Allt fler spanjorer reser på semester till Sverige. De senaste åren har turismen ökat stadigt med 20 procent per år. Under 2006 stod spanska medborgare för 160 000 nätter på hotell, vilket är den siffran man använder inom turistbranchen.
     Den nya statistiken har tagits fram av nättidningen Sydkusten som i dag har ett stort reportage om den spanska turismen till Sverige.
     Jag har tidigare skrivit om den ökande turismen från Spanen i andra sammanhang och då även talat med handelskontor och ambassadörer om frågan. Det finns naturligtvis flera anledningar till att Sverige blivit ett turistland för spanjorerna. De flesta förklarar trenden med att de ekonomiska förutsättningarna ändrats, det har blivit billigare att  resa till Sverige. , nya lågprislinjer gör det möjligt att flyga till Sverige för bara några hundra kronor. Mina vänner i Madrid berättar att det blivit billigare att åka tur och retur med Ryan Air till Malmö och Göteborg än att ta taxi hem från krogen. Inte undra på att dessa städerfått ta emot horder med madridbor under förra året.
    En annan förklaring är EU. Under senare är har det skett en prisutjämning mellan länderna vilket gör Sverige billigare för spanjorer. Få länder i Europa kan till exempel erbjuda en mer prisvärd dagens rätt på vardagar än Sverige.
     Det jag ser är att det också kulturellt har skett en förändring i Spanien som framför allt många äldre svenskar har haft svårt att hänga med i. Medan Spanien har stigit fram som ett av EU:s ledande länder, har Sverige med sitt läge i Europas utkant och utanför eurozonen allt mer börjar uppfattas som ett lite ålderdomligt land.
    Lågprislandet Sverige har blivit en exotisk turistdestination.

Andra bloggar om: Spanien
 
   

Förr var gränsen för tillåten alkohol i blodet 0,8 promille för att få köra bil i Spanien, vilket betydde att man kunde dricka en halvflaska vin och en drink därefter.
       Nu är gränsen på EU-nivå.
       Att införa en ny lagstiftning är dock en sak, att ändra attityden en annan. Vi som minns hur det var förr märker visserligen att något har skett med synen på alkohol och bilkörning. Förr kunde man till och med se motorcykelpoliser som tog en carajillo, kaffekask på konjak, på morgonen innan de gav sig ut i kylan och vid byfester vinkade polisen in bilister som passerade byn och bjöd på ett glas vin.
    Så är det inte längre. Men det dröjer ytterligare innan medvetenheten om de nya reglerna har trängt igenom helt trots att kontrollerna blivit fler, speciellt i Katalonien och vissa andra storsadsområden. Allt för många kör fulla. Allt för många dör på vägarna.
       För att få bilisterna att tänka till ytterligare vill nu trafikmyndigheten Dirección General de Tráfico att polisen ska få möjlighet att ta blodprov på samtliga förare som är inblandade i trafikolyckor. Nu krävs det  ett tillstånd från en domare för detta vilket gör att många som kört berusade och orsakat olyckan slipper undan.
       Ett aktuellt exempel på detta är en 58-årig man i Logroñoprovinsen som fick fortsätta att ha kvar sin bil och körkort trots att han körde berusad och orsakade en dödsolycka. Resultatet är att han nu med bara 20 dagars mellanrum kört ihjäl två cyklister. Första cyklisten körde han ihjäl den 9 maj och nu igen den 29 maj köre han ihäl nästa. Olyckorna skedde vid samma vägsträcka. Något blodprov kunde inte tas och därför kan man inte bevisa att han var full denna gång heller. De nya reglerna kommer att ändra detta.
        Spaniens skärpta attityd är som sagt var en anpassning till EU som satt upp målet att minska antalet drafikdödade med hälften fram till 2010. Under förra året omkom 15 000 människor inom EU i trafikolyckor som orsakades av alkohol, enligt nya siffor från Trafiksäkerhetsföreningen NTF som nyhetssajten Drugnews tagit del av.
    Mellan den 4 och 10 juni ska polisen i samtliga EU-länder därför göra en gemensam satsning med ökade nyhkterhetskontroller under parollen ”European operation alcohol and drugs” som leds av den europeiska trafikpolisens samarbetsorganisation Tispol. Förra gången en liknande kampanj genomfördes i Spanien plockade polisen tusentals onyktra förare.

Andra bloggar om: Spanien

Den 7 juli 2007 klockan sju (07-07-07-07 alltså) utses världens sju nya underverk genom en stor omröstning i världen. Sedan den förra listan gjordes Grekland för flera tusen år sedan så har de flesta skapelser som då noterades försvunnit, endast pyramiderna finns kvar. Frågan är dock om pyramiderna får vara kvar på den nya listan, med tanke på att alla stora intressen som står på spel.
        Efter hård gallning  återstår nu endast 21 kandidater av de ursprungliga. En av dem är Alhambra i Granada, vilket fått de andalusiska turistmyndigheterna att jubla. Jag kan förstå upprymdheten. Jag har varit i Granadas Alhambra flera gånger, senast för någon vecka sedan och det är en imponerande plats.
        I Spanen drivs nu kampanjer för att få folk att telefonrösta på Alhambra. I Katalonien har man dock ingen förståelse för den spanska synpunkten att man bör stöda Granada, där har de katalanska kulturmyndigheterna i stället nu startat en egen omröstning för att få fram en lista över Kataloniens sju underverk. Typiskt katalaner…
        I Spanien har dessutom tytterligare en omröstningstartat för att kora vilka av Spaniens byggnder som är de sju största underverken. Kandidaterna till de sju spanska redovisas i denna länk till tidningen  El Mundo.       
        Alhambra är nog det vackraste i Spanien. Om Alhambra dessutom är ett av de sju bästa underverken i världen är jag inte säker på. Men skapelsen är garanterat ett måste för alla spanienintresserade att se, trots långa köer och otrevliga säkerhetsvakter.
        Personligen tycker jag att alla 21 platser som nu finns kvar i tävlingen är underverk som bör få en egen lista, en lista över platser som man bör ha besökt innan man dör. Jag har nio kvar. De 21 underverken och all information om omröstningen finns på denna länk som kan läsas på flera språk. Här kan du också rösta om du känner för det.
   
Andra bloggar om: Spanien
 

Den radikala baskiska vänstern vann ett massivt stöd i söndagens regionalval i Baskien. Den nya partibildningen ANV fick nästan tvåhundratusen röster.
    Den senaste tidens hårda debatt om partibildningen ledde alltså  tvärt emot vad kritikerna hoppades till ett ökat stöd för den radikala grenen av den baskiska nationalismen som ligger nära ETA.  Uppenbarligen ledde försöken till att förbjuda partiet till att många basker i ren trots mot övermakten i Madrid röstade på PNV.
    Jag har diskuterat den baskiska frågan i flera tidigare kolumner. Jag har där också analyserat det förbjudna partiets Batasunas roll i den spanska rikspolitiken, liksom dess ersättare ANV. Jag har  förklarat att jag inte tror på partiförbud. Man kan naturligtvis vara mot den politik ANV förespråkar. Ideologiskt ligger den så långt ut på den yttersta vänsterkanten att den ligger nära stalinismen, Samtidigt som dess ideologi även innefatttar en regionalistisk nationalism som är påverkad av såväl den biologiska rasismen som nationalismens fascism.  Kort sagt ideologiskt är ANV en kvarleva från en tid som inte längre finns. Men jag är övertygad om att det  endast är genom attt få in den radikala nationalismen i partipolitiken som man kan finna en väg bort från våldet.
     Denna uppfattning delas dock inte av många riksspanjorer och framfr allt inte konservativa riksspanjorer som förespråkar en stark centralstat. Inför kommunalvalen i Baskien som hölls i söndags  drev  därför det konservativa rikspartiet Partido Popular en massiv kampanj för att få ANV förbjudet.
        Resultatet visar nu alltså att i hela 31 kommuner i Baskien fick ANV flest röster och i nio kommuner i Navarra. Av dessa kommuner fick ANV egen majoritet i 17 av de baskiska kommunerna. Vid de förhandlingar som nu kommer att hållas väntas ANV få sammanlagt 25 borgmästare.
    I siffor vfick ANV 94.718 godkända röster i Baskien. Till dessa kan man dessutom räkna ytterligare 97.058 ogiltigförklarade röster som lämnades i kommuner där ANV förbjöds att ställa upp.
    Totalt var det alltså närmare tvåhundra tusen basker som röstade på den radikala regionalnationalistiska politik som ANV står för. Det är bland dessa tvåhundra tusen basker ETA har sitt stöd. Fler är de inte. Men det är ändå en betydande minoritet. Om detta kommer jag att få anledning att återkomma.

  
Andra bloggar om: Spanien
 

Den stora segern för PP i Madrid kan först och främst ses som ett fortsatt förtroende för den starkt tillväxtbetonade politiken som förts av PP under de två senaste mandatperioderna.  Men också som ett direkt stöd för den hyllade borgmästaren Alberto Ruiz-Gallardón.
           Madrids borgmästare Alberto Ruiz-Gallardón som är från PP:s radikala gren har under sin tid vid makten genomfört en rad förändringar i staden som en stor majoritet av befolkningen stöder. Nya stadsplaner har utarbetats med nya gågator i centrum och nya ringleder utanför staden, nya bostadsområden och nya metrolinjer.
       Han har också svarat för en radikal politik som innefattar populära arbetsreformer för stadens anställa och vigselceremonier för homosexuella. På många plan ligger han alltså långt ifrån den kristdemokratiska värdekonservatism som delas av PP:s kärna, därför finns det också ett stort motstånd mot honom inom PP vilket gör att han inte kunnat bli partiledare. Blev han det skulle PP garanterat vinna en storseger.
        Det senaste stora infrastruktursatsningen i Madrid är den gigantiska överbyggnaden av ringleden M30, det mest kostsamma som någonsin gjorts av liknande projekt. Flera mil av M30 går nu under jord. Resultatet är en smidigare trafik och mindre avgaser. Ovanför jord är det inte längre något buller. enligt löften ska det nya utrymmet bli parkområden.
           Under sin tid vid makten har likaså regionalpresidenten Esperanza Aguirre som också är från PP  framgångsrikt lyckats leda den stora ombildning av Madridregionen som skett under senare år.  Hon är dock långt ifrån lika populär bland vanligt folk som Alberto Ruiz-Gallardón. Många minns också att hon första gången kom till  makten genom ett diskutabelt omval.
       Resultatet av de senaste årens PP-ledda politik i Madrid är att Stormadrid växer så det knakar. Nya förstäder skjuter upp på några år. Flygplatsen som nyligen fick en stor tillbyggnad är i dag en av EU:s största och viktigaste. Det finns tunnelbaneförbindelse hela vägen till flygplatsen vilket gör att man numera kan åka till centrum för två euro.
            Under de senaste åren har en rad snabba beslut klubbats igenom för att nya vägar och annan infrastruktur ska kunna uppföras rekordfort för att inte tillväxten ska stoppas.  Tunnelbanan dras snabbt ut till de nya områdena, motorlänkar bygger samman allt. Här finns igen tid till utredningar och remissfunderingar.
       Politiken har trots det snabba tempot ett massivt stöd bland befolkningen i Madrid där ingen har förståelse för trädkramare. Att nya motorvägar byggs betyder ju att trafiken kommer snabbare undan, och de nya tunnlarna gör att man kan anlägga parker ovanpå trafiken. Någon stans måste ju alla bilar ta vägen, anser madridborna.
        Den enda riktigt kännbara kritiken som riktas mot PP:s tillväxtpolitik i Madrid kommer utifrån. Det handlar om att den ensididiga satsningen på Madrid leder till att tillväxten centraliseras ytterligare till Madrid medan regionerna kommer på efterkälken. Om allt satsas i Madrid  leder det till ojämn tillväxt i landet. Att PP vill ha en stark centralmakt är ingen hemlighet. PP:s Madridpolitik leder därför till ökad regionalism och därmed ökade spänningar i landet.
      Hur som helst så ser vi resultatet av tillväxtpolitiken. Madridregionen är i dag en dynamisk metropol med minst 7 miljoner invånare. Om man räknar in alla som är här tillfälligt är det ytterligare någon miljon.
     Madrid har på bara några år blivit en av EU:s dominerande Metropoler. Madrid har samtidigt blivit  hela den spansktalande världens centrum för ekonomi och politik. Madrid är Europas dörr mot Latinamerika. Det är härifrån alla företag utgår när de handlar med Latinamerika.
    Madrid är även centrum för hela den spanskatalande världens kultur. Den ekonomiska styrkan har lett till att Spanien nu finns överallt i Latinamerika. De gamla kulturella banden stärks. I Madrid bor nu redan miljontals latinamerikaner och miljoner är på väg.
     Valresultatet betyder att den starkt betondade tillväxtpolitiken förtsätter och därmed kommer Madrid att fortsätta att växa. Åt norr går det visserligen inte längre att bygga mer förstäder om inte staden ska kvävas, bergskedjan stoppar. Men åt söder, öst och väst finns inget som hindrar Madrid från att växa och växa till att om sådär 30 år vara stort som Mexico DF.
    Det är inte utan att man vill jämföra med Stockholm och vilken väg politikerna där har valt. Storsstockholm hade en gång en möjlighet att bli Östersjöns ekonomiska centrum och Sveriges stora tillväxtcentrum. Men i dag inser alla att detta inte kommer att ske. I stället för att skapa en infrastuktur som leder till snabb tillväxt och utveckling har de regionala politikerna under de senaste decennierna gjort allt för att hindra utvecklingen.
    Stockholm är i dag till exempel den enda huvudstaden i EU som saknar ringled, all trafik som går från Norrland mot Norrköping måste fortfarande i dag köra rätt igenom centrala Stockholm på en trång motorled som kallas Essingeleden. Tunnelbanan och snabbtåg fungerar inte. Alla vägar proppar igen vid rusningstid. Inget har gjorts för att få plats med alla bilar som följt med de hundratusentals nya invånarna som flyttat till Stockholm de senaste tjugo åren. Inga nya ringvägar har anlagts, tunnelbanan står stilla och antalet nya bostadsområden är mycket få med akut bostadsbrist som följd. Det enda som görs är att införa biltullar
    Metropolen Storstockholm har i dag visserligen nästan två miljoner invånare men hade kunnt vara ännu större och ännu mer dynamisk om politikerna följt Madrids exempel.
    I Madrid tar man täten medan Stockholm fortfarande utreder. Om detta sedan är rätt väg att gå är en annan fråga som var och en får bedöma.

