20 april. Avslöjar Christer Johanssons största orosmoment inför finalen!
av
Jag är nyss hemkommen från Mestalla och en riktig bra tillställning. Ett så gott som fullsatt stadion (drygt 50000) och 99% överlyckliga eftersom det blev hemmaseger med 3-1 mot Sevilla. Valencia är riktigt bra för tillfället och offensivt är det en fröjd att se laget. Jag förstår varför Valencia får mycket straffar med kvicka, tekniska spelare som Villa, Silva, Mata och Joaquin med flera i laget som utmanar ofta men att få straff i så gott som varje hemmamatch måste ändå var lite extremt. Idag fick de till och med två straffar och det är som sagt mer regel än undantag med en elvametare för hemmalaget på Mestalla.
Pokern rullar på riktigt bra men även mina sportspel sitter som en smäck för tillfället. Jag spelade sex spanska matcher och alla satt (Valencia, Espanhol, Elche, Zaragoza, Hercules och Cordoba). Sleipner till över fyra gånger pengarna samt Carlstad (tyvärr betydde det att Östersund fick stryk) och Wolfsburg gjorde att helgen blev en stor fest spelmässigt. Och hade bara Kalmar klarat av att slå Halmstad så hade jag kunnat tagit semester resten av året men så kul blev det dock inte.
Efter att jag kom hem från Irland och Irish Open så har min syster varit här i Valencia och firat sin 50-årsdag. Sambo, barn och till och med barnbarn har varit här och det har därmed varit fullt drag. Williot har också spelat sin första fotbollsturnering som gick på Valencias träningsanläggning. Den slutade dock i tårar efter förlust och stora skavsår av de nya fotbollsskorna.
Irish Open blev en riktig höjdare. Min egna 19.de plats var självklart en framgång efter ett trögt år på ”livetouren”. Men att Christer Johansson skulle ta hem hela turneringen av 700 spelare var ruskigt kul. Jag tror inte det finns någon svensk pokerspelare som missunnar Christer denna seger eftersom han är en kille med fötterna på jorden och alltid på glatt humör. Jag har känt Christer i cirka fyra år och jag har aldrig sett honom med en tillstymmelse till hängläpp, en kanonkille helt enkelt. Han avancerade nu till en femteplats på listan över svenskar med mest inspelade pengar på turneringspoker live. Den svensk som leder är inte helt överraskande Christer Björin. Jag själv lyckades kravla mig tillbaka på 100 i topplistan igen och ligger nu på en föga imponerande 96:e plats.
Efter Christers seger så tog jag, Christer, Per Sjögren och Daniel från Varberg en taxi in till centrala Dublin för att fira den svenska segern med en middag. Vi hade dock misstagit oss på tiden och när vi kom fram runt 21.30 så var så gott som alla restauranger stängda. Vi fick ett antal svar att köket var stängt (inga spanska tider här inte). Vi hittade till sist ett ställe som var öppet och Christer bjöd storstilat. Det var dock inget sjöslag utan allt som allt var alkoholkonsumtionen på fyra man totalt två öl. Trevligt hade vi hur som helst och samtalsämnena var många. Så många så att jag inte ens hann fråga Per Sjögren hur det hade varit på Filippinerna där han hade varit i knappt två månader och jobbat med Expedition Robinsson. Per var för övrigt sjuk under Irlands vistelsen och låg nerbäddad med feber under stora delar av veckan. Jag fann det lite underhållande när jag och Christer begav oss hem till hotellet efter dag tre och Christers största orosmoment inför finalen var om han skulle klara av att undgå att bli smittad av Per. Detta eftersom de delade rum och som grädde på moset hade de fått en dubbelsäng med bara ett gemensamt täcke!!!