Så var det fredag igen, och som utlovat ska ni få förslag på folk att följa på Twitter, eller snarare listor att följa på Twitter. Den här veckan blir det två listor som JournalistLisah satt ihop.

Den ena följer folk som jobbar på SVT, den andra folk från TV4 där Lisah själv jobbar. Välj att följa hela listorna eller bläddra igenom dem för att hitta personer att lägga till ditt eget flöde.

Vill du veta mer om Twitter? Idag publicerar Sydsvenskan en artikel där jag är intervjuad, jag kan framförallt rekommendera att scrolla ner till slutet där du finner en pedagogisk genomgång av vad Twitter är och hur det fungerar.

Dagens Media å sin sida publicerar en text där de listar de hetaste journalisterna på Twitter. En lista som redan diskuteras hett då den är helt missvisande, både utifrån den vinkel Dagens media valt – att lista de som har flest followers – och om man ska se till vilka som verkligen är ”hetast” i bemärkelsen mest aktiva, populära, har mest inflytande på Twitter.

Här kan du följa mig på Twitter.

Som jag sa förra veckan tänkte jag varje fredag istället för att göra #followfriday på Twitter, eller kanske som komplement, här tipsa om en hel lista att följa, eller om inte annat hitta nya intressanta personer att haka på.

Denna vecka tipsar jag om en lista som Jocke skapat, där han försökt samla alla som var med på 24 hour businesscamp. Här har jag skrivit mer om 24hbc.

Listan är rätt nyttig, då där finns de personer som är i framkant när det gäller internetutveckling, vi har de främsta entrepenörerna, uppfinnarna och tänkarna på listan. De twittrar mer eller mindre, men de allra flesta är trevliga, generösa och hjälpsamma.

Här hittar du den, all24hbc.

Och så ett bonustips, som är att spana in New York Times listor. Vad sägs om Fashion Report, eller denna lista som jag började följa genast.

Efter fyra dygn glömde jag bort mig. Dessutom var det så onödigt. Den där meningen hade klarat sig bra utan missförstånd även utan smiley.

Men jag ger inte upp. Klarar jag mig till söndag kväll utan att gömma bort mig igen tycker jag att jag har gjort det bra.

Den senaste veckan har jag i olika sammanhang råkat ut för diskussioner om lurkers. Sådana som lurkar eller anses tjuvlyssna på andras aktiviteter på internet utan att själva delta. Ett beteende som man kan ägna sig åt i forum, på mejlinglistor, på Twitter och i bloggar. Jag skulle härmed vilja försvara lurkandet, med två huvudargument.

1. Alla är olika. Somliga pratar mycket. Är bra på att ta plats, höras och synas. Andra är tystare, säger knappt ett pip, men lyssnar och observerar desto mer. Självklart finns de olika rollerna också på internet. Somliga har helt enkelt inget intresse av att hela tiden vädra sina åsikter eller att berätta saker om sig själva, vilket inte betyder att de inte har något utbyte av att höra på andras ord och göranden.

2. Internet är öppet och fritt och så vill jag att det ska förbli. Och internet blir vad varje enskild gör det till, för sin egen del. Egentligen existerar inte tjuvlyssning heller. När man skriver eller gör något på en öppen plats som en blogg eller i ett öppet forum får man räkna med att vem som helst kan se och höra, utan att nödvändigtvis ge sig till känna. På Twitter ser man vilka som följer en också. Nu försvåras det av de nya listorna, och det faktum att vem som helst kan göra en sökning eller följa en hashtag utan att det syns, men är man väldigt nojig kan man låsa in sina tweets också så att de bara blir synliga för dem man godkänner. I ett stängt forum måste man ofta bli medlem och medlemslistor brukar finnas att tillgå. Alltså är det svårt att tjuvlyssna i ordets rätta bemärkelse.

Det finns illasinnade lurkare. De där som plötsligt ger sig till känna och då med någon bitsk inte sällan insinuerande kommentar som tydligt visar att personen länge följt exempelvis en blogg. Men det finns folk till allt och självklart kan möljigheten att följa en persons blogg ”i smyg” användas i mindre behjärtansvärda syften. Det är det onda man får ta med det goda, för alla lurkare vill inte illa. Jag har stött på motsatsen också. Lurkare som plötsligt ger sig till känna med vänliga och kloka ord för att de inte längre kunde hålla sig från att säga något.

Den som föredrar att lyssna och lära men inte känner att den själv har något att tillföra har också ett existensberättigande och bör inte frysas ut eller nekas tillträde, tycker jag. Någon som är av en annan åsikt?

Tre dagar in i #nosmiley week pågår diskussionerna för fullt, om än inte lika intensivt som första dygnet.

Popjunkien har skrivit ett försvarstal för smileysarna, kombinerat med ganska stränga regler för hur de bör användas.

På Twitter är det tydligt att det är utmanande och inte helt lätt att klara sig utan kolon och parenteser:

Några som var på från början har gett upp:

Och vi andra fuskar vilt, genom att använda taggen #nosmiley istället för riktiga smileys:

Många använder argumentet att det på nätet behövs smileys/emoticons för att ersätta kroppsspråk, tonfall och miner vi använder när vi ses öga mot öga. Jag håller med i de flesta fall. Men så finns det fall där de är direkt kontraproduktiva. Som när någon på riktigt försöker vara rolig med hjälp av ironi. Då förstörs hela skämtet om man trycker dit en glad gubbe. Tycker jag då.

Har du en blogg och ett Twitterkonto?

Då är det läge att skapa ett automatiskt flöde för länkar från din blogg till Twitter, om du inte redan gjort det. Det är ett bra sätt att få läsare till bloggen, i varje fall får jag stora delar av trafiken till mina bloggar från Twitter.

Det finns många sätt att göra det på men den tjänst jag använder heter Twitterfeed.

Gå dit och registrera dig. Sedan klickar du på ”create new feed”.

Steg 1 är att autentisera ditt Twitterkonto. Alltså visa att du är rätt person så att ingen annan börjar posta knasiga länkar från ditt konto.

I Steg 2 bestämmer du ett namn på feeden och lägger in länken till ditt RSS-flöde.

Adressen till RSS-flödet är ofta bloggadressen och så /feed eller /rrs på slutet. Är du osäker så leta efter en RSS-symbol och klicka på den så hittar du rätt adress att lägga in som RSS Feed URL.

RSS-symbolen är den lilla orangea som syns ovan i fält nummer två.

Sedan kan du gå till ”advanced settings” och där bestämma exempelvis hur ofta du vill scanna efter nya inlägg från din blogg, en gång i timmen, varannan timme eller varje halvtimme.

Du kan också bestämma ett prefix för ditt flöde, som då syns först i tweeten. I exemplen nedan är det ”Från therealmymlan” och ”Nytt på SSBD” som är prefixen, dom syns varje gång ett nytt inlägg postas till Twitter.

När du är klar med dina inställningar är det bara att klicka på ”create feed” så ska länkar postas automatiskt till Twitter när du postar ett inlägg i din blogg, och det kan se ut så här:

Fiffigt va?

Det går också att använda tjänsten till att posta sina länkar till Facebook.

Hittade ännu en i raden av listor över saker som är big nono’s på Twitter. Top 13 Twitter Don’ts. Och ärligt talat blir jag lite trött. Trött på det mästrande sättet att tala om för andra vad som inte är okej, vad som är fel, vad man absolut inte får eller bör och så vidare.

Jag vet, jag hör till dem som ibland säger ifrån och talar om vad som inte är riktigt okej, men nästan aldrig utan att tala om hur man kan göra istället, aldrig utan någon form av tillägg.

Jag tänker ta ovan nämnda lista och översätta till svenska och kommentera, men först; ta det inte som en regelbok. (jag håller inte ens med om listan…) Tänk att det som funkar AFK (away from keyboard) funkar på Twitter, på nätet. Ett beteende som anses jobbigt är troligen lika jobbigt på nätet som annorstädes. Och Twitter blir vad man gör det till. Vill man använda det för att vara störig så är det helt okej, men då kanske man inte kan räkna med att ha så många followers.

Here we go:

1. Don’t live-tweet TV shows.

Livetwittra inte när du kollar på teve. Men hallå – det är ju hela behållningen med att titta på teve nu för tiden? Att twittra och diskutera det man ser med andra. Och om man inte har teven till hands slipper man missa vem som åker ut ur Idol eller vem som sa nåt smart i Debatt, för att andra twittrar om det. Twitter är realtime, live, här och nu, oavsett om det handlar om vad man gör eller vad man ser på teve. Tycker jag då. Den som inte vill bli spoilad kanske ska försöka undvika Twitter under en fotbollsmatch om personen föredrar att se matchen i repris. Men jag har aldrig sett någon svensk twittrare klaga över just detta.

2. Don’t say anything that could get you fired or prevent you from getting a job.

Twittra inget som kan ge dig sparken eller försvåra när du söker nytt jobb. Är inte det så självklart att det inte behöver sägas? Det som sägs på Twitter stannar inte på Twitter. Det finns sökbart och precis som men allt annat du pubicerar på nätet – gör det inte om du inte kan stå för det inför vem som helst som när som helst kan råka hitta det du publicerat.

3. Don’t be boring.

Var inte tråkig. För det första måste var och en ha rätt att vara tråkig. Och alla kan inte vara roliga och intressanta jämt. Vi människor är tråkiga ibland. Däremot, är man alltid tråkig och ointressant för andra kan man kanske inte räkna med att få så många followers. En annan sak – smaken är delad. Det som en person tycker är trist kan mycket väl uppskattas av någon annan. Låt inte denna tråkighetsregel hindra dig från att twittra på grund av prestationsångest, ok?

4. Don’t forget the Twitter lingo: RT is retweet, and @name is how you respond or give props to someone. Feel free to be generous with both your RTs and your @s.

Det här var ju inget förbud eller så, mer en uppmaning. Var generös med användandet at @ och RT. @ är att rikta en tweet till en särskilt person. Skriver man @mymlan på Twitter så riktas meddelandet till mig och andra som ser tweeten kan klicka på @mymlan och se vem jag är och eventuellt börja följa mig. Men – om jag inleder en tweet med @ är det bara de som följer både mig och den jag vänder mig till som kan se just den tweeten. Om jag däremot skriver något annat först och sedan @ ser alla mina followers.

RT står för retweet, och det är att helt enkelt skicka om någon annans tweet. Det kan vara en länk man vill dela med sig av eller också håller man med någon annan, eller så tycker man helt enkelt att det var smart, roligt eller whatever. Man anser tweeten värd att spridas till fler.

5. Don’t tweet more than ten times a day, or more than five times an hour, says @JasonCross00.

Igen – vill man twittra 100 gånger om dagen är det fritt fram. Men om någon som inte följer så många upplever att man upptar hela deras flöde är risken stor att de slutar följa en. har man tillräckligt intressanta eller roliga saker att säga är det helt okej att twittra ofta, och själv uppskattar jag flera twittrare som twittrar live från evenemang och annat, och uppdaterar betydligt fler än tio gånger i timmen.

6. Don’t reply to every single tweet.

Svara inte på varje enskild tweet. Jag förstår inte riktigt. Man får svara på hur mycket man vill, om man orkar. Men man kanske inte kan räkna med respons om man svarar för ofta, och samma som ovan – andra kanske tröttnar. Men vill man så kan man och bör man svara på precis allt man känner för att svara på.

7. Don’t tweet drunk, cautions @whitneyarner. Just like in real life, your followers might get a kick out of your drunk tweets, but you’ll probably regret them in the morning.

Twittra inte onykter. Medievärlden skrev för en tid sedan om detta och intervjuade bland andra mig. Jag anser nog att det är ok att twittra om man druckit, eller som Jocke Jardenberg svarade: jag gillar att ta mig ett glas i andra sociala sammanhang, varför inte på Twitter? Men självklart finns risk för att man säger saker man ångrar, och är man benägen att vara väldigt outspoken när man druckit kanske man ska hålla sig borta från Twitter då.

8. Don’t tell us about something cool or life-changing without a link or picture.

Berätta inte om spännande eller intressanta saker utan länk eller bild. Det här kan jag faktiskt hålla med om. Särskilt irriterande är det när någon direkt kommenterar en artikel, text eller bild utan att länka till det de refererar. Och då brukar jag säga till, ofta handlar det om ovana att twittra och okunskap om hur man stoppar in länkar. Det är enkelt, bara att klippa och klistra.

9. Don’t retweet something and leave off the original Twitter poster. Always give credit to those who wrote it first.

Det här känns självklart. Som att sno någon annans replik utan att credda vederbörande. Som överallt på nätet gäller det att vara generös med credd.

10. Don’t ignore people who send you a direct message or a reply.

Det här har jag predikat förut. Och gäller även bloggkommentarer. Ignorera inte direkt tilltal, ignorera framförallt inte raka frågor eller kritik. Bemöt, konversera. Klart man kan ignorera, men då får man räkna med att andra tappar intresset och slutar följa en. Jag tycker inte att man bör svara på allt dock. Får man väldigt mycket kommentarer och direkta repliker kan det bli för mycket att svara på allt. Om jag exempelvis ber om hjälp med något eller ställer en fråga kan jag få massvis av svar. Jag svarar inte alla enskilt men brukar försöka skriva ett allmänt tack till dem som engagerat sig.

11. Don’t #hashtag every topic.

Sätt inte hashtags på allt. Många hashtaggar bara på kul, och jag tror inte tanken är att man ska börja följa alla taggar. Har man ett viktigt ämne som man vill diskutera och som man tror kommer att engagera fler är det däremot en bra idé att redan från början uppfinna en bra hashtag. Själv brukar jag komma på det för sent, att ”det här borde man ha hashtaggat för att kunna följa hela diskussionen…” (en hashtag är alltså när man sätter # och så ämnesord, till exempel #nosmiley, i sin tweet. Då kan alla tweets med samma tagg följas om man klickar på taggen, oavsett om man följer personerna som använder den eller ej)

12. Don’t whine about people not following you. If you’re good at providing interesting stuff and you’re patient, you’ll get the followers you crave so badly.

Här håller jag med. Gnäll inte när andra inte följer dig tillbaks. Om du är tillräckligt intressant att följa kommer andra att följa dig. Om någon inte följer dig är det upp till den personen. Twitter är inte som Facebook, att man måste bli vänner. Intresset behöver inte vara ömsesidigt. Av artighet kan man följa alla som följer en, men jag gör det inte. Mitt flöde skulle bli ohanterligt då.

13. Don’t tweet your bathroom habits. Seriously. Just don’t do it.

Twittra inte om dina toavanor. Här tycker jag ingenting. Inte för att jag är intresserad av vad andra gör på toa, men om nån vill twittra om det så är det upp till den enskilde.

Joakim Jardenberg säger sig missbruka smileys, och har nu initierat en smileyfri vecka, för egen del och för andra som vill haka på.

Jag var sen med att börja använda smileys, tyckte det såg slarvigt ut och kunde ärligt inte förstå varför man inte kunde använda ord för att uttrycka sig utan var tvungen att lägga till små tecken för att flagga för att man skämtade eller var ironisk. Jag har kommit över det, lägger ofta till en liten glad gubbe efter en mening bara för att markera att jag inte är sur eller arg eller menar hundra procent allvar med en putslustig kommentar.

Språket lever och förändras, och i de 140 tecknens tidevarv är det kanske inte så konstigt om vi behöver små genvägar för att förklara sådant som annars skulle kräva en längre utläggning. Jag har accepterat det. Precis som att jag undan för undan och mot min vilja har accepterat ett ibland överdrivet användande av utropstecken i korta meddelanden för att stryka under eller förtydliga något. Så sent som i veckan såg jag någon som twittrade att hon oundviligen tyckte att det kändes som om hennes tweets uppfattades som sura eller arga om hon inte lade till ett utropstecken. Jag tror det var en hon, minns faktiskt inte vem det var som susade förbi i min twitterström…

Jag försöker att inte vara en bakåtsträvare, jag tror på utveckling och språket är inte statiskt eller konstant, vare sig det talade eller det skrivna. Men just därför tycker jag att Jardenbergs exemperiment är intressant, för att kanske få en större förståelse för varför vi använder smileys. Alternativt för att bli än mer stringent när jag skriver mina 140 tecken långa twittermeddelanden.

Fortfarande har jag väldigt svårt för när vuxna män (och kvinnor) skriver *ler* och jag föredrar direkta förkortningar som LOL framför de små asteriskerna. Jag kanske ändrar mig på den punkten också men föreslår ändå att den smileyfria veckan också ska omfatta asterisker…

Härmed deklararer jag att jag deltar i Jardenbergs experiment, om än på andra bevekelsegrunder. Det går också att följa diskussionen på Twitter med hashtaggen #nosmiley. Vilka fler hakar på?

Idag är det fredag vilket innebär FollowFriday på Twitter. Det innebär att man tipsar andra om bra personer att följa och använder taggen #followfriday, eller bara #ff eller #ffse där se står för svensk.

Tidigare har det diskuterats att Follow Friday är exkluderande och skapar utanförskap. Sjäv försöker jag se det ganska krasst. För dem som är nya på Twitter är det bra att få tips om bra personer, och vi kan inte vara så rädda för att exkludera så att vi inte vågar lyfta fram personer som vi tycker är bra.

Sedan någon vecka tillbaks fungerar också Twitter Lists fullt ut. Det är en ny funktion där man kan skapa listor att följa. Listorna kan ha olika teman eller bara bestå av personer man rekommenderar eller gärna själv vill ha extra koll på. Man kan lägga till personer i en lista som man inte själv följer, och man kan välja att dela med sig av sina listor till andra eller behålla dem privata för sig själv.

Också när det gäller listorna har exkluderandet diskuterats. Men jag vidhåller att man inte får vara så rädd för att någon ska känna sig utanför att man därför inte heller lyfter fram de som förtjänar det. När det gäller listorna så har de dessutom ett lite annat syfte. Jag kan vilja ha koll på ”företag på Twitter” utan att för den skull tycka att de är särskilt bra eller hissar dem.

Micco Grönholm har ersatt sina fredagsrekommendationer med att varje fredag skriva en bloggpost med rubriken Twitternytta. Där lyfter han fram tweets som på ett eller annat sätt är nyttiga, som lär honom något eller tillför något intressant. Det är ett bra sätt att credda dem som förtjänar det och samtidigt sprida vidare och tipsa andra.

Jag tänkte att jag varje fredag ska dela med mig av en lista, egen eller skapad av någon annan, som kan vara bra att följa eller använda för att hitta intressanta twittrare att följa individuellt.

Jag börjar denna fredag med den första lista jag själv skapat, Journalister heter den och jag försöker samla journalister som twittrar. No more, no less. Spana gärna in den och om du inte vill ha koll på hela så kanske du hittar ett par intressanta personer där som du inte visste twittrade.

Tipsa mig gärna om andra bra listor, gärna på specifika teman!

Just nu pågår Socialdemokraternas kongress i Älvsjö, och sällan har det väl funnits så stora möjligheter för dem som inte är där att delta på håll, via nätet. Dels såklart via de traditionella medierna som rapporterar, men kanske främst tack vare deltagarna själva, kongressombuden, som är där och twittrar och bloggar.

Vill man ha direktrapportering och nerv kan man med fördel följa hashtagen #jobb09 på Twitter, där kongressombud och andra ständigt uppdaterar vad som sägs och görs. Där postas också länkar till relevanta artiklar, bloggar och videoklipp för den som vill fördjupa sig. (och du måste inte ha ett eget twitterkonto för att följa med och se vad som sägs)

Om man tycker att Twitter är rörigt och föredrar mer sammanhängande rapporter och reflektioner finns ett helt gäng bloggar att följa.

Några sossebloggare: Erik Laakso (som även videobloggar från kongressen), Johanna Graf, Fredrik Pettersson, HBT-sossen, Stefan Wikén och så Peter Andersson.

Givetvis kan du också följa Aftonbladets egen kongressblogg, där Lena Mellin, Johanna Melén och Eva Buskas rapporterar från Älvsjö.