Idag gästbloggar jag på TV4, om att skolka från integrationslektionerna.

Ni kan läsa inlägget här.

Dagens krönika om rädslan när den första snön faller
på huvudet, kan ni läsa här

Jag har tagit en bloggpaus.
Månaden ut.

Har såklart inte med fotbollen
att göra. Den har jag redan glömt.

Jag behöver pausen. Är trött på mig själv.
Vill fundera på bloggen, hur jag vill
att den ska vara.

Jag har aldrig vetat i förväg
vad jag ska blogga om,
men en sak har jag alltid haft klart för mig:
Jag måste tycka att det är roligt.

Det är det viktigaste,
att jag njuter av att göra det.

Därför är den också spretig, därför går den
upp och ner. På något märkligt sätt,
speglar den mig.

Nu vill jag göra något nytt med den.
Vet inte riktigt vad.
Jag ska tänka på det.

Håll utkik. Vi ses snart.

Min krönika i Aftonbladet kan ni läsa här.

Jag vill inte överdriva det här.
Det är ju bara en fotbollsmatch.

Men bara så att ni vet:

Förlorar vi idag slutar jag att blogga.

Jag får rapporter om att
det råder fullständig fotbollsfeber
i Argentina.

Mina barn är definitivt engagerade:

I skolorna kan man också ana ett visst intresse…

En vän skickade en bild – 
engagemanget har tydligen nått
omänskliga nivåer:

Åh, nej!

Ska jag inte få se Kakas babyansikte
mer i VM?

Åh, nej!

Har Robinhos bilförsäljar-leende erosionerats
bort från ansiktet?

Åh, nej!

Kommer vi inte att få njuta mer
av vacker sambafotboll?

Åh, nej!

Pratade nyss med en kompis i Argentina.
Det är fest på gatan.
Bilar tutar, det regnar småpapper.

Brasilien är ute ur VM.

Åh, nej!