Jag blir så trött, när jag läser Elisabet Höglunds krönika i Expressen om bloggarna. Egentligen borde hon kanske ignoreras. Men jag kan inte låta bli att kommentera.

Hon börjar med att nämna Leif GW Persson som slutade blogga för ett bra tag sedan. Hon förstår honom. Vem vill väl vistas i bloggsörjan?
Sedan lägger hon ut texten om Linda Rosing, en blogg hon tydligen läser titt som tätt fast hon verkligen ogillar den. Visst. Jag har också bloggar jag ogillar. Ibland kommenterar jag dem, och talar också om vad jag ogillar.
Men att ogilla för min egen personliga del är inte samma sak som att jag är emot bloggar som helhet. Det finns flera hundra tusen bloggar i Sverige. Självklart är det ganska många av dem som är riktigt trista. Dåligt skrivna. Ointressanta, för mig. Men intressanta för någon annan.

Hur som helst – sedan går Elisabet Höglund in på Blondinbella. Skriver om alla pengar hon tjänar. Jahaja. Blondinbella får återigen statuera exempel för alla bloggar i hela Sverige, för på slutet skriver Elisabeth så här:

En del bloggare påstår, att de bloggar därför att de älskar att skriva. Det tror jag inte ett dugg på. Det är pengarna de i bästa fall kan dra in på att blogga, som de är ute efter. Jag har en bekant, som tar in 15 000 kronor i månaden på sin blogg, alltså en normal undersköterskelön. Andra bloggare kan tjäna mellan 30 000 och 50 000 i månaden. Blondinbella lär ju till och med ha blivit miljonär på sin blogg.

Och det är här hon begår det största misstaget. Hon slår ner på alla de bloggar, som jag och många andra, som bloggar enbart för att vi tycker att det är kul.

Vi som älskar att blogga.

Det är inte många procent av dem som bloggar i Sverige som tjänar några pengar på det. Jag har bloggat i flera år utan att tjäna en spänn. Det har inte varit syftet, inte en drivkraft överhuvudtaget.
Jag känner faktiskt flera stycken som i motsats till Elisabeths bekant tackat nej till att blogga mot betalning, för att det inte skulle vara lika roligt då.

Elisabet Höglund slår också ner på alla dem som gillar att läsa bloggar. Hon slår ner på alla som bloggar utifrån ett engagemang, lust att skriva, vilja att berätta, och dela med sig av sina kunskaper.
Hon slår ner på alla journalister som bloggar för att de upptäckt att de i bloggandet kan skriva fritt och inte bry sig om de ramar de måste hålla sig inom då de skriver i sin yrkesroll.
Hon slår ner på alla oss som älskar att läsa bloggar. Hon slår ner på alla dem som bloggar professionellt och inte i likhet med Leif GW lägger ner på grund av dumma kommentarer.

Kan vi inte ta och nyansera den här diskussionen nån gång? Konstatera att mångfalden bland bloggarna är lika stor som mångfalden bland alla tevekanaler och program? Vissa gillar man, en del är seriösa och håller hög kvalitet, andra är dåliga lågbudgetproduktioner, en del av dem är bra ändå och en del intresserar mig, andra inte. En del tjänar massor av pengar, andra går back…
Det behöver inte vara antingen eller.

Läser också att Marcus Birro stänger dörren för anonyma kommentarer.
Något som Patrick Ekwall gillar och tycker är modigt;

Nu hoppas jag fler bloggare hos seriösa publicister vågar välja samma linje istället för att vara ett redskap för legitimt förtal och rätt intelligensbefriade spyor som ingen vettig läsare vill ta del av.

Jag måste ha missat något. Skulle det vara modigt av journalister att stänga av kommunikationen med sina läsare? Skulle det vara något vågat?
Modigt är det att våga släppa in dem. Att ta diskussionerna.

Nu är jag väl medveten om att vissa bloggare så som Birro drabbas mer än andra av troll och galningar, och det är ett problem som vi måste diskutera, som vi måste försöka lösa och ta itu med.
Men det gör vi inte genom att stänga dörren för våra läsare. Då kommer dom att tröttna på oss också, det är jag alldeles övertygad om.

Det är liksom en del av bloggens själ. Tvåvägskommunikationen. Sammanlänkandet. Delandet och diskuterandet. Socialiserandet.
 
Det kan finnas goda skäl att hoppa över att läsa en del dåliga bloggar. Det finns ju så många bra så det är onödigt att i likhet med Elisabeth Höglund lägga sin tid på att läsa sånt man inte gillar.
Det kan finnas goda skäl att vara restriktiv med kommentarer. Men det är fan inte modigt av ”seriösa publicister” att stänga av dem.

Jag älskar att blogga. Vissa dagar är det inte lika kul. Ibland är jag oinspirerad. Ibland tappar jag sugen när folk är elaka eller skriver taskiga kommentarer. Men det händer allt mer sällan.
Jag älskar att blogga. Jag kan säga utan att ljuga eller ens överdriva att bloggandet berikar mitt liv i sådan omfattning att jag inte kan föreställa mig hur det skulle se ut om jag inte bloggat.

Ibland hatar jag att blogga. När jag skrivit något jag ångrar, när jag bara inte har inspiration eller när det känns som om ingen läser eller bryr sig om det jag skriver. Men jag har aldrig på allvar tänkt tanken att sluta.
För när det är roligt, då är det bland det allra roligaste jag vet.
Trots den där doften av kloak som då och då sipprar igenom bloggosfären.

Vad ska man med kokböcker till när det vimlar av fantastiska matbloggar som bjuder på recept och kunskap om mat i en aldrig sinande ström?

Katja brinner för mat, och bloggar om mat som är bra för hälsa och miljö. Som mamma till två små tipsar hon om mat som går hem hos de små också.
Jag föll genast för den här pastan med grönkålspesto och fetaost, och Tårtan med Medelhavssmak.

Linda på Öland har en blogg som heter Kryddburken. Hon utgår från husmanskost och vardagsmat, som hon sedan piffar och modifierar.
Här bjuder hon på Texmex-panna, här Fläskkotletter med rödlöksbalsamico.
Bloggen är rikt illustrerad med bilder från tillagningen. Här finns också recept på sötsaker som Sega chokladsnittar och matbröd.

Jag gillar Pyttes matblogg. Hon lagar opretentiös mat enligt sig själv, men den måste se god och piffig ut. Hos Pytte är det också lätt att hitta eftersom alla recept är listade i högermenyn.
Vad sägs om Tjälknöl på dovhjort, Världens godaste lasagne, eller den här osvenska Hummermackan?

Gillar du att baka dit eget bröd ska du absolut göra ett besök hos Pain de Martin. En blogg om surdegsbröd.
Här är enligt uppgift hans godaste bröd just nu.
Martin Johansson som driver bloggen jobbar till vardags på tidningen Fokus, och han har också skrivit en bok om bröd som kommer till hösten.
Bloggen vann Matbloggspriset 2008.

Bonus: Hittarecept.se har jag nämnt förut.

Det är en utomordentlig sökmotor för recept. Förutom att du kan söka efter recept bland bloggar och matsajter kan du också registrera din egen blogg på sajten, så att du indexeras och syns på sajten när du uppdaterat.
Det finns också en matbloggstopp där du kan gå med.
Hittarecept visar vilka ord som är populära just nu i sökningarna, och du kan också söka efter receptkort i det här alfabetiska registret.

Just nu driver Röda korset en kampanj som de kallar för ”Rädda mammorna”.
Syftet är att samla in pengar och stötta de mammor som lever i krigsdrabbade länder.

Idag skriver åtta bloggare en debattartikel i Aftonbladet där de uppmanar andra kvinnliga bloggare och mammor att delta i det bloggupprop som drivs i samband med kampanjen.

Vill du vara med? Registrera din blogg här.
Här finns en lista över alla de bloggar som deltar.

Att Margot Wallström rosar Reinfeldt och hans regering har väckt varierade reaktioner i bloggvärlden.
Moderaten Kent Persson menar föga förvånande att berömmet är trovärdigt och hedervärt.
Norah4you menar att Margots uttalande är en av de sista spikarna i Mona Sahlins kista. Mitt i Nyllet är inne på samma spår.
Stefan Eriksson ser det som ett bra argument för att rösta på modernaterna i EU-valet. Mats Engström tycker att Margot behöver förtydliga vad hon menar.
Kjellberg har fått större förtroende för Margot för att hon ”har integritet nog att inte hänge sig åt partipolitiskt tramsande.”
Socialdemokraten Peter Andersson hoppas att det hela inte ska ta fokus från sakfrågorna inför valet.

Nyheten att Centerns Ungdomsförbund vill avskaffa sexkköpslagen har väckt liv i prostitutionsdebatten. Hanna Wagenius tar åt sig äran eftersom det var hon som motionerade om sexköpslagen inför stämman.
Hon hyllas nu för detta.
Jinge är föga förvånande inte så positiv, och undrar om Centern också vill att man ska få göra avdrag för sexköp. jj.n tycker att det är beklämmande.
Eva-Lena Jansson är motståndare till förslaget och har utgångspunkten att det mest är unga kvinnor och barn som blir handelsvaror.
Bloggen Bent däremot är positiv och refererar till den diskussion som var intensiv under 2007 då också prostituerade Isabellas blogg blev framröstad till årets politiska blogg.
Federley är kort och tydlig:

Jag tycker det är friskt att CUF i helgen vågade ta ställning för ett slopande av sexköpslagen. Grunden för lagen är moralism och felaktigt spelad omsorg om de prostituterade. Fakta och vetenskap är som bortblåsta i den här diskussionen I grunden måste frivilliga val melan två människor vara lagliga och inte kriminaliseras.

Thomas Bodström tror inte på den lyckliga horan. Hans Engnell menar att han är en hycklare.
Jag rekommenderar också den här postningen som Nina Ekman skrivit:

Vad som först och främst irriterar mig, är den rutinmässiga hopklumpningen av all sorts prostitution i en och samma hög. Naturligtvis måste trafficking stoppas, det är en så vidrig företeelse att det inte går med ord att beskriva.
Givetvis måste människor som “sitter fast i prostitution” för att finansiera ett missbruk, få hjälp att ta sig loss, om de nu vill ha hjälp. Eftersom det – som bekant – inte går att hjälpa en människa som ingen hjälp vill ha, oavsett hen är prostituerad eller ej.
Detta vare sig det handlar om missbruk eller andra problem, människor måste – på något plan – vilja ha hjälp, för att överhuvudtaget vara mottagliga nog för att ens lyssna.
Men, oavsett hur mycket många än försöker blunda för det, är långtifrån alla prostituerade offer för vare sig Trafficking, missbruk eller är prostituerade p.g.a. sina “trassliga och trasiga uppväxtförhållanden” och “låga självkänsla”, lika lite som att alla prostituerade är synliga på gator och torg.

Som konstrast till horor och sexuell frigjordhet och annat har kyskheten åter kommit i blickfånget. Somliga jublar.
Felicia häcklar påståendet att kyskhet skulle vara inne, som om man styr sitt samliv enligt vad som anses vara inne.
Apg29 berättar om när han och fästmön sov i varsina tält för att inte frestas att gå över gränsen innan de var gifta. Kristina af Knusselbo tycker det verkar osunt och menar att det är som att köpa grisen i säcken.

Hoten mot Dick Harrison är en annan fråga som fått stor uppmärksamhet i bloggvärlden.
Någon ser dem som bevis för det sekteristiska Piratpartiet och menar att de visar sitt rätta ansikte. Piratpartisten Anna Troberg ger svar på tal.
Daniel Scythe har också intressanta tankar kring hoten och Harrisson, liksom Emma. Göran Widham tycker att Harrisons sambo drar ner debatten till en omöjlig nivå:

Dick Harrisons sambo Katarina Lindbergh skriver i dagens AB om hoten som drabbat henne och hennes sambo.
Om det är ett utslag av att Dick blivit rädd och gömmer sig i hennes kjolar eller om det är ett utslag av en nära anhörigs vrede över kränkningar mot den de älskar låter jag vara osagt.
Däremot är jag mycket kritisk till att hennes inlägg drar ner något som är en samhällsdebatt till en nivå från vilken det är svårt att hämta upp den utan att framstå som ett svin.

Andreas Ekström skriver tänkvärt:

Skiten jag får ta för att jag driver den i mina ögon fullständigt okontroversiella linjen att värna upphovsmännens rätt och möjligheter, samt att man på det hela taget bör följa lagen, är rätt betydande.
Jag brukar få läsa flera gånger i veckan om exakt hur dum i huvudet jag är för att jag tycker fel. Ibland på någon haveristblogg med tolv besök i veckan. Ibland i mejl.

Jag har ett enormt försprång i det att jag är så medievan. Det är arton år sedan jag började skriva i tidningen, och sjutton år sedan någon för allra första gången blev skitarg på mig för något jag hade skrivit. Men ingenting som jag tidigare har gjort – inte rapportering om motorcykelgäng, inte om korruption i universitetsvärlden, inte om ekonomiska skandaler i företag med namngivna personer, inte futtiga grannbråk eller stora världskonflikter – har lett till reaktioner som kan mäta sig med de reaktioner jag har fått när jag har försvarat idén om upphovsrätten.

Jag kan delvis instämma, sällan möts man av så aggressiva reaktioner och svartvita argument som när man skriver om fildelning.
Och det gäller att man är lika svartvit själv, annars hamnar man gärna i en mittfåra där man hatas och hotas av båda sidor. Detta skrev jag en del om på the real mymlan ifjol, och får fortfarande ”skit” för att jag då backade upp Ekström.
Fildelning och upphovsrätt är uppenbarligen mycket känsliga frågor, och det är förvånande att debatten som drivs av mestadels skickliga retoriker och smartskallar så ofta tenderar att bli så svartvit och enögd.
Något som jag tycker delvis fångas upp här av Åsa Jinder. När det gäller fildelning och upphovsrätt måste man tydligen ha en kategorisk åsikt, för att överhuvudtaget få uttala sig. Man blir korsförhörd och tvingas ta ställning.
Själv tycker jag inte att man ska måsta be om ursäkt för att man är velig och osäker och tänker högt.

En annan snackis i bloggvärlden har varit Malin Siwes uttalande om Hanna Löfqvists bröst.
Jag har kommenterat här, och Hanna svarar bra själv här.
Siwe försöker förklara sig på Second Opinion, men jag skulle inte säga att hon lyckas så bra.

På Twitter har det häcklats friskt om Malmö Stads satsning på Second Life. Fredrik Wass analyserar, liksom Daniel på Mindpark.

Apropå diskussionen om bloggar vs gammelmedia, som ärligt talat börjar stå mig upp i halsen, tycker jag att Ola Lindholm uttryckt det hela mycket bra. Glöm nya medier!

Läs också det här, om barn och kreativitet.

Och innan du loggar ut – se till att betala din internetavgift!

Anders Mildner skriver som vanligt läsvärt.
Denna gång om realtidspolitiken.
Kan det vara som han citerar PM Nilsson, att Mona Sahlin helt enkelt är en tevepolitiker som inte förmår skifta från framträdandet till den autentiska närvaron? Intressant tanke är det, som inte rör endast Mona Sahlin utan alla våra politiker.

Och så en nyhet, om politiker och andra, för politiker och andra, delvis också av politiker:

Jonas Morian presenterar stolt nya Makthavare.se, ett spännande samarbete mellan Fokus och Almedalsbloggen.

Nu har det röstats om det omdiskuterade Telekompaketet.
Förvirring råder om vad röstresultatet egentligen betyder.

Är det ja eller nej, och vad är det i så fall EU-parlamentet sagt nej till?

Enligt Henrik Alexandersson som är insatt i frågan betyder en kommande förlikning problem. Alexandersson lär utveckla resonemanget senare i dag.
Det ska också bli intressant att se hur Erik Josefsson kommenterar det hela.
I skrivande stund har han inte hunnit göra det, men håll gärna utkik på hans blogg.

Själv måste jag erkänna att jag likt Mikael Zackrisson inte har riktigt koll på vad hela Telekompaketet med de olika paragraferna innebär, men han har ändå lyckats skriva en bra förklaring om vad det hela handlar om.

Jag sällar mig också till Josh när han skriver att andra har så bra koll att han (eller jag) inte nödvändigtvis måste skriva en massa om Telekompaketet när andra gör det så bra. Tack alla ni som gör det, som engagerar er och inte ger upp!
Med en särskild eloge till Isobel.

Kändisarna har dålig uthållighet tycker jag.
Inte nog med att de inte orkar blogga. Nu orkar de inte Twittra heller.

Eller också har de helt missat poängen med Twitter.
Twitter är inte bara en kanal för att ensidigt basunera ut ett budskap eller tala om för hela världen vad man äter till middag.
Det är inte ett sätt att ständigt informera andra om var man är och vad man gör.

Twitter är en kanal för nätverkande, samtal, relationsbyggande. Twitter är en kanal för att uppdatera sig om vad som händer, i ens vänners liv men också i världspolitiken. Twitter är en kanal där man kan ha koll på när favoritbloggen uppdateras eller när det händer något stort i världen.

Den som hela tiden twittrar ut saker om sig och sitt utan att följa andra har kanske inte så mycket på Twitter att göra.
Den som aldrig bemöter någon annan på Twitter tappar såklart en viktig dimension av twittrandet.

Det finns inga krav på att uppdatera sin Twitterfeed. Har man inget att säga är det bättre att vara tyst. Vilket inte hindrar att man använder Twitter som källa till information och nyhetsuppdatering.
Vad är det som är så jobbigt med det?

Är ovanstående grekiska för dig?
Har du inte ens koll på skillnaden mellan Twitter och blogg?
Läs Mikroblogg för Dummies, eller kanske ännu hellre, Twitter for Dummies.

Här följer du mig på Twitter. Då kan du bland annat se när Bloggvärldsbloggen uppdateras.

Denna veckas bloggare på Dramatenbloggen – Torkel Petersson – tar bloggandet till nya höjder. Eller nåt.

Rasmus Flesicher har skrivit en fantastisk bloggpost om megafonen. Typ heltäckande.

Emma (Opassande) har skrivit en ovanligt kort bloggpost. Ibland behövs inte så många ord för att budskapet gå fram. Det handlar om kärleken till internet.

Orsakerna till bloggtorka kan vara många, som jag skrev här.
Metoderna att komma över det är minst lika många, om man nu hör till dem som ändå vill blogga, även om inspirationen tryter.

Lotten har skrivit en utomordentlig lista på åtgärder att ta till när man vill blogga men inte tycks ha något att komma med.
Spana in den!

Under 2000-talet har hittills 153 kvinnor dödats – av sina män.
Av män som de älskat, och litat på.

Aftonbladet har gjort en omfattande granskning av fallen.
Här är specialsajten, och här finns 153-bloggen.

Läs, låt dig beröras, och uppröras. Har du en egen historia att berätta? Gör det. Kommentera, blogga, tyck till.
Låt oss tala allvar en stund.

Här är min berättelse.
Om kärlek som byttes mot slag.
Om saker som gick sönder.

Uppdaterat:
Tabula Rasa bloggar om sitt liv, här en postning om det psykiska våldet, som kan göra minst lika ont som ett slag i ansiktet.
Här bloggar MissSingel, som tagit sig ur ett mångårigt förhållande kantat av misshandel.
Lotta skriver om att ta sig loss från mannen som slår, med livet i behåll.