Arkiv för May 2010

- Sida 1 av 5

Dålig dag blir sämre

av Martin Ezpeleta

Jag gav CSN fingret.
De tog hela handen.

De har nämligen räknat fel på
vad jag skulle betala tidigare.

Nu vill de rätta till sitt misstag.

Hur då?
Jag ska betala 5500 kr i månaden
fram till december 2011.

5500 kr i månaden…

Är det någon som betalar så mycket?

Tänkte be er som betalar 5500 kr i mån
att räcka upp handen.

Men det var dumt tänkt –
om ni får betala så mycket
har ni ju ändå ingen hand kvar.

Men CSN, jag har en hand kvar.
Ni får ett finger därifrån också –
långfingret, hijos de remil putas!

Ship to Gaza

av Martin Ezpeleta

Idag kan jag inte tänka på annat
än Ship to Gaza.

Kan inte sätta ord på mina känslor.
Tänkte skriva krönika om det,
men det verkar som tidnigen redan
har fullt med det.

Jag ska skriva krönikan ändå
och lägga upp den på bloggen.

Får jag inte ur mig allt,
är jag rädd att det ska förvandlas
till en tumör.

Återkommer. Måste samla mig först.
Tygla mig. Hitta orden i den
ordlöshet jag just nu känner. 

Procession i kvarteret

av Martin Ezpeleta

Jag hatar att bli väckt
när jag sover siesta.

Mina barn vet om det.
Rosita vet om det.
Alla vet om det. Och respekterar det.

Det är bara Gud som inte
har förstått det.
Så med musiken i full volym
tågade de här dårarna förbi utanför min dörr.

 

Förvånad

av Martin Ezpeleta

Har haft en lång diskussion
med Franco, som driver en livsmedelsbutik
i kvarteret.

Franco är orolig för utvecklingen.
För mycket porr på Internet.
För många bögar som stoltserar framför TV-kamerorna.

– Jag har inget emot dem,
men jag vill inte att mina barn
ska behöva se det. Det är inte naturligt.

Vi fortsätter.Diskussionen blir högljudd.
Franco tycker att könsrollerna blivit oklara,
att kärnfamiljen slagits i spillror och
att de gamla goda värderingarna inte gäller längre.

Franco – som är 30 – kan knappt föreställa
sig hur äldre människor måste känna sig
inför alla förändringar.

Jag tänker inom mig att de här
stunderna älskar jag verkligen Sverige.

Franco vill bevisa sin teori,
så han frågar en äldre herre bakom mig
i kön, som stått och lyssnat på samtalet.

Jag förberedde mig för att lyssna på
en lång monolog från stenåldern,
om hur bra det var när alla knullade i rätt hål,
kvinnor visste vad som gällde
och männen betedde sig som män.

Mannen, i 70 års åldern, börjar prata.

Och han håller ett långt anförande om hur
viktig utvecklingen varit för kvinnans frigörelse,
hur undertryckt kvinnorna var när han var ung,
hur männen tilläts göra vad de ville,
att tack vare att kvinnan kommit ut på arbetsmarknaden
har de blivit mer självständiga och inte längre
behöver stå ut med våldsamma machistas.

Och Franco blev tyst. Och jag blev tyst.
Och inom mig tänkte jag:
Fan vad jag älskar det här landet,
som har förmågan att ständigt överraska mig.

Mätt och belåten

av Martin Ezpeleta

Underbar kväll.
Fick äntligen äta asado.

Första ordentliga sen
Cristian slog igen sina dörrar.

Hade 10 vänner på besök.
 
Här är inköpslistan:

6 kg nötkött
6 flaskor vin
1 flaska fernet
2 stora coca cola
sallad
bröd
kol

= 600 kr

Inte billigt.
Men det var värt vartenda öre.
Klockan är fem. Sista gästerna gick precis. Nu sova.

Argentinsk språkskola: Sammanfattning för nya elever

av Martin Ezpeleta

Efter varje uppehåll kommer det nya
elever till min argentinska språkskola.

De brukar först inte fatta vad det
handlar om.

För att inte bromsa undervisningen,
rekommenderar jag att de går igenom och
pluggar in de tidigare lektionerna:

– Sug min pung
– Papegojans fitta

– En avsugning
– Fitta
– Byråkratin
– Mamita
– Hijo de puta
– Ett tillägg
– Första läxförhöret
– Välkomna till en ny termin
– Finger i röven

Den oranga slynan

av Martin Ezpeleta

Får ett meddelande från bildredaktören
på magasinet Omvärlden, som ges ut av SIDA.

De ska publicera ett citat från min blogg
och undrade om jag hade någon porträttbild.

Kul, jag gillar Omvärlden.
Så jag skickade bilden och undrade vad det var för citat.

Han svarade och tackade för bilden.
Inget ord om citatet.

Jag skrev igen och undrade om citatet en gång till.

Har inte fått något svar.

Blir nervös.
Varför vill de inte säga vad
det är för citat?

Försöker föreställa mig vad, av allt jag sagt,
som skulle passa in i deras tidning.

Kommer de skriva att jag knullade apelsiner?

Det skulle kunna passa in.

En artikel om hur etiopiska apelsinodlare
jobbar röven av sig för att rika i-landsbarn
ska kunna knulla deras frukter.

Fan.
Jag kan bli anklagad för sexuellt utnyttjande
av en minderårig, afrikansk apelsin.

Det kanske till och med rubriceras som trafficking!

Vad fan svarar man på det?
Att jag tyckte att den verkade äldre?
Att den låg i fruktskålen och bjöd ut sig?
Att jag är en man med starka drifter?
Att jag inte kunde veta att den var afrikansk?

Jag vet inte.
Det enda jag vet är att om allt skiter sig,
kommer jag lägga hela skulden på apelsinen.

Den lilla oranga slynan.

10 tips till resande frilansjournalister

av Martin Ezpeleta

Ibland får jag mejl från journaliststudenter.

De verkar gillar mitt liv och undrar hur jag gick
till väga för att få till det så snyggt:

Leva i Latinamerika och tjäna pengar i Sverige.

De är sugna på att testa samma sak – ja, åtminstone
resa runt länge och frilansa för svenska medier –
och ber om tips.

Jag har aldrig ett riktigt bra svar på det,
tror inte jag är ett så bra typexempel trots att
jag har hållit på med det här ganska länge.

Vissa saker är självklara, andra kan jag kanske lära ut,
men vissa saker går inte att lära sig.

Men jag ska försöka:

1) Låt dig inte nedslås av ett, tio eller hundra nej.
Du är totalt ointressant för de allra flesta tidningarna.
Har du tur får du ett nej, oftast svarar de inte ens.
Det betyder inte att din artikel är dålig (vilket den iofs ofta är).
De läser den inte ens.

2) Lär dig att skriva bra. Som rookie måste du skriva dubbelt så bra
artiklar som en etablerad journalist för att få något publicerat.
När du väl är etablerad kan du skriva hur illa du vill.
Då blir kraven absurt låga.

3) Glöm dina utrikeskorre-drömmar.
Du kommer inte få bevaka valet i Ecuador, eller skriva om
de politiska omvälvningarna i Bolivia.
De flesta medierna skiter fullständigt i vad som händer i Latinamerika,
annars har de redan nyhetsbyråerna för att täcka det.

4) Gör en lista på medier (radio, tidningar, tidsskrifter, magasin, branschtidningar, osv.)
som kan tänkas vara intresserad av någon typ av
nyheter.
Stryk nu alla som du fantiserar om att skriva för (DN, SvD, Aftonbladet, osv).

5) Svenska medier är totalt förutsägbara.
De älskar att förmedla schablonbilder.
Så vinkla artiklarna så att länderna framstår antingen som bananrepubliker
eller exotiska smultronställen.
Sånt älskar svensk media.

6) Sätt dig in i svenska läsares huvud.
De vill inte veta sanningen, de vill få sina fördomar bekräftade.
När de läst färdigt en text om Latinamerika vill de antingen känna
“Åh, vad bra vi har det i Sverige!” eller
“Åh, vad tråkigt det är i Sverige!”

7) Ljug inte, det behövs inte. Verkligheten är ändå tillräckligt elastisk.
Även de mest etablerade utrikeskorrespondenterna tänjer på gränserna.
Ibland till oanade gränser.
DN hade till exempel Nathan Sachar många år utstationerad i Buenos Aires.
Och jag lovar er: det är den sämsta och mest vinklade rapporteringen jag varit med om.

8) Behärska flera format, åtminstone två: tidningar och radio. Då har du fler möjligheter.

9) Ska du vara på resande fot hör av dig till P3 Planet.
Det är SRs reseprogram och ett perfekt avstamp i din journalistkarriär.

10) Leta upp bra historier, inte bra nyheter.
Det gör du inte genom att läsa lokala tidningen.
Prata med folk, umgås inte med svennar eller europeer.
Beblanda dig.
Men du kommer ändå alltid vara en gringo,
ett hinder som kommer att följa dig under hela din vistelse i Latinamerika.

Avslutningsvis:

Ert största hinder kommer inte att vara språket,
det kommer inte heller att vara den ljusa dammtussen ni
har på huvudet och som är omöjlig att kamouflera.
Det finns en sak som jag inte kan förmedla och ni svåreligen
kan skaffa er och som egentligen är det viktigaste kapitalet
för en journalist:

Ett bra kontaktnät.

Jag har levt här i 15 år. Men i mitt fall, har jag även fuskat.
Jag har ärvt mitt.
Generationer av Ezpeleta har gjort det möjligt för mig att komma
i kontakt med rätt personer i vilket land som helst.
I Latinamerika är det avgörande att vara vän, till en vän,
till en vän för att rätt dörr ska öppnas.
Med ett bra kontaktnät är Latinamerika liten som en näsduk.

Så mitt sista tips blir:

Ha en ordentlig buffert, res och skriv för att det är kul –
har ni turen att bli publicerade se det som en bonus,
inte som ert levebröd.

PS. Det är många av de här tipsen som jag själv inte följt.
För till skillnad från er, är jag ganska ointresserad av
att rapportera om Latinamerika för svenska medier.

CSN hämnas

av Martin Ezpeleta

Jag skrev till min CSN-handläggare:

”Jag behöver lite hjälp: Vill betala på nätet,
men vet inte riktigt hur det går till.
En mini introduktionskurs skulle vara toppen, please.”

Hon svarade:

”Du loggar in på ”Mina sidor”
med din personliga kod. Koden står i årsbeskedet som skickades
till dig i januari i år.”

Jag skrev uppgivet:

”Aj då. Jag blir tvungen att sprätta
200 kuvert för att hitta årsbeskedet.
Jobbigt”.

Jag anade att de skulle hitta ett sätt
att sätta dit mig på.

Självständighet

av Martin Ezpeleta

Att bo med Rosita har förändrat
mitt liv.

Igår diskade jag för första gången
på två månader.

Trots Rositas invändningar –
hon tyckte inte jag skulle hålla
på med sånt.

Men är man en självständig man så är man.
Det kan ingen rucka på.

Sida 1 av 5
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning & Erik Melin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB