Hört talas om pinnjakten?
avDet kallas ”pinnjakten”. Jakten på statistik. Så beskriver ett sextiotal poliser som hört av sig till oss kärnan i polisens verksamhet i dag.
Varje år sätter Rikspolisstyrelsen upp ett antal mål som sedan fördelas på landets 21 polismyndigheter, och därefter ner på distriktsnivå.
Målen gäller exempelvis hur många anmälningar om narkotikabrott och ordningsbotar som ska skrivas, hur många alkoholutandningsprov som ska göras och hur många fall av tillgreppsbrott som ska lämnas till åklagare.
– Vi vill göra ett bra jobb ute på fältet, men det är omöjligt när de här målen ska styra allt vi gör. Det är enormt frustrerande. Att skjutsa hem en berusad ungdom eller patrullera för att öka tryggheten vid Gullmarsplan en fredagskväll syns inte i statistiken. Och prioriteras inte.
Sofia, som arbetar i Stockholm city, berättar att planerade insatser ofta får ställas in till förmån för pinnjakt.
– I mitt område har vi till exempel stora problem med fickstölder. Det är också vad allmänheten ofta vill att vi ska jobba mot och stoppa. Men det kan vi inte jobba med för att Rikspolisstyrelsens mål ska uppfyllas. Det är oerhört frustrerande, säger hon.
För att nå de här målen uppmuntras poliserna ”vara kreativa”. Trettio beslagtagna cannabisplantor kan exempelvis skrivas in som trettio fall av narkotikabrott. Se exempel här.
– Det är inget ovanligt. Så gör vi ofta, säger Lars, narkotikaspanare i Stockholm.
– Jag skulle önska att jag fick lägga några månader på att spana och samla bevis för att kunna lagföra ett gäng ungdomar som dealar med narkotika. Men om cheferna får bestämma ska jag hellre gå ner på plattan och lagföra en känd narkoman. Det ger lika många pinnar. Få timmar – många pinnar. Det är vad som räknas.
Vad vet du om polisens metoder för att bättra på statistiken? Mejla mig.