Inlägg av Nora Lindkvist

Veckans klassiska: Ólafur Arnalds & Alice Sara Ott – ”The Chopin Project”

av Nora Lindkvist
klass1200

Chopin omgiven av synthar och stråkar – på veckans klassiska album i WiMP får vi uppleva den populära kompositörens musik på ett sätt som vi aldrig gjort tidigare.

Den prisbelönta isländska musikern Ólafur Arnalds, som på senaste tiden lovordats för sin musik till TV-serien ”Broadchurch”, har alltid varit ett stort fan av pianomusiken från Frédéric Chopin. Däremot har han kanske inte varit lika förtjust i det standardiserade sätt som många valt att spela in musiken på.

– Sedan man började spela in Chopins musik har det inte funnit något nyskapande i hur man valt att presentera musiken. Jag längtade efter att någon skulle våga testa något annorlunda, och en dag, på ett flygplan på väg till London tänkte jag: varför gör jag det inte själv?

På så sätt föddes idén om The Chopin Project – ett projekt där Arnalds också valde att samarbeta med den tysk-japanska pianisten Alice Sara Ott. Vanligtvis kanske man väljer att spela in Chopins musik på en världsledande flygel, men här valde Arnalds istället att jobba på ett helt annat sätt.

– Varför inte använda den teknologi som vi har? Och då menar jag inte som redskap utan som en del av hur vi upplever musiken. Varför kan inte mikrofonerna, rummet – soundet – också vara den utövande konstnären?

För att nå sitt mål har Arnalds utvecklat ett intimt, sårbart och charmerande ofullkomligt sound där man använt gamla ovanliga och förändrade pianon som spelats in på vintage-utrustning. För att kunna uppnå en stämning av melankoli och ensamhet, samt för att skapa drömliknande ljudlandskap anställde också Arnalds flera olika mixningstekniker för att hjälpa honom. Tillsammans med den briljanta pianisten Alice Sara Ott har Arnalds utan tvekat gjort den mest fascinerande inspelningen av Chopins musik som vi hört.

Lyssna och njut!

Morten Ernst Lassen

morten.ernst.lassen@wimpmusic.com

Jazzapparat: The Ordinary Square – ”When In Paris”

av Nora Lindkvist
ordinary1200

Jazzapparat är ett nystartat projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Under det kommande året kommer vi på WiMP att titta lite närmare på releaserna från Jazzapparat – detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot gruppen The Ordinary Square, aktuella med sitt debutalbum When In Paris (HOOB Records)Vi fick en pratstund med gruppens låtskrivare Viktor Skokic, som också satt ihop en egen spellista med sina personliga favoritlåtar (se längre ner i inlägget).

Hej Viktor! Ni har precis släppt albumet When in Paris – kan du berätta lite om plattan?

– Skivan består huvudsakligen av låtar jag skrev då jag hängde en månad i Paris – därav skivans titel. Jag ville skriva musik där jag fick utrymme för att leka och nörda ner mig ordentligt och endast ta lagom stor hänsyn till hur krånglig den skulle vara att spela. Samtidigt var det viktigt att musiken skulle kännas härlig, go och svängig. I slutändan blev det några hyfsat intrikata bitar, som vi fick slita en del med i bandet. Men det var ett kärt besvär. De utmaningar som låtarna innehöll fungerade som bränsle och energi och jag tycker skivan klingar av spelglädje.

Hur skiljer sig det här albumet från dina tidigare projekt?

– För det första är det här den första skiva jag gjort som enbart rymmer musik som jag har skrivit – ett väldigt roligt att steg att ta! För det andra är det nog den mest oförblommerat jazziga skiva jag gjort – den är min kärleksförklaring till jazzen. För det tredje är det The Ordinary Squares debutskiva och jag vill bara passa på att understryka hur fantastiskt roligt det har varit, och är, att samarbeta med mina underbara medmusiker: Eric Arellano på tenorsax, Fabian Kallerdahl på piano och Fredrik Hamrå på trummor. Det är också hemskt kul att skivan släpps på just HOOB records – ett fantastiskt bolag vars katalog är väl värd att kollas in!

Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda – vilka skulle du då välja?

– Oj vilken svår fråga! Det skulle bli ett extremt stort band, eller kanske snarare ett kollektiv! Men ur denna skara skulle man absolut kunna sätta samman följande grupp: Stan Getz på sax, Jan Johansson på piano, Richard Davis på bas och Roy Haynes på trummor med Raymond Scott som musikalisk ledare. Men om någon skulle bli förkyld skulle till exempel Abel Ferreira eller Peter Brötzmann kunna vikariera för Getz. Sten Sandell eller Arturo Benedetti Michelangeli kunde få rycka in för Johansson och Nina de Heney eller Mingus får ta över Davis plats. Gene Krupa eller Jon Christensen skulle även kunna trumma i Haynes ställe. Och i Scotts frånvaro skulle man till exempel kunna hitta Dick Hyman i bandledarposten.

Hur mår den svenska jazzscenen idag?

– Det finns många aspekter av dess hälsa. Musikaliskt skulle jag vilja påstå att den blomstrar och att det produceras oändliga mängder enastående musik. Skulle jag göra en lista över alla personer vars musik jag älskar förbehållslöst skulle den bli så lång att ni skulle få problem med serverutrymmet. Och jag skulle säkert glömma någon, så jag tror jag avstår. Dessutom tas det en mängd roliga initiativ till festivaler, klubbar och dylikt – så glöd saknas inte. Däremot är ju den finansiella situationen relativt kärv. Orsakerna till denna kärvhet är ju långt ifrån uppenbara, men jag föreställer mig att det finns en kulturpolitisk komponent bland dessa. Och även om jag uppfattar det som att just jazzscenen rört sig i rätt riktning, återstår det en hel del jämställdhetsarbete (i vid bemärkelse). Men detta är naturligtvis en betydligt mer generell samhällelig problematik, som måste bemötas på en mängd olika plan.

Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?

– Ljudkvalitet är så klart viktigt, men samtidigt ett ganska svårfångat begrepp – ibland kan det innebära naturtrogen återgivning, ibland kan det innebära spännande förvrängning. När vi gjorde When in Paris rörde vi oss någonstans mittemellan de två polerna med tyngdpunkten på det naturtrogna. Jag var angelägen om att vi skulle få till ett varmt men ganska intensivt sound. Vi spelade in på Studio Konstepidemin i Göteborg, med Petter Eriksson bakom spakarna, och jag tycker verkligen att han lyckades skruva fram både värme och intensitet.

Kan du beskriva din spellista med tre ord?

– Musiken är outtömlig.

Måns Zelmerlöw etta på WiMP-topplistan: ”Det här är en comeback för mig”

av Nora Lindkvist
mans1200

Han var storfavorit inför den sista deltävlingen av Melodifestivalen i Örebro, men ingen hade nog kunnat ana att Måns Zelmerlöw på så kort tid skulle komma att bli ”Heroes-Måns” med hela svenska folket. Direkt efter deltävlingen seglade låten upp på WiMPs Topp 100-lista över tjänstens mest spelade låtar, och nu spår många att Måns också kommer gå vinnande ur Melodifestivalen-finalen den 14 mars.

”Heroes” är WiMPs mest spelade låt för tillfället! Hur känns det?

– SÅ kul! Jag visste ju att den var bra, men så bra hade jag inte ens vågat hoppas på!

Hur kom låten till?

– Den är skriven av Linnea & Joy Deb samt Anton Malmberg Hård af Segerstad så det får du fråga dem om…

Vad betyder den här låten för dig?

– Den betyder så klart jättemycket för mig. Det är ju någon slags comeback för mig och att få göra det med en så stark låt, som dessutom har ett så fint budskap, är enormt kul!

Hur laddar du upp inför Mello-finalen?

– Just nu äter jag en havrekaka men tanken är att jag ska fortsätta träna stenhårt och repa in de detaljer som inte satt till 100 % i delfinalen.

Har du någon annan favorit från årets startfält?

– Ja, jag tycker Mariette är grym!

Om du får säga tre andra låtar som du inte kan leva utan – vilka väljer du då?

Coldplay – ”Fix You”Imogen Heap – ”Hide & Seek” och Damien Rice – ”The blowers daughter”.

Jazzapparat: Ann-Marie Henning – ”Shining Moments in Brazil”

av Nora Lindkvist
annmarie1200

Jazzapparat är ett nystartat projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Under det kommande året kommer vi på WiMP att titta lite närmare på releaserna från Jazzapparat – detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot Ann-Marie Henning, aktuell med det nya albumet Shining Moments in Brazil (PB7)Vi fick en pratstund med Ann-Marie, som också satte ihop en egen spellista med sina personliga favoritlåtar (se längre ner i inlägget).

Hej Ann-Marie! Idag släpps ditt nya album Shining Moments in Brazil – kan du berätta lite om plattan?

– Shining Moments in Brazil är min tredje skivproduktion, och här hör vi, förutom mig själv på piano och flöjt, också Augusto Mattoso på kontrabas samt Rafael Barata på trummor. Dessutom gästar Alma Thomas på sång och Carlos Malta på sopransax. Sju av kompositionerna är från min penna, och två är från Mattosos. Det är ett möte mellan min skandinaviska, lyriska jazz, och de brasilianska musikernas unika rytmsinne och känsla för fina melodier.

Hur skiljer sig det här albumet från dina tidigare projekt?

– Det är unikt på det sättet att jag för första gången spelat in med ett brasilianskt komp, samt en suverän basist och trummis, på deras hemmaplan i Rio de Janeiro. Det är även min första pianotrio-CD, och endast ett spår på skivan är tillsammans med en kvintett. Det var fantastiskt inspirerande och roligt att möta och spela tillsammans med dessa svängiga musikanter – och det tror jag hörs på plattan!

Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda – vilka skulle du då välja?

– Wayne Shorter på saxofon, Gustavo Bergalli på trumpet, Toots Thielemans på munspel, Diane Reeves på sång, João Bosco på gitarr och sång, Jan Johansson och Jon Balke på steinway-flygel/ keyboard, Miroslav Vitous på kontrabas och Roy Haynes på trummor. Wow!

Hur mår den svenska jazzscenen idag?

– Den mår bra så till vida att det händer otroligt mycket, det finns många olika spännande uttryck och mycket variation. Jag undervisar regelbundet på Musikhögskolan i Stockholm där jag möter unga jazzmusikanter som brinner för sin musik – det är roligt. Samtidigt finns det en del äldre eldsjälar som jag aldrig tröttnar att lyssna på, till exempel Bernt Rosengren, Lennart Åberg och Bosse Broberg, för att nämna några. Och när pianisten Lars Janssons Trio spelar i Stockholm är det alltid en högtidsstund! Sedan är ju branschen tuff, det är upp och ner med kulturpolitiken. Jazzen får en rätt liten del av kakan, och kulturen som helhet är en liten del av hela samhällsbudgeten. Så det gäller att kämpa på, utvecklas, och söka olika vägar till acceptabla arbetsvillkor. Ändå är vi priviligierade i Sverige jämfört med många andra länder – här finns ju ändå möjligheter att få stöd till sina projekt.

Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?

– Bra ljudkvalitet är enormt viktigt! Jag uppskattar stort de tekniker som kan konsten att sätta mikrofoner på akustiska instrument så det låter naturligt. Jag använder så lite PA som möjligt, men måste man förstärka så ska det vara rent och tydligt. På Shining Moments in Brazil har vi jobbat mycket med att få ihop ljudbilden till en organisk helhet.

Kan du beskriva din spellista med tre ord?

– Svängigt, melodiskt, uttrycksfullt!

Scandinavian Soul Music Awards: Nytt ljus på soulmusiken

av Nora Lindkvist
scandi1200

Alla älskar soul, men det är inte konstigt att många artister väljer bort musikgenren när soulen knappt spelas på radio. När den svenska soul artisten/producenten Stevie Nii-Adu Mensah för tre år sedan beskrev för Andy Collins hur situationen för soulartisterna såg ut grundade de Scandinaviansoul.com – en plattform som lyfter fram skandinaviska soulartister.

– Det finns så mycket musik idag som saknar känsla och… själ. Det görs plats för så mycket olika musikgenrer men samtidigt blir utrymmet för vissa genrer mindre och mindre, trots spridningen på internet. Många tror att soulmusiken mer eller mindre har försvunnit men den finns här, och är större och mer levande än någonsin, säger Andy Collins.

År 2013 arrangerades för första gången Scandinavian Soul Festival i Danmark och nu, för andra året i rad, arrangerar Andy Collins Scandinavian Soul Music Award Night 2015. Den här gången hålls galan på Fasching i Stockholm den 26 februari 2015. Andy berättar att han själv aldrig har vunnit ett pris, men tycker att det är en ära att få dela ut fina priser till så många talangfulla artister.

Priserna, som har röstats fram av internationella jurymedlemmar, samt publik, kommer att delas ut till Best AlbumBest EPBest Soul/PopBest Nykomling, Best VideoBest ProducentBest SingleBest Band & Best ArtistPriserna är designade av den svenska designern Frida Broberg.

Bland de nominerade finns svenska artister som Seinabo SeyMapei, Naomi PilgrimFatimaChristoffer Hiding och norska Bernhoft. Hiding som har varit en favorit bland WiMP-lyssnarna, hade sin release på Fasching i höstas. Även Fatima har fått fina recensioner bland WiMP-lyssnarna.

– Om du älskar soul lär du ha flera artister att lägga till spellistan efter den här kvällen, säger Andy Collins med ett skratt.

Mer info och biljetter till galan hittar du här!

10 saker du inte visste om Led Zeppelin

av Nora Lindkvist
LZ_funfacts-2

Igår kunde vi glatt meddela att Led Zeppelins katalog nu äntligen finns tillgänglig i WiMP! Detta är också första gången som bandets musik finns tillgänglig för streaming i lossless CD-kvalitet – med WiMP HiFi!

I samband med detta har Mikael Åkerfeldt från rockbandet Opeth, som också är ett stort LZ-fan, satt ihop en lista till oss med 10 intressanta fakta om bandet som du kanske inte hade koll på!

Opeths senaste album ”Pale Communion” blev förövrigt utnämnt till Månadens HiFI-album i WiMP i september 2014. Har du inte lyssnat på det än så är det hög tid!

10 saker du inte visste om Led Zeppelin

1. I början hade Led Zeppelin ett helt annat namn – The New Yardbirds. Jimmy Page hade tillsammans med Jeff Beck fått en internationell karriär med bandet Yardbirds. Det nya namnet kom från Keith Moon (känd och vild trummis från The Who) som trodde att bandet skulle ”go over like a lead balloon”. Detta fick bandet att byta namn till Led Zeppelin.

 2. Jimmy Page frågade flera olika sångare om de kunde vara med i bandet. Page hade en grej för sångare som kunde ösa loss ordentligt och vände sig till legendarer som Paul Rodgers (Free, Bad Company), Steve Marriott (Small Faces, Humble Pie), Stevie Winwood (Traffic) och den kanske mest kända av dem –  Terry Reid. Alla nobbade honom, men Reid tipsade istället om den unga och då okända talangen Robert Plant som sedan gick med i bandet.

3. Jeff Beck och Jimmy Page hade en omtalad dispyt gällande en låt som både spelats in av Jeff Becks grupp och av Led Zeppelin. Detta med bara en månad mellan inspelningarna. Detta gällde låten ”You Shook Me” av Willie Dixon, som både fanns med på Becks album ”Truth” från 1968 och på Led Zeppelins debutalbum.

4. John Paul Jones var under 2009-2010 involverad i ett projekt tillsammans med Dave Grohl (Foo Fighters, Nirvana) och Josh Homme (Queens of The Stone Age, Kyuss). Bandet hette Them Crooked Vultures och släppte sitt debutalbum i november 2009.

5. Den fantastiska ”The Battle Of Evermore” (Från Led Zeppelin IV, reds. anm) gästades av en legendarisk folksångare. Detta var Sandy Denny från Fairport Convention, som också fick mindre framgångar med The Strawbs och Fotheringay.

6. Den avlägsna stugan ”Bron-Yr-Aur” var Page och Plants motsvarighet till ABBAs lilla skrivarstuga i Stockholms skärgård. ”Bron-Yr-Aur” låg i utkanten av det lilla samhället Machynlleth i Wales.

Bron-Yr-Aur-stugan (Foto: Andy/Geograph; har redigerats)
Bron-Yr-Aur-stugan (Foto: Andy/Geograph; har redigerats)

7. Jimmy Page är känd för sin fascination för en legendarisk britt som utövade ockultism. Detta till den grad att han bestämde sig för att köpa dennes kända villa, Boleskin Estate, belägen vid Loch Ness i Skottland. Personen var Aleister Crowley.

 8. Under 1970-talet blev Led Zeppelin ett av världens största band, och deras extravaganta livsstil och hektiska schema ledde till att de fick flygas runt i ett privat jetplan. Flygplanet fick namnet ”The Starship”, och utrustades bland annat med roterande armstöd, sängar, en bar, soffor och en Hammond-orgel.

9. Led Zeppelins sista studioalbum ”In Through The Out Door” spelades in 1979, och i en för svenskarna mycket välkänd studio. Nämligen i den då så toppmoderna Polarstudion på Kungsholmen i Stockholm som också var ABBAs tillhåll vid den tiden. Idag har studion tyvärr tagits över av SATS och förvandlats till ännu ett ställe som rymmer fitness istället för rock´n´roll.

I den forna Polarstudion där Led Zeppelin spelade in "In Through The Outdoor" ligger idag gymkedjan SATS. Foto: www.udc793.org
I den forna Polarstudion där Led Zeppelin spelade in ”In Through The Outdoor” ligger idag gymkedjan SATS. Foto: www.udc793.org

10. John Bonham, Led Zeppelins legendariska trummis, gick bort år 1980, men innan dess hann bandet göra en sista spelning tillsammans. Denna ägde rum på Eissporthalle i Berlin i juli 1980. Det är dock en vanlig missuppfattning att deras sista spelningar ägde rum på Knebworth i Storbritannien samma år, där Led Zeppelin också gjorde två legendariska konserter.

***

Älskar du Led Zeppelins musik? Nu ger WiMP och Warner Music dig chansen att vinna fina Led Zeppelin-priser! Här tävlar du!

 

Jazzapparat: Fredrik Kronkvist – ”Monk Vibes”

av Nora Lindkvist
kronkvist1200

Jazzapparat är ett nystartat projekt där 12 jazzskivbolag gått samman för att lyfta fram den svenska jazzen. Under det kommande året kommer vi på WiMP att titta lite närmare på releaserna från Jazzapparat – detta i form av intervjuer, spellistor och annat trevligt extramaterial! Den här veckan riktar vi strålkastarljuset mot Fredrik Kronkvist, aktuella med albumet Monk Vibes feat. Jason Marsalis, Reuben Rogers & Gregory Hutchinson (Connective Records)Vi fick en pratstund med Fredrik själv som också tagit fram en egen spellista med sina personliga favoritlåtar (se längre ner i inlägget).

Hej Fredrik! Du har precis släppt skivan Monk Vibes – kan du berätta lite om albumet?

– På den här skivan ger jag mig ut i Thelonious Monks musikaliska universum tillsammans med några av de bästa musiker som finns. Jag har medvetet valt en sättning med vibrafon istället för piano. Med altsax, vibra, bas och trummor har gruppen fått ett annorlunda sound som gör det extra kul att presentera dessa låtar. På plattan får du höra hur vi tar chanser i studion och kastar oss ut i musiken med vilda improvisationer, humor, calypso-beat, udda taktarter, olika metriska lager, blues, vackra ballader och ett tonspråk som låter lika skevt som självklart.

Hur skiljer sig det här albumet från dina tidigare projekt?

– Monks musik har intensivare, klurigare och durigare melodier än jag brukar spela, men du kommer känna igen många element i musiken från mina andra skivor, till exempel svänget, rytmiken, kommunikationen och språket. Att överhuvudtaget klara av att spela Monks melodier tog mig veckor av övning. Låtar som ”Skippy” och ”Trinkle-Tinkle” kräver någonting extra av dig som musiker och du måste ge allt du har för att komma in i musiken. Det var också kul att få spela in den legendariska balladen ”Round Midnight” som jag hört sedan jag var barn från min pappa Rolf ”Kometen” Kronkvists digra skivsamling.

Om du fick sätta ihop en supergrupp av musiker, levande eller döda – vilka skulle du då välja?

– Jag är väldigt tacksam för de grupper jag har och har haft. För att det i mina ögon ska kunna bli en supergrupp, måste det vara grymma musiker som har viljan och förmågan att ta musiken förbi tankestadiet, men framförallt att det är supertrevligt folk. Just nu har jag material till fem olika projekt som väntar på att bli förverkligade när rätt tillfälle dyker upp. Vi får se när det händer.

Hur mår den svenska jazzscenen idag?

– För mig är det viktigt att erkänna och visa respekt för var musiken kommer ifrån för att själv kunna vara en del av den idag. Då är det exempelvis kul att se jazzklubben Fasching vars program presenterar olika typer av musik, både med rötter och förgreningar från det som kallas jazz och annan svart musik. En annan fin grej är klubbens jamkvällar, precis som Nefertiti i Göteborg också har. Detta skapar en mötesplats för nya och etablerade musiker vilket ger möjlighet att tillgå nya kunskaper. Det är också kul att höra nya yngre musiker, som exempelvis Rasmus Blixt, Emmanuel Hailemariam, Cornelia Nilsson, Mai Agan, Malin Ahlberg och Karl-Henrik Ousbäck, som jobbar seriöst och dedikerat.

Hur ser du på ljudkvalitet – är det viktigt?

– Förra året hade jag möjlighet att ge ut ett album på vinyl. Plattan heter ”Reflecting Time” och gästades av Aaron Goldberg, Reuben Rogers och Gregory Hutchinson. Vinyl blev det för ljudkvalitetens skull och det är klart det är viktigt med bra ljud. Vi får se vad framtiden har att erbjuda för format, under tiden får vi musiker jobba vidare på att studera och utveckla musiken och låta kreativiteten flöda.

Kan du beskriva din spellista med tre ord?

– Fred, Kärlek, Medmänsklighet.

The Amazing: ”Det är roligare att bli sågad än att få en trea”

av Nora Lindkvist
amazing1_1200

De har turnerat världen över, spelat på David Letterman och hyllats av såväl kritiker som fans. I dagarna släppte The Amazing sitt nya album Picture You, som redan fått otroligt bra kritik, både i Sverige och internationellt. ”…grants this modest band the opportunity to embrace their haughty name as truth in advertising.” skrev den prestigefyllda musiksajten Pitchfork och delade ut högt betyg.

Och att The Amazing är av det mer blygsamma slaget är något som blir tydligt när man pratar med bandets frontman och låtskrivare Christoffer Gunrup (tidigare medlem i Granada). Även om han tycker att det är roligt att så många uppskattar musiken, menar han ändå att recensionerna inte betyder någonting för honom.

–  Helt ärligt så skiter jag i recensioner. Jag gör inte musik för andras skull. Det är ofta så mycket trams i recensioner också – det namedroppas referenser hit och dit, oftast med band jag aldrig hört talas om. Överlag är det roligare med sågningar. Det är liksom roligare att få en etta än en trea – då tycker de i alla fall något på riktigt. För förra plattan fick vi en etta av tidningen Metro, och det var ju underhållande. Alexis i bandet satte direkt upp den på kylskåpet.

Uppbackad av Reine FiskeFredrik SwahnMoussa Fadera och Alexis Benson har Christoffer Gunrup under sex år lett bandet som totalt släppt tre album. Musiken beskrivs ofta som psykedelisk rock eller prog-rock, där låtarna målar upp vidsträckta ljudlandskap och sällan är kortare än fem minuter. Men själv är Christoffer Gunrup inte så förtjust i genrebeteckningarna. I skivbolagets presentation av bandet kommenterar Gunrup påståendet om att bandet skulle spela psykedelisk musik och säger: ”I hate the word. I have no relation to psychedelic music or prog rock”.

– Det kanske låter lite fel det där. Men det jag menar är att jag inte själv förstår mig på den musiken. Jag har aldrig lyssnat på progg eller psykedelisk rock. Jag kan också tycka att många använder de här termerna för att göra det lättare för sig själva att förklara musiken. Det är delvis Reines fel också. I och med att han spelat i Dungen så har han den musiken i sig, och när han spelar så låter det kanske mer proggigt. Det gör det lättare för andra att tillskriva hela bandet det soundet.

Inför Picture You fick bandet en större budget än tidigare, vilket också ledde till att de hyrde in sig i den omtalade Atlantis-studion i Stockholm. Där spenderade bandet tre intensiva dagar, och kom sedan ut med färdiga grunder till alla låtar.

– Det kändes lite nervöst att spela in där, men det släppte så fort vi kom dit. Det här var första gången vi hade repat litegrann innan inspelningen, och det gjorde att det blev mer fokuserat än vid tidigare inspelningstillfällen. Men vi vet ju aldrig riktigt hur låtarna kommer bli förrän vi spelar in. Jag kommer med färdiga idéer och sedan spelar vi bara. Om det känns bra så kör vi på och då blir kanske just den låten lite längre. Om det inte känns bra så slutar vi bara.

I samband med inspelningen gjorde också filmaren Kristian Bengtsson en minidokumentär om bandet, där vi får följa med till Atlantis-studion och höra hur medlemmarna resonerar kring musiken och bandet. Själv har dock Christoffer Gunrup inte sett det färdiga resultatet.

– Den är nog jättefin, men vi låter ju säkerligen som idioter. Jag vågar inte kolla på den.

amazing2_1200

I dokumentären får vi också får ta del av Gunrups egna tankar om hur han ser på känslan i musiken. Här återkommer han till ”det svävande” och menar på att musiken ska kännas lite som att transporteras – som att ”flyga iväg”.

– Det var väl egentligen det enda jag kunde formulera om vilken känsla jag ville fånga på albumet. Vi gav tidigt låtarna arbetsnamn som ”bil-låten” och ”cykel-låten”. Jag ville ha det här flytet i musiken.

Själv nämner Gunrup inspirationskällor som The Cure, My Bloody Valentine, Bob Dylan och Neil Young, men menar ändå att detta nog inte påverkat musiken i någon större utsträckning. Musiken bara ”kommer till honom” och sedan ”blir det som det blir”.

– Jag är halvbra på att veta vad jag vill, och hur jag ska förmedla det till dem andra. Det är rätt flummigt egentligen, men jag har nog alltid en rätt bra bild av hur jag vill att det ska låta.

Gunrup kan nog räknas till den produktiva skaran musiker, och det verkar inte heller finnas något stopp på hans kreativitet – redan nu är också stora delar av nästa album färdigt.

– Jag tycker att det är ganska enkelt på något sätt. Det jobbiga är väl om man känner att man upprepar sig. Inför varje album försöker jag därför att jobba med en specifik detalj. På den här plattan ville jag till exempel ha två pedaler till orgeln – en med echo-chorus och en wahwah-pedal. Det skapar den här svepande känslan som man bland annat hör på låten ”Picture You”. Fast alltså… det är ju så löjligt att det inte finns några gränser! Det är förmodligen inte ens någon annan som tänker på det, men för mig var det viktigt.

The Amazing har redan rönt stora framgångar internationellt, och bland annat turnerat i USA och England. För två år sedan uppträdde de också på David Letterman, vilket nog kan ses som en stor bedrift för ett svenskt rockband. Men Christoffer Gunrup säger sig inte känna någon besvikelse över att bandet fått mer uppmärksamhet utomlands än i Sverige. Han säger sig vara helt ointresserad av svensk musik, och menar dessutom att amerikanerna är bättre på att omfamna olika typer av musik.

– I Sverige är allting så politiskt korrekt. Alla känner alla och samtidigt oroar sig de flesta för hur det ska gå – om de ska lyckas eller inte. Det är kul att få uppmärksamhet utomlands, vilket också betyder att vi får komma dit och spela. Även om jag nu inte vill spela så mycket egentligen.

Nej, långa turnéer och livespelningar är inte något som lockar Christoffer Gunrup. Han menar att varje spelning bara är ett ”misslyckat försök att återskapa känslan från inspelningen” och att det också innebär att musiken blir sämre. Han säger sig inte heller känna sig bekväm i rollen som artist, och kan inte se poängen i att folk ska ”stå och titta på honom”.

– Det bästa vore om man kunde ställa upp sängar med tillhörande hörlurar, och så kunde folk lägga sig ner och lyssna på skivan. Det skulle vara en mycket bättre upplevelse för alla. Eller så skulle man kunna live-streama under tiden som vi mixar plattan, det kunde också vara något.

Samtidigt menar Gunrup att livespelningar är det enda sättet för musiker att kunna försörja sig på sin musik idag, och att det är något som han själv fått ta ställning till. Även om det känns jobbigt tvingar han sig själv att spela live, mycket för att ”de andra i bandet tycker att det är roligt”. Trots det har de flesta av bandmedlemmarna, inklusive honom själv, behövt hitta andra sysselsättningar vid sidan av musicerandet.

– Det är som det är. Men det är bara att köra på.

Alla Hjärtans Dag med Echosmith

av Nora Lindkvist
echosmith_mag1

Med sin hit ”Cool Kids” har syskonen i Echosmith kommit att bli ett av världens hetaste popband. Och inför Alla hjärtans dag lyckades vi få tag på medlemmarna Sydney, Jamie, Noah, och Graham Sierota som dessutom visade sig vara stora fans av högtiden. För oss satte de ihop två spellistor med kärlekstema: Pro-Valentine och Anti-Valentine. Dessutom kom de med värdefulla tips på vad man kan göra om man känner sig lite extra ensam och nere på denna kärlekens dag.

Man kan nog säga att ni haft ett galet år! Har det varit svårt att greppa allt som har hänt eller tar ni det med ro?

– Det har varit fantastiskt att se hur den här låten har lyckats ta sig fram över världen. Idag är vi i Köpenhamn och vi har besökt sex olika länder under de senaste två veckorna. Folk är genuint intresserade av bandet och musiken och vår publik växer hela tiden. Vi vill nå ut till människor med vår musik och sprida kärlek och glädje, och det är precis vad vi får göra just nu. Vi är väldigt tacksamma.

Vad är det häftigaste som hänt under det senaste året?

– Svår fråga. Men förmodligen var det när vi spelade på The Tonight Show With Jimmy Fallon. Det var stort. Vi har alltid sett upp till Jimmy, och när han gjorde en så stor grej av att vi var med i programmet blev vi helt till oss.

”Cool Kids” är en låt som jag tror talar till många människor, och som är lätt att känna igen sig i. Känslan av att vara en outsider är nog vanligare än man kanske tror. Ser ni er själva som outsiders?

– Vi skrev inte låten med intentionen att göra en hit. Självklart är det någonting man strävar efter, men när man skriver måste man vara ärlig. Vi skrev ”Cool Kids” för att vi kan relatera till känslan i låten. Alla har nog upplevt känslan av att vilja vara någon annan, vare sig man är ung eller gammal. Och det är något man man måste kämpa med varje dag. Man måste helt enkelt bara bestämma sig för att inte jämföra sig med andra.

Men nu är det säkert många som ser er som ”the cool kids”. Är ni det?

– Nej, inte direkt. Vi tycker att alla som är sig själva är coola.

Hur är det att komma hem till Toluca Lake nuförtiden? Kan ni fortfarande leva ett normalt liv?

– Ja, det är ett avslappnat ställe och det är oftast inga som retar oss. Det är mest kul när människor känner igen oss då många bruka säga att vi inspirerar dem. Det tycker vi självklart är jätteroligt.

Bråkar ni mycket när ni är ute och reser så här? Syskon har ju en tendens att störa sig på varandra…

– Vi har behövt hitta sätt att göra den här galna perioden lite lättare för alla. Om vi hela tiden bråkar och retar varandra kommer vi inte heller ha roligt, så vi försöker helt enkelt att låta bli. Men när vi väl bråkar så är det framförallt om mat.

Ni har satt ihop två spellistor till oss, en som hyllar Alla Hjärtans Dag och en som är mer anti. Vad tycker ni själva om den här högtiden?

– Vi är för den, absolut. Kärlek är det bästa som finns!

Vad tycker ni att man ska göra om man känner sig extra ensam en sådan här dag?

– Drunkna inte i dina känslor utan försök istället att göra någon annans dag lite bättre.

Vill ni rekommendera något till våra läsare?

– När du ska gå och lägga dig – ta då på dig dina bästa hörlurar och lyssna på The National. Deras musik är så vacker och avslappnande.

Danko Jones: Intervju och tävling!

av Nora Lindkvist
danko1200

Efter närmare 20 år som band skulle man kunna tänka sig att de tröttnat på turnéliv och skivinspelningar. Men för de kanadensiska rockarna i Danko Jones verkar det vara precis tvärtom – för deras sjunde album Fire Music säger de sig istället ha hittat ny energi och spelglädje. Vi fick en pratstund med bandets karismatiska sångare Danko Jones.

Ta chansen att vara med i vår Danko Jones-tävling där du kan vinna fina priser! Mer info längst ner i inlägget!

Idag släpper ni ert sjunde studioalbum – Fire Music. Blir ni fortfarande nervösa inför ett albumsläpp eller är ni helt lugna?

– Självklart blir man lite nervös – det blir man alltid. Men med det här albumet är det lite speciellt  då vi redan vet att det är ett väldigt bra album. Nu har det också börjat komma väldigt positiva recensioner och då blir det lättare. Man vill ju att alla ska gilla det.

Hur skulle du ranka det här albumet jämfört med era tidigare?

– Jag skulle nog vilja säga att det här är det bästa vi gjort. Och då menar jag verkligen det. Många band säger så när de släpper nytt, kanske mest för att låtarna är nya och fräscha och inte sönderspelade. De ljuger ju inte, men rent objektivt kanske det inte alltid är helt sant. Men i det här fallet tycker jag verkligen att vi fått till något riktigt bra. Vi kände tidigt att vi hade lyckats skriva riktigt bra låtar – låtar som fastnar och som vi tror publiken kommer uppskatta. Som band har vi för längesedan hittat vårt sound, och det är också något som jag tror gör det enklare för oss än för andra band. Vi rör oss inom ramarna för vad Danko Jones kan vara, och vi vet vad vår publik gillar.

Ja, det finns många låtar att sjunga med till här, jag tänker exempelvis på ”The Twisting Knife”, ”Do You Wanna Rock” och ”Live Forever”.

– Kul att du känner så! Tidigt i skrivarprocessen fick vi till några av de här låtarna, och de satte också tonen för resten av skivan. Med så bra låtar i bagaget kändes det nästan omöjligt att misslyckas. Det blev väldigt tydligt vilken typ av skiva vi skulle göra och vilket sound den skulle ha. Det var uppenbart att ”gitarrerna måste låta så här” och att ”jag måste sjunga på det här sättet”. Men när det kom till att välja singlar lämnade jag över till andra. Jag tror att man själv är rätt dålig på att höra vad som funkar, och när det kommer till vad jag själv lyssnar på så faller jag oftast inte heller för singlar. Jag lyssnar oftare på de där mellanspåren som andra kanske inte bryr sig om.

När jag lyssnar på er musik får jag alltid känslan av att inspelningsprocessen varit väldigt snabb och oproblematisk. Stämmer det eller är det bara en illusion?

– Oproblematisk – ja. Snabb – nej. Haha, det går betydligt långsammare än vad man kan tro. Men målet är ju också att få det att låta väldigt enkelt, så har vi lyckats med det är jag mer än nöjd.

Jag hörde att Worldwide Wrestling Entertainment använde ”Gonna Be A Fight Tonight” för ett stort wrestling-event.  Det känns som den perfekta låten för det tillfället?

– Jaa, det var The Royal Rumble vilket ses av över en halv biljon människor. Så ja, det var självklart något positivt för oss. Många har frågat om vi skrev låten bara för det tillfället, då den verkligen passar för den typen av event. Men det gjorde vi självklart inte.

Fire Music är en väldigt energisk och livfull platta. Kan man säga att det är en reflektion av stämningen inom bandet för tillfället?

– Ja och nej. Jag tror att vi har väldigt mycket energi just nu, men samtidigt har det alltid funnits mycket energi inom Danko Jones. Skillnaden är nog att vi kommer överens inom bandet nu, och då även utanför scenen. Är sammanhållningen inom gruppen bra så påverkar det också inspelningarna och känslan på albumen. Det är viktigt. Självklart har det funnits svårare tider för bandet, vilket uteslutande har handlat om personliga relationer och egoism. Musiken har aldrig varit det jobbiga, men om någon i bandet hela tiden ger en det ”onda ögat” så påverkar det självklart också musiken i slutändan.

Så hur håller man ihop ett band så länge som ni ändå gjort?

– Tricket är att aldrig ha en plan B. Sedan måste man vara väldigt ”seg” och envis – man får inte ge upp för lätt. Framförallt måste man vara bra – man måste skriva bra låtar för att fortsätta vara aktuell.

Kommer det att komma fler Danko Jones-album?

– Ja, definitivt. Det här är inte det sista vi gör.

 

TÄVLING

Diggar du Danko Jones lika mycket som vi? Ta då chansen att vara med i vår tävling där du kan vinna fina Danko Jones-priser!

1:a pris: En signerad limiterad vinyl av Fire Music samt en snygg Danko Jones-t-shirt

Så här tävlar du: Svara på frågan här nedanför och skicka svaret till tavla@wimpmusic.com tillsammans med namn, adress, telefonnummer och email-adress. Tävlingen pågår fram till den 16 februari.

TÄVLINGSFRÅGA: Från vilken stad kommer Danko Jones?

Tävlingsregler: 1. Arrangör. Tävlingen arrangeras av WiMP i samarbete med Bad Taste Records.  2. Vem kan vara med? Tävlingen är öppen för alla. Anställda inom Bad Taste Records/Events, WiMP Music AB och dotterbolag och deras familjer får inte delta i tävlingen. 3. Tävlingsperiod: Tävlingen avslutas den 16 februari 2015. 4. Vinnare. Vinnarna utses av en jury efter tävlingens slut och kontaktas. 5. Priser. En signerad limiterad vinyl av Fire Music samt en snygg Danko Jones-t-shirt Priset kan inte bytas mot kontanter. 6. Tryckfel, oavsiktliga missförstånd och förändringar. WiMP och andra partners i denna tävling ansvarar inte för eventuella tryckfel eller andra fel i samband med tävlingen.

Sida 1 av 18
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Bea Blom
  • Nöjeschef: Ylva Niklasson
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB