Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för tagg maryxj

- Sida 1 av 1

Reinfeldt, statistik och begreppsförvirring

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Det har uppstått en intressant diskussion på Twitter, Facebook och i en del bloggar rörande den hälsning som statsminister Fredrik Reinfeldt skickade till camparna på SSWC. (för er som inte vet är SSWC alltså Sweden Social Web Camp, ett läger i Blekinge för webbnördar som hölls i helgen, läs mer exempelvis här eller här.)

Hälsningen till camparna skickades från statsministern via MaryXJ, som träffade ministern och skickade ut hälsningen på Twitter, varpå det hela basunerades ut i lägret. Så långt alla nöjda. 

Så på söndagen när vi satt i bussarna på väg från Tjärö där campet hölls twittrade Mary igen, den här gången för att berätta att hälsningen resulterat i 8000 tweets. Tolkades av oss i bussen som om det hade skrivits 8000 tweets om Reinfeldt och hans hälsning till SSWC. Eftersom en tweet är detsamma som ett twitterinlägg. Naturligtvis utbröt ett visst jubel, åtminstone i den buss där jag satt. Men det hela lät ändå för otroligt, och jag anade att Mary menade att hennes tweet nått 8000 läsare. Vilket också visade sig stämma.

Det här kan kännas väldigt internt och ganska nördigt, men det är viktigt. MaryXJ är moderat politiker och hon kandiderar till valet 2010 om jag inte helt missförstått. Hon skriver själv att hennes initiativ att tala med statsministern och få honom att hälsa delvis handlade om att visa på genomslaget i de sociala medierna.

Ett lysande initiativ. Men. Att använda en felaktig siffra för att påvisa något är aldrig bra. Det förstör trovärdigheten. Det är också så att Twitter har stor genomslagskraft, och siffran 8000 hade kunnat användas som argument för genomslagskraften i massor av sammanhang. Fullständigt missvisande. Mary har förklarat. Hon hade inte riktigt förstått att ordet tweet är ett etablerat begrepp för ett twitterinlägg. Det är okej. Man måste skilja okunskap och tanklöshet från ont uppsåt.

Men det gör det inte precis enklare för oss internetpredikanter att göra oss förstådda och få respekt ifall felaktig statistik och siffror florerar. Därför den här diskussionen. Därför reder vi ut begreppen.

Det finns 75.000 twitteranvändare i Sverige, varav de flesta är rätt så inaktiva. Det är inte många, och kanske är det här läge att påpeka att i den nya världen har siffror en annan betydelse än i den gamla. En papperstidning räknar upplaga, räckvidd. På nätet finns så många kanaler, så många plattformar, och budskapen bör förfinas och anpassas för att fungera för rätt mottagare. Det kanske är bättre att nå 100 personer som är rätt personer, än att ha tusentals klick på sin sajt varenda dag. Därför är det så att Reinfeldts hälsning var en stor grej och den fick ett bra genomslag, även om man räknar korrekt.

Missförstånd genererar ofta fler missförstånd och för att undvika det är det viktigt att vi vet vad orden och siffrorna står för och betyder.

Twitter – mikrobloggtjänst, som jag skrivit om hur mycket som helst. Kolla kategorin twitter här till vänster om du vill veta mer.

En tweet – ett inlägg på twitter. Varken mer eller mindre. Kan bestå av ett meddelande på upp till 140 tecken, en länk eller en bild. När jag skriver en tweet når den alla dem som valt att följa mitt twitterflöde.

En retweet (RT) – en vidarebefordrad tweet. Om jag skriver ett inlägg på twitter kan andra klicka på RT och därmed når det även deras kontakter, inte bara dem som valt att följa min ström.

Mary kom fram till sina siffror genom att kolla hur många som retweetade hennes inlägg och sedan räkna hur många kontakter de i sin tur hade. Lite oturstänk. Eftersom många har gemensamma kontakter och räckvidden därmed inte alls når upp till 8000 hur man än räknar.

Mary försöker vifta bort detta och säger att det bara ”var en kul grej”. Men det är inte så kul längre om jag står och föreläser om sociala medier och använder hennes siffra för att tala om hur stor spridning saker får på Twitter. Då kommer lyssnarna att vända sig emot sociala medier och jag och många med mig tappar trovärdighet. Det finns ingen anledning att överdriva vikten av konversationen på internet, den talar så bra för sig själv.

Det här är inte en dissning av Mary. Hon får däremot statuera exempel på hur ett missförstånd skulle kunna ställa till mer skada än den nytta som var syftet. Och inspirera oss alla till att kontrollera källor, ifrågasätta och ställa frågor när vi inte riktigt förstår.

Uppdatering: Lyckades klanta till det och radera ett stycke text när jag skrev, men Jardenberg har räknat, och förklarar ytterligare varför det är viktigt att hålla ordning på siffrorna.

Uppdatering II: Mary har skrivit en till postning om hur hon tänkte, och vill ta diskussionen ett steg längre – till frågan om hur man mäter värdet av de sociala mediernas genomslagkraft. Bra där.

Här hittar du mig på Twitter.

Jag ska dö. Du också.

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Idag uppstod en intressant diskussion på Twitter, om döden. Det var Mary som satte bollen i rullning.

Hon får tydligen upp Alter Ego som vänförslag på Facebook, om och om igen. För er som inte vet eller minns så var Alter Ego en av de största bloggarna. Hon dog i december i fjol efter en relativt kort kamp mot cancer, och ett alldeles för kort liv. Hon skrev själv att hon inte var redo, att hon hade så mycket kvar att göra, att upptäcka.

Mary funderade över hur man kan göra för att ta bort en avliden medlem från Facebook. Jag protesterade direkt. Jag vill inte bli bortplockad. Den dagen jag dör vill jag att mina avtryck ska finnas kvar. Att mina anhöriga, och andra ska kunna läsa min blogg, minnas och påminnas.

Jag är ledsen för att Alter Egos blogg inte längre finns kvar. Där fanns viktig och bra läsning, som jag önskar att jag kunde repetera. Nu vet jag inte varför den är borta. Det kan ju bero på vad som helst, som att hon själv ville att den skulle tas bort, eller att hennes barn ville det. Det kan också vara så simpelt och dumt som en obetalad räkning till webbhotellet.

Det viktigaste är såklart att man själv har något att säga till om, och om man inte hunnit göra det, de anhöriga. Jag klandrar inte alls Alter Egos barn om de själva valt att ta bort sin mammas blogg av någon anledning. Däremot manar det till funderingar på det digitala testamentet.

Har du ett sånt? Vet dina anhöriga hur du vill göra med din blogg när du dör? Vet du ens själv? Eller vad händer med ditt Facebookkonto? Alter Egos konto finns kvar. Det tycker jag om. På hennes sida finns fina bilder av henne, och några sista hälsningar. Jag tycker att det är fint. En blogg eller Facebooksida kan fungera som en gravplats, där man kan dela och uttrycka sin sorg.

Samtidigt kan jag förstå om man vill radera dylikt, med risk för att kontot hackas eller lusas ner av illasinnade kommentarer.

Snart kommer tjänsten Webwill, som ska lagra och ta hand om lösenord till diverse sidor och så snart folkbokföringen bekräftar att du är död genomförs din sista vilja för dina internetkonton. Facebook kan redan idag avsluta konton på anhörigas begäran.

Viktigast är ändå att man vet vad man vill. Precis som med begravningen, pengarna och smyckena är det betydligt enklare för de anhöriga om man tydligt uttryckt hur man vill ha det. Litar man inte på Webwill kanske man kan skriva något i Vita arkivet, uppge lösenord och annat som kan vara bra för efterlevande att ha. Man kanske vill låta bloggen ligga kvar som ett dokument över sina tankar, medan man föredrar att inte längre existera på Facebook eller Twitter.

I våras diskuterades döden på nätet i Sveriges Radio, programmet finns här. Erik Starck skrev den här filosofiska postningen för två år sedan.

Vad tänker du?

Uppdaterat: Nu har Mary också bloggat.

Victoria skriver att hon vill finnas kvar. Sjumilakliv vill också det. Liksom Kjellberg som beskriver det lite som jag själv känner.

David Gottlieb som lever med cancer tycker att man inte behöver krångla till det.

Bisonblogg har skrivit flera gånger om det här ämnet, senast om Webwill här.

Karibien har skrivit en läsvärd text på temat:

När jag är död är det slut. Det tror jag numera. Ingen återförening på andra sidan. Inga änglakörer eller förklarat ljus. Ingen Gud som bringarmening till sörjande över en älskad medmänniskas meningslösa död.

Jag har upptäckt att denna inställning ställer till det med kondoleanserna. Det funkar ju inte att säga ”Den Gud älskar dör ung” eller ”Vi har alla en uppgift att fylla och X hade uppfyllt sin” eller ”Guds vägar är outgrundliga” eller ”Ni möts på andra sidan” eller ”Alla frågor blir besvarade till slut”.

Det ställer till det för mig som sörjande, efterlevande. Prata med mig på riktigt, för helvete, sluta med dumma klyschor som du inte tror på själv – eller än värre, som du tror på och försöker övertyga mig om. Min unge delar min avsky för sorgens floskler.

Detta gör mig också övertygad om att när jag dör, vill jag också dö digitalt. Den här bloggen ska aldrig bli en anslagstavla för publik  sorg, aldrig bli en sentimental minnestavla där folk som aldrig träffat min dotter skickar henne styrkekramar.


Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Emma Lindström och Emelie Perdomo
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB