Oavsett om du orkar läsa hela den här postningen eller ej, om du inte orkar eller hinner klicka på några länkar, så ber jag dig läsa Stefans viktiga postning på Sugbloggen.

Dåså, då var det sagt. Stefan är såklart inte den ende som skrivit bra och relevant om veckans bloggtema, som vanligt har det strömmat in fantastiska postningar på temat invandring och främlingsfientlighet, och har du en stund över tycker jag att du ska fortsätta läsa.

Waldemar Ingdahl har skrivit intressant om främlingsfientlighet och om rasister som en kränkt minoritet.

Helena är själv invandrare i Italien, och skriver både om att själv vara annorlunda, men också om den utbredda rasismen som finns i Italien mot framförallt romer. Sandbarnet är också invandrare i Spanien och gift med en marrockansk man. Hon skriver mycket bra om att utmana sina fördomar, om att det är slitigt arbete eftersom man måste ifrågasätta sig själv. Inte alla klarar det. Också Islandsmamman är invandrare på Island. Läs hennes postning till slut, mycket intressant språkanalys där.

Bokmalen tar upp det här med fördomar, vad är det vi tror, och vad vet vi egentligen? Har alla muslimer taskig kvinnosyn, till exempel? Inger skriver kort och konsist, att främlingsfientlighet gör henne arg. Ellen skriver lite längre, om hur trött hon blir. Whatthefuckdotcom skriver kort men med rakt besked. Men följer upp med en längre, mycket bra postning, bland annat om att kärleken är färgblind. (och du har uppfattat rätt. meningen är inte att man ska svara på alla mina frågor, de är bara tänkta att få igång hjärncellerna lite…)

Hos elker gästskriver femtonårige Goran Komasi, om att inte vara svensk men inte heller kurd. Om önskan om att kunna älska Sverige utan att stämplas som rasist, om drömmen att en gång få kalla sig för en svensk demokrat. Mycket läsvärd text.

Läs också Per-Anders berättelse om taxichauffören som tog honom för Göteborgare för att han var så positiv och pratsam. Och Spin Red om ett möte med Muhammad och Ali, ett möte som gav honom nya perspektiv, och gjorde honom rikare.

Beatrice skriver om uppväxten i Trollhättan, i ”invandrarförorten”, och om värme vs kyla. Där det finns hjärterum finns det också stjärterum. Egoinas mamma är inne på samma spår, att med ödmjukhet, med respekt för individen, kommer man längre.

Trebarnsmamman sätter fingret på hur känsligt det är att tala om invandring, om önskan att vara politiskt korrekt och brottas med sina fördomar. Och så skriver hon en hel del om mat. Vad gäller mat och matkultur, jag läste nånstans, minns tyvärr inte var, att svenskarna är det folk som är mest benägna att ta till sig andras matkultur. Trots att världen krymper är det många som håller fast vid sina matvanor även där det finns utbud och möjligheter att vidga sina vyer. Jag minns när jag besökte en familj i Dubai, som bott där i massor av år, i en riktig mix av alla kulturer som tänkas kan. Restauranger i varje hörn med mat från hela världen, pasta, asiatiskt, amerikanskt, europeiskt, texmex, you name it. Men de åt sin nationalrätt chapati. Varje dag. Jag tog kvinnan med mig till en Thairestaurang och det var första gången för henne. Hon hade aldrig lagat pasta. Hamnade kanske off topic nu, men tycker att det är ett intressant fenomen, och undrar lite varför. Någon som har en teori om varför svenskar så gärna hakar på nya mattrender och lagar libaneisiskt och sushi och italienskt hemma i sina egna kök i stället för svensk husmanskost?

Mormonlady skriver att hon tror att färmlingsfientligheten är djupt biologisk. Kan ligga något i det. Men sen menar hon att lösningen är att se till att inte ta in några analfabeter till Sverige, om jag förstår henne rätt… Smulan tror inte på att blanda människor från olika kulturer.

Skatan skriver trollbindande. Om vi och dom. Om fina invandrare och de som inte är lika fina. Om att inte bara dela in oss i svenskar och invandrare, utan att också dela in invandrarna i bättre och mindra bra…

Lilla O skriver så bra, om främlingsnyfikenhet.

Kafpauzo ger ett konkret förslag på hur vi kan minska segregeringen i Sverige. Men också en lång postning där en del i kommentarfält vanliga rasistiska argument bemöts, ett efter ett.

Det är något nästan lite rörande över Socialstyrelsens rekommendationer. Minns ni när man skulle äta åtta skivor bröd om dagen? Eller som i filmen ovan – när alla fick lära sig kostcirkeln och jag har starka minnen av hur jag suttit och räknat ut hur många delar av kostcirkeln jag fått i mig vid de olika målen och sammanlagt under dagen.

Nu vimlar det av dieter långt från Kostcirkeln och Matpyramiden, och ändå räknar vi kalorier som aldrig förr. Vi fylls från barnsben med information och råd om hur kroppen ska tas omhand, både vad gäller det vi stoppar i oss och hur vi sedan använder kroppen. Ibland går det överstyr och ätstörningar är nästan en folksjukdom, åtminstone bland unga kvinnor och tonårstjejer.

Jag tror att många tappar förmågan att känna efter själva. Att vi försöker göra rätt, får ångest när vi gör fel, får veta att det vi trodde var rätt ändå är fel enligt någon ny forskning och till slut vet vi varken ut eller in, och vi har manipulerat sönder våra kroppar så vi inte längre känner ordentligt vad vi behöver och mår bra av.

Hur ser du på din kropp? Har du bantat? Tänker du på vad du stoppar i dig? Tränar du? Hur ser du på andras kroppar? Vad är egentligen idealet? Och hur mycket bryr dig egentligen? När jag var ung var idealet stora bröst. Jättestora helst. Jag hade stora och önskade mig små. Jag kunde inte alls förstå hur någon frivilligt kunde operera in främmande ämnen i kroppen för att få stora bröst. Nu har jag hört att det är omodernt med stora bröst. Och det är ju lika galet det. Bröst är bröst och så länge de funkar och är friska borde vi vara nöjda med dem. Varför är så många kvinnor missnöjda med sina kroppar? Är män lika missnöjda kanske?

Jag vill att ni ska blogga om kroppen den här veckan. Gör ämnet till ert. Ni behöver inte svara på mina frågor, eller ens relatera till något jag skrivit, bara det på något sätt handlar om kroppen. Sprid ordet, det är roligt om många skriver så att vi får flera olika perspektiv. Länka hit och droppa en länk till inlägget i kommentarsfältet. Och lämna en direktlänk till inlägget, inte till första sidan i din blogg.

Till helgen sammanfattar jag, ser fram emot det!

Uppdatering: Apropå åtta skivor bröd om dagen – fick den här länken av Åke Forsmark, om bakgrunden till kampanjen om dessa brödskivor. Intressant, och helt nytt för mig.

Vad ska man med kokböcker till när det vimlar av fantastiska matbloggar som bjuder på recept och kunskap om mat i en aldrig sinande ström?

Katja brinner för mat, och bloggar om mat som är bra för hälsa och miljö. Som mamma till två små tipsar hon om mat som går hem hos de små också.
Jag föll genast för den här pastan med grönkålspesto och fetaost, och Tårtan med Medelhavssmak.

Linda på Öland har en blogg som heter Kryddburken. Hon utgår från husmanskost och vardagsmat, som hon sedan piffar och modifierar.
Här bjuder hon på Texmex-panna, här Fläskkotletter med rödlöksbalsamico.
Bloggen är rikt illustrerad med bilder från tillagningen. Här finns också recept på sötsaker som Sega chokladsnittar och matbröd.

Jag gillar Pyttes matblogg. Hon lagar opretentiös mat enligt sig själv, men den måste se god och piffig ut. Hos Pytte är det också lätt att hitta eftersom alla recept är listade i högermenyn.
Vad sägs om Tjälknöl på dovhjort, Världens godaste lasagne, eller den här osvenska Hummermackan?

Gillar du att baka dit eget bröd ska du absolut göra ett besök hos Pain de Martin. En blogg om surdegsbröd.
Här är enligt uppgift hans godaste bröd just nu.
Martin Johansson som driver bloggen jobbar till vardags på tidningen Fokus, och han har också skrivit en bok om bröd som kommer till hösten.
Bloggen vann Matbloggspriset 2008.

Bonus: Hittarecept.se har jag nämnt förut.

Det är en utomordentlig sökmotor för recept. Förutom att du kan söka efter recept bland bloggar och matsajter kan du också registrera din egen blogg på sajten, så att du indexeras och syns på sajten när du uppdaterat.
Det finns också en matbloggstopp där du kan gå med.
Hittarecept visar vilka ord som är populära just nu i sökningarna, och du kan också söka efter receptkort i det här alfabetiska registret.

Spana in Vackert Väder.
Den bjuder inte alltid på vad jag kallar vackert väder, men den stämmer överens med det jag ser utanför mitt fönster just nu:

Det är en smidig och lättanvänd vädersajt skapad av bröderna Tomas och Axel Wennström. Vädret kopplas också ihop med bilder från aktuell plats, och du kan få prognoser visar vädret tio dygn framåt.

Bröderna Wennström ligger också bakom utomordentliga hittarecept.se,som du bör kika på om du gillar matlagning. Eller för den delen – om du inte gillar matlagning men ändå måste laga mat ibland och behöver inspiration och hjälp.

Hittarecept.se visar också recept från bloggare, under rubriken ”Senaste recepten från bloggosfären”.

Bloggar du själv om mat? Vill du att dina recept ska synas på Hitta recept?
Gå hit och registrera din blogg.

Jag är så kass på matlagning. Ännu värre är jag på att ha bra kryddor hemma i matskåpet. Mitt enda nyårslöfte i år var att jag ska skaffa mig fler kryddor – let´s face it: grillkrydda funkar inte till alla maträtter! Så jag började med basilika, dagen efter köpte jag ingefära och chilipeppar. Fråga mig inte vad ingefära är, jag själv har ingen aning men har hört att det ska vara bra att ha hemma. Mitt ointresse när det gäller grönsaker och olika kryddor är stort. Jag känner till broccoli, tomat, lök och grön sallad.
Gurka och paprika så klart också. Jag orkar bara inte bry mig. Tills en dag, när jag stod där i köket och försökte laga pasta med någon slags kycklingsås. Det gick väl sådär, jag menar, det går ju att äta men utan kryddor funkar det liksom inte. Jag var trött på att det alltid smakar ”sådär.”

Nu har jag börjat surfa på olika matsajter och letar efter recept. Jösses vad konstiga grejer vissa maträtter innehåller. Det är som om en helt ny värld har öppnat sig för mig. Afrikanska grytor som man själv kan laga!!! Fattar ni! Man kan göra det själv. Det är revolution – i alla fall för mig.

Jag såg en här krönika i Sydsvenskan. Den kan väcka många tankar om matpriser där ute på svenska restauranger. Hon som skrev den heter Lisa Förare Winbladh och bloggar om mat. Och i hennes senaste inlägg uppmanar hon sina läsare att avge ett grönt nyårslöfte.
Ja, mitt löfte är att i slutet av året ha minst 25 olika kryddor i mitt matskåp. Det kanske inte har så mycket med miljö att göra men jag källsorterar redan så det är avklarat sedan länge.