Dagarna rullar på i det nya hemlandet och jag verkligen njuter av tillvaron. Det har varit kanonväder ett par dagar och vi har vandrat runt inne i Valencia på dagarna och synat snart varenda kvarter. Man upptäcker nya små godbitar mest hela tiden och mer än så behövs inte för att jag ska känna mig upprymd och glad. 20 grader och sol samt goda luncher gör inte det hela sämre. Idag testade vi en libanesisk restaurang som inte gick av för hackor. Annars har vi en redan en stamrestaurang i form av en asiatisk krog som har en buffé som är i världsklass. Det finns en del där kocken steker på det man önskar från ett bord med råvaror som bland annat har räkspett och bläckfiskspett som är helt underbara. Denna restaurang ligger i anslutning till gymmet så den besöks nästan efter varje träningspass och då med rätt så bra samvete!

Pokern på nätet har varit fri från obehagliga bakslag fram till igår då jag gick på en hyfsad mina. Men totalt sett så har månaden varit bra och det är min övertygelse att den viktigaste egenskapen för att bli en vinnande pokerspelare över lång tid är förmågan att kunna hantera sina känslor vid förluster. Du måste accceptera att ha en jädra massa otur ibland och då kunna vara så pass kall att du kan styra över dina känslor och inte förändrar ditt spel till det sämre. Detta är så lätt att säga men jag vet att det är en svår kamp av självdisciplin för att lära sig det och jag tror att det är väldigt få pokerspelare som behärskar denna del till fullo. Jag tycker mig själv ha kommit till insikt till det och att jag kan den svåra biten, nämligen att praktisera den vid dessa sittningar när alla pokergudar går emot en. Jag är inte helt fullärd i ämnet än men känner att jag nästan är där nu att inte bli negativt påverkad. Jag har inte varit felfri och har gjort misstaget ett par gånger att jaga förluster och ändrat mitt spel och då förlorat riktigt stort. Men det är dessa erfarenheter som man måste dra nytta av och självkritiskt analysera sitt agerande. Därför var det nästan skönt att förlora igår efter en månad utan bakslag och visa för sig själv att man inte påverkades. Om jag inte hade haft den känslomässiga kontrollen så hade förlusten med största säkerhet blivit betydligt större.

Jag såg inte Sveriges landskamp mot Mexico men har förstått att Rasmus Elm var bra. Jag blir inte förvånad om han och brorsan Viktor kommer att vara givna på ett svenskt mittfält i många år inom en snar framtid. De verkar ha helt rätt attityd och inställning till fotbollen efter vad jag hört och läst. Det enda som kan sätta lite käppar i hjulet är väl i så fall lite brist på kvickhet/snabbhet men det råder inga tvivel om att det är två mycket duktiga fotbollsspelare.

Vi var hela familjen och såg Villareal-Osasuna i söndags. En rätt så blek tillställning som slutade 1-1. Förre Hammarbyspelaren Sebastian Eguren var för övrigt petad. Helgen innan hade jag spelat en slant på Real Madrid mot Osasuna. Detta spel gick föga överraskande in då Real vann som väntat med 3-1. Men när jag såg tv-bilderna så insåg jag att jag hade haft ett jäkla flyt som fått in detta spel. Osasuna blev bland annat berövade på två solklara straffar och spelaren Juanfran blev därtill utvisad för filmning! Men vad som var riktigt komiskt var vad domaren Perez Burrull hade sagt till till Juanfran när han visade det röda kortet: – Kasta dig åtminstone ordentligt om du ska filma!

Jag förstår den vrede Juanfran måste känt. Jag får själv nämligen en flashback av detta då vi i Hammarby mötte IFK Göteborg borta 1998. Vi ledde då allsvenskan och guldet hägrade. Jag fick då ett gult kort för filmning av domare Karl-Erik Nilsson från Emmaboda. Detta i en situation då Christian Karlsson i Göteborg råkade fälla mig och jag skulle ha haft straff. Istället fick jag gult kort för filmning som dessutom var mitt tredje gula kort och som betydde att jag skulle bli avstängd i nästa match. Den känslan av maktlöshet och frustration glömmer jag aldrig. På övertid blev jag för övrigt också utvisad då jag jagade i kapp en fri Andreas Hermansson och fällde honom utanför straffområdet. Jag trodde då att det inte spelade någon roll eftersom jag ändå var avstängd i nästa match men jag blev då avstängd i två matcher. Inte kändes det bättre sen av att efter dessa två matcher så hade vi spelat bort guldchansen efter att ha lett nästan hela serien!!! Trots detta bittra minne måste jag ändå få säga att Karl-Erik Nilsson annars var en riktigt bra domare.

Men tillbaka till den spanska domaren. Han släppte nämligen en kommentar till efter matchen då en Osasuna spelare beklagade sig med orden: -Du kommer att ångra dig när du ser tv-bilderna. Domarens svar: Du kan köra upp tv:n i röven!!!!

Jag befinner mig hemma i Valencia och spelar således inte den pågående EPT:n i Deauville. Nästa liveturnering med Expekt blir istället EPT Köpenhamn som börjar den 17 februari. Poker månaden januari flyter på stabilt på nätet och även om pokerframgångar till stora delar handlar om skicklighet och kloka beslut så finns det som alla vet ett inslag av tur och otur också. Inte sällan är vi pokerspelare pigga på att berätta om all otur vi har upplevt men jag tänkte berätta om när det motsatta inträffade mig häromdagen. Jag satt och väntade vid ett heads up bord 5/10 då en spelare dök upp. Första potten så höjde jag till 30 dollar med AJ och han lade sig. Handen efter så limpar han och jag höjer till 40 med A8. Han går då all-in med sitt halva inköp. Jag har ingen kännedom om spelaren alls men gör en lös och tveksam syn. Han visar AK och brädan blir 5787A och jag vinner potten. Han laddar om och nästa pott så får jag AK och minihöjer till 20. Han går då all-in och jag synar. Han visar nu A8, precis samma situation som potten innan men omvänt. Brädan blir TKQ9T och jag vinner och han försvinner efter tre potter med blixtens fart. Jag hann inte ens ge honom ett tröstande ord. Lite senare spelar jag mot en väldigt aggressivt spelande norsk. Vi spelar nu 3/6 och jag synar hans höjning till 18 med A6. Floppen kommer AT6 med två spader. Han satsar 36 och jag reraisar till 102. Han synar och turn är spader 2. Jag ställer här för cirka 400. Detta för att han tidigare visat tendenser på att syna med halvdana händer. Jag trodde han hade ett sämre ess. Dessutom ville jag ge honom fel pris för att jaga färgen. Han tänker och tänker. Till slut så synar han i sista sekund och visar nötterna med K4 i spader. Han slowrullade med flit och därför kändes det mer än underbart när spader 6 kom på rivern!!!

Fotboll blev det både i söndags och igår kväll. Williot hängde med som vanligt och vi såg Villareal-Mallorca (2-0) och Valencia-Sevilla (3-2, kvartsfinal i spanska cupen). Valencias matcher har varit ruskigt händelserika och de fem senaste matcherna har slutat 3-2, 2-3, 3-1, 3-3, 3-1. Jag skulle dock vara väldigt försiktig med att spela på Valencia i nästa match mot Mallorca borta på söndag. Valencia är inte riktigt stabila i backlinjen och brasilianske målvakten Renan skadade sig i senaste ligamatchen och orutinerade 21-åringen Guaita har fått hoppa in. Nu skadade sig också Valencias stora stjärna David Villa igår. Han ersattes av Fernando Morientes som är det enda egentliga alternativet som central topp. Han är inte vad han har varit, statisk och betydligt långsammare, och det är en jätteförsämring jämfört med Villa.

Jag var även på Valencias träningsanläggning med pojkarna häromdagen. Träningen var dock stängd den här gången. Men det spelades massor av matcher på de övriga planerna med diverse ungdomslag. Vi fick dock se A-lags spelarna när de kom ut från omklädningsrummet till sina bilar på den inhängnade parkeringen. Jag kan kort konstatera att de hade något exklusivare bilar än grabbarna i Hammarby!!

Williot är i den åldern då han roar mig var och varann dag med sina kommentarer och funderingar. Igår så började han prata om Kaka i Milan. Han hade lärt sig i skolan att bajs uttalas på samma sätt på spanska. Han visste att brasilianska spelare ofta har artistnamn och fann det nog märkligt att Kaka hade valt just det. Jag frågade då vad Williot skulle välja för artistnamn. Han svarade då: -Kaka också. -Nä, sa jag. Du måste ha ett eget. Han funderade och svarade att då ska jag heta Sulan!  Ännu en hyllning till Hammarbys Suleman Sleyman!

Senare när vi satt i bilen på väg till Valencia matchen så slängde han ur sig följande fråga till mig ordagrant: -Pappa varför är det så få damer som går på fotboll helt själva? Jag vet inte riktig, vad tror du? kontrade jag. -Det är nog för att tjejer inte har så mycket pengar!!! Hmm, kanske dags för Malin att börja jobba igen!

Precis nu när jag sitter här och skriver så hör jag Williot ropa från sitt rum där han ser en film ihop med Wimmo. -Mamma! Kan du skala en mandarin? Innan Malin hinner svara hör jag Wimmo säga:- Va! Tror du mamma är din betjänt eller?

Slutligen kan jag konstatera att min reslust sprider sig även inom släkten. Malins pappa som är 68 år ska inom två månader besöka Panama, Peru, Argentina, Brasilien, Australien och Nya Zeeland. Han bor sedan drygt ett år på Mallorca och skulle åka till Panama via London. Han stannade ett par dagar i London först för att se Mamma Mia för sjunde gången på 1,5 år. Han anser sig själv vara en riktigt världsvan globetrotter men denna benämning fick sig en liten törn då han lyckades åka ut till Heathrow istället för London City Airport som planet till Panama skulle gå ifrån. När han hade kommit överfund med detta så kastade han sig snabbt in i en taxi för att om möjligt hinna med planet ändå. En stund senare var han framme vid flygplatsen, men tyvärr…….inte London City Airport utan Gatwick!!

Någon dag senare kom han dock till Panama men efter att fått gräva lite djupare i plånboken!

Imorgon tar jag ytterligare ett steg på ålderstrappan, inget man jublar åt direkt numera!!

Hemresan från Bahamas blev något kylslagen. Anledningen var den att jag åkte i kortbyxor, kortärmat och sandaler. Precis när jag slängde resväskan på flygplatsens transportband kom jag på att glömt att ta ut åtminstone en jacka ur väskan. Ingen stor deal tänkte jag eftersom det brukar finnas filtar på planet ifall det skulle behövas. Men vad jag inte hade räknat med var att när jag mellanlandade i Madrid för vidare flyg till Valencia så möttes jag av ett snöklätt och kallt landskap. Fortfarande inget större problem tänkte jag eftersom jag bara skulle byta plan. Men tvi fick jag, för jag var tvungen att byta terminal och bege mig utomhus till bussarna för transport till en annan terminal som låg flera kilometer bort. I den terminal som jag landade på fanns inte en butik så långt ögat kunde nå, så det var bara att bege sig ut i kylan och sätta sig på bussen. Jag var något frusen och uttittad och människorna undrade från vilken planet jag kom ifrån. På den andra terminalen fanns det dock butiker och det första jag gjorde var inhandla en jacka, isglassarna fick dock vara!!!

Väldigt ofta möter man intressanta människor på flygplatser och denna resa var inget undantag. När jag mellanlandade i Atlanta och satt och väntade på nästa plan till Madrid kom jag i samspråk med en amerikan. Jag satt och kollade på amerikansk fotboll och några frågor från mig i ämnet gjorde att vi blev sittande i en timme och samspåkade. Han var soldat och hade precis kommit hem från Irak. Nu hade han hoppat av armen och skulle bege sig till Fortaleza i Brasilien för att eventuellt bosätta sig där. Fortaleza har allt som Rio de Janeiro har men det är betydligt billigare där enligt honom. Han var tre månader äldre än mig och hade varit soldat sen 1992. Han hade gjort fem svängar i Irak och Afganistan och han hade sett mer elände än man kan föreställa sig. Nu senast hade hans grupp(Rangers) bestått av 42 soldater varav 8 hade omkommit. De andra fyra gångerna hade det varit liknande siffror av överlevande. Att han hade klarat sig igenom alla fem perioderna utan att sätta livet till var osannolikt. Det är vid sådana här tillfällen man får sig en liten tankeställare och man verkligen förstår hur bra man har och har haft det i livet!!!

Jag är ju ofta inne på det här med livskvalité. Igår var det verkligen en sådan dag. Dagen började med att som vanligt gå med barnen till skolan. På vägen dit passeras mängder med apelsinträd som är lika vanligt här som gran och tall i norrland. Därefter ett träningspass följt av en tre rätters lunch med Malin på en uteservering i centrala Valencia i ett 20 gradigt solsken. Sedan så promenerade vi runt lite i staden och satt/låg sen bara på parkbänk och bara njöt av sol och folkvimmel. Inga måsten utan vi bara njöt av tid och rum. På kvällen var jag och Williot på Valencia-Racing Santander på mäktiga Mestalla och såg Valencia vinna med 3-1 efer förlängning(spanska cupen). Ungefär så borde alla dagar se ut!

Williot såg förresten en åsna häromdagen med ett väldigt synlig könsorgan och kommenterade detta såhär efter att tittat fundersamt på åsnan en lång stund: Pappa! Visst skulle han vara mycket snyggare utan snopp!!!

Vad nästa pokerresa blir vet jag inte i skrivande stund. Annars så har nätpokern börjat klart godkänt för året och jag önskar bara att jag snart kan säga detsamma om livepokern!

Bahamas-veckan lider mot sitt slut och i morgon är det hemfärd via Atlanta och Madrid. Jag ska dock kliva upp riktigt tidigt för att hinna med ett sista dopp. Jag har idag hyrt vespa och åkt runt på ön i hela 7 timmar. Röven värker nu efter allt sittande och det svider i nacken eftersom man inte märker av solens styrka i fartfläktarna. Kul var det i allafall och jag hann med den del som jag missade ifjol plus lite favorit i repris. En helt öde strand hittade jag på där jag stannade till och bara njöt av stillheten och det turkosklara vattnet. En hel del fascinerande lyxvillor passerades också men de flesta hus går under väldigt enkla förhållanden. På landsbygden ser man ofta hönor gå fritt på tomterna och folk hänger bara i skuggan av någon palm. Det ser ut som livet är rätt så bekymmersfritt!! Det som dock är trist att se är att det inte finns något som helst miljötänk hos lokalbefolkningen(lite så i Spanien också för den delen). Skräp och sopor slängs bara efter vägarna och det förstör helhetsbilden. Flera skrotbilar såg jag också runt vägarna. Däremot inga kylskåp som jag sett i Spanien. Skogsmulle som fanns när jag var liten borde exporteras.

Skrattmätaren slog verkligen på rött vid ett tillfälle i dag på grund av en språkförbistring mellan mig och två Bahamianer. Bahamianerna är verkligen hjälpsamma och direkt om du stannar så dröjer det inte länge innan någon frågar om de kan hjälpa dig. Detta var också vad som hände idag då jag stannade vespen och såg lite vilsen var jag skulle ta vägen. Två män sittande utanför en bar frågade direkt: Do you need direction man? Problemet var bara att jag hörde lite fel. Jag tror att det var på grund av två omständigheter förutom att jag faktiskt hör lite dåligt när många pratar samtidigt. Dessutom är deras dialekt inte den enklaste. Jag hade nämligen precis passerat en tjej som hängde vid vägkanten och hon hade en väldigt kort kjol samtidigt som hon sökte ögonkontakt med mig lite väl tydligt. Jag inser såklart att jag inte kan vara den hetaste potatisen på ön direkt och misstänker att hon har ett yrke där hon inte deklarerar. Detta har jag i bakhuvudet samtidigt som männen sitter utanför en bar med lite mörka fönster som heter Fantasy någonting. Så grejen är den att jag därför uppfattar det som att de säger. -Do you need erection man? Jag blir lite bestört och svarar lite aggressivt. -What do you mean man? De blir då väldigt förvånade av min reaktion och säger att de bara vill vara snälla och hjälpa till. Poletten föll då ned hos mig och jag fick ursäkta mig och förklara vad jag tyckte de sa. De garvade i flera minuter så det hördes över halva Nassau och jag kunde inte annat än skratta åt det hela med.

Överhuvudtaget verkar det som mina språkmisstag och skämt uppskattas betydligt mer hos Bahamianerna än svenskarna. Igår var jag, Brolin, flytvästen och Norinder med familjer på en grymt bra brasiliansk rodizio restaurang (en sådan där de serverar massor med olika sorters kött och servitörerna kommer till bordet med enorma spett och skär upp ett helt underbart gott kött så länge man önskar och inte spricker). På vägen hem i en stor-taxi frågar jag föraren vad klockan är med uttrycket ”vad spretar spindeln” översatt på engelska. Uttrycket är nog söderslang som jag hörde första gången av min gamla lagkompis från Hammarby, Johan Hammarström. Hur som helst så förstod ingen och jag fick förklara. Bahamianen tyckte uttrycket var skitkul och garvade högt och sa att den skulle han lägga på minnet. Samtliga svenskarna i taxin däremot suckade bara och tyckte att jag var urtråkig.

Jag kan inte låta bli att nämna en av mina viktigaste och skönaste prestigé segrar genom tiderna. Micke Norinder och jag har nu klunsat ett antal gånger och jag har milt sagt varit ett spöke för honom. Han skulle aldrig erkänna det men hela hans kropp bara skriker efter en längtan att få slå mig. Gliringarna är många och även om det är med mycket glimt så finns det en hel del allvar eftersom vi båda är sjukt tävlingsinriktade. Han vann visserligen en match mot mig häromdagen men då körde vi en returmatch direkt efteråt med dubbla insatsen och så var ställningen återställd. Jag har helt enkelt käkat upp honom varje gång och även om jag är medveten om att det mesta handlar om slump och tur så erkänner jag det aldrig inför honom utan betonar och överdriver istället vikten av skicklighet varje gång vi ska klunsa(sten,sax och påse). Detta retar gallfeber på honom och nu skulle han för femtielfte gången få chansen. Denna gång om restaurangnotan. Först till fem var det som gällde. Micke tar första och han börjar genast gapa upp sig. Orden och gliringarna blir bara värre och värre när han ser ut att krossa mig. Det står 4-0 till Micke och han hånar stort om sin kommande 5-0 seger. Ni förstår förstås hur det slutade! En osannolik upphämtning och jag segrade med 5-4. Jag som aldrig hört Micke vara tyst i längre än tio sekunder i sträck förut fick nu se förkrossad man som inte sa ett pip på tio minuter!!!!

Ännu en dag som gått i solens tecken. Jag är dock typen som kan bli lite less av för mycket sol och bad så ett par timmar vid poolen fick räcka idag. Jag tog sen en titt in i turneringslokalen och tittade lite på mainevent där det i skrivande stund är 21 spelare kvar. Det var ju hela 199 priser och om den rapportering som jag sett stämmer så var det tyvärr ingen svensk i pengarna. 1336 deltagare totalt och jag måste också korrigera mig att det var 75 minuters nivåer i mainevent och inte 90 minuter som jag skrev tidigare.

Det pågick samtidigt en 1000 dollars turnering där jag och Tommy Westerlund följde Micke Norinders framfart i turneringen. Tyvärr åkte Micke ut under tiden vi följde honom men ingen kan anklaga honom för tråkigt passivt spel. Vid en pott höjde Micke med Q3 i hjärter och en annan spelare gick all-in på cirka fyra gånger Mickes höjning. Micke sa till den andra att han trodde sig ha två levande kort och skojade sen och sa att han var comittad och synade. -Jag synar som ren sponsring, sa Micke. Den andra hade 55 och potten slutade med att Micke rivrade färgen. -Jag försökte ju bara vara snäll, sa Micke medans den andra spelaren packade ihop sina saker och mumlade ett surt: Sure!!!

Jag presenterade ju Tommy med det underbara smeknamnet ”flytvästen” tidigare. Jag glömde dock att nämna att han har varit nordisk mästare i back gammon(1997). Sådana meriter får inte förbises!!! En annan profil som jag har träffat här på Bahamas är travkusken Erik Adielsson som också är mycket pokerintresserad och spelar en hel del själv.

Jag kom på mig själv att man riskerar att bli lite miljöskadad av att vara på sådana här ”låtsas världar” som Atlantis på Bahamas, Las Vegas och Monte Carlo. Jag tänkte på det efter att jag hade gått förbi en drygt tio meter lång vit limousine och blev stående några meter ifrån den och la märke till den först efter cirka fem minuter. Från min balkong kan jag beskåda privata båtar som i runda slängar ligger i 100 miljoners klassen. Båt är förresten kanske fel benämning, fartyg är nog mer korrekt.

På hemmaplan har barnen nu gått tre dagar i spansk skola. Malin var självklart nyfiken på hur det hade varit och jag fick följande samtal refererat för mig som Malin hade med Wimmo 7 år.
Malin till Wimmo: Vad gjorde ni på arbetsstunden idag?
W:Jag vill inte säga.
M:Varför inte då?
W: ….
M: Svara då! Varför inte?
W: ….
M: Men Wimmo, om du inte vill svara så måste du ge mig ett bra argument ialla fall. Om jag säger att du ska gå på toa och du säger att du inte vill det för att du inte är kissnödig så är det ett bra argument. Om jag säger att du ska sova och du svarar att du inte vill för att du inte är
trött är det också ett bra argument. Men du kan inte bara säga att du inte vill. VARFÖR SVARAR DU INTE?
Wimmo tittar upp på Malin lite slött och säger: För att jag har ingen telefon…

I dag klev jag upp tidsmässigt som en vanlig knegare och tog båten in till Nassau. Under båtfärden visade en guide bland annat en strandvilla som varit föremål för en Jamed Bond film. Det har varit mycket James Bond här för på andra sidan ön spelade de in delar av Casino Royale.

Jag strosade sedan inne i Nassau och bara njöt i solskenet och reflekterade över att livet inte är så tokigt!! Jag fortsatte på den inslagna vägen och åt två conchsallader under dagen. Den ena måltiden intogs åter i hamnkvarteret och där blev jag sittande och pratandes med ett gäng inhemska människor (här funderade jag länge på vad en människa från Bahamas heter men gav till slut upp) i två timmar. Jag frågade bland annat vad de visste om Sverige eftersom jag alltid tycker det är intressant att höra om utläningars syn och vetskap om Sverige. Av sex stycken var det enda som jag fick ut av en var att vi har snygga tjejer. En undrade om ”Sweden” var en stad eller ett land.

En annan intressant iakttagelse är att nästan alla som tillagar conchsallad är män. Det verkar vara något liknande som hemma i Sverige när det gäller vem som sköter grillen!!

På eftermiddagen var jag på delfinshow med familjen Norinder och Brolin. Micke tittade ut över lagunen och alla dess delfiner och undrade hur många de var. Jag som hade varit där redan ifjol svarade att jag har för mig att det var 30. När showen startade så sa de att det var 31 delfiner. Micke tittade då på mig och sa med glimten i ögat. – Tänk att du fan aldrig kan ha rätt!! Sekunden efter att Micke sagt det så fortsatte guiden med följande fras. -För vi har i år fått tillökning med en delfinunge!!

Jag och Brolin junior provade sedan på en av alla vattenattraktioner och åkte en snuskigt brant vattenruschbana. Vad Sebastian 7 år tyckte om det hela råder det inga som helst tvivel om. Hans kommentar efteråt till Tomas var: -Pappa, jag vill bo här!!

Efter att vi ätit middag gick vi mot pokerrummet. Jag hade inte tänkt spela men Micke insisterade och stejkade mig i en 100 dollars satellit där vinnaren på ett tiomanna bord vann en plats till morgondagens 1000 dollars turnering. Det var en brant struktur och jag var all-in med 88 och fick syn av big blind som hade K6. Kung på flopp men tre spader, KT7, och jag var ensam med spader.      Turn var en nia och jag hade nu både flushdrag och öppet stegedrag. River en åtta och hela bordet tror först att jag vunnit och börjar gratulera mig. Jag hade dock insett direkt att han fick en stege och fick upplysa gratulanterna om verkligheten. Det roligaste annars var att en vid bordet hade en tröja med följande text: Nobody is ugly after 2 am!!!!

En annan sak som roade mig var när jag läste på nätet om en pokerspelare som jag känner från Östersund. Han kallas för Globas och det var angående det kalla vädret som råder hemma i Sverige för tillfället. En imponerad kompis från Skåne sa följande om honom: Han har aldrig, ALDRIG gnällt om några -10 minus utomhus. -10 är vad Globas har i sin bastu.    

Jag gnäller inte heller. I morgon ska det visst vara +26 här på Bahamas och klarblå himmel. Igen!!!!

Det är samma procedur varje dag nu sen man har åkt ut. Det är frukostbuffé innehållande omelett gjord på äggvita med jalapeno,lök,skinka och lite ost. Dessutom mumsas det en jädra massa frukt. Mätt och belåten stegar man mot en av de 22 poolerna som finns på Paradise Island. Vid en av dem möter jag upp familjerna Brolin och Norinder. Bad,sol,prat,läsa böcker och yatzy är aktiviteterna. Denna dag vann Brolin junior yatzyn före sin farsa och jag fick nöja mig med bronset. Jag tog efter förlusten en liten joggingtur på stranden i vattenbrynet. När det var gjort var det dags att kolla in hur det gick för Micke Norinder. Han hade cirka 150000 som var lite över snittet och det var 235 spelare kvar när jag kom in i lokalen. Hela 199 spelare fick prispengar.

Efter att jag hade gjort en vända upp på rummet kom jag tillbaka till turneringslokalen och jag började leta efter Mickes nuna. Jag letade febrilt men jag såg ingen vältränad man i sina bästa år och fick till sist inse att han hade blivit utslagen. Jag fick senare höra att han blev utslagen på 209:de plats efter att bland annat blivit utköpt två gånger.

Jag och Tommy Westerlund, pokerspelande ekonom från Huddinge, hade båda tänkt raila Micke ett tag men nu tog vi en promenad över bron för att lämna denna fantasi ö och se lite av det mera genuina Bahamas. Man behöver bara komma över bron så finns det en gata under bron med ett tjugotal restauranger. Där hänger lokalbefolkningen och det är alltid världens ös. Det spelar ingen roll vilken veckodag det är så sitter de där och festar. Reggaemusiken dånar från var och varannat ställe och det vilar en skön stämning över hela området. Vi är de enda vita och många av turisterna tror att det är ett farligt ställe att vara på men det är precis tvärtom, vänliga och pratglada människor. Jag och Tommy sätter oss ner och tar varsin conchsallad som är Bahamas nationalrätt. Jag nämnde denna rätt redan förra året men jag kan påminna om den. Conch är ett skaldjur som finns i stora snäckliknade skal. Detta skaldjur blandas med finhackad tomat,lök och paprika. Lite chilipeppar,salt och en massa pressad apelsin och limejuice och du har en grymt god och nyttig maträtt. På vägen tillbaks till hotellet så låg det ett tjugotal gigantiska och nyfångade humrar på ett bord. De kostade 20 dollar styck och jag kunde inte missa ett sånt tillfälle så jag satte mig ned fem minuter efter att ha ätit en conchsallad och beställde in en hummerrätt. Tommy nöjde sig dock med en bira. Mätt och belåten är jag nu tillbaka på hotellet och kunde inte låta bli att spela lite nätpoker. Jag har precis avslutat en plus session där en pott sitter kvar på näthinnan.

Heads up och jag synar en höjning preflop med A2. Floppen kommer K22. Motspelaren betar ut pott och jag synar. Turn en sjua. Han checkar och jag satsar 2/3 pott. Han synar. River ytterligare en tvåa som ger mig fyrtal. Nu betar han ut halvpott och jag går all-in som är två gånger potten. Tanken är att han inte ska vara kapabel att lägga en kung och då är det lika bra att fläska på ordentligt.Han har också en kung(och knekt) och synar. Inte så svårt att spela poker med sådana händer

Räcker man inte till själv så får man raila andra. Jag har precis kommit till hotellrummet från turneringslokalen där jag följt min vän Micke Norinder under några timmar. Han avslutade dagen på 127700 och är vad jag förstår bästa svensk. Jag har som vanligt 5% i honom så det kanske blir lite utdelning ändå. Det gäller att satsa på rätt hästar. Micke gjorde en ruskigt bra syn när det återstod 5 minuter av dagen. Han satt på big blind och synade en höjning från small blind (600/1200 ante 100). Floppen var 974 och Micke synade small blinds bet på 6000. Turn en tvåa och inga färgdrag. Small blind checkar och Micke satsar 12000. Small blind ställer för 26000 till. Micke synar efter en lång fundering med A4. Den andra spelaren har J5 för ren bluff. Han har dock sex outs men en fyra på river ger Micke en jättepott och ett utsökt utgångsläge för morgondagen.

Jag railade också Tomas Brolin men han åkte ut strax innan middagspausen när han som shortstackad gick all-in med A8 och fick syn av AQ. Tidigare på dagen hade jag varit vid poolen med deras damer och barn. Bra väder och ingen solkräm gör att det stramar lite i skinnet för tillfället.

Min enda spelframgång kom också i det sällskapet när jag vann dagens yatzy. Jag skrapade ihop hela 318 poäng på valfri yatzy som information för er som kommer ihåg detta klassiska spel. Det är kanske på den nivån jag ska hålla mig med tanke på min usla live poker form!!

På hemmaplan är det dags att börja spansk skola idag för våra söner. Här är det inget snack om någon inskolning utan här är det pang på som gäller. För minstingen Williot 4 år är det dock ett helt kvartsamtal med läraren på spanska först. Dessa bitar får dock Malin sköta medans jag solbadar här på Bahamas. Lite rättvisa skall det väl ändå vara!!!

I Williots klass är det för övrigt 24 elever(4-åringar) som en lärare har hand om. I Sverige tyckte jag att de tre fröknar som hade hand om totalt 18 barn hade mer än fullt upp och gjorde ett fantastiskt jobb. Här i Spanien är läraren alltså helt ensam med 24 stycken!! Snacka om vardagshjälte!!!!

Resan till Bahamas började redan i lördags efter lunch då jag tog tåget upp till Barcelona för vidare flyg mot Bahamas på söndagförmiddag. Men jag utnyttjade tiden i Barcelona med att se deras ligamatch mot Mallorca på kvällen. Biljetter var inga problem. Det gick att köpa direkt i kassan. Jag slog på stort och inhandlade en biljett mitt på långsidan för 67 euro men det fanns biljetter även för 30 euro. Barcelona vann till slut med 3-1 efter att ha legat under med 0-1. Det stod 1-1 länge och med lite flyt hade Mallorca kunnat få med sig en poäng. Barcelona nämns ju allt som ofta som det bästa laget i europa för tillfället men imponerade inte i den här matchen. De var inte dåliga men oj vilken skillnad Messi gör för laget. Han var inte med i den här matchen utan han satt med Maradona på läktaren. Bara några meter ifrån dem satt Johan Cruyff. Där kan man snacka om storstjärnor på liten yta!!!

Direkt efter matchen gick jag in på ett kebabställe nära Nou Camp som var ett av de få rökfria ställena som visade den sena kvällsmatchen på tv mellan Valencia och Athletico Madrid. Det har ju blivit lite så att man följer och håller lite extra på Valencia nu och inte gärna vill missa en match med dem. Det blev seger med 3-1 för Valencia och andra plats i ligan numera efter Barcelona. Ordentligt mätt blev jag också lite ofrivilligt. Det var nämligen många som var hungriga efter Barcelona matchen och stället hade få sittplatser. Jag hade hunnit få en toppenplats men ägaren gick runt och körde helt sonika ut folket direkt efter att de hade ätit klart. Därför blev jag tvungen att beställa mer ett par gånger för att få behålla min plats. Som tur var så droppade folket av så småningom annars hade jag väl fått magpumpats och när matchen led mot sitt slut var jag ensam gäst kvar i lokalen.

Jag tog sedan tunnelbanan hem till hotellet. Där på tunnelbanetåget blev jag påmind om en sak som jag hade sett förut och som förbryllar mig. Det informeras nämligen i en text på tåget att bötesbeloppet att åka utan giltig biljett är 40 euro. Inget konstigt med det men sen står bötesbeloppet för att röka på tåget och det är 30,05 euro. Varför dessa 5 cent?? Någon skarphjärna som har en bra analys?

Morgonen därpå satte jag mig på flyget som skulle ta mig till Bahamas via Atlanta. Man träffar ju ofta på lite speciella människor när man är ute och flyger och så också denna gång. Jag satt bredvid en äldre amerikansk dam och hon tipsade mig om att jag skulle köpa en viss sorts C-vitamin på apoteket när jag kom fram. Detta eftersom man annars alltid blev sjuk efter dessa flygresor. Hon hade ett utlägg för hur dålig luften var på planet och att det smittades något så fruktansvärt. Hon hade kanske en poäng för ju längre flygningen pågick så började folk hosta och nysa mer och mer. Men hon hade en bacillskräck som inte var av denna värld. För varje gång hon hörde ett sjukdomssympton så frös hon liksom fast och tittade på mig med förskräckelse i blicken samtidigt som hon ville få någon sorts bekräftelse att ungefär ”där ser du”. På slutet av resan blev det riktigt komiskt för nästan alla runt omkring oss satt och hostade och nös. Jag fick då riktigt skärpa mig för att inte börja skratta men förstod att det inte skulle ha uppskattas av damen.

Strax innan tre så landade jag i Atlanta(som är världens största flygplats) efter att ha läst ikapp ett gäng poker,ekonomi och resemagasin som jag prenumererar på och som man aldrig hinner läsa annars. Kvart över sex ska planet gå till Nassau och Bahamas. När jag är klar med alla köer och kontroller som brukligt är när man ska in i USA så ser jag på tv skärmen att flyget till Nassau är försenat till 20.52. Jag passar på och äter och går sedan och kollar på tv skärmen om det har kommit någon ny information. Då står det försenat till 21.00. Jag går därefter till utgången A33 som planet ska gå ifrån. Det är en massa andra avgångar innan från A33 och jag sätter mig för att läsa. Klockan är runt 17.00 nu. Ett par timmar senare börjar jag bli lite rastlös så jag går en promenad till tv skärmarna för att kolla om det har blivit ännu mer försenat. Då hittar jag helt plötsligt inte Nassau på skärmen. Ingen av flygbolagets personal kan svara på vad som hänt med planet. Jag får slutligen besked om att jag måste övernatta i Atlanta och att jag ska åka till Nassau dagen efter 09.45. Jag åker till hotellet och ser där på deras dator att spelet på Bahamas börjar 12.00 dagen därpå. Jag vet dock inte om jag ska spela dag 1A eller 1B. Jag slänger iväg ett mail där jag förklarar läget och en önskan om att få spela dag 1B. Klockan är nu nio på kvällen och jag hade helst sett att jag hade varit på Bahamas. Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag passar istället på att ta snabbtåget in till Atlanta för att få en liten koll på staden. Som ni vet har jag ju ett omättligt sug efter att se platser, städer och länder. Därför får jag inte missa ett sådant här tillfälle att kunna se fyra miljoners staden Atlanta. På tåget in blir jag varnad av ett par kvinnor att det inte är säkert i downtown på kvällstid men jag förbiser varningarna och promenerar omkring ett par timmar i centrum. Visserligen fanns det lite uteliggare och skumt folk men med lite sunt förnuft så var det ingen fara. Jag hann se olympia parken mitt i staden som var riktigt vacker. Det var där det sprängdes en bomb under Atlanta OS 1996. Coca colas och CNN:s huvudkontor ligger i Atlanta och dessutom hann jag se de två största idrottsarenorna från utsidan.

När jag landade på Bahamas tog jag en taxi och åkte direkt till turneringen. Jag visste fortfarande inte vilken dag jag skulle spela. Klockan var nu runt två och jag tog med mig resväskorna och gick direkt till registreringen. Där fick jag det besked som jag hade hoppats slippa höra nämligen att jag spelar dag 1A. Jag hade dock bara missat en nivå. Det var 90 minuters nivåer och jag hade bara tappat 450 av mina 20000 i startmarker. Så det var bara att koppla om till spel direkt och göra det bästa av situationen. Jag tog med mig väskorna till bordet och körde igång.

Nivå 2. Blinds 100/200

Jag kände inte igen en enda spelare vid bordet. Men två platser till vänster om mig satt en ung svensk från Gislaved. Han var schysst nog att berätta lite om hur spelet hade varit. Han sa att bordet varit väldigt löst och den beskrivningen stämde mycket väl. Det var för övrigt bara unga killar runt bordet med ett undantag(två med mig). Han direkt till höger om mig var runt 50 men annars ingen över 25 skulle jag tippa(nordamerikaner).Och spelet var väldigt aggressivt. Normalt brukar det vara försiktigt spel de första nivåerna men nu var det raise, reraise mest hela tiden. Jag spelade inga händer första 20-25 minuterna utan noterade mest. Första handen jag spelade var bara anpassad efter hur bordet var. Det var raise till 650 och syn i mittposition då jag hittade 66 på handen. Jag gjorde nu något som jag inte hade gjort på ett mera normalt bord, nämligen att jag reraisade till 3000. Båda la sig och jag hade nu mer än startstack. Därefter höjde den äldre mannen på knappen till 600 och jag synade i small blind med AT. Floppen var J83 och båda checkade. Turn var ett ess och jag checkade. Nu betar han 850 och jag slår om till 2000 och han lägger sig.

Senare får jag KQ i klöver och höjer till 600. Svensken synar och föga överraskande så höjer cutoff till 2500 som så ofta tidigare. Det hade snarare varit standard att han eller någon annan gjorde det spelet tidigare. Jag återhöjde till 7100 i tron att han inte var stark. Men just den här gången var timingen fel och han gick all-in. Svensken hade för övrigt JJ sa han senare i pausen och hade tänkt slå om annars men la sig nu. Det kostade mig 9000 att syna. Jag hade totalt 13000 och skulle ha 4000 kvar om jag förlorade. Trots att det var 24000 i potten valde jag att lägga mig eftersom jag var 99% säker på att han hade AA. Det kändes dock trist att senare se att samma spel gjordes 5-6 gånger och den som reraisat då la sig. 12875 efter nivå 2.

Nivå 3. Blinds 100/200 ante 25

Jag höjde till 700 med KQ och blev reraisad och la mig. Senare fick jag KK i mittposition och höjde upp till 700 men då la sig alla. Det var en av de få gångerna det hände på bordet att alla la sig mot en höjning, tyvärr. Jag slutade nivå 3 på 10175.

Nivå 4. Blinds 200/400 ante 50

Spelet fortsatte vara ruskigt aggressivt. Om man fick bra kort kunde man få ruskigt bra betalt. Han som satt till vänster om mig hade gjort samma iakttagelse och spelade följande pott som illustrerar hur löst bordet var. Han höjer upp till 1100 med AA och får en syn. En annan aggressiv spelare reraisar till 4000 och han synar. Den andre spelaren lägger sig. Floppen är 632. Han checkar och den andre spelaren satsar 5000. Han reraisar till 10000. Den andra går omedelbart all-in för 20000 till. Han synar och den andra spelaren visar K9 utan färgdrag!!! Det är de två spelarna med störst stack på bordet. Turn 5 och river 4 för split!!

Jag blindar ner mig till 9000 när jag får 77. En av de mest aggressiva spelarna höjer till 1100 och jag tror att det är stor chans att han viker handen om han inte sitter på en premiumhand. Varje varv kostar nu 1100 också och jag börjar blöda. Jag har visserligen 22 gånger big blind men tycker det är ett bra tillfälle att öka min stack med 25% om alla lägger sig preflopp. Jag väljer att ställa men han som höjt blixtsynar och jag förstår att jag är i kraftigt underläge om han inte har AK. Tyvärr så har han QQ och en dam på turn och jag drar dött.

Trist men jag får trösta mig med att det finns sämre ställen än Bahamas att åka ur på! Nu får jag istället vara turist några dagar och glömma pokern och försöka njuta av tillvaron här. Det ska jag nog kunna lyckas med!!!

2008 kan läggas till handlingarna och ska jag summera det pokermässigt så kan jag konstatera att jag trots allt är nöjd med året. Nöjd för att jag ännu ett år lyckats infria min huvudmålsättning med pokern, vilken är att kunna livnära mig på den. Varför jag ändå skrev ett ”trots” är beroende av två saker. Den första anledningen är att jag inte är nöjd med live resulteten i turneringarna under året som gick. Jag cashade bara i San Remo av de 14 liveturneringar som jag spelade. Jag bubblade dessutom i två av dem. Den andra anledningen var att resultatet för 2008 totalt var sämre än 2007. 2007 var i sin tur sämre än 2006. Så man kan kanske skönja en nedåtgående trend. Motståndet blir förstås tuffare och tuffare och det är inte längre ”öppet mål” som det kanske var för några år sedan, om jag får uttrycka mig så. Men kanske är det ändå mitt bästa pokerår eftersom jag dragit ner på totala antalet timmar mot tidigare år. Förut låg jag på över 40 timmar och numera försöker jag snitta 20 timmar i veckan. Så ser jag det till intjäning efter tid så är det rekordår. Jag har nu 43-3 i plusmånader sedan jag började föra statistik i mars 2005. December 2008 blev dock min sämsta plusmånad sedan starten och således en +1 månad.

När det gäller liveturneringarna så är ljusglimtarna att jag cashat i 5 av de 25 EPT:er som jag har spelat under karriären och att jag gått vidare till andra dagen i 19 av 25. Två tredjedelar åker ju normalt ut första dagen så den statistiken ser riktigt bra ut. Men vad som saknas är en riktig fullträff och jag kan bara konstatera att det har jag inte lyckats med. För att kunna ligga plus på liveturneringar så måste man komma riktigt långt någon gång och eftersom jag inte har någon riktig hög placering på varken EPT eller WSOP så är jag totalt sett minus på liveturneringar. Så är det något jag verkligen suktar efter 2009 så är det ett finalbord på en storturnering.

På tal om storturnering så börjar året 2009 också med en av årets absoluta höjdpunkter om man betänker poker och resmål som ett, nämligen EPT på Bahamas. Pokermässigt så är den riktigt stor med över 1100 spelare ifjol och därmed den största EPT turneringen deltagarmässigt. Prispengarna blir således riktigt stora även efter att den 30% vinstskatten dragits eftersom det är utanför EU. Det skulle verkligen smaka mumma med ett finalbord på Bahamas!!

Men om så inte sker så finns det sämre ställen att tillbringa sin ofrivilliga fritid på. Det är ett riktigt semesterparadis när det gäller sol och bad. När det gäller bad och vattenaktiviteter så finns det allt. Bland annat finns det en vattenruschbana som är snuskigt brant och där du sedan åker in i ett vattenrör under vattnet med hajar runt omkring dig. Jag åkte den ifjol och läste att precis innan jul hade en haj lyckats komma över från hajtanken till poolen med människor. Poolen hade dock inte öppnats för dagen och missödet upptäcktes i tid.

Jag simmade även med delfiner ifjol och det var en riktig höjdare som jag rekommenderar alla att prova på en gång i livet om man har möjlighet.

Samtidigt som jag satt och skrev nu så ringde Patrick Englund. Den förre detta Brage, Lugano och AIK spelaren har gjort en liknande grej som oss och bor 7-8 månader på S:t Vincent och Grenadinerna med familj. Jag kom att tänka på en rätt rolig grej när jag och Patrick spelade i U-21 landslaget och vi bodde ihop på S:t Jörgens hotell i Malmö på ett förläger inför en bortamatch mot Italien 1986. Vi satt på rummet och spelade poker bara han och jag. Om det var jag som hade flyt eller om det var Patrick som bara var dålig minns jag inte. Men hur som helst så blev han skyldig mig över 20000 kronor som var en gigantisk summa på den tiden. Som jämförelse kan jag säga att jag hade 4000 kronor i månadslön av IFK Norrköping på den tiden. Jag kände dock att jag inte kunde kräva dom pengarna av Patrick. Patrick var dock Borlänges största modelejon och hade alltid kläder som föll mig i smaken. Jag gav honom därför ett attraktivt erbjudande där jag föreslog att vi kvittade skulden mot att jag fick hans nyinköpta italienska lågskor och hans slipshållare. Patrick accepterade mitt erbjudande tacksamt men fick samtidigt ett problem vad han skulle säga till sin dåvarande sambo hemma i Dalarna. Han löste dock problemet smidigt då han direkt vid hemkomst gick till skoaffären och köpte ett par likadana skor. Extra roligt var det att skoförsäljaren berättade att de endast tagit in två par av detta exklusiva skomärke och bara i storlek 42. Skoförsäljaren undrade om han inte skulle prova skorna. -Det behövs inte. svarade Patrick. – Det var jag som köpte det andra paret med!!!

Nyår firades hos Johan och Ulrika som också bor här i Valencia tillfälligt men precis som oss bor i Nacka annars. Vi var totalt 24 personer, både svenskar och spanjorer. En av gästerna var Pedda i musikgruppen Just D. Han är Djurgårdsfantast och lika fotbollstokig som jag. En halvtimme innan tolvslaget satt vi och googlade om semifinalen mellan Västtyskland och Frankrike i Spanien VM 1982. Skönt att se att det finns likasinnade!!!

En festlig grej som jag fick lära mig var att i Spanien så räknar man ned innan tolvslaget med att äta tolv vindruvor. Jag hade aldrig hört talas om det liksom att det i Danmark är tradition att man hoppar in det nya året genom att hoppa ner från en stol eller liknande och ner på golvet.

Jag åker till Bahamas via Barcelona tidigt på söndag morgon. Jag måste därför ta tåget till Barcelona imorgon och missar därmed Valencia mot Athletico Madrid på lördag. Men även Barcelona råkade ha lördagsmatch den här helgen och möter Mallorca hemma. Vilken otur!!!

Året är bara två dygn gammalt och jag har redan åkt på årets kapning av min fyra-årige son Williot.

Vi var på Valencias zoo idag och när vi skulle åka hem så stod jag vid biljettkassan i parkeringsgaraget för att betala. Jag står vid luckan i säkert 3-4 minuter helt själv men mannen i kassan nonchalerar mig totalt. Han har problem med någon sorts maskin och ägnar mig inte ens en blick. Williot och övriga familjen sitter otåligt i bilen och beskådar det hela. Jag lessnar till slut och går en bit längre bort till en biljettautomat och betalar istället. När jag kommer tillbaka till bilen och sätter mig ned så säger Williot följande: – Pappa, tror du han bara tog emot snygga människor???