Fanny Davidsson, 24, har en synnedsättning som aldrig tidigare har begränsat henne. Inte förrän hon gick till Arbetsförmedlingen för att söka nytt jobb efter mammaledigheten.
– Nu känns det verkligen som att mitt handikapp har blivit en stor del av mitt liv. Jag får ångest varje gång jag går till Arbetsförmedlingen, säger Fanny.

Hon har en synskärpa på 0,1 vilket gör att hon inte kan köra bil och behöver elektroniska förstoringsglas för att läsa texter. Men med hjälpmedel och drivkraft har hon klarat av det mesta ändå.
– Jag jobbade på samma café varje sommar från att jag var 13 år och memorerade prislistorna så att jag kunde dem utantill. Det var ingen som visste att jag hade en synnedsättning så det kan inte ha varit ett stort problem, säger Fanny.

Hon har jobbat fem somrar i cafébranschen, pluggat flera år på juristlinjen, bott i USA och drivit ett eget företag som omsatte 400 000 kronor andra året.
Men när hon fick två barn i tät följd blev det för mycket jobb att driva eget. En anställning är tryggare och mindre stressigt, tänkte Fanny och gick till Arbetsförmedlingen. De hänvisade henne direkt till arbetsförmedlingen för unga funktionshindrade där hon blev besviken på bemötandet.
– Det lät så negativt. De sa att man ska vara glad om man ens får praktik under det första året som arbetslös. Det blev så tydligt att mitt handikapp är anledningen till att jag inte ska ha ett jobb, säger Fanny.

Hon blev erbjuden praktik på caféer men tackade bestämt nej eftersom hon redan har erfarenhet från den branschen.
-Jag blir riktigt frustrerad över att min handledare ger mig förslag på praktikplatser inom en bransch där jag själv haft anställda. För mig innebär praktik att man ska lära sig jobbet, säger Fanny.

Hon är fortfarande mammaledig men började gå till Arbetsförmedlingen redan i december, så att hennes sambo skulle kunna vara pappaledig. Men så blir det inte nu. De har helt enkelt inte råd med det.
– Det har varit uppenbart att de praktikplatser jag blivit erbjuden inte skulle leda till en anställning utan det handlade mer om sysselsättning. Det är bättre för barnen att jag är hemma än att jag är på praktik 40 timmar i veckan och får 3 000 kronor i månaden, säger Fanny.

Hon lämnar in cv:n på egen hand också och hoppas få napp på det viset. Till hösten funderar hon på att börja plugga juridik igen. Men än så länge måste hon fortfarande gå till arbetsförmedlingen varannan vecka.
– Varje gång jag går därifrån vill jag bara gå och gräva ner mig. Det känns kränkande att de inte ser min kapacitet och att jag som har ett handikapp ska behöva bevisa mig extra mycket. Det har fått mig att må riktigt dåligt, säger Fanny.