Andra bloggar om: Spanien
 

Söndagens regionalval bjöd inte på några överraskningar vad gäller styrkeförhållandet mellan de två stora rikspartierna konservativa PP och socialdemokratiska PSOE.
     Men den bittra valkampanjen har lett till ett hårdare politiskt klimat i Spanien. Politiken har blivit mer polariserad.
      Valdeltagandet var lågt, endast 63,78 procent av de cirka 35 miljoner röstberättigade gav sin röst vilket är rekorddåligt. Jämfört med förra regionalvalet hela 4 procent lägre. Det är alltså inte bara misstron mellan de båda stora politiska krafterna som ökat.
    Här är länken till inrikesministeriets valmyndighet för den som vill granska slutresultatet.
  
Resultatet fördelat på tre block ger en annan bild
Vid en jämförelse mellan de båda största partierna fick visserligen PP ungefär hundrafemtiotusen mer röster i kommunalvalen är PSOE. (PP fick 7.909.939 och PSOE fick 7.752.635).
    Men de procentuella fördelningen av samtliga kommunala röster i riket talar sitt tydliga språk. I hela landet fick PP bara 35,67 procent de kommunala rösterna medan PSOE bara fick 34,94 procent.
    Andra partier än de två stora fick tillsamans 27,58 av rösterna, av dem är vänsterpartiet IU störst med 4,5 procent följt av katalanska borgerliga katalanistpartiet CiU, det katalanska radikala vänsterrepublikanska ERC, det baskiska borgerliga PNV, det kanariska borgerliga CC och det galiciska vänsterpartiet BG.
   Valresultatet betyder att flera miljoner väljare alltså la sina röster på något av alla de små regionala och kommunala partier som finns i landet.
    Om man fördelar stödet i tre olika block så ser det alltså inte alls ut som någon seger för PP. Snarare visar det ett mer splittrat Spanien än någonsin.

Nationalisterna gick framåt i Baskien och Navarra
 I Navarra och Baskien och även flera andra regioner ökade stödet till nationalistpartierna vilket gav fler mandat.
    I många kommuner kommer nu de regionala partierna att tillsammans med vänsterpartiet IU ge sitt stöd till PSOE för att bilda majoritet och ta borgmästarposte.
   Valresultatet innebär också att det nu blir regeringsskifte i såväl Navarra som Balearerna sedan nationalistpartierna och IU går samman med PSOE.

Storstäderna för rikspartierna 
I Barcelona som är landets näst största stad lyckades inte det borgerliga katalanska CiU vinna majoritet utan där fortsätter det katalanska socialdemokraterna PSC att styra och ha borgmästarposten.
    I Valencia som är landets tredje största stad behöll dock Partido Popular majoritet trots att regionalisterna där gjorde bra ifrån sig
    I Madridregionen vann Partido Popular en jordskredseger både i staden och regionen. Madrid forstätter att styras av PP.

Madrid PP:s starka fäste
Faktum är att  det var alla Madridrösterna  som gjorde att PP totalt fick flest röster i landet.
    Men det goda resultatet i Madrid kan naturligtvis också ses ett resultat av det spanska personvalssystremet. Madrids borgmästare är i dag Spaniens mest populära politiker.
    I kommunalvalet spelar partierna en mindre roll utan väljarna ser mycket på kandidaten. Ytterst få anser att PSOE:s  borgästarkandidat är bättre än Alberto Ruiz-Gallardón.

Personvalen styrde
 Som ett resultat av att det är skilda valdagar mellan riksvalet och regionalvalen spelar personvalen stor roll i detta val.
    I alla kommuner har det funnits minst två kandidater till borgmästarposten att ta ställning till. Många väljare ser därför inte detta val som ett ideologiskt val utan röstar på den kandidat de tycker verkar bäst som borgmästare i sin kommmun.
   Vid riksval till kongressen brukar sedan många av dem som röstar på flera av de små regionala partierna rösta på PSOE, visar erfarenhet från tidigare val.

Slutsatser?
Ska man dra en slutsats av detta val inför kongressvalet som ska hållas i mars 2008 så är det alltså att Partido Popular ser ut att få det svårt att vinna då, trots att de i detta fall fick flest röster. Ungefär 160.000 fler.
    Att PP ändå valt att ropa ut sig som stor segrare i valets efterspel ska ses som ren taktik. Alla vill ju tillhöra vinnarna, och PP hoppas uppenbarligen att deras tal om seger ska leda till ökat stöd.
    Vid mandatfördelningen i kommunerna fick dock PSOE flest platser, 24.026 mandat, mot PP:s 23.347. Vid fördelningen av makten i kommuner och autonomier segrade PSOE.  Det var engentligen endast i Madrid PP gjorde ett riktigt bra val.
    Som journalist med studier i statsvetenskaplig statistik  i bagaget  ger dagens tidningsrubriker många anledningar till att se med tveksamhet på den spanska journalistkåren. I den spanska journalistkåren är det endats ett fåtal som verkligen försöker göra en neutral analys av valet.
   
Andra bloggar om: Spanien
 

De båda topplagen Real Madrid och FC Barcelona har fortfarande samma poäng, 72 mot 72, efter segrar för både Madrid och Barça i lördagens omgång. Endast två omgångar kvar. Detta är samtalsämnet i dag, denna valsöndag i Spanien.
        Ovisst in i det sista. I La Liga alltså.
       I nästa matchomgång får inte Barcelonas stjärna Ronaldinho spela, sedan han fick rött kort efter en ful spark. Barcelona möter då Espanyol, ärkerivalerna från Barcelona, och hade behövt alla krafter. Madrid möter Zaragoza och har därmed stor möjlighet att gå ifrån. Men till skillnad mot många andra år kommer det vara ovisst in i det sista.
        För att Sevilla som nu ligger trea med 67 poäng ska ha en chans att vinna måste de båda andra förlora allt som återstår vilket är orealistiskt.

Andra bloggar om: Spanien

Natten mot lördagen avslutades valrörelsen, nu har politikerna grälat klart, nu har massmedia gjort sitt, nu är det väljarna som bestämmer. Lördagen är för vila och nöje men på söndag öppnas tusentals skolor som vallokaler dit då 35 miljoner spanska väljare går för att rösta om vem som ska styra i deras kommun.
         I 13 av landets autonominer är det även regionalval, bland annat  Comunidad de Madrid (Regionen Madrid med 7 miljoner invånare).  Viktigt är också vilka som vinner borgmästarposten i de mest befolkade storstadskommunerna Madrid, Barcelona, Valencia, Bilbao, Zaragoza, Sevilla, Las Palmas…sammanlagt ska över 8000 borgmästare väljas….
       

Regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero, social-
demokratiska PSOE,  mötte en stor folkmassa i Madrid….

…inte långt därifrån mötte oppositionsledaren Mariano Rajoy,
partiledare för konservativa Partido Popular, sina anhängare.

För oss som är intresserade av Spanien är resultatet intressant ur flera aspekter. Dels kommer det att visa om oppositionspartiet, konservativa Partido Popular, lyckats med sin taktik för att vinna röster, det vill säga att stenhårt kritisera regeringens politik på alla plan och framför allt regeringens sätt att handlas med den baskiska frågan.
       För första gången sedan Spanien blev demokratiskt har ETA blivit en del i valrörelsen. Högerledaren Mariano Rajoy har anklagat den socialdemokratiske regeringschefen José Luis Rodriguez Zapatero för att han indirekt genom sin politik stöder ETA.
       ”Zapatero vill ha din röst för att kunna ge efter för ETA,” har han sagt på ett av sina valmöten.
        Ännu längre har den förre premiärministern José MAría Aznar gått  sin kritik. Det är Aznar som ligger bakom den nuvarande taktiken. Aznar har till och med hävdat att varje röst som inte går till PP är en röst diret på ETA..
        Oberoende bedömare är enliga om att den konservativa oppositionens aggresivitet har lett till att valrörelsen blivit välidigt hård. På riksplan är debatten nu så hårt och destruktiv att det finns risk att väljarnas förtoende för politikerna minskas och att valdeltagandet därmed minskar.
       Reginalvalen är en viktig temperaturtagare i politiken. Resultatet kommer att ge en tydlig bild av hur opinionen ligger inför riksvalet till kongressen som ska hållas i mars 2008. Det vill säga vem som ska styra Spanien in i 2010-talet. Det är därför jag skrivit så mycket om den baskiska frågan den senaste månaden i denna spalt, för i andra svenska medier är intresset för Spanien som alltid mycket svalt.

Andra bloggar om: Spanien

Jungfrun av El Rocio, som ferian gäller. Statyn som är urgammal och silveraltaret runt omkring väger som en bil. Det hindrar inte pilgrimerna från aatt lyfta upp allt och därefter bära runt på statyn under en hel dag. Det sker om några dagar, men först är det fest som inleds under onsdagskvällen.

I dag har de första pilgrimerna börjat anlända till den lilla byn El Rocío, i Huelvaprovinsen. Jag var där för några år sedan. Det är det mest spektakulära jag varit med om. Jag har tidigare skrivit om San Isido i Madrid, Feria de Abril i Sevilla och Feria del Caballo i Jerez de la Frontera. Festen som inleds i kväll slår allt, även karnavelerna i Santa Cruz de Tenerife och Las Palmas de Gran Canaria.
        När kulmen nås på pingsdagen har hundratusentals människor kommit till den lilla byn. Några brödrarskap har vandrat i veckor, andra några dagar. Många rider, andra går och har sina bpackningar på oxkärror. Alla är klädda i traditionella anlalusiska kläder och har bagaget fyllt med mat och vin. För som alla katolska fester är det mycket vin och glädje. Det är dans, vin och glädje dygnet runt i fyra dagar. Alla är som i trans av religiös hänförelse, kättja, vinberusning och livsglädje. Översallt flirt, dans, glädje. Feta skinkor, generöst vin. Jag vet. Jag har varit där.
        Kulmen på pingsdagen. Mitt i natten, klockan tre, stormas då altaret och statyn med La Vírgen del Rocío lyfts ut och inför hänförda pilgrimmer lyfts hon sedan runt. Påven i Rom har haft utsända. De tycker att festen är så barbarisk att den egentligen inte kan kallas katolsk. Men det struntar alla de hundratusentals, ja upp mot en miljon spanjorer i som kommer hit. För dem är El Rocío årets höjdpunkt.

Andra bloggar om: Spanien

Som jag tidigare skrivit i denna spalt såg det ut som om den massiva flyktingvågen från Afrika kunde bli lika stor i år som förra året. (Se kolumn längre ner).  Jag skrev också att nya hårdare tag väntar de så kallade illegala flyktingarna detta år.
      
Nu ser vi resultatet av den nya hårda flyktingpolitiken. På mindre än en vecka har de flesta av de flyktingar som kom i den första vågen till Kanarieöarna skickats tillbaka till landet därifrån de avseglade. Avvisningarna som tidigare inte kunde genomföras kan ske i år tack vare de nya överenskommelser som gjordes mellan EU, Spanien och en rad afrikanska länder i slutet av förra året. I utbyte mot bistånd lovade de afrikanska staterna att ta tillbaka flyktingarna.
  
Enligt de nya hårda flyktingdirektiven ska återförandet ske så snabbt som möjligt för att flyktingarna inte få en möjlighet att rota sig. Myndigheterna som ska genomföra avvisningarna har 40 dagar på sig men helst ska det ske direkt efter en läkarkontroll och utspisning.

Båtarna som kommer till Kanarieöarna avseglar från Maurutanien och Senegal. Men flyktingarna kommer från hela Subsahara, som spanjorerna kallar de delar av Afrika som ligger söder om Sahara. Kriget i Dafur har satt fart på flyktingströmmen ytterligare. Drömmen om en bättre framtid i rika Europa lockar.

När jag senast var på Kanarieöarna och i Andalusien och gjorde reportage om flyktingvågen konstaterade en av hjälparbetarna:  ”Här i EU kallas dessa människor för illegala flyktingar, men alla som kommer är ju flyktingar på ett eller annat sätt, de flyr från fattigdom, de flyr från krig, de flyr från en tillvara utan framtid och hopp.”
   
Förr fick de  afrikanska illegala flyktingarna vänta i månader i förläggningar medan saken utreddes, till slut var det för sent attt sända tillbaka dem och de fick då lov att flytta vidare till fastlandet där de kunde få tillfälliga jobb inom jordbrukssektorn.
  
Regeringens nya politik har alltså ett massivt stöd i EU och i Spanien står oppositionspartiet Partido Popular eniga bakom. Syftet med direktavvisningen är naturligtvis att avskräcka, och framför allt, enligt immigrationsminister, ska ”människosmugglarna inte få lura iväg en massa människor som ändå inte får stanna.”

Hårdast drabbas flyktingarna ”utan papper”, fattiga arikaner som tvingats betala sina sista slantar för en plats på en båt och i samband med detta fått rådet att kasta sina in-handlingar. Nu kommer de tillbaka till Afrika utan id-handligar med allt vad det innebär av osäkerhet och statslös tillvaro. De har dessutom satsat sina sista slantar på en båtresa som inget gav.
 
Frågan är svår och har många infallsvinklar. Jag har inget svar. Men man kan naturligtvis fundera över varför det just är svarta afrikaner som stoppas från att komma in i Spanien medan porten öppnas mot latinamerikanska invandrare.
    
Samtidigt finns det ingen möjlighet för Europa att ta emot alla som vill komma. I många av båtarna som kommer till Spanien sitter  numera flyktingar från Kina och Asien som transporterats i månader av människosmugglare innan de når EU. Men kritik mot de hårdare tagen har rests från flera hjälporganisationer som anser att varje fall ska utredas för sig och varje flykting ska ha rätt till en advokat. Det finns också humanitära skäl som åberopas.
 
Om flyktingfrågan kan man ha många åsikter. Men med tanke på att detts faktisk direkt berör Sverige är den förvånansvärt lite uppmärksammat av svenska massmedier. Sedan Schengen trädde i kraft 2001 delar Sverige yttre gräns med Spanien. Men ändå rapporterar media mycket mer om flykten över Rio Grande mellan USA och Mexiko än flykten över Gibraltar mellan Afrika och EU.
 
Så länge Europa är rikt och Afrika är fattigt kommer alltså flykten att fortsätta. Något annat som som är helt säkert är att när det blir känt i Afrika att det är så gott som omöjligt att få stanna på Kanarieöarna och få sin flyktingstatus utredd där , så kommer detta snabbt att leda till att ännu fler kommer att försöka ta sig oupptäckta över Gibraltar sund.  Båtarna som går över Gibraltar är sämre och dessutom sker överfarten under natten i farliga vatten.

Vi kommer att få en dramatisk sommar med många ilandflutna drunknade längs Andalusiens kuster.
 

Andra bloggar om: Spanien