så jag tror Pixbo absolut kan sno alla tre pinnarna i Nyhemshallen.

Söndag:

Örebro – Storvreta 2: Ni minns premiären va? När Örebro sensationellt övertidsvann uppe i Uppsala, en match som man redan då var beredd att stämpla som säsongens skräll. Det har hänt en hel del sedan dess. I veckan som gick så kickade Örebro coachen Gabriel Brandberg och nu tar nygamle Marco Juuska över i båset. Det kan säkert styra upp saker och ting och ge en injektion till laget, men tveksamt om det räcker mot formstarka Storvreta som 8-0-vann sista perioden mot Thorengruppen senast. Nä, spikar tvåan.

Thorengruppen – Falun 2: Jo, Thorengruppen skrällde ju och slog Falun ifjol, men ytterst osannolikt att det skulle bli en knall här. Thorengruppen går trögt, tappade en 5-2-ledning till 10-5-förlust mot Storvreta senast, har bara två segrar på hela säsongen och har ett berg att bestiga. Att då möta ett Falun som just nu vräker in mål är rena mardrömmen. Visst, det som talar för TTG är att inget talar för dem men nej, blir Falun-seger här.

Höllviken – Helsingborg X: Det här är en jätteklurig match och det brukar bli ganska tajt i de här skånska slagen. Helsingborg vann årets första derby med 5-3, och det lär bli tätt målmässigt nu också, och antagligen ett sent avgörande. Dunkar in ett kryss, för det känns absolut realistiskt. Vi följer ju också målsviten: Pontus Karlson har gjort påsar i tio (!) raka matcher. Fixar han elva raka, eller har jag jinxat för många gånger nu?

Sirius – Dalen 1: David Ahlmark är tillbaka i Sirius bås – ett perfekt val, och jag tror att Uppsalagänget kan få en injektion med hans röst vid rodret. Sirius har stundom spelat bra innebandy av det jag sett, men sedan haft perioder där det fullständigt rasat ihop, och man har inte råd att dippa så. Dalen är i bra form, har poäng i fem av de sex senaste matcherna, och är ingen enkel motståndare, men jag tror Sirius tar den här matchen, mycket i kraft av just tränareffekten som brukar vara tydlig inte minst i början.

Tisdag:

Linköping – Jönköping 1: Det tar emot att tippa emot formstarka Jönköping som går från klarhet till klarhet, men Linköping borta är en väldigt tuff match och hemmalaget är i bra form även om det blev uddamålsförlust mot Växjö senast (där var man drabbade av sjukdomar, och förlorade ändå bara med uddamålet). Östgötarna kliver in som favorit, men det blir inga 8-3-marginaler som när lagen drabbade samman i säsongsupptakten. Noterbart: JIK-kaptenen Rickard Hessmer har gjort mål i sex raka matcher.

***

Fullt fokus på söndagen!

Det här blir en prövning, AIK

av Jonas Gustavsson

Jag har varit instängd i en hockeybunker hela kvällen och har inte mer kött på benen gällande Dalen mot AIK än resultatet – men för att ändå binda ihop den här SSL-omgången så känns det väl ändå som att resultatet skvallrar om en hel del.
Framförallt:
Det här blir en prövning, AIK.
AIK ledde med 3-0 mot Dalen, lyckades sno tillbaka ledningen till 4-3 efter att Dalen kommit ikapp, och släppte sedan in 4-4 med bara sju sekunder kvar.
Sedan roffade Dalen åt sig extrapinnen via straffar, där specielle straffskytten Fredrik Edholm avgjorde för Umeågänget.
Snacka om mentalt knäckande för AIK att släppa den där 4-4-bollen i slutet, laget som verkligen är i skriande behov av poäng i en bottenstrid där man allt mer dras ner i streckkampen.
Laget har åkt på flera smällar i höst.
För ett par matcher sedan så ledde man med 3-0 mot Pixbo, men tappade och torskade.
Man har fyra raka förluster.
På åtta hemmamatcher så har man tagit en trea, en tvåa och har sex nollpoängare – så inte ens på hemmaplan, på unika hemmagolvet i Solnahallen, är man en faktor så här långt in på säsongen och det om något måste vara oroande för Magnus ”Binge” Jäderlunds manskap.
Det mest glädjande är kanske ändå att man vunnit några av de matcherna som man måste vinna den här säsongen.
De fyra vinsterna man har kasserat in har kommit mot Thorengruppen, Sirius, Höllviken och Helsingborg, där de tre förstnämnda är konkurrenter i botten, och AIK lär ju behöva hålla minst ett av de där lagen bakom sig om man ska förnya sitt SSL-avtal.
Försvarsspelet, sett till insläppta mål, har blivit bättre senaste tiden. På de sju senaste matcherna har man bara släppt fler än sex mål en gång. På de sju första matcherna släppte man mer än sex mål sex gånger.
Där går det åt rätt håll.
Sedan behövs mål framåt också.
Spetsarna måste kliva fram.
Patrik Hagberg har gjort alldeles för lite mål, Hampus Pettersson har inte blivit den poängspelare man hoppats på, Axel Larson har inte fått poängutväxling, Kevin Haglund saknas… ja, det är Oskar Hagberg och Andreas Stefansson som är kontinuerliga i poängprotokollet.
Det räcker dock inte.
Jag har sagt det innan och säger det igen:
Det blir en kamp för överlevnad för AIK i år.

***

Nicklas Johansson har fått gå från Sirius, läste jag nyss.
Hörde också att han jobbat 100 % vid sidan om tränarjobbet – och det är ju inte hållbart att kunna göra något vettigt med de förutsättningarna.
Nygamle David Ahlmark tar över.
Jag hoppas verkligen han får bättre förutsättningar.

Har någon 16-åring någonsin gjort det…?

av Jonas Gustavsson

Malte Lundmark har skrivit nästa succékapitel:
Tre mål (!) blev det i 9-4-segern mot Sirius.
Har någon 16-åring någonsin gjort hattrick innan?
På damsidan finns det säkert, men på herrsidan vet jag inte – och är osäker på om det finns noterat någonstans också.
Thomas Brottman visste inte:
– Jag tror inte det, skulle vara någon från den gamla goda tiden, men inte vad jag kan komma ihåg, sa han.
Det händer inte varje dag i alla fall, så mycket kan vi slå fast.

Han är ju en exceptionell talang den där avige forwarden med de fina handlederna, en finurlig och kreativ spelare som är rolig att kolla på.
Han är inte stor, han är inte tung, han är inte rejäl, men med bollen på bladet så blixtrar det.
Fantastiskt kul att se sådana talanger blomma.
Ja, han var ju inte ensam 16-åring heller, Emil Kaletun fick chansen och var med i förarbetet till 3-1-kassen – som gjordes av just Lundmark. Sirius-veteranen Dan Johansson skakade nog på huvudet när två killar vars gemensamma ålder inte når hans egen ålder kombinerade så vackert.
Det har funnits viss kritik mot att Falun släpper fram så unga spelare, men… är de tillräckligt bra så, kör!
– Ingen har sagt det rakt till mig, men jag har hört på omvägar att det skulle finnas kritik. Vi skiter i det, vi kör vår väg, vi är försiktiga med dem, sa ”Brolle”.
Malte Lundmark är ju en kille med fötterna på jorden.
Jag frågade om hans milda målfirande.
– Det gäller att hålla fötterna på jorden och inte sväva iväg eller få hybris, jag är bara 16 år.
Han sa det där flera gånger i intervjun: ”jag är bara 16 år”.
Precis som att han behövde övertyga sig själv lika mycket som oss alla andra, för inte känns han som någon ordinär 16-åring.
Varken på plan eller i tankegången.
Mogen och klok grabb.
Han kan hantera det här.
Nu ska han iväg och lira SDF-SM och nya regler gör att han måste skrivas över till Örebro en månad i förväg, så han bränner några SSL-fajter.
Men bli inte förvånade om han har en ordinarie tröja i vår.
– Han kom in för några matcher sedan för att vi saknade några spelare, men nu börjar han spela in sig så pass mycket att det blir svårt att hålla honom bort från laget. Man får ha lite broms också, vi ska vara försiktiga, men vi behandlar honom som en vanlig spelare i truppen, sa ”Brolle”.
Annars?
Inför tredjeassist!
Skämt åsido, men Faluns 7-1-kasse var en upprullning deluxe: Rasmus Enström till Alexander Hallén till Alexander Galante Carlström till Omar Aldeeb som rullade in bollen i tom bur.
Ett mål som arkitektritades i Faluns första powerplay i matchen som man fick i tredje perioden, och som visade hur det ska gå till – för Sirius hade ju haft tre powerplay-lägen innan dess utan att måla.
På tal om tredjeassisten, Enström fick ju ändå sin assist och det var också oerhört vackert. Han fick bollen vid kanten i boxplay, gjorde en magisk mottagning i fart vilket gjorde att han bara rann förbi landslagsbacken Calle Kostov-Bredberg som det inte vore någonting, innan han rullade fram Jonas Adriansson till tomt mål.
Sirius hade sina sekvenser, men Faluns effektivitet just nu är mördande. Den var den i sista perioden mot Mullsjö senast, och den var det nu igen.
Skarpt så det förslår.

