För mig är kommentarerna bloggens bränsle.
Det skulle vara riktigt tråkigt att blogga om jag aldrig någonsin fick kommentarer till det jag skrev.
Inte för att antalet läsare mäts i kommentarer, men några ord om innehållet gör så mycket mer än besöksstatistik. Som jag sagt förr – hellre några få läsare, men de rätta. De som verkligen läser och engagerar sig, än jättemånga som bara råkar sladda in på sidan.

Naturligtvis krävs att du skriver saker som får andra att gå igång för att de ska vilja skriva en kommentar, men det finns en del andra saker att tänka på om man vill att läsarna ska engagera sig:

1. Ställ direkta frågor.
Väldigt uppenbart, men ofta effektivt. De flesta i bloggvärlden gillar att berätta om sig själva, dela med sig av sina kunskaper och uttrycka egna åsikter, uppmuntra till det!

2. Kommentera kommentarerna.
En läsare som engagerar sig och tycker till, och framförallt svarar på frågor du ställer, vill gärna ha någon form av feedback på det. I längden tröttnar åtminstone jag på att kommentera i bloggar där ingen verkar bry sig eller läsa mina kommentarer.
Ibland får dock diskussionen eget liv – det behöver inte vara jag som ger feedback, det kan lika gärna vara någon annan läsare. Jag älskar när jag kan ta ett steg tillbaks men diskussionen fortsätter ändå.

3. Provocera.
Skriv något som provocerar. Provocerade personer kommenterar gärna. Men för att använda den här metoden är det bra om du har tjock hud och inte tar åt dig personligt när folk ifrågasätter det du skriver.

4. Släpp igenom kommentarer direkt.
Förmoderering är ofta hämmande för diskussionen. Särskilt om man inte har tid att kolla hela tiden. (kan verka som ett märkligt råd med tanke på förmodereringen i denna blogg, men det är default och inget jag kan påverka…)
Var generös med vllka kommentarer du publicerar. Och tydlig med var din gräns går. Är du inkonsekvent här finns också risk att folk backar – varför bemöda sig att skriva en kommentar om den inte publiceras?

5. Kommentera hos andra.
Kan ju verka märkligt, men om man engagerar sig i andras bloggar är chansen stor att andra engagerar sig. Bloggande handlar mycket om interaktion. Ge och ta. Den som bara basunerar ut sitt vinner inte i längden.

6. Länka till andra bloggar.
Då hittar folk från andra bloggar till dig och din blogg blir en del i en länkkedja och ett större sammanhang, en mer omfattande diskussion. Om inte annat kanske den bloggare du länkar till tycker att det är intressant och skriver några rader hos dig.

7. Var lite halvkryptisk, skapa nyfikenhet.
Utan att direkt ställa frågor kan man öppna för debatt genom att inte säga allt rakt ut. Lämna utrymme andra att komplettera det du skrivit.

8. Sist men inte minst – var trevlig mot dem som kommenterar.
Allmänt hyfs funkar också i bloggvärlden. Om du rackar ner på dem som tycker saker hos dig eller om du är allmänt otrevlig kanske folk inte vågar tycka. Bloggar du och öppnar för kommentarer har du också öppnat dörren för andra att säga sin åsikt. Torgför du dina åsikter måste du vara beredd på mothugg och andra infallsvinklar – välkomna dem och de mest intressanta diskussioner kan uppstå.

Thomas Olausson har skrivit en intressant post om Nanobloggande som vapen mot särskrivningen:

Tänk om en sådan här något fånig idé kan vara en möjlig lösning på ett så pass stort språkproblem? Tänk om nanobloggning får en så stor betydelse att en hel generation särskrivare börjar förstå.
Fast det är knappast troligt.
Särskrivare försvarar sin egen avart av språket med alla tänder de har, lika hårdnackat som matsmaskare försvarar sitt äckliga slafsande med argumentet att ”det smakar godare”.
Särskrivare kommer att hävda att det är något fel på nanobloggning om de inte kan skriva som vanligt.

Och Rolf van der Brink tycker att jag missade en viktig punkt på min lista över orsaker till bloggtrötthet:

8. Inga pengar
Många bloggar tröttnarpå att jobba gratis år ut och år in. Det är inte bara det obetalda arbetet som frå bloggare att lägga ner utan också bisten på bekräftelse på att jobbet som läggs ner är värdefullt för någon.

Idag är det pressfrihetens dag.
En viktig dag, om man tittar sig omkring i världen och hur det egentligen står till med friheten.

Dawit Isaak sitter fortfarande fängslad.

Imorgon överlämnar chefredaktörerna för Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet de över 200 000 namnunderskrifter som samlats in till Eritreas ambassad.

Vi får inte glömma Dawit.
Läs den här utomordentliga artikeln där Sanna Thorén Björling talat med Dawits kollega Semret, som var på plats där det hände, när det hände.

Andra som bloggat om Dawit Isaak idag: FinnJonna, Hund-Dolores, Lotta Edholm, Anna Serner.
Här kan du följa nyhetsflödet om Dawit, från tidningar och mikrobloggar.

Det börjar märkas att det är vår, bloggandet går lite på halvfart både här och där.
Men helt stilla står inte bloggvärlden, det gör den aldrig.

Många har reagerat på förra helgens artikel i SvD där Mona Sahlin talade ut om opinionssiffrorna och kom med det käcka uttalandet om att den egna ställningen i partiet är start.

Svensson undrar om Sahlin är riktigt frisk.
Mårtensson gör jämförelser mellan Per Albin Hansson och menar att skillnaden är att folk genomskådar Sahlin där de inte lyckades genomskåda Per Albin. Socialdemokraten Robert Noord har valt att fokusera på att Mona tycker det är dags att sossarna slutar gnälla. Jonas Morian är inne på samma spår, och väljer att i princip inte kommentera Sahlins uttalanden om sin egen ställning i partiet.
Peter Andersson tar avstamp i artikeln och menar att socialdemokratin står inför en vändpunkt och tycks tänka att det bara kan gå uppåt.

Nyhetstorken får till det som vanligt.

På självaste valborgsmässoafton kom nyheten om att Piratpartiet når 5.1 procent i en färsk opinionsundersökning.

Håller siffrorna i sig betyder det att Piratpartiet tar plats i EU-parlamentet efter det stundande valet.
Rick Falkvinge var först att kommentera.
Svenskans ledarblogg tycker att Piratpartiet gärna kan byta plats med Junilistan i parlamentet.
Blott trettonåriga Calandrella som inte får rösta själv förklarar i ett långt och välskrivet inlägg varför hon tycker att andra ska rösta på just Piratpartiet.
Kulturbloggen menar att Piratpartiet behövs i EU-parlamentet, precis som Socialdemokraterna.
Kent Persson tycker däremot att den som röstar på Piraterna köper grisen i säcken. Något som fått andra bloggare att börja tala om ”gammelpolitiker”.
Kent utvecklar i sin blogg.

Mer politik bloggades såklart under 1 maj, Henrik Alexandersson har recenserat Mona och Wanja.
Farmor Gun har skrivit om första maj i Telekompaketets tecken.
Alexandra Einerstam aka HBT-sossen ägnade dagen åt att ingå äktenskap.

Ipred diskuteras fortfarande. Nu handlar det om internetleverantörerna som vägrar lämna ut IP-nummer.
Karl Sigfrid har sammanfattat vad händer. Läs gärna kommentarerna hos honom!

Ett annat blogginlägg som fått många ringar på vattnet är detta. Christian på Disruptive.nu beskriver sin kärlek till internet.
Veckans måsteläsa!

Denna postning av Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, har orsakat en del reaktioner. Studenter och andra upprördes över påståendet att somliga väljer utbildning utifrån den gratis programvaran som kan tänkas ingå.
Här gör rektorn avbön.
Vad vi kan lära oss av detta beskriver Fredrik Wackå här.
Ännu en anledning att älska internet.

Vi stannar i skolans värld ett slag. It-mamman har snappat upp att ett universitet i USA använder Twitter i undervisningen. En utveckling jag hoppas få se också på denna sida Atlanten snart.

Sist ett tips om en ny ”kändisbloggare”. Det är Sanna Lundell, dotter till Ulf, flickvän till Micke Persbrandt, som börjat blogga hos Mama. Kan kanske tillfredsställa somligas nyfikenhet, vad vet jag.