Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för tagg jocke jardenberg

- Sida 1 av 1

Är du beredd att betala för nyheter på nätet?

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Mediebranschen krisar. Det blir allt svårare att dra in annonspengar, och folk är mindre och mindre benägna att betala för tidningen. Upplagorna sjunker, och fler och fler tar del av nyheter på internet. Utan att betala en spänn.

Detta trots att de som producerar nyheterna – journalisterna – fortfarande kostar pengar. För att inte tala om alla andra kostnader, inte minst för tekniken. (som skulle kunna vara betydligt billigare om medieföretagen vore mer öppensinnade och lite mer flexibla, men det är inte sällan skutor som är över 100 år gamla som ska vändas och det tar tid)

Just nu pågår en bloggstafett där mediefolk debatterar huruvida det är möjligt att ta betalt för nyheter på internet. Jag är skeptisk. På goda grunder. Egentligen har folk aldrig egentligen betalat för innehållet, journalistiken. Det man betalat för är service, man betalar för att få nyheterna tryckta på papper och hemburna till brevlådan. Därför tror jag att betalningsviljan på nätet är liten, eftersom man redan har betalat för distrubutionen, genom inköp av dator och sitt bredbandsabbonemang.

Vad säger du? Är du beredd att betala för nyheter på nätet? Hur mycket? För alla typer av nyheter eller bara vissa, och i så fall vilka?

Är du intresserad av debatten rekommenderar jag följande läsning:

Fredric Karén, SvD, som också är skeptisk.

Bo Hedin som listar för och nackdelar.

Charlotta Friborg, DN, om branschens Törnrosasömn.

Jocke Jardenberg, Mindpark, om att kasta pengar i sjön.

Micke Zackrisson, Veckans Affärer, om att skilja på äpplen och päron.

Fredrik Strömberg, SSBD, om att göra rätt investeringar.

Helené är död – länge leve Alter Ego!

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den är uppe igen! Alter Ego resonerar. På resonerar.se.

Detta tack vare den internetkultur som jag inte längre hittar ord för att hylla.

Superlativen är slut.

Bild 35.png

Helené dog i december ifjol. Hon kommer inte tillbaka, hennes barn får henne inte tillbaks och inte hennes vänner heller. Men en stor del av Helené lever kvar. Hennes ord och tankar finns för andra att ta del av, och som Fatou (hon var en av Helenés nära vänner) sa: Wow, det här känns som att få tillbaks en liten bit av Helené.

Per Gustafsson, mannen som köpte domänen, har överlåtit den åt Helenes närmaste. Och härom kvällen ägnade vi oss åt crowdsourcing på Twitter.

Helené hade en stark önskan om att hennes blogg skulle finnas kvar även efter hennes död. På grund av ett missförstånd med betalningen av webbhotell och domän försvann den för en tid sedan, och så köpte den intet ont anande Per Gustafsson upp domänen och började publicera eget marknadsföringsmaterial på sajten, som streamades till Helenés Facebooksida och i allas våra RSS-flöden. Den diskussion som uppstod kulminerade i att han plockade bort materialet och bad om ursäkt.

Så i förrgår slog det mig plötsligt att hennes gamla poster kanske kunde finnas någonstans och kollade i min Google Reader. Mycket riktigt. Där fanns alla gamla poster från resonerar.se kvar, och jag twittrade lite om det. Ställde frågan om det inte skulle gå att återskapa hennes blogg. Själv är jag alldeles för oteknisk och har ingen aning om hur man gör, bara en stark känsla av att det måste gå.

Sedan gick det undan, och sällan har jag känt sådan hjälpsamhet och värme, visad i praktiken, som när folk strömmade till och började erbjuda sina tjänster. En efter en engagerade sig i resonerar.se. Någon letade upp det tema hennes blogg hade haft, någon annan fixade filen till hennes gamla bloggposter, någon erbjöd serverplats, en annan tog kontakt med Per Gustafsson och företag som jobbar med domäner och hosting hörde av sig och erbjöd hjälp. Ett gäng personer som sins emellan inte känner varandra, eller ens Helene, men på Twitter är det möjligt. På internet är det möjligt.

Resultatet är att Alter Ego resonerar nu är återskapad, och även om Helené är död finns orden kvar.

Ett stycke internethistoria.

Det är en solskenshistoria, men den sätter fingret på det viktiga i att verkligen fundera över vad som händer med den egna nätnärvaron när döden slår till. Vem har tillgång till mina konton? Vem ska sköta min blogg, ska det vara möjligt att kommentera eller ska kommentarsfunktionen tas bort? Ska jag lämna lösenord till mina närmaste eller till något företag som sköter saken?

Helené var en viktig bloggare när hon levde. Hon hade koll på läget och hon väckte tankar, hon var alltid med i hetluften och deltog i utvecklingen av den svenska bloggvärlden. Och nu är det faktiskt så att hon fortsätter göra det. Helené fortsätter att vara en del av utvecklingen och samtalet, och jag är helt säker på att hon inte har något emot det.

