Förr i tiden betydde ordet suger något annat. Och det är i den betydelsen, den gamla, jag menar att Piratpartiet suger. Enligt vallokalsundersökningar har PP tagit en del röster från SD. Det är både bra och dåligt. Bra för att SD inte lyckades ta sig över spärren. Men lite dåligt för Piratpartiet, då illvilliga tyckare menar att det är symptomatiskt att PP har ungefär samma väljare som SD.

Piratpartiet suger helt enkelt. Det finns ett driv, en entusiasm, och ett budskap som säger att alla får vara med, alla kan bidra, efter förmåga, och det är det som suger. Gör att många kanske vilsna unga väljare sugs till dem, så som de tidigare sugits till SD.

Men där slutar likheterna. Piratpartiets politik skiljer sig så mycket från SD att alla vidare jämförelser känns direkt löjliga. Piratpartiet är för demokrati, yttrandefrihet, personlig integritet, mångfald och mänskliga rättigheter. 

Dessutom har Piratpartiet bevisat kraften på internet, att internet är på riktigt och man faktiskt inte behöver så många valstugor eller dörrknackningar, eftersom hela internet är en enda stor valstuga om man använder det rätt.

Något som i gårdagens val tog dem hela vägen till Bryssel. Dessutom lyckades PP öka valdeltagandet, som i detta val var betydligt högre i Sverige än i övriga Europa. Mindre än 50 procents valdeltagande är dåligt. Det är lågt, det är löjligt. Men det går åt rätt håll, och jag är övertygad om att vi har Piratpartiet att tacka för det. Förhoppningsvis kan deras framgångar påverka också övriga Europa.

Att Gudrun Schyman fick hjälp av kapitalistpengar i slutspurten räckte inte ända fram, vilket jag beklagar. Jag tror nämligen att politiken mår bra av friska vindar, och jag tror och hoppas att PP:s framgång i detta val är något som kommer att påverka valet till Sveriges riksdag nästa år. Det börjar vara på tiden att den gamla blockpolitiken löses upp, då den är fullständigt omodern och obegriplig för många unga individualister.

Läs också: Sugbloggen, Mattias Bjärnemalm som inser vilket ansvar som nu ligger på PP, moderaten Kent Persson som gratulerar Piraterna och så partiledaren själv Rick Falkvinge. Här finns alla siffror och statistik parti för parti, län för län, stad för stad. Och om du vill följa Piraternas reaktioner och utveckling efter valet rekommenderar jag Piratpartiet Live.

Och veckan som gick har jag haft så galet mycket att gör att jag inte alls hunnit med att läsa bloggar som jag brukar. Bland annat har jag varit i Skåne. Först i Malmö, på Moving Images. Jag missade visserligen det mesta, men kanske inte det bästa, som var Clay Shirkys framträdande direkt från New York.

Moving Images är en konferens om framtidens medier, i ett väldigt vitt begrepp. Inför torsdagen pågick också en bloggstafett och jag rekommenderar läsning av PM Nilson, Björn Jeffery, Martin Thörnqvist, Unni Drougge, Isobel Hadley-Kamptz, Gunilla Kinn, och sist men absolut inte minst – Fredrik Wass.

Här kan man se framträdande i efterhand, med talare som bland andra KG Hammar, Carl Johan De Geer, och Joakim Jardenberg.

Det har bloggats en del om Microsofts nya sökmotor Bing.com. Nikke Lindqvist, som är en av dem som kan mest i Sverige om just sökmotorer har skrivit en första recension här. Fredrik Wackå hoppas att Google tappar en del av sin dominans. Bloggliv tipsar om en smidig RSS-funktion i Bing.

Själv har jag bara hunnit kolla Bing som hastigast, och det enda jag egentligen kan säga är att mitt första intryck var positivt, det går fort och jag gillar att man inte skickas iväg från sökmotorn så fort man klickar på ett sökresultat.

Det här tycker jag är bland det mer konspiratoriska crap jag läst på ett tag. Kulturbloggen undrar om svd.se i desperation reggat sin sajt som blogg på Knuff.se. Jag tror nog att det är att ge Bloggportalen Knuff lite för stor betydelse, jag tror inte att svd.se är alls så desperata att de känner ett behov av att toppa en bloggtopplista, dessutom är det en gammal bugg hos Knuff (som det i och för sig skulle vara intressant att få en förklaring till) och således inte första gången som svd.se hamnar i topp på Knuffpoängslistan.

Marcus Birro stänger sin blogg. Det är inte första gången, men enligt honom själv är det ett genomtänkt beslut nu, och han skriver ett testamente och berättar varför. Tyvärr tillåter han inte kommentarer i sin blogg, men om någon tycker något så får ni gärna kommentera här. Men jag undanber mig anonyma hatkommentarer av det slag han beskriver i sin text. De kommer inte att publiceras här.

Det här måste vara en av de roligare Facebookgrupperna. ”Vi som ända till nu trott att skobutiken Nilson hetat Niljon.” Även om jag är högst skeptisk mot Facebookgrupper, mest för att de är så väldigt passiva och svåra att använda på ett konstruktivt sätt, men också för att det, kanske på grund av passiviteten, är möjligt för folk att använda dem till mindre behjärtansvärda ändamål.

Annars har bloggvärlden under veckan till stor del dominerats av dagens val till Europaparlamentet. Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att sila bland allt som skrivits. Mycket pirat har det varit, såklart, och Fokus toppade med denna artikel om Rick Falkvinge.

Oscar Swartz har skrivit långt om att vara med och skriva historia. Och Morris Packer skriver väldigt kort om varför han tycker att alla som är unga ska rösta på Piratpartiet.

Snart börjar valvakan. Jag har tänkt duka fram något gott, tända ljus och titta på när det skrivs historia. Därför avslutar jag den här veckosammanfattning här, med tipsen om att följa valvakan via TweetElect09, där valvakan streamas (och kan embeddas i den egna bloggen) och där man också kan följa det som Twittras om valet.

I morgon början en ny vecka. Och en ny tid. Så spännande att leva i.

Jag känner att jag vill slå ett slag för Konsumbloggen.

Det är en sån blogg som funnits nästan jämt, som man länge tog för given och som sedan faktiskt ramlat in i glömskans mörka vrå. Men för ett tag sedan återupptäckte jag den, och i lagoma doser är den alldeles fantastisk.

Förutom de dagliga betraktelserna rekommenderar jag den här guiden för hur man bör uppföra sig i en livsmedelsbutik, både som kund och ifall man råkar jobba där. Texten är bra, diskussionen i kommentarsfältet fantastisk.

Utan inbördes ordning:

1. Man kan diskutera direkt med Gudrun Schyman.

2. Man får snabbaste nyhetsrapporteringen.

3. Man kan följa riktiga stjärnor och deras förehavanden utan mellanhänder. (nåja, inte alltid utan, men ofta…)

4. Man får snabba svar när man inte orkar googla.

5. Man får ett utökat nätverk.

6. Man får en bra mix av högt och lågt om man väljer att följa rätt personer.

7. Man ser när favoritbloggarna uppdateras.

8. Man kan dra igång kampanjer och mobilisera i hjärtefrågor.

9. Man har alltid sällskap när det är något bra (eller dåligt) på teve som man inte vill titta på själv.

10. Med twitter i mobilen är man aldrig avstängd från omvärlden.

Och nej. Allt behöver inte vara blodigt allvar. Men twitter är verkligen så mycket mer än en lekstuga.

Har du inget twitterkonto? Så här kommer du igång. Här hittar du mig och Bloggvärldsbloggens uppdateringar.

Damptanterna – the autentic är en alldeles nyfödd blogg.

Bloggens syfte är att vuxna kvinnor med Damp tillsammans ska försöka göra skillnad och sprida förståelse för diagnoser som Damp, ADHD och ADD. Initiativtagare är Lene Rasch, som här förklarar hur hon tänkte.

Damptanterna finns sedan tidigare här. Vad jag förstår är tanken att den nya bloggen till skillnad från den gamla ska försöka åtadkomma konkret förändring. Den gamla var mer ”bara” en samlingsplats för kvinnor med diagnoser.

Apropå förra inlägget om jordenruntresan.

Klaus-Peter aka Tyskungen har gjort en ansökan, som jag inte kan undanhålla er:

Behöver du sommarjobb?

Är du en van användare av sociala medier så som bloggar, Youtube, Facebook och Twitter?

Tycker du om att resa?

Då kanske det här sommarjobbet är något för dig. Det är resebyrån MrJet som söker en person som kan resa jorden runt under ungefär en månad och under resans gång rapportera om resan i en blogg. Förutom månadslön får man såklart fria resor, och utlandstraktamente. Dessutom får man själv vara med och sy ihop resan, och kan alltså resa till de platser man själv drömt om att besöka.

Så om du inte har några färdiga sommarplaner, behöver en slant och har möjlighet att ge dig ut i världen – varför inte söka?

Tipstack: The Critics

I min lilla utvärdering efterfrågades bland annat en liten skola i hur man pingar sin blogg. Det ska bli!

Att pinga sin blogg med olika pingtjänster betyder helt enkelt att du skickar en not till en server någonstans om att du publicerat nytt i din blogg. En länk till din blogg kommer upp på sajten du väljer att pinga, på nyligen.se ser det ut så här:

På Bloggportalen så här:

Nyligen är en portal som är kopplad till Knuff.se som också listar mycket länkade bloggar och där du kan söka efter bloggar som skriver om olika ämnen. Om du registrerar din blogg på Bloggportalen kan du själv välja vilken kategori bloggar du vill tillhöra och så kan din blogg bli upphittad på så sätt. Dessutom är Bloggportalen kopplad till Aftonbladet och när du länkar till en artikel på Aftonbladet kommer din blogglänk att synas på Bloggportalen i anslutning till artikeln.

Pingtjänsterna fungerar lite olika, enklast är att läsa instruktionerna på respektive sajt. För Bloggportalen exempelvis finns en liten kodsnutt att klistra in i sin blogg, så räknas också antalet besökare och visas på portalen.

Det finns en del tjänster som automatpingar flera olika servrar. Om du till exempel registrerar din blogg på Bloggping så skickas din blogglänk automatiskt till exempelvis Knuff, Twingly och en lång rad andra pingtjänster, både svenska och internationella.

En annan tjänst som automatpingar din blogg är RSSping, som pingar bland andra Nyligen, Twingly och Bloggnytt. Det är enkelt att registrera bloggen både på Bloggping och RSSping och sedan behöver man inte fundera mer.

Både Twingly och Knuff har dessutom widgets du kan visa i din egen blogg, över vilka andra som länkar till dig. Det kan se ut så här:

Här har jag skrivit mer om Twingly.

Om du vill indexeras hos Bloggar.se och hittas när någon söker på exempelvis bloggar om ”Mona Sahlin” kan du lägga in en liten kodsnutt i slutet av varje inlägg, där läsaren kan klicka för att hitta andra bloggar om ”Mona Sahlin”, och därmed blir också din blogg sökbar ifall andra skriver om samma ämne.

Här kan du läsa om hur det går till, och även om sambandet mellan Nyligen, Knuff och Bloggar.se.

Fejkbloggar är inte ett nytt fenomen, men i takt med att bloggvärlden tas allt mer på allvar och inte minst då de politiska partierna och personvalskandidaterna använder sig av bloggar i seriösa syften har de börjat uppmärksammas på ett annat sätt nu än tidigare.

En av de mer omtalade har varit bloggen Sanningen måste fram, som i första hand upprört Kristdemokrater, men även andra. Inte minst personer som försöker övertyga både medier och politiker om bloggens förträfflighet som plattform för både nyheter och konversation.