***

Jumbon Thorengruppen såg ut att gå mot en dunderskräll borta mot Storvreta och hade en 5-2-ledning efter två perioder.
Tobias Bergfors, fjolårets succélirare, gjorde snyggt både 3-2 och 4-2 innan Peter Reinholdt gjorde en dragning på Tobias Gustafsson och sedan drog iväg ett ruggigt skott från kanten som betydde 5-2.
Men det höll inte.
Det var inte ens nära att hålla.
Storvreta superspetsar klev fram i tredje perioden – en period som Uppsalagänget vann med galna 8-0, vilket betydde 10-5-seger till slut.
Det var upphämtat till 5-5 redan efter fem och en halv minut av tredje perioden, och när sedan skarpskytten Valdemar Ahlroth dunkade in 6-5 var det klart – Storvreta var inne i ett fantastiskt flow, Thorengruppen hängde redan med huvudena.
Magisk vändning av Storvreta.
Blytungt ras för Thorengruppen.
I de två senaste matcherna (mot Pixbo och Storvreta) har TTG haft ledningar (5-1 mot Pixbo och 5-3 mot Storvreta) men torskat båda. Mot Höllviken innan dess låg man bara under med 4-3 inför sista perioden, men torskade matchen med 10-4.
Trenden är tydlig: TTG orkar inte hålla ut i matcherna.
I de senaste fajterna har man rasat ihop helt under sista tredjedelen.
Målskillnaden i de tre senaste tredjeperioderna: 3-19.
”Det svåra andraåret”, eller vad händer TTG…?

***

Jodå, Pontus Karlson gjorde det igen.
Mål alltså.
Måltjuven var ju iskall i början av serien, men har nu varvat upp ordentligt, och när han gjorde 2-2 mot Pixbo så betydde det mål för tionde (!) matchen i följd.
Sedan var det ju ett riktigt skitmål, men de räknas de också.
PK9 stod typ vid förlängd mållinje och skulle slå en passning genom målområdet, men träffade en motståndare så att bollens studsade in.
3-2-målet – matchens sista och segermål för Höllviken – var dock inget skitmål.
Ett nytt superskott av ”Skånes Kim Nilsson”.
Christoffer Andersson snärtade till så vida pass att man knappt såg bollen, den bara sätt där uppe i klykan bakom Jon Hedlund.
Ett mål i powerplay.
Höllviken som alltså klår Pixbo borta, en riktig skalp av skåningarna som därmed reste sig efter pyspunkan mot Storvreta senast.

***

Det brukar bli jämnt mellan Växjö och Linköping – och så blev det den här gången också.
Slutet blev raffinerande.
Med bara 28 sekunder kvar så bombade – bokstavligt talat – stjärnan André Andersson in vinstmålet för hemmalaget Växjö.
I sådana där täta och tuffa matcher brukar någon spets till slut kliva fram och avgöra, och den här gången gjorde Andersson det, forwarden som visat väldigt bra form på slutet och som äntligen börjar se ut som den André Andersson vi vande oss vid innan den jobbiga skadeperioden under förra säsongen.
Annars fick ju Linköping en tuff start på flera sätt, där tre spelare, bland annat målkungen Gustav Fritzell, fick kliva av på matchvärmningen på grund av sjukdom, och där Växjö var klart bäst under de inledande 20 minuterna.
Men Linköping arbetade sig in i matchen – och nådde ju också 3-3 efter att Martin Karlsson vackert målat med ett volleyskott.
Östgötarna kunde avgjort också, Växjö drog på sig ett par utvisningar, Linköping hade sannerligen sina chanser.
Men förvaltade dem inte.
Istället bombade André Andersson in segermålet.
Små marginaler.
Det kunde egentligen ha gått hur som helst, var känslan.

***

Igår:

Jönköping – Mullsjö 6-7 (ot): Alltså, det är bara att fortsätta imponeras av Jönköping som redan håvat in fler poäng än vad många trodde man skulle klara på hela säsongen, och att sno – ja, sett på förhand var det ju verkligen så – en pinne av rivalen Mullsjö är ytterligare en fjäder i hatten. Samtidigt är det anmärkningsvärt vad lite Mullsjö får ut av sina främsta spetsar, inte minst David Gillek och Rikard Eriksson, som måste upp för västgötarna ska lyfta. Visst, laget vinner matcher, men spelmässigt imponerar man inte nämnvärt, och där måste man få bättre träff om man ska börja vinna även mot topplagen i serien.

***

Ny match imorgon!

Sida 1 av 52
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB