Jag är hemma i Nacka , Stockholm igen. Sista dagarna i Las Vegas bestod av idel nöjen. Jag såg showerna med trollkarlarna David Cooperfield, Dirk Arthur och Steve Wyrick. Cooperfield hade jag sett två gånger i Stockholm men det var ändå riktigt bra liksom de två övriga. Jag hade ju nöjet att få träffa Joe Labero privat i Las Vegas ifjol och har sett hans show två gånger i Sverige också. Dessutom har jag sett Lance Burton, Hans Klok och Rick Thomas i Las Vegas förut så jag kan snart utnämna mig till trollkarlsspecialist.

 

Jag såg även showen Mystere för andra gången. Jag behöver knappast tillägga att jag gillar den när jag såg den i repris. Showen var slutsåld och jag och Malin stod i sista minuten kön för att få köpa ej uthämtade biljetter. Då kommer en vänlig man fram till just mig och frågar om jag vill ha en biljett till showen eftersom han har en över som hans far inte kunde utnyttja.

Ibland finns det flera Alexander Lukas!!

 

De två atleterna som uppträder på Mystere och som jag är så imponerade av vet jag nu att de är bröder och heter Paolo och Marco Lorador. De är från Portugal och är födda 1965 respektive 1967. Jag är ju född 1966 och när jag såg vad de kan prestera i den åldern så började jag drömma och fantisera om en comeback i Hammarby.

 

Jag spelade även två mindre turneringar(80 resp. 65 dollar i inköp) på MGM de sista dagarna i Las Vegas. Jag åkte ur båda gångerna på två slantsinglingarna när jag var all-in med pocketpar och fick syn av två överkort. Båda gångerna precis innan pengarna men blindstrukturen var så brant så man var tvungen att agera. Men vilket värde det var på turneringen annars. Jag ogillar att nedvärdera spelare och använder aldrig uttrycket fisk. Men vad det kryllade av spelare som måste ha gjort sin debut på pokerscenen. Bland annat var det en spelare som inte hade en aning vad det handlade om men som hade en ofantlig tur. Han hade över 50000 i chips och snittet var 4000(startstack 2000). Han synade med allt och drog ut på river flertalet gånger. Sedan började han överbeta och de nya spelarna som kom in till bordet visste ju inte till början hans begränsade kunskaper så hans monsterstack skrämde och den fortsatte att växa. När det var 20 spelare kvar av 79 hade han nog 80 % av markerna men han åkte ändå ut när det var mer än 15 spelare kvar. Som exempel så synade han ner en spelare som betat alla gator inklusive höjt preflopp och var all-in på river. Han synade då med JT när brädan var 87428.

 

På vägen hem åkte jag via Newark som jag nu äntligen vet hur det uttalas. Nåårk blir det med min egna svenska skrift. Jag blev där bjuden på en kaffe av Dan Glimne och vi hade ett långt trevligt samtal i väntan på vidare hemfärd. När vi kommer tillbaka till gaten så kommer jag på av en slump att jag inte fått någon reserverad sittplats och ställer mig därför vid disken. Då får jag reda på att detta är Continental och att jag reser med SAS. Båda planen går exakt samma minut, 17.20 men från helt olika terminaler. Jag tar ett snabbt adjö till Glimne och skyndar mig mot terminal B. Som tur är hinner jag men det var som uppgjort för fatala misstag. Dessutom stod inte flygnumren på tv skärmen utan bara destinationen.

 

Till sist en domarhistoria: Det var i de lägre fotbollsserierna och en spelare var väldigt missnöjd med domaren. Missnöjet växer och till slut kan spelaren inte hålla tyst och slänger  ut följande kommentar till domaren: – Fy fan vad du är dålig!!

Domaren replikerar lugnt: – Ja, jag vet. Det är därför jag får döma i den här skitserien med alla dessa träben till spelare.

Behöver jag tillägga att spelaren därefter inte kommenterade domarens insatser något mera!!!