Själv har jag haft svårt att uppröras över just Sanningen måste fram, då den varit sådan uppenbar fejk redan från dag ett. (även om inte alla tyckte att det var solklart)

Jag kom genast att tänka på Svensk-Finska Församlingen när jag såg den, och det är en sida som mig veterligt inte varit föremål för någon mer seriös debatt om att skada vare sig trovärdigheten på internet eller någon kristen rörelse. Den är humor, helt enkelt.

Redan från dag ett har Sanningen måste fram uppmärksammats i bloggvärlden. The Critics har recenserat den. Lokesson gillar, och funderar över om det skulle gå att göra något liknande utifrån SD. Emanuel ställde som så många andra frågan om bloggen var ett PR-trick, men konstaterade också att det i så fall var på Kristdemokraternas bekostnad.

Idag har i varje fall ”KD-Inger” kommit ut som ”Johannes” och hans syfte att skriva bloggen verkar vara det som Niclas konstaterar här. Johannes är helt enkelt en person med väldigt starkt agg mot kristna och Kristdemokrater, och har därför skrivit bloggen för att statuera exempel och tvinga dem att ”äta sin egen medicin”.

Jag kan inte annat än applådera Johannes till framgången och det genomslag bloggen fått. Den har varit genialisk, och fantastiskt rolig.

Men har den skadat Kristdemokraterna? Har den skadat bloggosfären?

Jag kan tänka mig att en hel del av de motståndare som finns mot bloggvärlden och sociala medier kommer att säga något i stil med ”vad var det jag sa?”. Men en enda blogg kan inte klä skott för alla andra. Det vore som att säga alla tidningar är skit för att Expressen gjorde bort sig big time förra veckan.

Framförallt så måste det finnas plats för humor och satir också bland bloggarna, även om det nästan är lite besviket jag konstaterar att Johannes verkar så allvarlig i sin antipati mot kristna, och kanske inte egentligen tänkt vara rolig. Men jag kan ha fel.

Saker är – uppenbarligen – inte alltid vad de ser ut att vara. Kan vara bra att bli påmind om det ibland.

I många år levde jag i villfarelsen att Skåne var platt. Det fick mig att inte vilja åka dit, eftersom jag avskyr Uppsalaslätten och mår lite dåligt så fort jag närmar mig. Jag trodde dessutom att skåningar generellt talade obegripligt och var lite korkade. Dessutom kan dom ju inte säga R.

Min bild av skåningar hade jag fått via enstaka teveinslag om Sjöbo. Någon gång stötte jag väl på någon skåning men hade ofta fullt sjå att anstränga mig för att förstå vad som sades, alternativt förstod jag nog inte ens att personen var skåning, i de fall de talade helt begripligt, somliga skåningar gör ju det…

För några år sedan hamnade jag ändå i Skåne. Och det var inte alls platt! Det var kuperat och vackert, inte mycket påminde om Uppsalaslätten. Dessutom växte det träd överallt. Och närheten till havet var slående. Jag som norrlänning förknippar jordbrukslandskap med inland, och Skåne med jordbruk, och jag hade nog inte förstått hur litet Skåne var till ytan.

Det senaste året har jag dessutom lärt känna ett gäng fantastiskt trevliga, och smarta skåningar, som pratar begripligt för det allra mesta. Mina fördomar har kommit på skam vad gäller Skåne, och i svaga stunder har jag till och med tänkt tanken att flytta dit.

Vad har du för fördomar? Som du är medveten om alltså… Har du haft fördomar som kommit på skam? Eller som bekräftats? Finns det något bra med fördomar, någon bra anledning att vi har dem, eller vet du något bra knep för att undvika dem? Har du någon gång medvetet utmanat dina fördomar? Eller möter du ofta fördomar om dig själv?

Veckans bloggtema är fördomar. Skriv ett inlägg som på ett eller annat sätt handlar om fördomar, dina eller andras, och länka hit eller droppa en länk i kommentarsfältet.

Här har jag skrivit lite mer om mina egna fördomar.