Arkiv för December 2010

- Sida 1 av 6

Jag är ledsen,CSN älskar mig

av Martin Ezpeleta
Forstar ni inte att CSN alskar mig?
Jag betalar ju in mycket mer an vad jag borde
och dessutom ar jag sa samarbetsvillig att jag far speciella
tackbrev:
”Tack för de uppgifter och förtydligande som du har lämnat till oss i ditt ärende.
De kommer att vara användbara både för oss och för andra låntagare i Argentina som
är i samma situation som du är i.”
Hur manga av spader tvåorna pa Flashback far tackbrev, handskrivna och parfymerade,
av CSN? Na, just det. Sug pa den, ni sma natparasiter.
Kann hur ilskan bubblar over att ni faktiskt inte kan satta dit mig,
att alla era anklegelser och fordomarfaller platt.
Jag ar en mönstermedborgare,
jag ar den vattenkammade elevenlangst fram i klassrummet,
jag ar den valuppfostrade unge mannen som hjalper
tanter over overgangsstallet,
jag ar den omtanksamme mannen som inte
lamnar en kvinna utan orgasm.
Jag forstar att det stor er, jag gor verkligen det.
Jag forstar att ni vill sa garna att jag ska
vara en fuskare, en parasit, nagon som bekraftar
alla era fordomar om invandrare, som far er att
utbrista ” Vad vara det jag sa!”.
Jag ar ledsen att behova gora er besvikna.

Gott nytt ar?

av Martin Ezpeleta
Ar ute pa landet for att fira nyar, kunde anda inte halla
mig helt fran datorn. Upptacker att jag ar helt nerbombad
med mail. Politiskt Inkorrekt har hedrat mig med annu en
artikel, och 140 fina julhalsningar fran lasarna.
Jag fragade min flickvan haromdagen om hon tyckte
det var jobbigt att lasa sa manga negativa/hatiska
kommentarer om mig.
Nej, man blir hardad, sa hon.
Sa ar det. Det ar en marklig kansla,
man blir inte arg, inte upprord, inte ledsen,
inte foraktfull, numera blir jag inte ens road.
Vi pratar forbi varandra, vi ser helt olika saker,
tolkar i diametralt motsatt riktning.
Det finns ingen motespunkt, ingentans dar jag
kan kanna ”harifran kan vi borja bygga”.
Det ar ett skyttegravskrig, massa ord som skickas
fram och tillbaka men som inte landar, som har
en avsandare men ingen som ar villig att ta
emot dem.
Jag kanner mig kall. Tom. Uppgiven.
Det ar inte ett bra satt att sluta ett ar pa.
Men anda:
Gott nytt ar. Aven till mina argaste lasare.

Jag lämnar den här världen av smärta

av Martin Ezpeleta

Nu finns det ett datum för mitt inträde
i Nirvana, i ett tillstånd av evig ro och lycka.

Den 24 januari, tar jag avsked från världen,
så som jag känt till den fram tills nu.

Då lyfter jag ifrån den tunga ryggsäcken
som jag fyllt med minnen, frustrationer
och ouppfyllda löften
och går in i en ny, bekymmerslös etapp.

Det är dagen då alla konflikter i
världen får ett och samma svar:

Vem fan bryr sig?

Jag har precis lagt handpenningen
för en 6 x 3 meter stor tomt i Paradiset –
där ska jag och Skägget dricka fernet
och äta asado i all evighet och jag ska
röka kubanska cigarrer och lyssna på hans rövarhistorier
om hur han skapade världen på sex dagar
eller när han lurade Josef att tro att han
inte gökat med Maria.

För den 24 januari – ack, du historiska datum –
bygger de äntligen poolen i min trädgård.

Därför är Aftonbladet störst

av Martin Ezpeleta

Just nu finns det två trådar om mig på Flashback.
Jag märker med en gång när drevet gått igång, för då börjar
påminnelserna om min CSN-skuld att trilla ner i mejlkorgen.

Vad de skriver om mig är inte intressant. Att de avskyr mig, vet jag.
Att de har många sätt att uttrycka det på, också.
Mer intressant är deras hat mot Aftonbladet.
Jag är bara en liten sjuk cell i den här rikstäckande mediecancern som håller till i Globen.

Jag förstår dem. Jag skulle också avsky Aftonbladet om jag vore sverigedemokrat.
Framförallt om jag inte kan hålla mig ifrån mitt hatobjekt, som i det här fallet.
Aftonbladet har tydligare än någon annan tidning, tagit ställning mot invandrarfientligheten.
Ända uppifrån chefredaktören Jan Helin och ner till den sista skribenten (jag).

Det gör mig stolt att arbeta för en sån tidning. Men jag förstår att sverigedemokraterna inte delar
min entusiasm.
Men Aftonbladet är mycket mer än det.
Det är ju Sveriges i särklass största tidning, finns ingen som kommer i närheten.
Och självklart väcker Aftonbladet känslor. Och får mycket kritik.
Jag förstår det, en del av kritiken delar jag. Men det talar bara väl om Aftonbladet.

För dom som vill reducera Aftonbladet till en skvallerblaska som gör vad som helst för att få fler läsare, har fullständigt gått vilse i sina fördomar och förstår inte hur komplex tidningen egentligen är.
Aftonbladet är ett mästerverk och låt mig förklara varför:

Jag minns för några år sen, när jag vikarierade som kvällsreporter på Aftonbladet.
En dag fick jag gå ut och göra en enkät på stan.
Jag skulle prata med folk som läste Aftonbladet och fråga dem varför.
Det första som slog mig var hur lätt det var att hitta dem.
De flesta läser Aftonbladet, många gör det med dåligt samvete. Som om de skulle blivit tagna
på bargärning med en porrtidning. De identifierar sig med DN och SvD och tillhör oftast storstädernas medelklass. Men även dom läser ofta Aftonbladet.

Det andra jag reagerade på var att skälen till att man läste tidningen var så skiftande, beroende
på intressen, ålder, kön eller nationalitet.  En ung invandrartjej, minns jag, gick in på
Aftonbladet.se för att kolla om det varit några kravaller i sin förort. Många, väldigt många,
följer Sportbladet slaviskt. Några, färre, läser kulturen.
Och många ser det som en naturlig del av sin vardag, att köpa eller knappa in Aftonbladet
på nätet.

Alex Schulman skrev häromveckan en krönika där han försvarade kvällspressen.
Egentligen handlade inte krönikan om kvällstidningsjournalistiken
utan om vilken roll kvällstidningarna haft i hansbarndom.
Han försvarade kvällstidnignarna som en tradition.

Och där någonstans tror jag att Aftonbladets styrka ligger.
I sin förmåga att vara den rådande tidsandans främsta uttolkare.

Den speglar, bättre än någon annan, den blandning av ljus och skugga som vi vanligtvis
kallar Sverige.
Det finns något för alla, men inte allt för någon, i Sverige… förlåt, i Aftonbladet.

Därför läser man den, därför avskyr man den – i sin komplexa natur, där Åsa Linderborg jobbar
vägg i vägg med Sofi Fahrman, skönjer vi våra egna motsättningar.

Att läsa Aftonbladet är lite som att titta sig själv i spegeln.
Man kommer inte att gilla allt man ser, men man kan lära sig mycket om sig själv
och om samhället vi lever i om man vågar hålla kvar blicken.

Ett samhälle som förändras, som blandas, där värderingar skiftar, där individualismen
ökar men där också kritiken och motståndet frodas.
Ett Sverige vi må gilla eller inte, men där du vet var du kan läsa om det.

För Aftonbladet är Sveriges spegelbild.
Om du inte gillar bilden som reflekteras tillbaka, skyll inte på tidningen.

Om man skulle göra en prototyp av dagens svensk, vet nog ingen riktigt hur han
skulle se ut. Vilken hårfärg eller storlek på näsan han eller hon skulle ha,
vilka kläder han skulle bära, eller mat han skulle tugga.

Men vad vi vet, är att han med all sannolikhet skulle ha en Aftonbladet hopvikt under armen.

… .._ __. __ .. _. .__. .._ _. __.

av Martin Ezpeleta

Jag har en liten konflikt med ett
hotell här i Argentina som tagit dubbelt betalt
för en hotellnatt.
Nu har de bett mig att faxa över
fakturan för att kontrollera mina uppgifter.
Det är helt otroligt.
Faxa fakturan? Faxa?
Jag är tvungen att damma av mitt
ordförråd för att hitta faxen.
Till slut hittar jag faxapparaten,
precis bredvid bakmaskinen och
strax framför flaskposten.

Allvarligt, vad fan svarar man på en
sån efterbliven förfrågan?
”Ni skullo blifva förvånad hur utvecklingen
gått framåt, kukhufvud”?

Vi har höga krav på rese- och hotellbranschen.
Vi förväntar oss att de ska hålla sig à jour
med de senaste teknologiska innovationerna.

Vi tar för givet att man kan reservera online,
betala med kort och vi grymtar lite missnöjda
när hotellrummet har vanlig nyckel och inte
kort som man stoppar in i låset.

Vi vill inte skriva in våra namn i stora gästböcker,
lägga mynt i TV-apparaten på hotellrummet
och vi kan acceptera att ha kackerlackor krälande på
väggarna, men vi ringer arga till receptionen och klagar
om fjärrkontrollen till kassaskåpet inte funkar.

Därför är det väldigt irriterande att behöva
gå till Tekniska museet och be att få låna en fax.

När jag ändå är där, ska jag passa på och
kolla om jag får låna telegrafen och nyckla
ett kort telegram:
… .._ __. __ .. _. .__. .._ _. __.
s   u  g  m   i   n   p    u   n   g

Tjäna en hacka, satsa på Pär Nuder

av Martin Ezpeleta

Nu har ett hett och mycket trovärdigt
rykte nått mig, från en insatt källa.
 
Socialdemokraternas nya partiledare
kommer att heta… Pär Nuder.

Så skynda er att tjäna en hacka.
På Ladrokes ger Göran Perssons Sancho Panza just nu 16 gånger
pengarna.

Som en jämförelse ger Sven-Erik Österberg
bara 2,40 tillbaka, Mikael Damberg
får du 4 gånger pengarna för och
Veronika Palm står i 10 gånger pengarna.

Så tycker ni om att tjäna säkra pengar
utan att jobba:
Satsa en hundring på Nuder redan idag.

Riktiga argentinska män

av Martin Ezpeleta

Jag borde sitta och skriva krönika,
men jag kan inte koncentrera mig.

IMG_0532.JPG

Titta på den här killen.
Han står på en liten kant på tionde våningen
i höghuset mittemot och sätter
fast några konsoler på ytterväggen.

Han har ett tjockt rep runt midjan,
som kompisen i lägenheten håller i.
Ibland måste kompisen släppa repet
för att hämta verktyg,
då håller ”byggarbetaren” sig fast
mot fönstret.

Vilken man!

Det här är bilden på en mördare

av Martin Ezpeleta
DSCN6385.JPG

Det här är bilden på en mördare.
Inte jag. Han bakom.
Nej, jag har inte sett honom
mörda någon.
Och det finns inget outgrundligt
i hans utseende som får oss att
ana hans mordiska uppsåt.
Men det är en mördare. Tro mig.
Jag skulle kunna svära på det
inför en domstol, om situationen
kräver det.

Låt mig förklara:
Vi har alla skumma saker för oss.
Vi är alla maskätna äpplen.
Att vara onormal är en del av
normaliteten.
Jag till exempel tycker om att
prata med min egen spegelbild.
Det är inte en narcissistisk
självförälskelse, det liknar mer
ett polisförhör.
Jag tittar spänt på mig själv
och synar mig i sömmarna.
Varför gjorde du så? Hur tänker du?
Jag ställer obekväma frågor och
försöker så gott det går att svara
på mina egna följdfrågor.
Eftersom jag är en bra journalist
slutar det oftast med att jag står
svarslös och med existentiell ångest.

Men mina maskar är harmlösa.
Nästa pittoreska.
Men det finns andra människor vars
ovanliga vanor, bakom ett skimmer av harmlöshet,
låter oss ana en sjuk natur.

Mannen på bilden är en sjuk man.
Bilden är tagen klockan 4:30,
det är juldagsnatt, gatan är helt öde –
då passar mannen på…

att tvätta bilen.

Ja, helt ogenerat står han med
vattenslangen och tvättsvamp tills
bilen skiner.

Visst, han skulle kunna vara en kärleksfull far,
en öm make, en lyhörd älskare och en god
arbetskamrat.
I teorin.
Men det vet vi att han inte är, eller hur?
Ingen normalt onormal människa tvättar
sin bil mitt i natten på gatan.

Jag ser honom stå helt obekymrad,
utan att hans samvete ens naggas i kanterna
trots sitt brott.

Jag skulle vilja gå fram och skrika:
–  Vems blod är det du tvättar bort, avskum!?
–  Öppna bakluckan och släpp ut din fru,
alla delar!

Men jag gör inte det.
Jag vill inte vara hans ursäkt för att i natt
återigen stå och tvätta bilen.

Finn ett fel

av Martin Ezpeleta

Det är något som inte stämmer
på den här bilden.
Klockan är 4:30 på morgonen
utanför lägenheten i Buenos Aires.
Vad är felet?

DSCN6385.JPG
Sida 1 av 6
  • Tjänstgörande redaktörer: Raluca Dintica och Edit Lindblad
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB