Jarl Alfredius har lämnat oss.

Bland dem som kommenterat hans död finns Carl Bildt som minns duster i teverutan som alltid slutade i ömsesidig respekt, Björn Wiman som minns när Alfredius var i Sarajevo, Radhustankar som påminns om sin egen mammas död, Paula beskriver hur Alfredius funnits där i rutan under hela hennes uppväxt, Peter Harold skriver om vad man gör när man vet att ens dagar är räknade. Thea vars pappa dog i prostatacancer tänder ljus för alla som gått bort i cancer.

Andreas Ekström påpekar att Aktuellt-redaktionen förlorade omdömet då de producerade minnesrunan över sin bortgångne medarbetare. Han utvecklar resonemanget i en krönika i Sydsvenskan. Älskade Dumburk väljer att bjuda på nostalgiskt Youtubeklipp.

Alfredius död satte också nytt ljus på Ystad-Haparandabloggen och Aschbergs och Fylkings vandring genom Sverige för att samla in pengar till forskning om prostatacancer.

Annars har veckans debatt kretsat stort kring Ipred-lagen som trädde i kraft den 1 april. Ipredia har stått i fokus, och för bästa bakgrund och information om vad det går ut på rekommenderar jag läsning hos Opassande. Nu varnar dock Henrik Pontén för att dela med sig av sitt nätverk, han skickar skrämskott som jag hoppas att folket ignorerar.

Glaset i kycklingen är fortfarande ett mysterium. Det är många som bloggar och oroar sig och funderar över var glaset kan komma ifrån. Andra skämtar till det.

De nya opinionsmätningarna som visar att alliansen gått om oppositionen och moderaterna nu är störst diskuteras såklart.
Henrik Alexandersson konstaterar att ”Nu blev svensk politik intressant igen”.
Kent Persson menar att Sahlin agerar desperat när hon försöker skjuta över skuld på Wanja Lundby Wedin.
Den hälsosamme ekonomisten påpekar också att en sådan skandal som AMF-affären inte brukar slå igenom i opinionssiffrorna så snabbt.
Moderata Mary tror inte heller på den teorin men påminner om att opinionssiffror är färskvara.
Niklas Frykman konstaterar att det ser ut som om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, och Göran Hägglund säger till ekot att han kan tänka sig ett samarbete med SD.
Miljöpartisten Johan Hellström menar att siffrorna är en katastrof för alliansen.

Vad säger ni förresten om månadens nyord – skilsmässofest? Kanske något för Gudrun Schyman och Linda Skugge…

Den här är gammal men jag kan inte låta bli att dela med mig av den. Olle Lidbom aka Vassa Eggen till Jan Guillou: Det ser ut som att du äter där du skiter.
Guillou som visar allt tydligare för var dag som går att han inte hänger med längre. Hur kan han annars använda milde Anders Mildner som exempel på ”bloggmobben”? Något relaterat till bloggmobbning kan vara diskussionen i anslutning till den här postningen, som jag kommenterat vidare här. Eller som Jardenberg säger: Man kan stänga av kranen, men aldrig tömma badkaret.

Via Sundsvalls Tidnings redaktionsblogg hittar jag det här inslaget från VLT, om hur man rakar en kiwi.

Med det säger jag tack för den här veckan, ses igen i morgon.

Nyheten igår om att Spotlife hackats och ligger nere engagerar. Naturligtvis är det Blondinbella som står i centrum för diskussionen, även om hennes blogg inte är den enda som drabbats av hacket.

Uppdaterat: Nu är Blondinbella.se uppe igen.

Det som slår mig är denna ocean av avundsjuka, missunnsamhet och hat som formligen väller upp ur nätets mörka vrår, alla dessa troll som får ljud i skällan och kommenterar och tycker till i artikelkommentarer och bloggar.

Jag är principiellt emot censur. Jag brukar släppa igenom i praktiken alla kommentarer.
Den här gången har jag gjort undantag. Flera. Helt enkelt för att det finns ingen som helst anledning att publicera okvalificerat skitprat från anonyma fegisar som gör gällande att Isabella skulle vara en lobotomerad idiot som ska dra åt helvete.
Däremot släpper jag igenom alla de troll som talar mot sig själva när de å ena sidan ber andra att skaffa sig ett liv istället för att läsa skitbloggar, men å andra sidan verkar ganska ”livslösa” själva.
Något som de bevisar genom att de själva antagligen läser dessa ”skitbloggar”, för att kunna lämna det omdömet. Och som också bevisar att de har både tid och engagemang nog att faktiskt också skriva kommentarer.

Men jag publicerar inte de grövsta påhoppen. För att göra en markering. Det är en sak om ni kritiserar eller hoppar på mig. Men att i den här bloggen komma med personliga påhopp mot tredje person, påhopp som inte har ett dugg med min postning att göra heller, det är inte okej.
Helt enkelt. Kom gärna med konstruktiv kritik, säg gärna att ni inte gillar Blondinbella, och förklara varför.

Jag brukar inte heller avfärda kritiker med orden ”ni är bara avundsjuka”. Men i det här fallet har jag väldigt svårt att se någon annan anledning till hatet.
Isabella är framgångsrik. Hon har pengar.
Och visst, ja, det orsakar en viss naivitet vad gäller förmågan att sätta sig in i hur det är att vara någon annan.
Men ni som kritiserar henne för att vara naiv verkar ju ha precis lika svårt att sätta er in i hur det är att vara Blondinbella som hon har att sätta sig in i hur det är att vara fattig och misslyckad.

Trist för er att Blondinbella med sina 250.000 läsare i veckan har så väldigt mycket mer makt än någon av er som kommenterar och är avundsjuka på henne någonsin kommer att få. Ni kommer aldrig att vinna över henne.
Man kan tycka precis vad man vill om innehållet på Blondinbella, det tar inte ifrån Isabella Löwengrip det faktum att hon driver Sveriges största och mest inflytelserika blogg.
Det tar inte heller ifrån henne det faktum att hon tyvärr tvingats lära sig ignorera idioter som er.

Sedan är det faktiskt så att hon inte är dum. Möjligen har hon intressen som inte motsvarar mina. Men herregud, hon är 18 år. Hon har bloggat sen hon var 14, hon har skapat något som de flesta inte lyckas med under en livstid.
Och hon lyckas hantera det på ett faktiskt beundransvärt sätt, också när hon får kritik och blir påhoppad.

En del konspirationsteorier cirkulerar också, om att det skulle vara KO:s granskning av Blondinbellas blogg som ligger bakom ”hacket”.
Tja. Jag vet ju inte. Men det verkar i mina ögon vara ett rätt så osmart sätt att försöka smita från rättvisan, då det drabbat hela Spotlife och inte bara Blondinbellas blogg. Dessutom är det inte första gången bloggen är under lupp.

De flesta bloggar som kommenterar och som vågar stå för sina åsikter är något mer nyanserade än de anonyma trollen.

Till er som argumenterar om barn som svälter eller att det finns viktigare saker att engagera sig i – men så kom igen – engagera er för Dawit, engagera er mot IPred, istället för att lägga er dyrbara (?) tid på att kasta skit på en begåvad tjej som ändå inte förtjänar er uppmärksamhet.

Är du en fan av Blondinbella? Undrar du varför du inte kommit åt hennes blogg idag?

Svaret hittar du här.

Det är alltså inte bara Blondinbella utan hela Spotlife som ligger nere på grund av ett sabotage mot nätverket.

Under tiden du inte kan läsa vad hon och andra bloggare på Spotlife skriver föreslår jag att du spanar in bloggarna som jag tipsar om här.

Eller så kilar du över till The Critics där du kanske kan hitta nya bloggfavoriter.
Bland annat finns där en recension av bloggosfärens största kafferep.

Ett annat alternativ är att hoppa på den här musikutmaningen till förmån för Dawit Isaak och yttrandefriheten, mot IPred och diktaturstater.

Under gårdagen basunerades statistik ut som gjorde gällande att internettrafiken minskade med nära en tredjedel den första april och att IPred skulle vara orsaken till det.
Alltså skulle lagen faktiskt fungera i syfte att minska den olagliga nedladdningen.

Frågan är ju om försäljningen av tidigare nedladdat material ökade? Eller kommer att öka den närmaste tiden? Jag tvivlar.

Henrik Alexandersson har en del poänger här, inte minst den att många ännu inte lärt sig använda de anonymiseringstjänster som finns. Dessutom – att lagen fungerar gör det inte till en bättre lag.
Som Henrik skriver:

Fildelningen hade förmodligen också minskat om man hade stiftat en lag om att hugga händerna av fildelare.

Redan i mitten av mars skrev moderaterna Karl Sigfrid och Margareta Cederfelt om motsvarande siffror som rapporterades i Finland tillfälligt.

Minns ni larmet om akrylamid i chipsen och knäckebrödet? Hur rädd man var, och att folk slutade äta chips? Hur det gick ett par månader och man glömde larmet?
För det är så vi människor fungerar. I ett första skede kanske vi blir lite rädda och tassar lite försiktigare, men när vi märker att inget särskilt händer börjar vi snart klampa på som vanligt.
Ingen orkar gå omkring och akta sig för allt hela tiden.

Hanna Navier på Second Opinion-redaktionen ställer sig skeptisk till siffrorna och hur de presenterats i medierna.

Spana in Vackert Väder.
Den bjuder inte alltid på vad jag kallar vackert väder, men den stämmer överens med det jag ser utanför mitt fönster just nu:

Det är en smidig och lättanvänd vädersajt skapad av bröderna Tomas och Axel Wennström. Vädret kopplas också ihop med bilder från aktuell plats, och du kan få prognoser visar vädret tio dygn framåt.

Bröderna Wennström ligger också bakom utomordentliga hittarecept.se,som du bör kika på om du gillar matlagning. Eller för den delen – om du inte gillar matlagning men ändå måste laga mat ibland och behöver inspiration och hjälp.

Hittarecept.se visar också recept från bloggare, under rubriken ”Senaste recepten från bloggosfären”.

Bloggar du själv om mat? Vill du att dina recept ska synas på Hitta recept?
Gå hit och registrera din blogg.

Man upphör inte att förvånas över alla kontraproduktiva regler som omgärdar det svenska trygghetssystemen.

Nu är det a-kassan som fått för sig att man inte får blogga om man samtidigt vill ha a-kassa. Oavsett om man tjänar pengar på bloggen eller ej.
Det finns ingen som helst logik i detta beslut, det snarare bevisar att människor som faktiskt vill och försöker till varje pris ska stoppas och tryckas ner.

Är det inte så att vi vill ha människor i arbete?
Att a-kassan inte är det alternativ som är att föredra?
Varför då försvåra för människor som samtidigt med att de uppbär a-kassa försöker bevara sin kreativitet, lust, engagemang och deltagande i samhället?

Det finns personer som fått jobb genom sitt bloggande.
Varför är allt så galet antingen eller?
Man hade ju hoppats att detta skulle vara ett aprilskämt.

Samtidigt som en person aktivt måste söka jobb för att få a-kassa, får han alltså inte blogga vilket i vissa fall kan vara ett utmärkt sätt att söka jobb, visa vad man kan, och erbjuda sina tjänster på arbetsmarknaden.

Jag har sett liknande exempel förut. Är man en entreprenör på ett eller annat vis, som visar vilja och förmåga att göra saker och klara sig själv så motarbetas man av myndigheter, man måste antingen vara väldigt sjuk eller väldigt frisk, ett mellanting och kompromisslösningar finns icke.
Samma vad gäller arbetslöshet. Man är antingen alldeles arbetslös och utlämnad åt samhället, eller också måste man klara sig själv helt och hållet.

Oavsett om man inte tjänar en spänn på ett engagemang är det visst farligt att engagera sig om man vill ha en chans att överleva tills man lyckas hitta ett sätt att tjäna pengar.

Jag är inte ensam om att tycka att det här är fullständigt galet.

Det finns såklart sätt att lösa detta på. För Jenz och Smålandsposten. Jenz skulle kunna sätta upp en egen privat blogg, och om SMP ändå vill att den ska läsas av SMP:s läsare är det mycket enkelt att dra in ett flöde så att det funkar ändå.

Men hallå, ska det behövas såna fullösningar, är inte det att betrakta som ett visst fusk?
Bättre då att höja rösten och jobba för att reglerna i det här fallet faktiskt ändras, så att även arbetslösa människor får en chans att hålla kontakten med arbetslivet, att nätverka och öka sina chanser att få ett riktigt jobb och egen försörjning.

Än verkar inte sista ordet vara sagt i denna historia. Är du nyfiken på att få veta hur det går, läs Jenz Kjellbergs blogg.

Första april ja. Jag har hållit mig undan från tidningarna för att slippa luras och göra bort mig så som Tidningsutgivarnas vd Anna Serner gjorde i morse när hon gick på att The Guardian lägger ner papperstidningen för att istället använda Twitter som enda kanal…

En bra lista över de bästa aprilskämten finns hos Emanuel Karlsten.

Annars har bloggarna idag skrivit en hel del om IPred-lagen som ju trädde i kraft när mars byttes ut mot april. Många är det som tänker göra sitt bästa för att lura fildelarpoliserna genom att ansluta sig till Emmas initiativ Ipredia, som enkelt går ut på att öppna och dela med sig av sitt nätverk till grannar och andra.

Lura Antipiratbyrån och andra fildelarjägare kan man också göra genom att köpa tjänsten Ipredator, en anonymiseringstjänst som gör att den som försöker spåra en fildelare inte kommer längre än till The Pirate Bays servrar, om jag inte helt har missförstått det hela.

Också One Swarm är ett alternativ att använda sig av om man vill fortsätta dela filer illegalt.
Tkj har skrivit en rätt bra post där han menar att vare sig OneSwarm eller Ipredator kommer att slå hos de stora massorna eftersom de kräver ett visst mått av tekniskt kunnande för att användas. (själv slutade jag i praktiken att ladda hem grejer från nätet när TPB tog över – det var enklare med Napster, Kazaa och SoulSeek)

Oavsett vad man tycker om illegal fildelning, oavsett det, så leder IPred tillsammans med FRA-lagen, Telekompaketet, Acta och Datalagringsdirektivet till en samhällsutveckling där den personliga integriteten inte bara naggas i kanterna utan huggs sönder med yxa, och där yttrandefriheten blir starkt reglerad och inte särskilt fri.

Anders Mildner beskriver det bäst.

Jag vill lyfta upp några kommentarer till den förra postningen, för att reda ut ett par saker.

Anna skriver så här:

Ang. Be om ”länkbyte” tycker jag är svårt när man inte bloggat så länge. Det finns många stora bloggare jag läser, och gärna skulle länka till, men be om Länkbyte (lite för blyg för det).
För mig personligen känns det som en oskriven regel att den som är störst frågar först!
Vi får heller inte glömma bort att det är så otroligt många nybörjade i Bloggvärlden och att det tar ett bra tag att komma på hur man gör och att det kanske pg a det blir lite tokigt ibland. Därför tycker jag det är bra att du tar upp citat ”Hyfs och etikett”.
Mvh Anna

Ja, bloggvärlden är full av nybörjare och det fina med de flesta bloggare är att de är väldigt hjälpsamma och man får nya tips och blir ”rättad” om man gör fel. Sedan är ju bloggvärlden dynamisk, och ”reglerna” är faktiskt oskrivna. Man måste inte följa dem, men många av dem är bra att känna till.

Vad gäller länkandet vill jag förtydliga:
Man måste inte fråga om man får länka till någon! Länka på bara! Att bli länkad till är något fint och den som reagerar negativt på det har missat något.
En länk ger ofta fler läsare och är att ses som en komplimang – får man en länk har man ju skrivit något som någon annan vill rekommendera och det finns ingen anledning att fråga.

Om att länka tillbaks:
Här finns lite olika uppfattning. En del menar att man ska länka tillbaks till dem som länkar, som någon slags artighetsgest.
Jag håller inte med. Det kan lätt upplevas ryggkliande och att någon länkar till mig behöver ju inte alls betyda att jag gillar den personens blogg. Jag tycker att man länkar till sådant som känns relevant att länka till av någon anledning.
Däremot är det lite fult att aldrig länka till någon. Särskilt om man är en sådan som ofta får länkar av andra.

Livsreflex försöker förklara oskicket att svara på kommenterar i ”fel” blogg:

Jag menar så här, att ibland kan jag få en förfrågan om ett inlägg jag skrivit. Något som står i inlägget. Att det inte är en diskussion utan en undran som en person har. Då brukar jag svara både i min blogg och sedan kliva över till personens blogg och skriva bloggsvar: och så svaret. Däremot kollar jag alltid inlägget jag skriver i så att det inte är något sorgligt t ex, något som blir helt fel. Jag tycker om när jag får den servicen eftersom jag ställt en fråga och kanske glömt bort.

Hmm. Jag tycker fortfarande att förfarandet verkar förvirrande, även om det såklart är upp till var och en. Men om man nu skriver en kommentar ”i ”fel” blogg så bör man kanske förklara det så att man inte förvirrar andra läsare.

Psyk tycker att man ska gå så långt som att ha en Gästbok för kommentarer som inte är direkt relaterade till ett inlägg:

Jag tycker det borde tillhöra vett- och etiketten att se till att skaffa sig en gästbok på sin blogg, där bland annat alla kommentarer som inte är direkt relaterade till ett specifikt inlägg skulle kunna lämnas. Men för många bloggverktyg, t ex AB-bloggarna (förvånande nog även Blogger), finns inget inbyggt stöd för detta- jämfört mot t ex Wordpress som har funktionen med sidor.

Vad tycker ni?
Jag tycker nog att det räcker att lämna en mailadress någonstans för den som vill säga något som inte funkar i kommentarfält till inläggen.

Så återigen; Jag gör inte anspråk på någon sanning om det oskrivna regelverket, och det ser som sagt lite olika ut i olika mindre bloggsfärer. Egentligen kanske det räcker att göra som Marareth Osju skriver:

Med vänlighet, respekt och tolerans kommer man långt med. Även om jag kan ha olika åsikter så respekterar jag andra vars åsikter må strida mot mina egna. Att blogga är att kommunicera och det där med kommentarer.
Ja, där blir jag alltid konfys så nu svarar jag på min blogg och copy and past till den som lämnar kommentaren så att personen vet att jag har svarat.
Elaka kommentarer som för det mest är anonymt, får jag sällan och när jag väl får dem så raderar jag dem bara. Jag anser att om man inte vågar stå för sina ord då behöver inte ordet hellre publiceras….:)