Det är nästan så jag skäms att berätta men min pokerform är snuskigt bra för tillfället. Jag har fortfarande bara en förlustdag sedan 25 januari. Visserligen har jag bara spelat en dag sedan den 25 januari men ändå…Nej allvarigt talat så har jag spelat varje dag utom sex dagar som varit pokerfria. Jag har dock knappt spelat ett enda maratonpass utan jag snittar nog runt tre timmar om dagen. Ofta är det inga jättevinster utan mera typ Malmö FF vinster på sjuttiotalet, stabila 1-0 vinster utan så mycket dramatik. Men vinner jag ungefär ett inköp per dag så blir resultatet mer än godkänt. Och det är så det sett ut nu de senaste två månaderna.

 

 

 

Jag får ofta frågan varför jag inte går upp från mina nivåer (normalt 5/10 dollar men även 3/6 ibland) när jag ändå vunnit så stabilt under lång tid. Visst tanken är kittlande men jag resonerar som så att det finns så många som aldrig är nöjda, mycket vill ha mer. Jag är jättenöjd så länge jag kan livnära mig på något som jag tycker är jätteskoj. Det funkar bra för mig på dessa nivåer och jag har inga direkta swings som annars kan vara jobbiga på det mentala planet. Dock är jag nyfiken om jag skulle vara en vinnande spelare även på de högsta nivåerna. Jag ser några spelare som jag har överlägsen statistik mot på 5/10 HU som sen har klivit upp och nu vinner stort på de högsta nivåerna. Det troliga är att jag kommer att stanna under min 5/10 dollars korkek. Ett par pokerkompisar har erbjudit att stejka mig på högre nivåer och stå för förlust och dela på vinsten men jag har inte velat det för att om jag skulle göra det så skall det vara någon som har så pass mycket kapital att den personen inte står och faller med den investeringen utan ser det mer som ett spännande nöje med goda vinstchanser. Och så har inte fallet varit med dem som jag fått förslaget ifrån.

 

 

 

Jag blev kvar ett par dagar i Warszawa efter att jag åkt ur turneringen. Jag utnyttjade tiden till att promenera i staden och se mig omkring i ett antal timmar och mil. Jag får ofta gliringar från de som knappt lämnar hotellet under hela veckan. De tycker jag är en lustig jävel som aktiverar mig så mycket. Jag i min tur har svårt att förstå dem som inte är mer nyfiken att upptäcka saker och platser som man aldrig tidigare varit på än att nöja sig med att se kasinot, hotellet och flygplatsen. Men alla är vi olika och tur är väl det…..

 

 

 

Jag hade en mycket trevlig kväll i onsdags då jag blev bjuden på middag av pokerlegendaren Christer Björin. Vi har träffats ute på touren några gånger och han befann sig nu i Stockholm.

Vi var på Ulla Winblad på Djurgården och intog en kanon måltid. Christer är en oerhört trivsam och sympatisk människa som det finns hur mycket som helst att prata om med. Det är fascinerande att få höra hans erfarenheter från pokern på den gamla goda tiden.

 

 

 

Slutligen vill jag önska er alla en glad påsk. Jag avslutar med en liten Hammarby anekdot med Kennedy som för övrigt kom med i landslagstruppen mot Brasilien nu på onsdag. Vi skulle spela bortamatch mot Norrköping och befann oss på träningsanläggningen på Årsta. Det var dags för avfärd och andre tränaren Thomas Dennerby stod längst fram i bussen och utropade att det fanns EN fribiljett per man att ge bort till matchen. Inte mer eller mindre eftersom några spelare och då framförallt Kennedy alltid hade frågat efter en drös med biljetter. Han hade i och för sig alltid en massa släktingar var vi än skulle spela men nu var det en plåt per man som gällde.

Dennerby:- Som sagt då grabbar, en biljett per man. Är det någon som inte behöver sin så kan den hojta till. Då ropar Kennedy till Dennerby: – Thomas, jag vill ha sex biljetter.

Dennerby:  – Men Kennedy har du inte hört vad jag precis sa. Det är en biljett per gubbe som gäller. Det finns inte fler biljetter. Kennedy svarar lite deppigt: – Jaja, ok då. Jag tar väl bara fem då!!!!