Nu har jag nominerat.

Men bara i fem kategorier. Jag har försökt, jag har bett om tips och jag har kollat tips hos andra i panelen. Men det finns två områden som jag är så kapitalt ointresserad av att jag helt ärligt inte kan nominera, för att jag inte riktigt förstår skillnaden mellan bra eller dåligt, eller för att jag inte hittat en enda blogg i de kategorierna som jag helt fastnar för.

Och då anser jag att jag inte bör nominera, det skulle bli rätt snedvridet om jag nominerade bara för att någon annan säger att en blogg är bra, eller för att det är den enda blogg i en kategori jag faktiskt läser…

De övriga kategorierna däremot. Särskilt Nöje/Kultur, Vardag och Politik/Samhälle. Vilken pärs det har varit! Så många bloggar, så många älsklingar jag tvingats välja bort, så många värdiga vinnare som inte finns med på min lista. Så måste det vara. Av den anledningen var jag också länge tveksam till att offentliggöra mina nomineringar, men vafan. Om någon känner sig ratad så kan jag inte göra så mycket åt det, mer än säga att det behöver inte alls bero på att du inte höll måttet, ok?

Här är mina nomineringar till Stora Bloggpriset 2009:

Prylar och teknik:

Lilla Gumman

Prylfeber

Stationsvakt

Beta Alfa

Politik och samhälle:

Elin Grelsson

Lisa Magnusson

Martin Ezpeleta

Thomas Mattsson

Nordic Dervish

Vardagsliv och fritid:

Heja Abbe

Att vara Charlie Schulmans pappa

Burriburr

Sandra

Innan du fanns

Mode:

Niotillfem

Underbara Clara

Mogi

Blondinbella

Stockholm Streetstyle

Nöje och kultur:

Älskade Dumburk

Dagens skiva

Nollnolltalet.se

365saker.se

Weird Science

Må nu bästa bloggarna vinna, och inte de som har flest röstbenägna läsare…

PS. Jag är inte så förtjust i prylar och teknik heller, därför endast fyra nomineringar i den kategorin.

Spotify har hamnat i hetluften. Det är Magnus Uggla som är rosenrasande, och han skräder inte orden.

Han menar att skivbolagen säljer ut artisterna till Spotify för fickpengar, och säger att han tänker plocka bort alla sina låtar från musiktjänster som idag används av en miljon svenskar. (här en artikel om Spotifys uppgörelser med skivbolagen)

Frågan är om det enligt Uggla är Spotify som är boven eller om det är skivbolaget, jag får ingen riktig ordning.

Hur som helst. Här finns en bra text om musik och pengar, om hur STIM funkar och varför Uggla kanske ska försöka sig på en karriär som gatuartist eller varför inte starta eget bolag. Sen kanske jag har en skev bild av detta men en halv mijon kronor på två månader, det låter ju hur lite som helst med tanke på alla som i likhet med Magnus Uggla har STIM-pengar som en del av sin försörjning. Det säger sig själv att det inte blir många kronor åt var och en.

Det känns ju som om det vore mer rimligt av Uggla att säga upp bekantskapen med Sony än med Spotify. Än så länge går det i varje fall alldeles utmärkt att lyssna på Johnny The Rocker på Spotify.

En annan sak som diskuteras flitigt både på Twitter och i bloggarna är Blondinbellas bokslut som visar att hon inte alls tjänar miljoner utan snarare fickpengar på sin blogg. (jag skulle i och för sig jubla högt om jag hade 7000 spänn i fickpengar varje månad, men det är en annan diskussion) Det som upprör är Jonas Leijons påstående att bloggbubblan skulle ha spruckit i och med detta och ställer frågan om vem som ska kunna känna pengar på att blogga om inte ens Blondinbella gör det.

Jag har inte så mycket att tillägga den text som Thord Daniel Hedengren skrivit om detta;

Jag har alltid hävdat att spinoffer är vad man ska jobba med om man vill tjäna pengar på en blogg. Börja Blogga är ett bra exempel, jag kan härleda uppdrag till ett värde klart större än Blondinbellas vinst till den bloggens existens. Då räknar jag inte förfrågningar, och jag är övertygad om att när jag summerar den i februari nästa år så blir det svårt att inte se den som en finansiell succé.

Utan en enda annons.

Ska vi jämföra Blondinbellas trafik med Börja Bloggas? Det vore löjligt, jag tror inte jag är i närheten av hennes dagstrafik på en månad. Ändå är det fullt möjligt att jag tar in mer pengar på denna under ett år, än vad hon lyckas med.

Det handlar om vad man bloggar om, hur man säljer det, och om man når rätt personer. Det handlar om vem som läser din blogg.

Också Tommy K Johansson skriver, och han tjänar mer pengar på sin blogg än Blondinbella, alltså är det så att oavsett Thord Daniels resonemang så går det att tjäna pengar även om Blondinbella inte tjänar så mycket som hon säger.

Relaterat till detta är också diskussionen kring Mindparks bloggteam, där Rolf van der Brink verkar tro att det ligger en hund begraven bara för att bloggarna inte för betalt för att medverka. Det är bara att inse att bloggande i så hög utsträckning bygger på något annat än den traditionella tanken om hur man tjänar pengar. Det handlar om engagemang, det handlar om att bygga sitt personliga varumärke, det handlar om att dela med sig för delandets skull och det handlar om en helt ny kultur, som här tydligt krockar med den gamla.

Erik Starck förklarar det bäst;

Jämför det med en högskoleutbildning. Det är något man gör gratis eller t.o.m. betalar för. Syftet är att öka ens värde på en framtida arbetsmarknad. Samtidigt lär man sig nytt och träffar människor, får nya vänner. Man planterar sig själv i en social kontext som ofta varar livet ut.

Att producera ett visst antal tecken om dagen för att kunna fylla en papperstidning, det är något helt annat än bloggandet. Därav kulturkrocken.

Faktum är att det värde jag skulle få ut av Mindpark om jag vore en bloggare där
skulle kunna bli mindre om jag fick direkt betalt av Jocke. Min trovärdighet skulle
bli noll. Det är som att köpa sina högskolepoäng istället för att klara proven.

Bloggen är här för att stanna. Bloggande är egentligen inget annat än ett verktyg för publicering av tankar, men i förlängningen är bloggen och möjligheterna för vem som helst att säga sitt något väldigt mycket större, som inte har så mycket med bloggen som verktyg att göra. Det handlar om hela internet och den revolution som just nu händer och som förändrar så mycket mer än musikbranschens eller mediebranschens traditionella affärsmodeller. Det förändrar oss människor i grunden. Våra relationer, vårt sätt att kommunicera och därmed ställs det mesta som vi är vara vid på ända.

Man kan tycka vad man vill om det. Men det går inte att spola tillbaks bandet eller stoppa utvecklingen. Däremot kan man försöka hitta förhållningssätt, så som Spotify gör, eller Blondinbella eller Tommy K Johansson för den delen.

Uppdaterat: Blondinbella kommenterar det hela i sin egen blogg. Rätar det ut eventuella frågetecken kring hennes ”lögner”?

Bilddagboken är för småbarn, Twitter är ett jävla trams sedan Sigge Eklund slutade twittra men Blondinbella är gullig. Facebook är tråkigt och det är viktigt att få kommentarer när man bloggar.

Det är några av svaren jag fick när jag intervjuade Björk, 15 år om hennes internetvanor.

Dessutom sågar hon Veckorevyn och berättar att hon läser Sundsvalls tidning – på papper.

Se hela intervjun här.

Sedan tidigare finns intervjuer med Edgar, 13 och så med Hamlet och William som är 18 och 17.

Jag har bråkat med mitt bredband i över ett dygn nu.
Därför har jag inte kunnat skriva om vad som hänt i veckan.
Jag har inte haft möjlighet att kommentera Telekompaketet, medlemsanstormningen till Piratpartiet, eller de skriverier som fortfarande dominerar – kommentarerna till The Pirate Bay-domen.
Jag har inte kunnat skriva om Fattigbloggens ”avslutning”, om Federleys fejkblogginlägg, eller om den Kristdemokratiska fejkbloggen.
Jag har inte kunnat kommentera den här dumma diskussionen eller tipsa om hur du döljer ditt twittrande för chefen. (varför man nu skulle behöva göra det…)

Ett par tips tänker jag i varje fall dela med mig av innan mitt tillfälligt av grannen tjuvade bredband sviker igen.
Apropå foton vill jag att ni ska spana in detta.
Och apropå The Pirate Bay måste ni läsa detta.
Sen kan det vara kul kanske att se vad Gudrun Schyman och Blondinbella tänker om det hela.
Apropå Telekompaketet – läs detta.

 I morgon ska jag förhoppningsvis får ordning på min uppkoppling, ses då, hoppas jag.

Påskveckan kallas också för Stilla veckan.
Stilla har det inte varit i bloggvärlden. Eftersom jag också tänkt ta helg publicerar jag redan idag den här postningen om veckan som gått i bloggvärlden.

Debatten kring Ipred fortsätter, främst är det Piratpartister som engagerar sig, och de samlar poster från en rad olika bloggar på den här sidan, som rekommenderas för dig som är intresserad av de frågor som Piratpartiet driver.

Unni Drougge river också ifrån. Med anledning av hennes inlägg rotar jag fram den här gamla postningen ur mitt arkiv, som beskriver Paulo Coelhos användning av fildelning och sociala medier i övrigt.
Andreas Ekström gör det hela lite väl enkelt när han skriver att den som följer lagen inte har något att frukta trots Ipred.
Något som bland andra Scaber Nestor påpekar. För nej Andreas. Det handlar inte bara om att följa lagen.
Själv ägnar jag mig inte åt olaglig fildelning. Jag har gjort det, men även då i mycket begränsad omfattning. Jag är inte ett dugg rädd för Antipiratbyrån eller fildelningsjägare. Men jag vänder mig ändå emot Ipred, av de orsaker som Anders Mildner beskriver här.
Både Ekström och Mildner deltog i måndags i en debatt om ovanstående, och Leo Erlandsson har skrivit en bra sammanfattning med länkar för den som vill fördjupa sig.

Veckans enskilda mest uppmärksammade bloggpost är skriven av ingen mindre än Peter Englund.
Han väljer att helt kort kommentera Leninpriset till minne av Jan Myrdal genom att helt kort utdela Pol Pot-priset till Mattias Gardell. Ett mycket uppfriskande inlägg i kulturdebatten.
Har du missat – läs genast, inte bara Englunds postning, utan också artikeln i Fokus.

Vågorna har gått höga kring Lisa Magnussons krönika om att alla väl vill vara sexobjekt. Läs Blogge, Elin, och Lisas blogg.

Annika Östberg är hemma i Sverige. Något som dragit igång ett antal parallella debatter, om allt ifrån tyst diplomati och Dawit Isaak, till frågan om ifall kvinnor och män döms olika.
Jerry välkomnar Annika hem till Sverige, liksom Dagens ledarblogg.
Trollhare försöker nyansera och skriver att det finns inte bara skyldiga eller oskyldiga, att sanningen ofta ligger där emellan.
Kent Persson konstaterar krasst att Annika Östberg är en mördare.
Dick Erixon konstaterar att ”alla” svenska medier glorifierar Östberg.
Johan Ingerö jämför Annika Östberg med polismördarna Tony Olsson och Andreas Axelsson.

Andra, så som Carl Bildt och Helen Törnqvist menar att Annikas hemresa ger nytt hopp om Dawit Isaak. En jämförelse som kritiseras, bland annat av mig. (läs gärna kommentarerna till min postning, en mycket obehaglig men intressant diskussion med rasistiska undertoner)
Helen skriver mer på Newsmill.
Här finns mer att läsa om Annikas bakgrund, och här konstaterar Aftonbladets Oisin Cantwell att hon inte är oskyldig.
Catrin Fahlgren vars bror blev brutalt mördad försöker hitta förklaringar, och ställer frågan om när någon straffats klart. Rekommenderad läsning!

Apropå Blondinbella – läs den här intervjun med henne. Hon har dessutom en chans att bli årets branschpersonlighet i StockholmMediaAward.

Johanna Sjödin har skrivit en tänkvärd postning om kondomanvändning.

Här känner jag igen mig. Vissa människor, som Lisa Ekdahl, verkar aldrig åldras. Medan jag själv ser mig i spegeln och tycker att jag blivit tio år äldre på ett år.

Det är femton år sedan Kurt Cobain dog. En man med ett skägg har skrivit en i vanlig ordning raljerande postning och Kurt och kanske ännu mer om Courtney, som ju fortfarande lever.

Apropå glas i mat, läs det här inlägget från tidningen Journalisten. I går när jag skulle köpa kyckling var den nästan slut, så det verkar inte som om folks eventuella rädsla för glas i maten höll i sig någon längre stund…

Emanuel berättar att grundaren av Livets Ord i Sverige, Ulf Ekman, nu finns på Twitter. Nyss firade han ett år som bloggare.

Apropå skvaller och pladder i bloggvärlden, så har Politikerbloggen lyckats åstadkomma ännu ett lågvattenmärke.

Observera – Politikerbloggen som ägs av det ”riktiga mediet” TV4.
Det roligaste är att Rick Falkvinge bemöter det hela så otroligt sansat och med bra självdistans och det faktum att hans raggande och sexuella preferenser inte alls är hemliga. Kulturbloggen har med anledning av det inträffade formulerat fyra frågor i en enkät om Politikerbloggen, Piratpartiet och nätdejting.
Mina tankar går till Littorins kärleksförklaringar till flickvännen på Facebook, och jag fascineras över att folk fortfarande år 2009 fortfarande ser ett nyhetsvärde i att också politiker är människor…

Nyheten igår om att Spotlife hackats och ligger nere engagerar. Naturligtvis är det Blondinbella som står i centrum för diskussionen, även om hennes blogg inte är den enda som drabbats av hacket.

