På måndag bär det iväg igen. Dublin och en ny EPT står på programmet. Pokermässigt ska det bli riktigt kul som alltid. Däremot är inte Dublin någon resefavorit i mina ögon. Det bästa med Dublin tycker de flesta är alla de mysiga pubarna. Men eftersom det inte riktigt är min grej så tappar Dublin i attraktionskraft. Fotbollsligan på Irland är ju inte så het heller så där tappar resemålet också poäng.

 

Förra året så låg jag riktigt bra till i EPT:n i Dublin. Runt tiondeplats efter första dagen och över average strax innan pengarna när jag fick KK och höjde upp innan flopp. William Thorsson var den enda som synade och han täckte mig med marker. Floppen kom K82 alla klöver. Jag floppade således setet men Thorsson hade QJ i klöver och flush. Bet på flopp och vi var all-in på turn. Bordet parade sig inte och jag var ute. Jag hoppas på revansch i år!!!

 

Jag längtar så efter en riktig fullträff och de stora prispengarna. Jag är givetvis nöjd med att ha varit i pengarna i tre av sex EPT:s i år men det är på finalbordet det börjar hända grejer i plånboken. Jag var ju så nära sist men jag förlorade två slantsinglingar dag tre och det har man ju inte råd med. Ena gången hade jag par(22) mot AK suited och förlorade. Andra gången hade jag AK suited och torskade mot par(99).

 

Jag var på Råsunda i måndags och såg AIK-IFK Göteborg. Jag satt högt uppe på södra precis rätt ovanför målburen där Änglarna gjorde sitt omdiskuterade mål. Jag kan givetvis inte säga heller med säkerhet om bollen var inne eller ej men min spontana reaktion var att bollen INTE var inne. Bollens hela omkrets ska ju vara över mållinjen för att det ska vara mål och det var ytterst tveksamt att den var det. Om någon hade facit och innan det avslöjades gav två gånger pengarna på hurvida bollen var inne eller ej skulle jag hursomhelst satsa en rätt stor summa. Hur stor? Inte en årslön men kanske en månadslön.

 

Äldsta sonen Wimmo sex år har börjat spela schack. Han och en klasskompis gjorde sitt första pass på schackklubben Rockaden som ligger i Hägerstensåsen. Han har gett sig den på att han ska slå mig. Jag har berättat för honom att jag spelade en hel del mot min morfar och att det tog mig åtta år innan jag vann första gången. Jag kan säga att det inte kommer ta honom några åtta år att slå mig med den utvecklingen jag sett på den korta tid vi spelat, snarare åtta månader!!!

 

Det börjar bli rätt mycket aktiviteter nu. Idrottsskola, schackklubben och simskola står på veckoprogrammet nu och mer lär det bli eftersom den yngsta sonen Williot är fotbollstokig. Men det är jag inte direkt ledsen för.