 

Under SSWC hölls ett seminarium på temat som jag tyvärr missade. Enligt dem som var där var det det bästa på hela campet. Några har bloggat om det, som Pelle Sten och Pelletsmaskinen.

Slutligen stort tack till alla er som var med och såg till att Helenés ord får leva kvar på nätet, genom Alter Ego, på resonerar.se:

Jocke Jardenberg, Thord Daniel Hedengren, Jonathan Sulo, Simon Sundén, David Hall, Patrik Fältström, Tobias Karlsson och Anders Thoresson. Ni är dagens hjältar. Har jag glömt någon? Hojta!

Tack också till Per Gustafsson som så snabbt insåg sitt misstag och hjälpte till att göra detta så smidigt som det bara går, trots att han för tillfället befinner sig på andra sidan Atlanten. Simon har skrivit en alldeles särskild hyllning till honom här.

Uppdatering: Läs också Tonårsmorsa. Hon var en av Helenés nära vänner, och har skrivit väldigt fint om sin vän.

Jonathan Sulo berättar om hur han gjorde, och det är spännande på mer än ett sätt.

Jag vill låta Helené själv avsluta den här posten, med ord hon skrev i december 2007, ett år innan hon dog:

Jag menar, har ni tänkt på hur bloggare, ja även bara läsare faktiskt ställer upp för varandra. Det pratas så mycket om tjafs, stalkers, troll osv. För att inte tala om att bloggosfären har inget ‘vettigt’ att tillföra. Inte ovanligt, så är det oftast det negativa som tar överhand och i ett sådant stort begrepp som internet, så hamnar det positiva i skymundan. Jag skulle kunna länka otaliga exempel på hur okända människor hjälper och stödjer varandra via nätet. I mycket mer akuta situationer än en trasig blogg. Man bygger relationer oftast utan att känna personen bakom ‘aliaset’ och även de som använder sina riktiga namn förblir ofta anonyma som personer, såvida man inte träffas på en bloggträff eller dyligt.
Egentligen skulle man i praktiken kunna skicka ut vilken fråga som helst och få ett gratis svar, råd eller konkret hjälp. Det finns alltid någon vänlig själ som ställer upp.

 

 

 

Bilden på löjtnantshjärtat hittade jag här.

Reinfeldt, statistik och begreppsförvirring

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Det har uppstått en intressant diskussion på Twitter, Facebook och i en del bloggar rörande den hälsning som statsminister Fredrik Reinfeldt skickade till camparna på SSWC. (för er som inte vet är SSWC alltså Sweden Social Web Camp, ett läger i Blekinge för webbnördar som hölls i helgen, läs mer exempelvis här eller här.)

Hälsningen till camparna skickades från statsministern via MaryXJ, som träffade ministern och skickade ut hälsningen på Twitter, varpå det hela basunerades ut i lägret. Så långt alla nöjda. 

Så på söndagen när vi satt i bussarna på väg från Tjärö där campet hölls twittrade Mary igen, den här gången för att berätta att hälsningen resulterat i 8000 tweets. Tolkades av oss i bussen som om det hade skrivits 8000 tweets om Reinfeldt och hans hälsning till SSWC. Eftersom en tweet är detsamma som ett twitterinlägg. Naturligtvis utbröt ett visst jubel, åtminstone i den buss där jag satt. Men det hela lät ändå för otroligt, och jag anade att Mary menade att hennes tweet nått 8000 läsare. Vilket också visade sig stämma.

Det här kan kännas väldigt internt och ganska nördigt, men det är viktigt. MaryXJ är moderat politiker och hon kandiderar till valet 2010 om jag inte helt missförstått. Hon skriver själv att hennes initiativ att tala med statsministern och få honom att hälsa delvis handlade om att visa på genomslaget i de sociala medierna.

Ett lysande initiativ. Men. Att använda en felaktig siffra för att påvisa något är aldrig bra. Det förstör trovärdigheten. Det är också så att Twitter har stor genomslagskraft, och siffran 8000 hade kunnat användas som argument för genomslagskraften i massor av sammanhang. Fullständigt missvisande. Mary har förklarat. Hon hade inte riktigt förstått att ordet tweet är ett etablerat begrepp för ett twitterinlägg. Det är okej. Man måste skilja okunskap och tanklöshet från ont uppsåt.

Men det gör det inte precis enklare för oss internetpredikanter att göra oss förstådda och få respekt ifall felaktig statistik och siffror florerar. Därför den här diskussionen. Därför reder vi ut begreppen.

Det finns 75.000 twitteranvändare i Sverige, varav de flesta är rätt så inaktiva. Det är inte många, och kanske är det här läge att påpeka att i den nya världen har siffror en annan betydelse än i den gamla. En papperstidning räknar upplaga, räckvidd. På nätet finns så många kanaler, så många plattformar, och budskapen bör förfinas och anpassas för att fungera för rätt mottagare. Det kanske är bättre att nå 100 personer som är rätt personer, än att ha tusentals klick på sin sajt varenda dag. Därför är det så att Reinfeldts hälsning var en stor grej och den fick ett bra genomslag, även om man räknar korrekt.

Missförstånd genererar ofta fler missförstånd och för att undvika det är det viktigt att vi vet vad orden och siffrorna står för och betyder.

Twitter – mikrobloggtjänst, som jag skrivit om hur mycket som helst. Kolla kategorin twitter här till vänster om du vill veta mer.

En tweet – ett inlägg på twitter. Varken mer eller mindre. Kan bestå av ett meddelande på upp till 140 tecken, en länk eller en bild. När jag skriver en tweet når den alla dem som valt att följa mitt twitterflöde.

En retweet (RT) – en vidarebefordrad tweet. Om jag skriver ett inlägg på twitter kan andra klicka på RT och därmed når det även deras kontakter, inte bara dem som valt att följa min ström.

Mary kom fram till sina siffror genom att kolla hur många som retweetade hennes inlägg och sedan räkna hur många kontakter de i sin tur hade. Lite oturstänk. Eftersom många har gemensamma kontakter och räckvidden därmed inte alls når upp till 8000 hur man än räknar.

Mary försöker vifta bort detta och säger att det bara ”var en kul grej”. Men det är inte så kul längre om jag står och föreläser om sociala medier och använder hennes siffra för att tala om hur stor spridning saker får på Twitter. Då kommer lyssnarna att vända sig emot sociala medier och jag och många med mig tappar trovärdighet. Det finns ingen anledning att överdriva vikten av konversationen på internet, den talar så bra för sig själv.

Det här är inte en dissning av Mary. Hon får däremot statuera exempel på hur ett missförstånd skulle kunna ställa till mer skada än den nytta som var syftet. Och inspirera oss alla till att kontrollera källor, ifrågasätta och ställa frågor när vi inte riktigt förstår.

Uppdatering: Lyckades klanta till det och radera ett stycke text när jag skrev, men Jardenberg har räknat, och förklarar ytterligare varför det är viktigt att hålla ordning på siffrorna.

Uppdatering II: Mary har skrivit en till postning om hur hon tänkte, och vill ta diskussionen ett steg längre – till frågan om hur man mäter värdet av de sociala mediernas genomslagkraft. Bra där.

Här hittar du mig på Twitter.

Veckans bloggtema – Tid

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den här veckan vill jag ha era tankar om tid. Och ni behöver inte låsa fast er vid mina reflektioner eller frågeställningar, har du en egen ingång på ämnet som jag inte alls berör – skriv! Jag bara resonerar lite för att om möjligt ge inspiration eller få igång tankar.

”Lev som om varje dag vore den sista”

”Fånga dagen”

”Lev i nuet”

Sådana klyschor som vi alla har hört och inser att det finns en sanning bakom, men hur på verkar det vår vardag? Kan vi ta till oss? Går de överhuvudtaget ihop med vårt klockstyrda västerländska samhälle?

Jag är exempelvis en sådan person som älskar att sova länge. Som har svårt att stiga upp tidigt på morgonen. Enligt vissa anses det är det närmaste omoraliskt, trots att jag kanske suttit uppe och jobbat hårt till fyra eller fem på morgonen innan. Varför är det bättre att vara vaken klockan sju på morgonen än tre på natten, vem har bestämt det? Det är väl ändå bra länge sen vi fick elektricitet och jag är inte bonde så jag har inga kor som väntar i ottan.

Varför är så många så stressade? Har det med tid att göra? Tid är ju som Jerry skriver här det mest demokratiska som finns, alla har lika mycket hela tiden. (tills man dör då iofs) Frågan är vad man väljer att göra av den, hur man prioriterar. Själv gillar jag Jardenbergs tes om att det inte finns arbetstid och ledig tid, bara rolig eller tråkig tid. Ändå har jag hittills aldrig lyckats få ihop det där livspusslet, jag hinner aldrig.

När Bodil Jönssons omtalade bok ”Tio tankar om tid” kom ut läste jag den ivrigt och jag gillade och försökte ta till mig åtminstone en sak, som jag minns fortfarande men ändå inte lyckas leva upp till. Nämligen om närvaro. Att vara här och nu. Att inte tänka på vad som hände igår eller sitta med tankarna i nästa möte, utan att fokusera på det som är här. Jag försöker fortfarande leva efter det, men då tappar jag lätt fokus.

Vad har du för förhållande till tid? Är en timme lika lång alltid eller går tiden fortare när man har roligt?

Skriv och länka hit, och/eller droppa en länk i kommentarsfältet. Ni har hela veckan på er.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning & Erik Melin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB