Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för tagg diskussion

- Sida 1 av 1

Två kommentarer om dagen

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Ulrika Good är lite ledsen för att antalet kommentarer i hennes blogg minskat. Hon skyller på RSS-läsandet. Och ja, RSS-läsandet är en bidragande orsak till att åtminstone jag kommenterar mindre, märker själv att de gånger jag skriver kommentarer är det när jag kommit in direkt i en blogg via länk från någonstans, och inte när jag läser i min RSS-läsare.

Men kommenterandet har ändå sammantaget ökat, skulle jag vilja påstå. Inte kanske i kommentarsfältet, där de blir mätbara och påtagliga, men på andra ställen. Inte sällan får jag kommentarer till mina blogginlägg exempelvis på Facebook, dit jag länkar mina bloggposter. Ännu oftare kommenteras bloggposter på Twitter. Själv kommenterar jag dessutom gärna andras texter i min egen blogg, som jag gör nu ungefär, när jag svarar på Ulrikas inlägg genom att skriva ett nytt, eget.

Det finns nu också bra verktyg för att trots kommenteringskaoset på olika ställen samla dem så att det ändå syns i bloggen hur många som kommenterat, retweetat och så vidare på andra ställen. Ett sådant verktyg är Disqus, som exempelvis Mindpark använder. Det braiga med Disqus är också att om jag loggar in och kommenterar via mitt Twitterkonto, på Mindpark, så ser jag i mitt Twitterflöde om jag fått svar på min kommentar. För det är en annan grej jag noterat hos mig själv – nämligen att jag är dålig på att följa upp när jag själv kommenterat.

Det kan bero på att jag läser så otroligt mycket bloggar, kommenterar ibland men sedan rusar vidare till nästa och inte lika ofta som förr engagerar mig ordentligt i en diskussion. Oavsett vad så håller jag med Ulrika, och saknar tiden då diskussionerna i kommentarsfälten var något hetare, när de till synes meningslösa kommentarerna var fler.

Därför tänker jag haka på Ulrikas uppmaning att skriva minst två kommentarer om dagen när jag läser bloggar. Och så ska jag bli bättre på att ha koll om jag får svar på mina kommentarer. För att dialogen är grejen. För att jag tycker om samtal. För att fragmentariska åsikter i spridda skurar sällan förändrar, medan en fördjupande diskussion inte sällan lär mig något nytt, om andra, om världen, livet och mig själv.

 

Anonyma kommentarer – därför är jag emot

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Nejdå, jag har inte ändrat mig sedan jag skrev min postning om anonyma kommentarer. Däremot vill jag utveckla litegrann, utifrån Anders Emretssons post om varför han är emot anonyma kommentarer.

Jag är också emot anonyma kommentarer, generellt. Jag är för att tillåta dem, men om jag skulle ge ett personligt råd till vem som än vill kommentera så är det att inte göra det anonymt. För att en anonym kommentar utan tydlig avsändare blir mindre tagen på allvar, för att det ofta upplevs som fegt att inte stå för det man säger med namn och kontaktuppgifter.

Men hur definierar vi en anonym kommentar?

Jo – en anonym kommentar är en kommentar skriven av någon som inte lämnar något spår efter sig, i form av kontaktuppgifter eller länk till egen sajt och så vidare… Även om man skriver under med ett namn, som ”Anna Nilsson” räknas kommentaren som anonym om det inte finns någon mejladress eller länk som lämnar ytterligare information om denna Anna Nilsson.

Om jag däremot skriver som mymlan och länkar till min blogg, lämnar en mailadress eller länk till min twitterprofil – då är jag inte anonym.

Och jag säger det igen – inte minst när det gäller nyhetssajter tycker jag att det ska vara möjligt för alla att kommentera. Även om man inte har en egen blogg eller twitterprofil eller googlekonto. Många som utnyttjar möjligheten att kommentera anonymt skriver faktiskt under med ett namn, även om namnet Anna Nilsson i sig inte säger något. Om däremot Anna Nilsson är en återkommande kommentator som skriver ofta och i samma anda – då blir hon mindre anonym. Och jag tycker att hon ska ha rätt att kommentera på det sättet.

De som däremot kallar sig för ”anonym” ”läsare” eller ”trollet”, och inte sällan växlar mellan flera olika liknande alias, dem är jag riktigt trött på. Men ändå. Somliga hävdar att det är det skrivna och inte avsändaren som ska spela roll. Jag håller med, men bara till viss del. Därför att (lite beroende på vad som avhandlas såklart) vi tolkar visst det vi läser efter vem avsändaren är, hur gärna vi än önskar att vi kunde bortse från det. Vi lägger in vårt eget filter som skapas när vi lär känna en människa. Vi vet vad personen skrivit tidigare, vad han eller hon tycker i andra frågor eller hur den uttalat sig i ämnet tidigare, och vi litar också mer på vissa, mindre på somliga, beroende på deras tidigare record.

I andra fall är det orden som är väsentliga oavsett avsändare. Det kanske till och med är så att de fyller en bättre funktion om vi inte känner avsändaren, för att en känd skribent skulle skugga budskapet. Och av en anledningen kan jag också förstå att vissa kända skribenter i undantagsfall väljer att skriva anonymt, för att deras text inte ska tolkas utifrån gamla meriter. Detta gäller dock inte när en person bara är ute efter att smutskasta eller jävlas med någon.

Emretsson trycker hårt på tesen att det uppstår en ojämlikhet i debatten, mellan dem som är anonyma och de som inte är det. Han har helt rätt i det, men det är ojämlikhet till fördel för dem som står för vilka de är, och om anonymitet är frivliigt är det väl upp till var och en att sätta sig i den mindre trovärdiga situationen?

Så vad ville jag ha sagt med detta egentligen? Jo. Att anonyma kommentarer bör tillåtas, men att stå för det man skriver bör uppmuntras. Inte minst för ens egen skull, om man vill bli tagen på allvar, är det såklart bäst att inte smussla med sin identitet.

 

Får du inga kommentarer i din blogg?

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

För mig är kommentarerna bloggens bränsle.
Det skulle vara riktigt tråkigt att blogga om jag aldrig någonsin fick kommentarer till det jag skrev.
Inte för att antalet läsare mäts i kommentarer, men några ord om innehållet gör så mycket mer än besöksstatistik. Som jag sagt förr – hellre några få läsare, men de rätta. De som verkligen läser och engagerar sig, än jättemånga som bara råkar sladda in på sidan.

Naturligtvis krävs att du skriver saker som får andra att gå igång för att de ska vilja skriva en kommentar, men det finns en del andra saker att tänka på om man vill att läsarna ska engagera sig:

1. Ställ direkta frågor.
Väldigt uppenbart, men ofta effektivt. De flesta i bloggvärlden gillar att berätta om sig själva, dela med sig av sina kunskaper och uttrycka egna åsikter, uppmuntra till det!

2. Kommentera kommentarerna.
En läsare som engagerar sig och tycker till, och framförallt svarar på frågor du ställer, vill gärna ha någon form av feedback på det. I längden tröttnar åtminstone jag på att kommentera i bloggar där ingen verkar bry sig eller läsa mina kommentarer.
Ibland får dock diskussionen eget liv – det behöver inte vara jag som ger feedback, det kan lika gärna vara någon annan läsare. Jag älskar när jag kan ta ett steg tillbaks men diskussionen fortsätter ändå.

3. Provocera.
Skriv något som provocerar. Provocerade personer kommenterar gärna. Men för att använda den här metoden är det bra om du har tjock hud och inte tar åt dig personligt när folk ifrågasätter det du skriver.

4. Släpp igenom kommentarer direkt.
Förmoderering är ofta hämmande för diskussionen. Särskilt om man inte har tid att kolla hela tiden. (kan verka som ett märkligt råd med tanke på förmodereringen i denna blogg, men det är default och inget jag kan påverka…)
Var generös med vllka kommentarer du publicerar. Och tydlig med var din gräns går. Är du inkonsekvent här finns också risk att folk backar – varför bemöda sig att skriva en kommentar om den inte publiceras?

5. Kommentera hos andra.
Kan ju verka märkligt, men om man engagerar sig i andras bloggar är chansen stor att andra engagerar sig. Bloggande handlar mycket om interaktion. Ge och ta. Den som bara basunerar ut sitt vinner inte i längden.

6. Länka till andra bloggar.
Då hittar folk från andra bloggar till dig och din blogg blir en del i en länkkedja och ett större sammanhang, en mer omfattande diskussion. Om inte annat kanske den bloggare du länkar till tycker att det är intressant och skriver några rader hos dig.

7. Var lite halvkryptisk, skapa nyfikenhet.
Utan att direkt ställa frågor kan man öppna för debatt genom att inte säga allt rakt ut. Lämna utrymme andra att komplettera det du skrivit.

8. Sist men inte minst – var trevlig mot dem som kommenterar.
Allmänt hyfs funkar också i bloggvärlden. Om du rackar ner på dem som tycker saker hos dig eller om du är allmänt otrevlig kanske folk inte vågar tycka. Bloggar du och öppnar för kommentarer har du också öppnat dörren för andra att säga sin åsikt. Torgför du dina åsikter måste du vara beredd på mothugg och andra infallsvinklar – välkomna dem och de mest intressanta diskussioner kan uppstå.

Bakom kulisserna med gammelgäddan

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Igår syntes jag i programmet Babel i SVT2. Medverkade gjorde också PM Nilsson från Newsmill och Jan Guillou. Ämnet var bloggar vs gammelmedia, även om Guillou mycket duktigt påpekade att det inte heter gammelmedia utan ”riktiga medier”. Jag har inte räknat hur många gånger ordet gammelmedia användes i programmet, nån annan kanske orkar räkna?

Foto: Benjamin Jónsson/SVT

Foto: Benjamin Jónsson/SVT


Hur som helst,
programmet bandades förra veckan, alltså innan DN:s artikel om FRA-upproret, annars hade nog det nämnts på något sätt. Nu uppehöll vi oss mest vid frågan om bloggarna bara är en samling pladder och skvaller eller om de faktiskt kan ha något att tillföra, och så förklarade PM Nilsson att papperstidningen är döende.

Ett exempel som togs upp i programmet var Magnus Ljungkvists avslöjande som fick Maria Borelius att lämna regeringen strax efter valet 2006. Något som Guillou avfärdade med att Ljungkvist var en ”aktivist som tipsade medierna”.
Å ena sidan är det ju så att nyheten inte skulle fått de konsekvenser den fått om inte de ”riktiga medierna” tagit upp det. Å andra sidan skulle det dröjt om inte Ljungkvist gjort det först och i det här fallet var det inte Ljungkvist som tipsade, det var faktiskt han som gjorde researchen och tog fram uppgifterna.
Att sedan hans blogg inte har lika många läsare som de stora drakarna förminskar inte på något sätt hans insats.

Daniel på Mindpark har skrivit bra om framtidens (nutidens) journalistik. Också Kjellberg har skrivit om programmet och kommenterar också både DN-debatten och Second Opinion.

Men bilda din egen uppfattning – se programmet här.

Det är mycket man inte hinner säga på knappa femton minuter. Det är desto mer man kommer på i efterhand att man borde ha sagt. Dessutom är delar av debatten bortklippta, vi pratade visst för länge.

Till exempel är Guillous kommentar till min sågning av hans krönika bortklippt. Men han sa att ”Det finns ju olika uppfattningar om vilka metoder man ska använda för att påverka.”

Sedan sa jag en bra sak tycker jag själv om hur unga läser bloggar i dag och att de kommer att fortsätta göra det i framtiden, fast då kanske en annan sorts bloggar än de modebloggar de läser idag. Jag nämnde att det finns nästan fyrahundratusen bloggar i Sverige (en siffra som är svårt att fastställa dock) och Guillou kommenterade ”FYRAHUNDRATUSEN? Fruktansvärt!”. Men det är alltså också bortklippt.

Det hade också varit kul att hinna diskutera innehållet i de riktiga medierna, allt pladder och skvaller och det låga förtroendekapital som inte minst kvällstidningarna har hos svenska folket. En annan gång kanske.

Innan programmet satt vi i en soffgrupp utanför studion och småpratade, jag, PM och Guillou. Fast jag sa inte så mycket. Guillou berättade att han precis varit på Systembolaget och hämtat 60 flaskor Chateau Guillou, att använda som husets vin. Jag och PM tyckte det var lite kul och då sa Guillou till PM att ”Du kan få en flaska, om du hänger med till bilen efter sändningen”. Jag fick ingen.

Jag kan också berätta att vi under intervjun med Amos Oz som inleder programmet satt i ett hörn av studion och lyssnade, och Guillou då flitigt kommenterade författarna i inslaget om vilka frågor de får. Bland annat fick jag veta att Brunner inte kan skriva poesi.

Annat att notera efter inspelningen i tevehuset: Tack god Gud för tevesmink! Jag lyckades ju se riktigt trevlig ut där i min fåtölj även om jag fått höra att jag låg i den. Själv tyckte jag att jag var lagom tillbakalutad och avslappnad…

Och så ett tips till den som eventuellt ska medverka i en tevedebatt; gå på toaletten innan programmet börjar. Om det var nervositet eller allt kaffe jag hinkat in mig innan vet jag inte, men jag var tvungen att springa iväg i den lilla pausen mellan Amos-intervjun och vår del i programmet. Kunde ha blivit jobbigt om det inte funnits tid till det.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning & Erik Melin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB