Det har varit en riktigt sur dag på jobbet idag. En sådan där dag som man vet kommer med jämna mellanrum och inte går helt att undvika. Men det är då som man ställs som mest på prov om man är stark som pokerspelare. Genom att visa att du kan vara kylig och ta en förlust utan att tappa huvudet och göra förlusten till en ”megaförlust”. Många spelare påverkas i detta tillstånd till att spela ”jaga förluster spel” och facit blir allt som oftast katastrofalt. Så det är bara att acceptera att idag var det en mindre rolig dag! Men trösten är att jag ändå är plus så här långt in i månaden ändå. 

 

Häromdagen såg jag en dokumentär på Discovery om yrkesfiskare på Barents hav som fascinerade mig enormt. Klockan var efter midnatt och jag var egentligen trött men satt som klistrad vid tv:n i över två timmar. Här kan man snacka om tuffingar. De jobbade under extrema förhållanden. Svinkallt och storm samtidigt som de jobbade 35 timmar i sträck. Därefter hade de ”lyxen”att få sova hela tre timmar innan det var dags att jobba igen. Det är vid sådana här tillfällen som man reflekterar över hur bra man har det egentligen som kan livnära sig på poker. Men all respekt åt dessa fiskare på Ishavet, vilka järnmän!!

Dessutom kommer jag att njuta än mer när jag äter fisk fångad från dessa hav när jag vet vilket jobb som ligger bakom.

 

Jag känner starkt för IFK Norrköping efter mina tre år där och hoppas verkligen att de ska klara sig kvar. Gefle har ju min gamle lagkamrat Hasse Berggren samt att de är från norrland (om än med minsta möjliga marginal) vilket gör att jag även vill att de ska vara kvar i allsvenskan. Ändå kan jag inte undgå att tycka att det är roligt när ett lag som Ljungskile vinner. Ett lag som alla gnäller på och som har sämst resurser av alla lag i allsvenskan. Men det är just det som är det härliga att rikast inte alltid vinner utan att det fortfarande är möjligt att med små resurser göra det så bra som Ljungskile ändå gör det. Heder åt Ljungskile!!!!

 

Wimmo 7 år gick på friidrottsskola förra veckan och hoppade då bland annat höjdhopp. Efter att de hade hoppat kunde jag inte låta bli att provhoppa. Jag hade inte gjort det sedan skoltiden för ungefär 25 år sedan. Mitt ego fick sig en kraftig boost då jag la upp ribban på 142 och jag tog det i sandaler och jeans med bred marginal. Egentligen vet jag inte om det är speciellt bra men det såg rätt högt ut och jag undrar nu hur högt jag kan hoppa. Thomas Ravelli tog visst under sina bästa år 206 efter en träning på Värendsvallen.

 

Helt seriöst, jag såg i veckan en live match i fotboll i trean här i Stockholm med lagnamnen Tellus och Saturnus. Komiskt! Vilken planet som vann? Jorden vann med 1-0.

 

Jag avslutar med en historia om en kapten som jag hade när jag låg i lumpen på F13 i Norrköping. Det var en skåning vid namn Persson som nästan alla värnpliktiga var lite rädda för. Jag tyckte dock att han var en rolig jävel och jag såg han en gång stå och fnittra bakom husknuten när han inte kunde upprätthålla sin lite stränga image. Jag hade ju mitt stora barr på den tiden och jag minns när jag en gång hade i uppgift att hoppa ner i en skyttegrop och ta på mig hjälmen snabbt för att därefter skjuta. Kapten Persson stod bredvid och inspekterade och slängde ut följande kommentar på bred skånska när jag inte fick på mig hjälmen tillräckligt snabbt: -Eskilsson, vilken jävla peruk du har!!!

 

En annan klassisk och osannolik kommentar som kapten Persson sa, måste jag bara bjuda er på. Den är långtifrån rumsren men gör sig ändå bäst ocensurerad. Vi hade en skytteövning med K-pist och det var absolut förbjudet att hålla i magasinet när man sköt. Detta hade dock värnpliktige Johansson helt missat och det fick han minsann också höra när kapten Persson upptäckte det. Så här löd hans kommentar (på samma bredda skånska förstås): – Men för helvete Johansson. Håller du i magasinet när du skjuter, det är ju för fan som om du håller i pungen när du knullar!!!!