Premiärminister David Cameron vill inte bli i hågkommen som den som raserade unionen.

Han vill bevara nationen.

Men frågan är om inte hans och andra partiledares panikartade skotska turné riskerar att få motsatt effekt.

Politikerna i London står inte högt i kurs i Skottland. Partifärgen spelar ingen roll.

De är inkräktare som lägger sig i affärerna i en landsände som redan har ett stort mått av självstyre och där befolkningen om en vecka ska rösta om självständighet.

David Cameron, labourledaren Ed Milliband och vice premiärminister Nick Clegg från liberalerna är i likhet med många andra britter uppenbart oroade över de senaste dagarnas opinionsmätningar som visar att en majoritet av skottarna vill ha självständighet.

När Cameron för två år sedan gick med på att låta Skottland rösta om sin framtid var han och de flesta andra inom etablissemanget övertygade om att en majoritet av skottarna skulle rösta nej. Men genom att låta dem rösta trodde han sig kunna vinna politiska poänger.

Nu är det panik på Nummer 10 Downing Street. Och inte bara där.

För första gången börjar många inom det politiska och ekonomiska etablissemanget att på allvar fundera över vad ett skotskt utträde ur Storbritannien skulle innebära. Bara för att snabbt och oroligt konstatera att ingen egentligen vet eftersom det är först vid ett ja i folkomröstningen som förhandlingar ska inledas mellan regeringen i London och Skottland.

Har britterna rätt till en del av oljeinkomsterna eftersom de varit med och gjort många av de ursprungliga investeringarna? Kan man tvinga Skottland att ta på sig en del av statsskulden utan att för den skull låta dem behålla pundet? Hur blir det med Storbritanniens kärnvapen som är stationerade i Skottland?

Frågorna är oändliga men svaren väldigt få. Osäkerheten har redan drabbat landet i from av en fallande pundkurs och minus på börsen. Det är dock bara en viskning jämfört med den oro som kommer att drabba de finansiella marknaderna om skottarna röstar för att ”go it alone”.

Därför har Cameron, Milliband, Clegg kastat sig på första bästa plan norrut för att till varje pris övertyga befolkningen att de ska rösta för att stanna kvar.

Den typen av påtryckningarna från ”inkräktare” brukar sällan falla i god jord. Det är förståeligt att Cameron och de andra känner att de måste göra något för att bryta ja-sidans medvind. Men i själva verket riskerar de bara att göra ont värre. Stolta skottar som tvekar hur de ska rösta kan bli förbannade över utbölingarna inblandning.

Särskilt kan besöket slå tillbaka mot Cameron. Det konservativa partiet är väldigt impopulärt i Skottland där de bara har en enda parlamentsplats.

Skottlands ja-general Alex Salmond har inte varit sen att utnyttja situationen. I alla intervjuer piskar han upp de nationalistiska stämningarna genom att säga att det nu ”är Skottland mot Team Westminister”, den överhet som många skottar hatar.

För Cameron personligen är det mycket som står på spel.

Vid ett ja blir han premiärministern som splittrade en union som hållit i 307 år. Krav kommer att resas på hans avgång. Kanske är det därför som hans budskap till skottarna låter närmast desperat.

– Vi vill att ni stannar, vädjar han. Lämna inte vår familj av nationer.

Han kryddar det med löften om ännu mer självstyre för skottarna inom unionen. Det låter som han är beredd att ge dem nästan allt bara de låter bli att rösta ja.

Räcker det?