Uppdaterat: Nu är Blondinbella.se uppe igen.

Det som slår mig är denna ocean av avundsjuka, missunnsamhet och hat som formligen väller upp ur nätets mörka vrår, alla dessa troll som får ljud i skällan och kommenterar och tycker till i artikelkommentarer och bloggar.

Jag är principiellt emot censur. Jag brukar släppa igenom i praktiken alla kommentarer.
Den här gången har jag gjort undantag. Flera. Helt enkelt för att det finns ingen som helst anledning att publicera okvalificerat skitprat från anonyma fegisar som gör gällande att Isabella skulle vara en lobotomerad idiot som ska dra åt helvete.
Däremot släpper jag igenom alla de troll som talar mot sig själva när de å ena sidan ber andra att skaffa sig ett liv istället för att läsa skitbloggar, men å andra sidan verkar ganska ”livslösa” själva.
Något som de bevisar genom att de själva antagligen läser dessa ”skitbloggar”, för att kunna lämna det omdömet. Och som också bevisar att de har både tid och engagemang nog att faktiskt också skriva kommentarer.

Men jag publicerar inte de grövsta påhoppen. För att göra en markering. Det är en sak om ni kritiserar eller hoppar på mig. Men att i den här bloggen komma med personliga påhopp mot tredje person, påhopp som inte har ett dugg med min postning att göra heller, det är inte okej.
Helt enkelt. Kom gärna med konstruktiv kritik, säg gärna att ni inte gillar Blondinbella, och förklara varför.

Jag brukar inte heller avfärda kritiker med orden ”ni är bara avundsjuka”. Men i det här fallet har jag väldigt svårt att se någon annan anledning till hatet.
Isabella är framgångsrik. Hon har pengar.
Och visst, ja, det orsakar en viss naivitet vad gäller förmågan att sätta sig in i hur det är att vara någon annan.
Men ni som kritiserar henne för att vara naiv verkar ju ha precis lika svårt att sätta er in i hur det är att vara Blondinbella som hon har att sätta sig in i hur det är att vara fattig och misslyckad.

Trist för er att Blondinbella med sina 250.000 läsare i veckan har så väldigt mycket mer makt än någon av er som kommenterar och är avundsjuka på henne någonsin kommer att få. Ni kommer aldrig att vinna över henne.
Man kan tycka precis vad man vill om innehållet på Blondinbella, det tar inte ifrån Isabella Löwengrip det faktum att hon driver Sveriges största och mest inflytelserika blogg.
Det tar inte heller ifrån henne det faktum att hon tyvärr tvingats lära sig ignorera idioter som er.

Sedan är det faktiskt så att hon inte är dum. Möjligen har hon intressen som inte motsvarar mina. Men herregud, hon är 18 år. Hon har bloggat sen hon var 14, hon har skapat något som de flesta inte lyckas med under en livstid.
Och hon lyckas hantera det på ett faktiskt beundransvärt sätt, också när hon får kritik och blir påhoppad.

En del konspirationsteorier cirkulerar också, om att det skulle vara KO:s granskning av Blondinbellas blogg som ligger bakom ”hacket”.
Tja. Jag vet ju inte. Men det verkar i mina ögon vara ett rätt så osmart sätt att försöka smita från rättvisan, då det drabbat hela Spotlife och inte bara Blondinbellas blogg. Dessutom är det inte första gången bloggen är under lupp.

De flesta bloggar som kommenterar och som vågar stå för sina åsikter är något mer nyanserade än de anonyma trollen.

Till er som argumenterar om barn som svälter eller att det finns viktigare saker att engagera sig i – men så kom igen – engagera er för Dawit, engagera er mot IPred, istället för att lägga er dyrbara (?) tid på att kasta skit på en begåvad tjej som ändå inte förtjänar er uppmärksamhet.

Är du en fan av Blondinbella? Undrar du varför du inte kommit åt hennes blogg idag?

Svaret hittar du här.

Det är alltså inte bara Blondinbella utan hela Spotlife som ligger nere på grund av ett sabotage mot nätverket.

Under tiden du inte kan läsa vad hon och andra bloggare på Spotlife skriver föreslår jag att du spanar in bloggarna som jag tipsar om här.

Eller så kilar du över till The Critics där du kanske kan hitta nya bloggfavoriter.
Bland annat finns där en recension av bloggosfärens största kafferep.

Ett annat alternativ är att hoppa på den här musikutmaningen till förmån för Dawit Isaak och yttrandefriheten, mot IPred och diktaturstater.