Inlägg av Anders Lindberg

Ledarskribent Aftonbladet / Följ mig på Twitter: @anderslindberg

Försvarspolitikens karta närmar sig verkligheten

av Anders Lindberg

I dag meddelade partierna i försvarsgruppen, alltså de som står bakom den blocköverskridande försvarsuppgörelsen, att försvaret får ytterligare 500 miljoner redan i år.

Det är en bra början.

Både för att resurserna behövs och för att det visar att försvarsuppgörelsens partier håller ihop. Det sista är viktigt eftersom Sverige kommer att behöva fatta en rad tuffa beslut kring försvaret de närmaste åren.

Den försvarspolitiska kartan börjar så sakteliga närma sig verkligheten.

Enligt ÖB:s underlag inför nästa år behövs 6,5 miljarder i tillskott och om den militära förmågan ska ökas, som de flesta partier vill, så krävs betydligt mer pengar än så.

Problemet är att försvarets ekonomi varit eftersatt i tjugo års tid och att åtgärda det snabbt är både svårt och dyrt.

Men beskedet visar ändå en ny anda av allvar. Den 9 januari 2017 tillsattes en ny Försvarsberedning som ska ta fram underlag inför nästa försvarsbeslut. Den 2 mars aktiverade regeringen värnplikten igen och i sommar kommer ungefär 13 000 att kallas till mönstring. Och i dag besked om ökade anslag.

Supertankern håller sakta men säkert på att ändra kurs.

Anders Lindberg

Premiär för Vänstersidans opinionsdagar

av Anders Lindberg

Den 14 till 15 mars samlas ett 60-tal progressiva opinionsbildare på Rönneberga kursgård utanför Stockholm.

Konferensen arrangeras tillsammans av Aftonbladets ledarsida och tankesmedjan Katalys.

I dag utmanas värderingar många av oss trodde var självklara. Demokratins kärna, allas lika värde och rätt, pressfriheten och rättsstaten är plötsligt inte självklara i debatten längre, varken i vår omvärld eller i Sverige.

Giftet från högerpopulismen tränger allt djupare in i samhället, och med ilskan och föraktet för svaghet följer också rädslan hos de som utsätts.

Ett nytt, allt mer polariserat samhälle håller på att växa fram. Men det behöver inte bli så.

Vänstersidans opinionsdagar är ett tillfälle att samla tankarna och kanske försöka formulera några svar. Det finns inget facit, inget rätt och fel,

Det som finns är möjligheten att tänka och prata till punkt, ett samtal som inte begränsas av 140 tecken.

Medverkar gör bland andra:

Thomas Frank, USA, författare till nyutkomna boken Listen, Liberal,

Karin Pettersson, Aftonbladet,

Magnus Marsdal, Norge, expert på högerpopulism, Manifest tankesmedja,

Lisa Pelling, utredningschef Arena,

Björn Elmbrant, journalist och författare,

Kajsa Ekis Ekman, journalist,

och många fler.

Tanken är att Vänstersidans opinionsdagar ska bli en årligt återkommande konferens.

För frågor kontakta Daniel Suhonen, Katalys

Telefon: 0735190106

E-post: daniel.suhonen@katalys.org

 

Anders Lindberg, Politisk chefredaktör (tf) Aftonbladet

Daniel Suhonen, Chef tankesmedjan Katalys

Först kom de för att hämta muslimerna…

av Anders Lindberg
Foto: Joe Raedle/Getty Images/AFP
Foto: Joe Raedle/Getty Images/AFP

The Atlantic skriver i en intressant artikel om den dikt av den Lutheranske prästen Martin Niemöller som kommit att stå på många plakat under trump-protesterna.

Först kom de för att hämta muslimerna…

Följt av kommentarer som ”Men vi sa – inte denna gång”.

Vad Martin Niemöller egentligen skrev verkar vara en tvistefråga. På Wikipedia citeras dikten så här:

När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.

När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.

När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.

När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Wikipedias källa är Martin Niemöller-stiftelsen så det ligger kanske nära sanningen.

Hursomhelst skrevs dikten, som Martin Niemöller hävdade inte var en dikt, strax efter andra världskriget och fångar passiviteten från många under nazisternas förföljelser av olika grupper.

Folk skötte sina dagliga sysslor och levde sina vanliga liv i trygg förvissning om att det som hände drabbade andra.

Tills det drabbade dem.

De folkliga protesterna mot #MuslimbBan inger hopp. Samtidigt visste vi ju att det var denna politik Donald Trump skulle bedriva. Och vi vet att Marins Le Pen i Frankrike eller SD i Sverige står för ungefär samma politik.

Vi vet – ändå är så många goda, anständiga människor tysta när även vårt samhälle riskerar att gå i samma riktning.

SD kommer aldrig att kunna förändra Sverige på egen hand. Den politiska isoleringen av partiet har hittills lett till att de ställts utanför allt inflytande.

Det är nästan två år kvar till nästa val och mycket kan hända. Men skriften på väggen är just nu mycket olycksbådande. Och även i Sverige är muslimer den första måltavlan för extremhögern.

Men Martin Niemöllers dikt är framförallt en påminnelse om att det finns ett alternativ till passivitet.

Anders Lindberg

Sluta låtsas att högerpopulism är fakta

av Anders Lindberg
Flygblad om vilka länder som kommer gå med i EU från Brexit-kampanjen. Turkiet är utmärkt, liksom Irak och Syrien
Flygblad om vilka länder som kommer gå med i EU från Brexit-kampanjen. Turkiet är utmärkt, liksom Irak och Syrien. Det delades ut till alla landets hushåll strax före valdagen.

2016 års ord i Oxford dictionary var ”post-truth”.

Ett offentligt samtal där fakta ersatts av berättelser och där det inte längre spelar någon roll.

Nu har det kommit till Sverige.

Högerpopulism är inte fakta. Det är ett knippe åsikter även när de skriks ut högt.

Under Brexitkampampanjen var jag två gånger på besök i London. Det som fascinerade mest var att Leave-sidan hela tiden kom undan med att ljuga så mycket.

Och sen kom undan igen med påståendet att alla ljög lika mycket, vilket inte heller var sant.

Leave-sidan delade ut flygblad till alla landets hushåll och påstod att Turkiet (även Irak och Syrien var utmärkta på kartan) kommer gå med i EU och över 70 miljoner turkar i så fall har möjlighet att komma till Storbritannien.

De påstod att de skulle ta EU-kostnaden på 350 miljoner pund i veckan och ge till sjukvården och så vidare.

När alla vanliga auktoriteter, experter, forskare och myndigheter sa att detta inte var sant och när media kontrollerade fakta ryckte Leave-sidan bara på axlarna.

”Folk i det här landet är trötta på experter” svarade dåvarande justitieministern Michael Gove, en av de ledande i Leave-kampanjen.

I november återupprepade Trump samma metoder, och även han vann. Budskapet var inte sant, men tillräckligt många trodde honom.

Post-truth-politics är över oss alla. I förra veckan kändes en skakning på nedre däck även i Sverige.

Den tändande gnistan var författaren Katerina Janouch intervju i tjeckisk TV där hon bekräftade saker som ”no go-zoner” och pratade om att beväpna sig.

Men just den berättelsen, bilden av Sverige som ett land i sönderfall där myndigheterna lämnat hela stadsdelar åt sitt öde, har länge odlats i nätets undervegetation.

Men det är inte fakta, det är till stora delar inte ens en tolkning av verkliga händelser utan en blandning av riktiga problem, vandringshistorier och politisk ideologi.

Det är den svenska modellen av post-truth, av exakt samma mekanismer som i Storbritannien och USA.

Och motfrågan dominerar så mycket av debatten, förnekar du människors upplevelse sv verkligheten, va, va, VA?

Här finns en lärdom. I London och Washington fick världsbilden först genomslag när den etablerade högern valde att alliera sig med ytterkanten.

Det vi ser i kölvattnet av Katerina Janouch-historien är nu samma sak.

Men borgerligheten bör fundera på vad som hände sen. I både Storbritannien och USA förlorade vänstern, men det gjorde även mainstreamhögern.

Även politiska revolutioner verkar ha den dåliga vanan att äta sina egna barn.

Vad är då den viktigaste lärdomen?

Utan tvekan att bromsa i tid, när väl gränsen mellan fakta och fiktion lösts upp, när verkligheten ersatts av berättelser är det svårt att klämma in tandkrämen i tuben.

Det kan mycket väl bli den viktigaste politiska striden under 2017.

Anders Lindberg

No go-zonen Täby

av Anders Lindberg
img_1722

Sverige har 53 ”no-go-zoner” säges det i debatten. Uttrycket ”no go-zon” kommer sig av att man översatt polisens uttryck ”Utsatt område” vilket jag skrivit om här.

Ord har betydelse, fel ord leder tanken och politiken fel.

Men den rapport från 2015 som man hänvisar till är inte första i ämnet. Redan 2014 tog polisen fram en liknande rapport, fast då var det 55 områden.

Ett av dem var förre statsministerns hemort Täby.

Detta kan möjligen synas lite långsökt. Men visar faktiskt bra varför begreppet ”no go-zon” är missvisande.

Själva begreppet fick för övrigt fart i debatten efter att SvD:s ledarskribent Per Gudmundson kallade just områdena i 2014 års rapport ”no go-zoner”.

Att Täby (och Vallentuna) kom med handlar om en sammantagen problematik. Just den blandning av socioekonomisk utsatthet och kriminalitet som båda rapporterna handlar om.

Detta är reella problem, och det upplevs starkt av både boende och myndigheter. Men att kalla det ”no go-zon” är helt enkelt inte sant, inte i Täby men inte heller i Rosengård eller Vivalla.

Jag tror debatten skulle vinna på att diskussionen breddas så de faktiska problem som finns får riktiga lösningar.

Och då räcker det inte att enda närvaron är polis. Även andra myndigheter behöver finnas på plats även i utsatta områden, försäkringskassa, arbetsförmedling, skattekontor. Men även övrig samhällsservice.

Om den snurriga diskussion vi har nu kan leda till det vore faktiskt någonting vunnet.

Anders Lindberg

Påståenden som ”no go-zoner” dödar ordens mening

av Anders Lindberg
Foto: AP Foto : MARKUS SCHREIBER
Foto: AP Foto : MARKUS SCHREIBER

Den store allkonstnären Tage Danielsson reflekterade en gång över poängen med ordens betydelse.

”Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm— Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar.

Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen.” skrev han.

När jag läser debatten om så kallade ”no go-zoner” börjar jag tro att just detta helvete är ganska nära.

I en text på Dagens samhälle idag försvarar den tidigare redaktören för Neo, Paulina Neuding, begreppet.

Hon argumenterar för att begreppet ”no go-zon” fångar ”ett högst reellt fenomen”. Hon hänvisar till polisens rapport ”Utsatta områden – sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade händelser” från 2015.

Vad visar då den?

Den visar att det finns 15 ”Särskilt utsatta områden”, 6 ”Riskområden” och 32 ”Utsatta områden”.

Den visar däremot inte att det finns några ”no go-zoner” alls utan pekar på områden med låg socioekonomisk status, sociala problem och kriminalitet som just ”utsatta”. Var och en kan också åka till någon av de 53 utpekade områdena och själv se att det går utmärkt att vara där. 

Vad tjänar debatten på att byta ut det officiella ”Utsatt område” till ”no go-zon”?

Svaret är nog: ingenting.

Inga av de sociala problem som finns i dessa områden blir lättare att lösa. Det bidrar inte till att vi bättre kan förstå eller prata om frågorna på ett seriöst sätt i samhällsdebatten.

”No go-zon” ger intryck av att det handlar om ett katastrofområde, ett laglöst land där myndigheterna dragit sig tillbaka och staten gett upp kontrollen. Men detta är ju inte sant. Så varför vill man ge det intrycket?

Det är faktiskt svårt att svara på, men vi lever i en tid när alla verkar ha rätt till sina egna fakta och sin egen vokabulär. Och precis detta verkar vara Paulina Neudings egentliga poäng, det finns ett fenomen som vi vill kalla ”no go-zon” – låt oss definiera det som vi vill.

Problemet är, som Tage Danielsson påpekade, att det blir ganska svårt att förstå varandra när ord hittas på eller laddas med ny innebörd. 

För historien har sett många verkliga ”no go-zoner”. Områden där staten gett upp och anarki råder, där gängledare och krigsherrar kontrollerar människors liv och vad vi menar med ”samhälle” slutat fungera.

Men de ligger inte i Sverige. Inte i modern tid.

Vi ska vara rädda om orden.

Anders Lindberg

Hamas bikini-troll är bara toppen av isberget

av Anders Lindberg
Terrorgruppen Hamas kontrollerar Gazaremsan i Palestina

I veckan berättade den liberala israeliska tidningen Haaretz om hur Hamas genom en skicklig cyberkampanj tagit sig in i det israeliska försvarets allra heligaste. Det är en något underhållande historia men även du som läser detta kan, om oturen är framme, råka ut för samma sak.

”Fienden har förvandlat soldaternas mobiltelefoner till spionverktyg, säger Israeliska försvaret till Haaretz.

Israeliska försvaret tillhör världens mest avancerade, en högteknologisk och välutbildad styrka med förmågor långt utöver de flesta andra västländer.

Hamas är en terrorgrupp som bombades i småbitar senast under Gazakriget 2014.

Men precis som vid Rysslands cyberangrepp på USA spelar rå militär styrka mindre roll i en tid präglad av informationsoperationer.

Jag skrev nyligen ett reportage från Tallin om hur dessa nya metoder ritar om den säkerhetspolitiska spelplanen även här i norden.

Hamas har använt så kallade ”bikini-troll” alltså profiler i sociala medier med bilder av unga lättklädda kvinnor som sökt vänskap med israeliska soldater och officerare. De har framställt det som att de unga kvinnorna vill göra en så kallad ”aliyah” alltså utvandra till Israel.

Aliyah är inte ett ovanligt fenomen bland judar i väst och i andra delar av världen. När antisemitismen ökar eller vid säkerhetspolitisk osäkerhet har många judar genom historien valt att utvandra till Israel.

Hamas bikini-troll har etablerat kontakt med soldaterna för att diskutera detta och i takt med att relationen fördjupats har trollen bett soldaterna ladda ner en särskild app för att de ska kunna videochatta. När den väl laddats ner har bikini-trollet slutat svara.

Apparna var så kallade ”trojaner”, alltså skadlig kod som gör att Hamas har kunnat komma åt bilder, kontaktuppgifter och personlig information, men även använda kamera och avlyssna samtal.

Enligt Haaretz har flera dussin soldater gått på tricket med resultatet att Hamas har kunnat fjärrstyra deras telefoner och kartlägga israeliska försvaret inifrån.

När Israels säkerhetspolis utredde frågan hittade de bilder tagna inifrån militära anläggningar och mängder av andra hemliga uppgifter som alltså överförts direkt till Hamas agenter.

Lång näsa.

Israeliska försvaret inför nu nya, stenhårda, säkerhetsregler för att det inte ska hända igen. Men skadan är självfallet redan skedd.

Motiven bakom att på detta sätt hacka mobiltelefoner varierar självklart. Någon kanske vill jaga känsliga ekonomiska uppgifter, industriell information eller journalisters källor. Någon annan vill kanske, som Hamas, undersöka militär förmåga.

Eller bara jävlas och släppa ut känsliga uppgifter i offentligheten vid fel tillfälle.

Och handen på hjärtat, vad är oddsen för att även Sverige, svenska myndigheter, företag och medier skulle kunna råka ut för samma sak som israeliska militären?

Hamas bikini-troll är bara toppen av isberget.

Anders Lindberg

Sagan om Katerina Janouchs sympatisörer på nätet

av Anders Lindberg

Vänliga läsare har skickat mig länkar om varför författaren Katerina Janouch har rätt om Tjeckien och DN består av fejkade nyheter. Denna typ av kampanjer brukar även hylla Putin och/eller Jimmie Åkesson och jag kan inte säga att jag brytt mig så mycket.

Bakgrunden är att Katerina Janouch i tjeckisk TV gjorde en rad påståenden om Sverige som Hynek Pallas kritiserade i DN.

– I intervjun läser programledaren upp ett antal av de värsta rubrikerna om Sverige från tjeckiska medier. Rubriker om jihadnästen, no go-zoner och ghetton och Katerina Janouch svarar att det är värre. De är vanligt förekommande på de ryska trollsajterna, säger Hynek Pallas till Resume.

Om detta har internet bråkat i veckan. Men det jag blir nyfiken på är källan många som motsäger DN hänvisar till. En Facebook-sida vid namn ”Mediekollen”. Sidan ser ut som exempelvis viralgranskaren och ger Katerina Janouch en godkänd-stämpel.

skarmavbild-2017-01-13-kl-11-44-50

Sidan har delats ungefär trehundra gånger och verkar vara en av de främsta källorna på nätet för de som försöker övertyga mig om att DN har fel. Men vad är det för sida?

Mediekollen verkar ha blivit aktiv i onsdags, samma dag Hynek Pallas artikel publicerades, och har snabbt fått stort genomslag.

skarmavbild-2017-01-13-kl-09-30-05

Det första inlägget handlade om att den dossier om Donald Trump som spritts i USA var fejkad. SVT och Aftonbladet som rapporterade om Trump fick underkänt.

skarmavbild-2017-01-13-kl-11-34-04

Sedan dess har ”Mediekollen” haft två övriga nyheter, en om Niqab i Norge och en om Özz Nûjen, båda med i sak tveksamt innehåll, och i kommentarsfältet låter ”Mediakollen” nedvärderande kommentarer om Özz Nûjens person ligga kvar.

Jag kan inte tjeckiska. Men som källa på att DN har fel och Katerina Janouch rätt är ”Mediekollen” inte tillförlitlig. Den maskerar propaganda som ”mediakritik”.

Ändå sprids länken som en sanning. Bland andra av Katerina Janouch själv.

Vilka som ligger bakom ”Mediekollen” vet jag inte, eller hur stora delar av stödkampanjen för Katerina Janouch som är organiserad på detta vis.

Men det understryker vikten av att media lär sig skilja på verkliga ”folkstormar” och olika former av organiserad påverkan.

Uppdatering 15:28: rubriken är ändrad från ”vänner” till ”sympatisörer”. ”Vänner” antyder någon slags ömsesidighet.

Uppdatering 17:54: läsare påpekar att det borde framgå i artikeln att även Katerina Janouch själv delat Mediekollens text om henne.

Anders Lindberg

Så knäcker du Trumpkoden

av Anders Lindberg

Ingen har väl missat likheterna mellan USA-valet och Brexitvalet. Högerpopulisternas kampanjmetod var sig mycket lik, låt oss kalla den ”Trumpkoden”.

1. Påstå att vänstern är ansvarig för tonläget i debatten.

2. Smutskasta vänsterns politiker och profiler.

3. Fula ut oberoende aktörer, som jurister (partiska), experter (etablissemang) och journalister (vänster), ur debatten.

4. Släpp själv alla spärrar när det handlar om lögner, personangrepp och drev på nätet.

5. Vid kritik, se punkt 1 och upprepa.

Metoden var påfallande effektiv både för Trump och för Brexitkampanjen, men varför?

Det enkla svaret är förmodligen att alla var helt ovana vid den, journalister, motståndare och väljare förväntade sig att vissa konventioner skulle följas, som att politiker inte ljög och att medias granskande roll respekterades. När Trump och Brexitkampanjen inte följde ”reglerna” stod alla handfallna.

Men jag tror Trumpkoden går att knäcka, detta är hur.

A. Trumpkoden bygger på att media abdikerar och, som någon sa, behandlar politik som en del av underhållningsindustrin. Om journalister inte låter sig sättas i försvarsställning som ”vänster” och ”mainstream media” utan helt enkelt gör sitt jobb och granskar så får politikerna svårare att komma undan. Men det måste göras i tid.

B. Att man (media, politiker, debattörer) inte accepterar ”alla är lika goda kålsupare”- argumentationen. Trump ljög, Clinton ljög i regel inte. Trumps kampanj och Brexitkampanjen var brutalare, mer hänsynslösa och med ett råare tonläge på nätet än något vi sett tidigare, det fanns helt enkelt ingen motsvarighet hos Clinton eller Bremain.

C. Vänstern måste försöka hålla sig till sakfrågorna. Det är svårt, men om högerpopulister får debatten att handla om personer, smutskastning och spel så vinner de. Även om det, som i Trumps fall, såg ut som att de förlorade på personfrågorna.

Jag är rejält orolig för att delar av borgerligheten, främst Moderaterna, är lockade att köra Trumpmetoden i botten. Skriver om detta idag.

Läs gärna, följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare frågorna här.

Anders Lindberg

Sök till Aftonbladets ledarskribentutbildning

av Anders Lindberg
Hand holding pen isolated on white background

 
För tre år sedan drog vi igång den första omgången av Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv

Tanken var att stötta och utbilda en ny generation fria opinionsbildare med hjärtat till vänster.

Sedan dess har trettio unga opinionsbildare gått utbildningen och hundratals artiklar har publicerats.

Vi är stolta över den nya generation progressiva röster som nu tar utrymme i samtalet.

Nu är det dags för en ny säsong, den fjärde i ordningen. Nedan hittar du mer information om utbildningen, och hur man söker.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Aftonbladets ledarredaktion står för innehåll och upplägg. Utbildningen genomförs i samarbete med Campus Bommersvik och ett antal ledarredaktioner runt om i landet.

Utbildningen omfattar två helginternat under hösten och våren med teoripass och praktiska skrivövningar. Under senvåren följer två praktikperioder om två veckor vardera på s-märkta eller rödgröna redaktioner. Där får man prova att skriva texter under handledning. Alla moment i utbildningen är obligatoriska.

Vem kan söka och hur ska man ha råd?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.

Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättningen för sina praktikanter. I övrigt finansieras satsningen av LO.

Hur ansöker jag?

Intresseanmälan gör du här. Sedan får du en ansökningslänk som du ska fylla i. Vi vill också ha arbetsprover.

Sista ansökningsdatum är 12 oktober.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se

Ledarredaktionen

Sida 1 av 26
almedalen annie lööf arbetslöshet centerpartiet dagens lista eu flyktingar fredrik reinfeldt kristdemokraterna moderaterna Robert Nyberg satir serie skola socialdemokraterna stockholm sverigedemokraterna Vilgot vilgot på arbetslinjen vinst i välfärden
  • Tjänstgörande redaktör: Joakim Magné
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB